Babylon A.D. (2008)
Babylon faller...
Om man nämner Vin Diesel i samband med en ny film är det väl få som får upp förhoppningarna särskilt högt. Michelle Yeoh kan fortfarande leva lite på sin legendarstatus från Hongkong-epoken, även om hon kanske ska välja film med viss försiktighet för den framtida karriärens skull.
Mathieu Kassovitz har däremot gått från klarhet till katastrof under loppet av några få filmer. Och det är både synd och skam det. För sådär en tio-femton år sedan levererade monsieur Kassovitz ett både gripande och engagerande franskt förortsdrama under titeln "Medan vi faller". Det lovade mycket gott, men ur löftet har sedan dess kommit "Gothika" och "De blodröda floderna" (alla förresten recenserade här på russin). Och nu alltså något så magert som "Babylon A.D."
Kassovitz karriär därhän, och vidare till filmens handling: Någonting har hänt. Atombombningar, det tredje världskriget, metornedslag, "Saw 8" eller något annat omvälvande i den stilen. Det är hursomhelst något av en dystopi vi befinner oss mitt uti, och mitt uti den är även Vin Diesel (här vid namn Toorop, vilket är rätt skojigt att säga snabbt), och mitten är uti någon forn sovjetstat, mindre viktigt vilken.
Toorop är amerikan, men har fått sitt subkutana pass indraget så att han inte kan återvända till fädernehemmets idylliserade timmerstuga. Det är en dröm som känns, om än inte ser ut som, Grant Woods klassiska och ofta parafraserade tavla "American Gothic", och som förutom vissa konservativa drag rimmar rätt illa med Toorops karaktär. Men det är ju inte för konsekventa karaktärsskildringar vi befinner oss i den här filmen.
Sidospår åsidan, så får Toorop av en dubbad och näspåbyggd Depardieu ett uppdrag som kan ta honom tillbaka till de förenta staterna. Han ska föra den unga kvinnan Aurora (Mélanie Thierry) och hennes ledsagerska, Neoliternunnan Rebeka (Michelle Yeoh), genom Ryssland till New York. På vägen stöter de på allehanda hinder i form av skoterjakter, burslagsmål, u-båtsdrivna flyktingsmugglare och, inte alls minst, en messiansk rörelse som visar sig vara bakgrunden till att Aurora behöver komma till New York. Hon är nämligen inte som andra inte...
Jag ska inte vidare gå in på handlingen i filmen, bland annat för att jag inte själv är helt säker på hur det egentligen hänger samman. Det är heller inget jag tänker lägga energi på att reda ut. Filmen bygger på en roman ("Babylon Babies") av en fransk sf-författare vid namn Maurice Georges Dantec. Om man läser romanen kanske man får den bakgrundskunskap till historien som filmen aldrig levererar. "Babylon A.D." är därför en rätt förvirrad, och förvirrande, film som det är svårt att riktigt ta till sig.
Om jag ska vara välvillig kan jag tillstå att filmen har en del lyckade actionsekvenser, helt enligt traditionellt Vin Diesel-maner. Hans gestalt, och inte minst hans speciella röst, passar ju också utmärkt till den filmtypen. Om jag däremot ska försöka mig på att se något bortom ytan, framstår "Babylon A.D." mest som en mycket förvirrad science fiction-soppa med konservativa drag och rätt märkliga religiösa anspelningar.
Det är inte utan att jag får Imperiets låt "Bibel" i huvudet, främst då textraderna:
"Slå på trumman
För Babylon
Faller"
© Andreas Hallgren2008-11-23