Philomena fortsätter filosofera. Typ.
Historia är inte allt. Nu hon ger sig hon sig på själva livet, existensen och allting. Komikern Diane Morgan med sitt alter ego Philomena Cunk fortsätter ställa underhållande korkade frågor och komma med lika underhållande korkade påståenden, som lärda akademiker sedan ska hålla sig för goda för att skratta bort – de förväntas i stället hålla masken och försöka leverera seriösa responser. Ett koncept som fungerade lysande i miniserien ”Cunk on Earth” häromåret. Det här också utmärkt i sitt slag. Kanske inte riktigt samma fullkomliga fullträff som föregångaren när hon nu koncentrerar sig på knappt över en timmes special om naturvetenskap och religion, från betraktelser över naturens biologiska beståndsdelar vidare ut i världsrymden med inkorporerade teologiska spetsfundigheter. Men ändå påfallande potent.
Lite lagom provocerande bitvis. Beroende på vem mottagaren är. I vissa fall slår hon väl in öppna dörrar – som de flesta andra aspirerande provokatörer brukar göra. Men tonen och tilltalet som ändå är rätt unikt för henne fungerar fortfarande. Ja, jag vet. ’Rätt unikt’ är egentligen inte korrekt grammatik. Men det är svårt att identifiera riktigt vem som skulle vara direkt jämförbar och försöker göra samma sak med samma strategi.
I konceptet ingår också att man rimligen måste hysa beundran för alla de här välutbildade herrarna och damerna som möjligen eller möjligen inte fått se manus i förväg och inser vilken typ av sanslösa stupiditeter som kommer att slungas mot dem och som de förväntas reagera på med nyfiket intresse och pedagogisk välvilja. Resultatet är ju ändå att man får en dos allmänbildning med på köpet. Sedan är frågan: hur mycket av sin egen världsbild och skepsis mot institutioner och traditioner har Morgan bakat in i sin karaktär Cunk?