Franska spionbyrån goes American
[ 2025-04-08 , Johan Lindahl]
Oundviklig fråga: var det här verkligen en bra idé? Samtidigt; jag måste ju ta reda på det. Om det var en bra idé. Och att döma av de aningen splittrade rapporterna hittills kan det antingen vara det – eller inte. Glasklart eller hur? Men vad handlar det om egentligen? De som en gång i tiden fastnade för franska följetongen ”Falsk identitet” (”Le Bureau des Légendes”) vet vad det handlar om. Den spionserien är svårslagen. Men går den att återskapa i ett annat sammanhang? I det här fallet utgör amerikanska säkerhetstjänsten i Europa spelplan. Så, en del kommer vi väl att känna igen. Men exakt vad som repeteras och vad som förändras är givetvis en öppen fråga. Ganska nyligen hade alltså ”The Agency” premiär på SkyShowtime.
Här är det infiltratören ’Martian’ (Michael Fassbender) som återkallas till London efter ett längre uppdrag på afrikansk mark, där han bland annat lämnar bakom sig en älskarinna. För att vara noggrann arbetar han för CIA, stationerad i den brittiska huvudstaden. Hans egen beskrivning av hur uppbrottet gick till för en kollega, korsklippt med själva uppbrottet ifråga, visar att han är en man van vid att skruva på sanningen eller förvränga den helt och hållet för sina egna syften. Eller eventuellt något större syfte, beroende på vad situationen kräver för en person som inte gärna kan vara helt öppen, kanske inte inför någon överhuvudtaget. Vet han själv längre vem han är? Ja, ni förstår. Förhandsförståelsen – som man åtminstone tror sig ha efter att ha följt den franska förlagan i fem säsonger – gör det i princip helt omöjligt att se det här förutsättningslöst. Fördel eller nackdel?
Annars är första avsnittet i princip en lång serie exposition, en minutiös genomgång av olika rutiner för en återvändande fältarbetare i den här branschen. Vad han behöver återintroduceras i, vad som ska raderas och elimineras, vilka han återknyter bekantskaper med och vilka han måste bryta med. Processen följer mycket riktigt mönstret från inledningen på den franska förlagan, som jag minns den i alla fall.
Samtidigt introduceras fler medarbetare, liksom en besvärlig situation i Belarus där en av byråns rekryter kan ha blivit röjd. Men ingen vet riktigt säkert. Samtidigt som återvändaren Martian inte kan låta bli att återigen stämma träff med just den kvinna han lämnade bakom sig i Nordafrika men händelsevis råkar vara på besök i London. Jo, mycket av det här är som sagt varianter som av introduktionen från ”Falsk identitet”. Men startsträckan är stilfull och behärskat nervig med en slående vardaglighet över allting, men samtidigt med ständig underliggande spänning. Och det andra avsnittet skruvar upp temperaturen avsevärt när det gäller. Vart är vi på väg egentligen? Cirka tre avsnitt in är det i alla fall tillräckligt fängslande för att fortsätta följa en bit till…
