Sprudlande start på ”The Studio”
[ 2025-05-09 , Johan Lindahl]
Omedelbar energi. Ett ständigt rastlöst, nervöst utlopp av känslor, förväntningar, osäkerhet, och – fler förväntningar. I en miljö som vi kanske tror oss känna till. Och som en insider väljer att skildra på sitt sätt. Metafilm. Eller i det här fallet, metaserie. Hollywood on Hollywood fungerar kanske som bäst när det görs med något slags kritisk distans, eller kanske inte alls distans utan snarare insikten om hur fabriken fungerar. Vilket vi hoppas att de vet hur den gör.
Filmentusiast med flerårig erfarenhet av branschen såsom anställd i ett av företagen som sysslar med just film, i det här fallet ett fiktivt företag, får chansen till en betydande positionsförflyttning uppåt i hierarkin. Hur ska han hantera detta? Och kommer han att förlora sin själ i processen? De frågorna ställs mellan och under raderna rätt omgående. Vad vill han egentligen? Och vad är han beredd att göra för karriären?
Kommer manus redan från scratch att vara späckat av oneliners och referenser som är självklara för folket det handlar om och förhoppningsvis tillräckligt tydliga för oss andra, med syrliga kommentarer och pikar åt olika håll? Jo. Måste man vara lite pervers för att verkligen vara en fantastisk filmregissör? Bara en sådan sak. Kan man kombinera kommersialism med konst på allvar och att få det att bli lönsamt? Vad var egentligen hemligheten bakom den gigantiska succén för filmen om Barbie? Hur uttalas egentligen Steve Buscemi? Frågorna är många. Svaren är nästan ännu fler. Här går det undan direkt.
Jargongen är kort sagt inte barnvänlig. Kanske är det helt enkelt så konversationerna går i Drömfabriken. Här rusar man ut ur porten med ett uppdrag att försöka göra film av ett varumärke kopplat till en dryck vi kanske inte är så vansinnigt bekanta med på den här sidan Atlanten, förutom att den kan generera associationer till ett ökänt massjälvmord i Sydamerika i slutet av 1970-talet (även om det kanske inte var precis den drycken i praktiken som gällde vid just det tillfället utan en billigare variant). Anyway. Det ska tydligen gå att göra film av det märkeskonceptet. För alla märken går att bygga filmer kring numera, eller hur?
Hur många mer eller mindre legendariska figurer i fabriken kommer att dyka upp och spela sig själva? Det har utlovats en bunt av den varan. Och på den fronten går de också ut starkt, med självaste Martin Scorsese som har sin egen idé till en film, vars grundläggande koncept möjligen kommer att krocka med det ovanstående uppdrag som den nytillträdde studiochefen fått sig beordrat att sjösätta av sin egen överordnade. Eller kan helt osannolika visioner kombineras?
Eller… ’helt hysteriskt’ är kanske en hyfsad sammanfattning av första avsnittet. Som är väldigt roligt. Väldigt besvärande i omgångar och fullt av fatala misstag och missförstånd, nödlögner – ja, alla sorters lögner och bullshit – och en i stort sett härligt underhållande nidbild, eller möjligen totalt socialrealistisk skildring av en plats där drömmar föds och uppfylls och ibland stendör. Frågan är hur de kan uppehålla den här standarden i flera avsnitt?
Just det, har jag nämnt att Seth Rogen är spindeln i nätet, navet allt kretsar kring, delvis upphovsman, producent och huvudrollsinnehavare i det här? Ta det som ett hot eller löfte. Men det här är kanske ett drömprojekt för honom och ett sammanhang där han verkligen kommer till sin rättaste rätt.
