Falsk identitet - säsong 5 (2020)

Bitvis brutalt bokslut - eller drabbande delslut?

Fyra föregående säsonger, som när man väl hittat in i serien, blivit vanebildande. Även om man som jag följt den i portioner. Några trotjänare har följt oss genom åren, även om de haft flera nära döden-upplevelser, oftast i Nordafrika, Mellanöstern eller Östeuropa, de regioner där det mesta av handlingen tar plats vid sidan av Frankrike. Vi har lärt känna en agent som kanske överträffar alla andra i förslagenhet men även agerat mot sitt eget bästa av, ja, är det ren oförfalskad kärlek? Malotru är kodnamnet för en man som överlevt fångenskap hos Islamiska staten och sedan varit illa ute i Ryssland. När fjärde säsongen avslutades befann han sig bokstavligen i elden efter att hans egen underrättelsetjänst, till vilken han utvecklat ett stormigt förhållande, tvekade kring beslutet att låta andra nationers motsvarande myndigheter se till att han försvann, eller be dem att avsluta projektet. En klipphängare om något. Och vill du inte veta om han överlevde eller inte, här och nu - sluta läsa, här och nu.

Fältarbetet utförs annars i stor utsträckning av yngre förmågor. Franska säkerhetsbyrån DGSE har exempelvis planterat ett ungt datasnille på strategisk position i Moskva, samt genomfört ommöbleringar i ledningen på hemmafronten. Som vanligt, nödgas man väl säga. Men verksamheten påverkas av massmedias rapporter om att en av deras agenter kan ha mördats med byråns egen vetskap. En av våra gamla bekanta chefer administrerar numera ett hotell i Kairo. Men hon har troligen fortfarande en del med byrån att göra och ger sig ut på någon form av rekognosceringsuppdrag på Sinaihalvön. Samtidigt som en av byråns resurser på arabiska halvön gör ett besök i Jemen för att försöka göra affärer med en fruktad ledare för den shiamuslimska houthi-milisen. Av någon anledning skapar detta oro i Saudiarabien, där samma resursperson vistas frekvent. Här pågår som vanligt byteshandel kring information, ibland levererad för pengar, ibland i utbyte mot annan information. Snart kommer Kambodja in i bilden också, som ytterligare en demonstration av seriens kosmopolitiska karaktär. Spelet är igång igen. Eller har egentligen aldrig slutat. Och vad har egentligen hänt med den mångtydige mästerspionen Malotru, även känd som Paul Lefebvre, även känd som Guillaume Debailly? Inte helt ute ur bilden, trots allt. Frågan är vad han nu ska göra med sitt liv och vilken herre han ska tjäna.

”Falsk identitet” har den konsekventa, eftertraktade förmågan att vara både rafflande och samtidigt nästan rogivande. All den där noggrannheten och dialogerna som förklarar komplicerade sammanhang, men där du aldrig har riktigt hela bilden, bygger frekvent upp mot olidligt spännande sekvenser. Som i den sista kvarten av sjunde avsnittet som tilldrar sig i Kairo. Alla bitar hör ihop på något sätt, men liksom tidigare serveras de mest drastiska och akuta situationerna utportionerade lite här och var. Starkare betoning på cyberkrigföring än tidigare; dessutom mer fördjupning kring den strikte, lätt paranoide mellanchefen som oftast går under initialerna JJA. Varför är han som han är och vad har hänt i hans förflutna?

Överhuvudtaget står de personliga relationerna i centrum. De här människorna som jobbar tätt ihop och måste dela känsliga förtroenden men aldrig kan lita fullt ut på någon annan och där din bästa vän samtidigt kan vara tvungen att övervaka dig för någon annans räkning - även om ni arbetar på samma byrå. Liksom förtroenden och nya relationer uppstår mellan olika parter internationellt, vare det från länder som ska ha ett vänskapligt förhållande till varandra - eller ett något mera spänt. En komplicerad värld fortsätter skildras. Det är inte så mycket nytt i sättet att berätta nu, men miljöerna varierar och den här gången får vi mer inblickar i Saudiarabien. Liksom Ryssland, vilket smugits in successivt i de senare säsongerna. Vem är det som egentligen har övertaget mellan Ryssland och Frankrike? Hur mycket fiender är de och vilken underrättelsetjänst infiltrerar vilken, egentligen?

För att komma upp sig i hierarkin bör man inte vara briljant eller värdelös; grå och medelmåttig är bättre. Den lektionen levereras från en äldre högt placerad herre till en yngre, ambitiös tjänsteman i en av de spionorganisationer som berörs. Det påminner en smula om något jag tror mig ha hört i en podcast från brittiska BBC häromåret: en diktator som vill hålla igång sin regim under en längre tid bör sikta på att samla omkring sig lojala och medelmåttiga medarbetare/underlydande. De som är för smarta kan bli ett hot och de odugliga riskerar att sänka hela projektet.

Nu framstår ändå många personer vi möter i ”Falsk identitet” som exceptionellt begåvade på sina respektive områden. Och serien i stort sett är mätbart mer begåvad än det mesta jämförbara. Sett till den senaste femårsperioden, den bästa tv-serien överhuvudtaget med vad som kan kallas aktiv status? Den kräver sin koncentration och kan innehålla sträckor där det inte solklart om den röda tråden man trodde sig ha följt verkligen finns där eller inte, men ändå extremt svårslaget sett till helheten. Några viktiga bokslut manifesterar att det här rimligtvis markerar slutet på en era - och kanske början på en ny. Att värdera denna femte säsong innebär ofrånkomligt en bedömning av hela berättelsen fram till nu.

Är detta svanesången? Det är i alla fall berättat på ett sätt som innebär avslut ur olika aspekter och för olika personer. Den symboliska och sensmoraliska fokuseringen på några av dem vi lärt känna längst ut i slutskedet av säsongen förvisar andra utlagda trådar till bakgrunden, men dessa är ändå viktiga delar av helheten. Slutet är - hur mycket jag nu ska säga om det - passande. Inte i alla avseenden det man skulle vilja se, men med en obönhörlig inneboende logik. Vare sig det handlar om vardaglighet, storslagen melodramatik, eller överhuvudtaget livets komedi och tragedi. Och vi kommer sällan undan det sistnämnda i den här serien.

© Johan Lindahl
2020-10-31

Originaltitel: Le Bureau des Légendes - saison 5
Frankrike, 2020
Regi: Samuel Collardey Anna Novion Jacques Audiard m fl
Skapare/show runner: Eric Rochant
Med: Sara Giraudeau, Florence Loiret Caille, Jonathan Zaccaï, Mathieu Amalric, Louis Garrel, Jules Sagot, Aleksey Gorbunov, Zineb Triki, Irina Muluile, Anne Azoulay, Emilien Diard-Detoeuf, Anatolii Panchenko, Dinara Drukarova, Jameel Khoury, Mathieu Kassovitz

Genre: Drama, Thriller, TV-serie

Relaterat ur russinbloggen
2019-08-25: Senkommen rekommendation: Förnämt falskspel à la France

Sök