De bästa filmerna under 2008

Russinredaktionen har utsett sina favoriter under filmåret 2008.


Filmåret 2008 började rätt bra men planade sedan ut rejält och kan väl knappast ses som ett lysande år i filmhistorien. Kanske är det därför som redaktionens personliga favoriter i år skiljer sig rätt mycket från varandra och det är ganska jämnt skägg kring topplaceringarna.


Som vanligt vill vi naturligtvis göra en stor ansvarsfriskrivning: Vi har sett långt i från alla filmer som kommit på bio i år. Det är till och med så att vi på vissa håll anar att vi missat rena mästerverk. Anledningen heter väl bristen på tid, orsakad av icke-filmrelaterade arbeten, småbarn och livet på det stora hela, samt, för att ge en känga där den hör hemma, det begränsade bioutbudet på sina håll på grund av en viss kedjas monopolställning i filmsverige.

Hur som helst, filmåret 2008 är till ända och vi på russin.nu har gjort vårt bästa för att skriva om detta, och om en massa andra filmer som inte alls är aktuella men som vi sett ändå. Ett nytt år är på väg med en massa nya intressanta filmer. Vilka av de som hamnar på på nästa års lista återstår att se. Det enda både du och vi kan vara säkra på är att vi på russin.nu kommer fortsätta skriva om film även under det kommande året.


Men, tillbaka till ämnet, ge mig en trumvirvel tack, för här kommer så äntligen den slutliga listan på de bästa filmerna under 2008.

... och vinnarna är:

1. Juno (Jason Reitman)
Tonårstankar, ångest, en bulle i ugnen. Inga nyheter så långt. Men ett rasande kvickt manus av debuterande ex-dansösen Diablo Cody framfört av en lika kvick Ellen Page och en stark birollsensemble gör "Juno" till den starkast lysande stjärnan på filmhimlen 2008.

2. Gone Baby Gone (Ben Affleck)
Ett kidnappat barn leder till ett spännande och nervig historia och en romanthriller av Dennis Lehane leder till en med mycket beröm godkänt regidebut för Ben Affleck. Allt leder dessutom till en hedervärd andraplats på vår lista.

3. Wall-E (Andrew Stanton)
En sopsamlande plåtnicklas, en flygande iRobot och en stor ansamling tjockisar i rymden var huvudrollerna i årets Pixaräventyr. Trots en del brister i filmen tog vi Wall-E till våra hjärtan och vi hoppas att tredjeprismedaljen får en bra plats i hans memorabiliasamling.


PERSONLIGA FAVORITER
Som alltid baseras årsbästalistan på det kumulativa tyckandet från russin.nu:s fem recensenter. Här får de därför möjlighet att med egna ord förklara just vad som var så himla bra, respektive utbota dåligt, i 2008 års filmskörd.

Årets bästa enligt Anders Lindahl

1. "No Country for Old Men"
Graham Greene delade in sina böcker i "entertainments" och mer Seriösa verk. Bröderna Coen verkar inofficiellt ägna sig åt något liknande där det här alltså är Seriöst men liksom Greenes dito-verk, väldigt uppslukande. Om brorsorna nu bara likt Graham kunde lära sig att underhållning inte behöver likställas med ihålighet så hade jag haft mer tålamod med deras lekfilmer. Jaja, drömma kan man ju alltid och "No Country" är alltså i vilket fall som helst årets bästa film.

2. "Gone Baby Gone"
Man har länge hoppats att Ben Affleck ska göra något riktigt bra igen, istället för att reducera sig själv till en dussinskådis. "Gone Baby Gone" är bönesvaret, levererat ifrån regissörsstolen. Dennis Lehanes av mig olästa bok ligger bakom en lika mänsklig som uppslukande och spännande historia. Nu skulle Affleck gärna få sätta tänderna i Kings och Straubs "Black House" om du frågar mig.

3. "Kung Fu Panda"
En barnslig bagatell? Ja, kanske det... Men en barnslig bagatell helt i min smak!

... och årets sämsta film
Årets sämsta film heter "Hell Ride" och om du inte håller med mig så heter du förmodligen Larry Bishop. För inte kan du väl ha sett något sämre? Tanken svindlar...


Årets bästa enligt Andreas Hallgren

1. "Juno"
Ett strålande, Oscarsbelönat, manus av Diablo Cody och en strålande Ellen Page i huvudrollen var "det enda" som behövdes för att skapa årets bästa film.

2. "Barnhemmet"
Spänning, rysningar och stillsamt illamående är som bäst när gamla spöken kommer till liv i Juan Antonio Bayonas "El Orfanato".

3. "Wall-E"
Rätt långt ifrån Pixars toppform, men vem kan motstå den tragikomiska plåtburken Wall-E. Inte denna recensent i alla fall.

Bubblar strax vid sidan om gör "Låt den rätte komme in", eftersom denna film med mellanmjölksvampyrer var "bra för att vara svensk", och "No country for old men", som säkerligen kommit högt på listan om jag fått möjlighet att se den.

... sämst måste ändå "Babylon A.D." sägas vara. När till och med regissören utfärdar varningar om filmen bör man hålla sig borta.


Årets bästa enligt Christer Johansson

1. "Juno"
Ellen Page levererar one-liners på löpande band. Feelgood-film när den är som bäst, med hissnande kvick Oscars-vinnande dialog.

2. "Wall-E"
Efter flertalet mindre intressanta filmer är Pixar tillbaka i sadeln igen. Kul kick i baken mot konsumtionssamhället i synnerhet och förslappning i största allmänhet.

3. Den tyska romantiska svarta komedi som jag såg på ett flygplan i maj, men som jag inte minns titel, premiärår, skådisar eller annat kännetecknande om.

... och sämst:
"27 dresses" är lika dålig som Katherine Heigl är snygg. En rolig scen, resten av filmen bör brinna långsamt i helvetet.


Årets bästa enligt Johan Hultgren

1. "Försoning"
Inledningen är kanske lite för smart för sitt eget bästa men det tar sig. Denna minnesvärda kärlekshistoria under brinnande krig rymmer många otroliga scener, allt från otroliga mastodontscenerier till små
intima rörelser och tvetydiga ord. Blanda med små nypor sentimentalitet på de rätta ställena och vi har en av de mest rörande filmer som 2000-talet fått ur sig.

2. "3:10 to Yuma"
Två män på olika sida om lagen. Ett raffel om moral och rättvisa. Visst låter det lite snarkigt? Men trots att "3:10 to Yuma" är av klassisk western-snitt, en remake därtill, så är den tajta regin, den
ständigt byggande spänningen och de trovärdiga Bale och Crowe fullständigt härliga att beskåda.

3. "Wall-E"
Den håller bara halvvägs innan den spårar ut och blir som alla
andra Pixar-filmer, det vill säga tokstollig och urflippad. Men första halvan är filmhistoria. Jag trodde aldrig jag skulle uppleva en animerad film från Disney som så totalt modigt vågar förlita sig på bildberättandet utan en enda rad dialog. Romantiken mellan Wall-E och Eve går verkligen inte att beskriva med ord, och som tur är har man inte ens försökt.

Bubblare:
"The Dark Knight", lite för lång och spretig för att ta sig upp på pallen, och "À l'intérieur" ("Inside"), ett utmärkt exempel på den nya franska skräck-vågen. Direkt till dvd i Sverige.

... och största besvikelsen:
"Be Kind Rewind"
Utstuderat stolligt med en Jack Black som gör vad Jack Black gör som allra mest - det vill säga suger hårt. Jag förväntar mig inte en "Eternal Sunshine ..." varje gång Gondry gör en film men det här manuset räckte knappt att göra en fräck trailer av - trots en lovande idé.


Årets bästa enligt Johan Lindahl

1. "Gone Baby Gone"
Och regipriset går till... före detta Ben-and-Jen-Ben - som gett huvudrollen till brorsan! Det skadar inte att utgå från en romanthriller (av Dennis Lehane) i absolut universumklass, men familjeföretaget Affleck & Affleck överför det viktigaste och mest avgörande till film med både stil och substans.

2. "Lust, Caution"
Intelligent och insiktsfullt här också, om känsla, förnuft och självbevarelsedrift - något som Ang Lee skildrat förr i olika genrer och miljöer. Nu har han inte bara gjort en av sina mest kontroversiella, utan också vackraste och mest spännande filmer.

3. "The Dark Knight"
Det var stenhårt om medaljplatserna i år - men det här är filmad serieteckning i ett närmast episkt format. Gemensamt med de två andra pristagarna är att den innehåller svåra dilemman likaväl som stor dramatik.

Nästan med på listan är:
"Låt den rätte komma in", "No Country for Old Men", "Across the Universe"

Årets besvikelse:
”Once”.
Ja, jag vet - de är ju så charmigt lidelsefulla de där två musikaliska syskonsjälarna. Och de fick en originalsångs-Oscar. Men hujedamig vad lite som egentligen händer här - och hur totalt ovisuellt det berättas. Kanske borde man se den Twice för att förstå, men jag tvivlar.


© Andreas Hallgren
2008-12-31






     

Dela |