Blogg / Nyhetsarkiv


Nästa 10 >>

TWD s10 ep16 - finalen äntligen här

2020-10-14, Anders Lindahl

Så släpptes den till sist, sista delen av säsong 10 av The Walking Dead, efter att Covid satte stopp för postproduktionen någon gång i våras. Till slut får vi veta hur Det Gick, i två handlingstrådar med enorma implikationer.

Och jag gillar det. Jag gillar särskilt en nattlig scen med 80-talsmusik. Det är absurt men man är där. Spoiler eller inte, pun not intended, så är annars inte detta ett avsnitt som lämnar en i mörkret. Mycket känns rent tillfredsställande, snudd på publikfriande - men behärskat även i det storslagna.

De planterar också några nya mysterier, som sig bör. Man minns Michonnes första mystiska entré för nästan ett decennium sedan. De mest rörande scenerna involverar förstås Daryl och/eller Carol, de två lågmälda och lite dystra hårdingar som på sätt och vis blivit seriens hjärta.

Det är ett avsnitt man hade kunnat plocka isär och skärskåda i sömmarna och säga "här håller det inte riktigt". Istället konstaterar jag att jag gillar det.

Relaterad film: Walking Dead: Säsong 10


Sent sedda: ”Goliath” - Billy Bob söker sanningen

2020-09-17, Johan Lindahl

David mot Goliat. En liten oberoende advokatfirma, ja egentligen inte ens en firma utan ett par mindre bemedlade men durkdrivna advokater tar upp kampen mot ett stort företag i det militär-industriella komplexet, vilka i sin tur backas upp av en betydligt större och mer ansedd juristbyrå. Som av en händelse, en byrå där en av de numera oberoende lagvrängarna en gång arbetade och rentav var en av delägarna, innan personliga problem och konflikter kom emellan. Klassisk dramaturgi. Och amerikansk TV älskar advokater, på gott och ont.

”Goliath” som lanserades för ett par år sedan av Amazon Prime, har dock några saker som höjer standarden. En nästan löjligt kapabel casting: Billy Bob Thornton, Molly Parker, Maria Bello och William Hurt - till att börja med. En bluesig, nerdekad och omväxlande tillbakalutad attityd. Högdramatik kontra vardagslunk. Glamourösa, arkitektoniska underverk och miljardaffärer kontra alkoholiserade veteraner som fallit i onåd och har sin hemvist i motelliknande komplex av den där typen vi om inte annat kan stifta bekantskap med via just TV-serier och filmer där lägre amerikansk medelklass får förekomma.

Misstänkta konspirationer, vittnen med trovärdighetsproblem, plötsliga dramatiska dödsfall och interna intriger hos de mäktiga, såväl som de mindre mäktiga. Inte mycket som egentligen kan kallas originellt, men det får ändå ett lyft av den rutinerade ensemblen. Det slitna konceptet med antihjälten som slår ur underläge och samtidigt brottas med sina egna demoner, levereras så övertygande det går efter omständigheterna. Första säsongen är lätt att sugas in i. Kanske inte dra i sig i ett svep utan mer i portioner. Själva domstolsfallet, ärendet som sätter igång händelseutvecklingen, blir efterhand mer underordnat och mindre intressant än de invecklade personliga relationerna och frågorna om vad lojalitet och personlig moral innebär. Jag sade ju att det var ganska typiska ingredienser och grundplåten inte alltför banbrytande. Men resultatet efter de första åtta avsnitten har trots allt en pondus och vitalitet över genomsnittet. Det ska finnas ett par säsonger till, men dem kan jag hittills inte svara för.


Mer kött på benen om ”Goliath” från IMDb

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Amazon


”En casa” - kontinental karantänfilmkonst

2020-06-14, Johan Lindahl

Är det så här det kommer att se ut i framtiden, eller i alla fall den närmaste tiden? Nu presenterar HBO i Europa en svit episodfilmer producerade i Spanien under viruspandemin. Kortfilmer av varierande längd, inspelade under de förutsättningar som gällt i landet under våren. Den första, cirka tre kvart lång, skildrar ett par, i stort sett isolerade som de flesta andra förutom att kvinnan går ut med jämna mellanrum och gör viktiga ärenden. Mannen börjar efterhand undra vem det är som egentligen kommer tillbaka. Det ser ut som hans flickvän, men små skillnader kan skymtas i utseende och inte minst beteende, enligt hans uppfattning. Vad är egentligen sant? En liten kuriös historia som påminner till viss del om det subtila science fiction-dramat ”The One I Love”. Man kan göra ganska mycket med små medel, som här, graverat med mobilkamera och bara två personer i bild. Sedan har bevisligen en serie medarbetare bidragit med efterbearbetning, musik och klippning. Ganska enkla förutsättningar, men i dag är det ju lättare än förut att åstadkomma något fullt sevärt med mindre resurser än tidigare. Vi får se om de övriga filmerna i serien håller måttet. Så. Är det början på en ny trend, av nöden framtvingad? Och låter det lovande?

Mer om ”En casa” från IMDb

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från HBO


Underhållande, fartfylld framtidsvision i ”Upload”

2020-05-16, Johan Lindahl

- Det här är första dagen på resten av ditt liv efter detta!

Allt går att laddas upp och ner. Det vet vi redan. Eller det mesta. Men hur blir det i framtiden? Ett försök att teckna en vision av vårt digitala liv nu och även i det nästkommande tycks vara grundbulten i nya serien ”Upload”.

Slut är alltså inte slut. I alla fall inte om man betalat för tjänster som erbjuds av olika företag, mer eller mindre fashionabla. Minnen lagras och används för att bygga upp en tillvaro på andra sidan floden Styx, bildligt talat. Så mycket tid att smälta själva förutsättningarna för livet i den här nya världen får vi kanske inte i det inledande avsnittet. Tempot är högt och snabbt introduceras individer som inrättar sig i den nya vardagen, liksom programmerare som arbetar med att konstruera den nya virtuella verkligheten för de hädangångna.

Skådespelarna är generellt sett inte de mest bekanta. Men det händer något hela tiden. Tonen är lätt sarkastisk. Slick design. Självkörande bilar. Alla är inte lika mentalt redo för en ny virtuell existens. Det är väl en sak om man redan var på sin ålders höst eller stadd vid svajande hälsa och länge varit beredd på att lämna jordelivet. Men det kan gå fort. Olyckor inträffar. Vad finns då att anpassa sig till och vilka val ska man göra? Känner du igen dig själv i din nya skepnad eller har något viktigt justerats? I värsta fall har du inte själv full kontroll över dina önskemål, utan har i hastigheten låtit någon efterlevande få lite för mycket insyn, inklusive lösenord till ’köp inuti appen’ i det programmerade paradiset. Hur mycket måste rattas in rätt, från frisyrer och finmotorik till hela den fysiska verkligheten som inte längre är fysisk?

Något med det här upplägget är åtminstone vid första anblicken friskt och fartfyllt. Ganska lovande. Frågan är om det kan fungera i längden som, säg ”The Good Place”. Eller om de bränner slut på energin och idéerna efterhand. Facit väntar någonstans på andra sidan.


IMDb berättar mer om ”Upload”

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Amazon


”Homeland” sätter punkt med halvöppet slut

2020-05-03, Johan Lindahl

Åtta säsonger. Nu är det slut. Serien som varit med om att definiera ett decennium. ”Homeland” har väl kallats allt från systemkritisk till propagandistisk, till rasistisk kontra antiimperialistisk och, ja, i princip - allt. Allt.

Allra bäst var den kanske trots allt under de första åren. Trovärdighetsfaktorn slutade jag i alla fall delvis grubbla över någon gång kring femte säsongen eller så. Viktigare frågor: är det intressant? Engagerande? Nu har ekipaget gått i mål. Med en bitterljuv finish, en tvetydig ton jämförbar med slutet på ”The Americans” (som sett till helheten var ännu bättre, det ska sägas). Men det finns mycket att säga om ”Homeland” också.

Saul och Carrie. Ett av 2000-talets radarpar på TV. Så mycket symbolik som kan klämmas in där. Ibland har jag varit på väg att släppa dem och hela serien, men sedan dragits in igen som en annan Michael Corleone. Blir man själv gisslan i detta drama? En nyckelfras i finalen var uttrycket ’priset för att göra affärer’, ingenting kommer gratis när man sysslar med underrättelser och utbyten av information på en internationell skala.

Är det så här världen ser ut? Om inte i alla detaljer så på ett grundläggande plan? Offer krävs. Alliansen måste skifta. Det stora syftet måste prioriteras. Men alla kan inte se det så klart som Saul och Carrie gör, oavsett hur ofta de hamnat på kollisionskurs och mer eller mindre förrått varandra. Carrie må vara instabil men hennes instinkter får de flesta kollegor att verka insiktslösa, fantasilösa, i bästa fall principfasta men ineffektiva och ofta rentav kontraproduktiva. ”Homeland” lyckades med konststycket att äta kakan och ha den kvar; vara ett språkrör för supermakten USA och samtidigt kritisera den. Ryssland utmålas gärna och inte oväntat som ett hot, men relationen mellan staterna kompliceras ändå betydligt. För att världen och maktbalansen är komplex.

Har serien haft någon som helst betydelse för allmänbildningen kring psykisk obalans, specifikt bipolär sjukdom? Det överlåter jag åt andra mer insatta personer att bedöma. Men framför allt har den vidhållit ett ganska gammalmodigt sätt att berätta om den nya världen. Serien lyckades alstra spänning utan att vara särskilt stiliserad eller flashig, åtminstone sett i relation till det samlade utbudet i dagens TV-klimat. Snarare klassiskt men närgånget. Vad sade jag nu igen? Ibland var jag på väg att ge upp, men...

Slut. Det var nog dags. ”Homeland” kommer kanske att saknas, men valde ändå att sätta punkt. Med ett halvöppet slut där vi själva får fylla i resten.


Relaterad film: Homeland - säsong 6


”La casa de papel” - regent i rutan just nu?

2020-05-03, Johan Lindahl

Spanien, den nya stormakten? Tja, i den verkliga världen är det kanske Kina som lite paradoxalt kommer att dominera oss alla inom en snar framtid. Eller Indien. Just nu är det oklart på grund av alla försåtliga förändringsfaktorer, synliga och osynliga. Låt oss återgå till TV-världen. Och det fenomen som började med en avancerad kupp mot spanska myntfabriken. Eller kanske snarare sedelpressverket. Nu har vi hemmavid precis avslutat del fyra av ”La casa de papel”. Och, om någon trodde att det här skulle innebära slutgiltiga räkenskaper för den tråd de spinner just nu, så är det inte riktigt så. Någon form av fortsättning är av nöden. Verkligen.

Hur och när de olika omgångarna av serien har matats fram hittills, kan verka en smula förvirrande. Enklast uttryckt berättade de två första sjoken om inbrottet i Myntverket medan del tre och fyra kretsar kring en kupp mot Centralbanken, inklusive flitiga tillbakablickar. På det viset kan man hålla igång både de levande och döda aktörerna. Och påminnas om att nu när Spanien blivit allt mer synligt i alla fall på Netflix, så finns här ett antal skådespelare vi här uppe för några år sedan knappast kände igen ansiktena på, men nu tycks finnas överallt. Och om inte annat fortsätter ”La casa…” vara världens kanske mest intensiva televiserade TV-story just nu. Ett experiment som bara växt och nyligen belönats med en dokumentär på Netflix i egen rätt. Där framgår processen från en spansk angelägenhet på väg mot nedläggning till oväntad internationell succé tydligare.

Att försöka återge och sammanfatta vad som har hänt hittills är inte så meningsfullt i sig. Jag har skrivit några rader om serien förut. Men det som är slående och fortsätter vara signifikant är tonläget. De hysteriska kasten mellan bombastisk action och intimare ögonblick. Den bitvis infernaliska nervpressen och insikten om att vi kollektivt lockas heja fram ett gäng rånare som visar alla möjliga personliga brister och inte lyckas hålla sams inom gruppen heller. Samtidigt en skildring av skepticism mot staten och dess befogenheter, vilket möjligen utgör en del av attraktionskraften. Vad är det exakt som gjort serien så stor? Och som gör att den oförhappandes dyker upp i konversationer med personer ur olika generationer och bakgrunder? De har hittat ett tilltal som är svårt att föreställa sig skulle fungera i en svensk eller för den delen amerikansk produktion - till att börja med. Min huvudsakliga personliga invändning är fortfarande att det kan bli för nervpressande. När allt skruvas upp till max kan det ha långsiktiga effekter på hälsan. Och hur länge kan de hålla igång detta?

Uppdaterade uppgifter om ”La casa de papel” från IMDb


Karantänfilmstips: ”Contagion”

2020-03-29, Johan Lindahl

Till slut bestämde jag mig. Inte minst för att min fru inte sett den förut och var nyfiken. Annars har jag funderat fram och tillbaka i några veckor; se om Steven Soderberghs dramathriller ”Contagion” just nu eller inte? För åtta år sedan recenserade jag den här och har den senaste tiden inte precis varit ensam i världen om att tänka tillbaka på det scenario som målas upp i filmen. Rapporter gör gällande att det blivit en av de mest nedladdade och hyrda filmerna på flera håll i världen, möjligen en våg som startade i Sydkorea och sedan spred sig. Och anledningarna är ju flera; inte bara temat - en pandemi med ett farligt virus som rör sig i snabb takt över världen och orsakar ungefär det som covid-19 gör nu. Det ska sägas att det virus som förekommer i filmen verkar ha ett snabbare förlopp och en klart högre procent dödlighet än det som drabbat planeten under den här vintern och våren. Men visst är det mycket, kanske alltför mycket, som känns bekant i dessa dagar; hälsomyndigheter som akut kopplas in och letar orsakssamband och smittkällor, regeringar som fattar drastiska beslut, informationskrig på internet, begrepp som social distansering och insikten (här förmedlad av Kate Winslet i en av flera pedagogiskt upplagda scener) om hur ofta människor naturligt rör sina egna ansikten varje dag. Många. Det är en impuls som förmodligen inte helt går att utplåna, ens under de mest pressande omständigheter.

Filmen är inte så frekvent förekommande på de stora strömningsplattformarna för tillfället i alla fall, men den som söker kan finna den i olika hyrformer. Häromveckan letade jag fruktlöst efter en DVD-utgåva jag trodde mig ha någonstans hemma, innan jag gav upp men hade turen att hitta en bluray från en svensk nätbutik. Sade jag något om pedagogiska scener? Om det låter trist, påminns jag nu om hur genuint rafflande och suggestiv den är, berättad med balans och ett driv där nästan alla döda punkter är eliminerade. Så, är det idealisk helgunderhållning för alla? Kanske inte, men av flera skäl absolut värd att se. Eller se om.

IMDb-fakta om ”Contagion”

Relaterad film: Contagion


Vi hade i alla fall tur med vädret - version 2020

2020-03-22, Johan Lindahl

Snabbkoll i detta nu: finns den kvar under Öppet arkiv på SVT och den berömda playfunktionen? Svar: ja. En svensk sommarklassiker, den bitterljuvt slapstickhumoristiska skildringen av en svensk familjs öden och äventyr på semestern. Allt går snett, men som titeln antyder; de hade i alla fall tur med en sak. Är det så vi kommer att se tillbaka på den här perioden senare? Om civilisationen hämtar sig från virusangreppet och de sociala konsekvenserna av det? Kommer det inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid att produceras ett magnum opus i stil med ”Vi hade i alla fall tur med vädret 3: Virusvåren 2020”? (Jo, det gjordes tydligen en uppföljare 2008 vars existens jag nästan totalt missat). Åtminstone i de västsvenska krokar där jag själv vistas mest numera så har solen de senaste dagarna varit märkbart framträdande, mitt i all misär som möter oss i nyheterna med alla starka rekommendationer om sociala förhållningsregler, massvarsel i näringslivet och stängda landsgränser samtidigt som akutsjukvården rustar sig för än mer anstormning.

Det är inte mycket vi vet säkert om framtiden, inte ens det närmaste året och hur det utvecklar sig. Men vi kan i alla fall hoppas på en återhämtning och olika former av kulturell terapi i form av berättelser. Som mänskligheten i stort sett alltid gjort förut. Kommer de att vara gravallvarliga eller galghumoristiska? Att döma av reaktionerna runtom redan nu så borde det finnas utrymme för båda uttrycksmedlen. Dags att börja fila på ett manus direkt, kanske...

”Vi hade i alla fall tur med vädret” på SVT Play: Öppet arkiv


Kaxiga sydafrikanska spioner i ”Queen Sono”

2020-03-14, Johan Lindahl

Vi behöver alltid lite fartfylld och färgsprakande, lätt äventyrlig och inte överdrivet tungsint underhållning ibland, eller hur? Kanske särskilt nu. Ja, ni vet vilka tider vi talar om. Kommer vi alla att hamna i karantän med konserver, kaffe och kabel-TV som främsta sällskap? Eller går hela civilisationen i komplett konkurs?

Agenter i Afrika. Närmare bestämt framförallt en kvinnlig spion stationerad i Sydafrika men med ett bredare geografiskt arbetsfält. Kan det vara något? Pilotavsnittet öppnar i för genren klassisk stil med övervakning på offentlig plats, springande i gränder och andra eskapader. För att sedan stilla ner sig en smula och bygga upp en bakgrund, inte minst kring vem huvudpersonen Queen Sono (Pearl Thusi) är. Var hon kommer ifrån. Barndomstrauman. Vad hon vill och inte vill diskutera. Och en del skissande kring Sydafrikas förflutna under apartheidtiden.

Dialogen är kanske inte så distingerat finstilt utan ganska rak på sak, på gott och ont. Tillräckligt frispråkig och fyndig för att hålla igång intresset. Men inte så subtil. Kommer nu resten av första säsongen att koncentrera sig mest på Queen Sonos olika spionäventyr eller på sökandet efter sanningen om hennes mammas död flera år tidigare? Inledningen är i alla fall hyfsat engagerande på sina villkor.

Just det, tydligen var detta den första afrikanska originalserien beställd av Netflix. Kan vara värt att nämna, även om konkurrenten ”Shadow” var snabbare med produktionen och hann börja sändas först. Allt enligt Wikipedia.


Mer kött på benen från Wikipedia (engelskspråkiga versionen)

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix


Nedräkningen mot slutet för ”Homeland” har börjat

2020-03-08, Johan Lindahl

Och så startar vi om på ny kula. I vad som väl ska vara den sista säsongen av en långkörare. Serien som tog över efter ”24” som definitionen av terror-TV-drama efter 11 september 2001, ungefär. Terrorister i fokus. En aningen avvikande figur i centrum i jakten på dem. Mycket har hänt. När vi senast lämnade Carrie Mathison var hon inte precis i bästa skick. Vi hade sett henne rädda kollegor i Ryssland, offra sig själv och åka fast. För att sedan överlämnas i ett fångutbyte, uppenbarligen omedicinerad för sin bipolaritet under ett antal månader.

Nu är hon på bättringsvägen men har utdragna minnesluckor, får behandling men blir även utfrågad om vad som kan ha hänt och vad hon kan ha råkat säga till ryssarna under fångenskapen där. Men, men - naturligtvis seglar hennes gamle radarpartner Saul Berenson, högt uppsatt i statsapparaten, in och behöver henne till ett uppdrag. I Afghanistan. Komplicerade förhandlingar pågår med talibanerna. Det är mycket som pågår samtidigt och Carrie vet inte allt. Inte heller har alla andra i underrättelseorganet CIA samma förtroende för henne som förre chefen Saul. Ska utflykten dit bli ett genombrott, en kaxig comeback, riva upp gamla sår eller allt ovanstående? De grundläggande förutsättningarna målas upp i de första avsnitten som nu finns ute på SVT Play. Tonläget känns igen, det invecklade politiska spelet, osäkerheten om vem som är lojal mot vem, den alltid lurande paranoian liksom Carries egna personliga demoner. Kort sagt; det borde finnas förutsättningar för en spännande finalsäsong som knyter ihop den nya informationen med det vi tidigare sett på ett tillfredsställande sätt.


Homeland-överblick i regi av IMDb

Relaterad film: Homeland - säsong 6


Nästa 10 >>





     

Dela |