Blogg / Nyhetsarkiv

11:e september - åtta år senare

2009-09-11

Bland ökända datum har dagens dito fått en särställning i det moderna kollektiva medvetandet. Terrorattacken mot bland annat World Trade Center 2001 har förstås också gjort avtryck i filmens värld, i filmer som både direkt och indirekt är ett resultat. I vårt tema har vi samlat några av dessa, vilket det känns relevant att påminna om idag.

Relaterat tema: Tema: 11:e september och därefter

Da capo för stängd studio

2009-09-07, Johan Lindahl

Sent, alldeles för sent på dygnet börjar SVT ikväll (eller i natt, då) reprisera ”Studio 60 on the Sunset Strip”. Det var väl hösten och vintern för snart två år sedan som blev lite ljusare för min del, när den visades första gången. 22 avsnitt skapades, och inte mer, av Aaron Sorkin- tidigare mest känd som mannen bakom ”Vita huset”. En del bekanta ansikten känns igen därifrån även i ”Studio 60", främst Bradley Whitford som tar steget från hyperaktiv presidentrådgivare till TV-regissör som försöker hämta sig från en drogrelaterad skandal (om jag minns rätt) samtidigt som han ska hjälpa till att få fart på en nedläggningshotad komedishow á la ”Saturday Night Live”.

Annars har väl Matthew Perry (ja, Chandler från ”Vänner”) huvudrollen som manusförfattaren med egna problem, en figur till viss del modellerad efter skaparen Sorkin själv, sägs det. Personliga konflikter, prestationsångest och politiska kontroverser kantar duons framfart i en serie som kanske saknar den hysteriska humorfaktor premissen kan ge förhoppningar om, men har flera andra dimensioner och därför lyckas vara både underhållande och tankeväckande. Exakt varför det bara blev en säsong har jag fortfarande inte hittat något glasklart svar på, men förtida nedläggningar har ju inte alltid med kvalitetsaspekter att göra. Ni som har inspelningsbara DVD-anläggningar hemma kan få användning för dem i höst. Faktiskt.

WWII-vecka II avklarad

2009-09-06, Anders Lindahl

Så var vår andra andra världskrigsvecka här på russin.nu över, och för den som missat detta så startade den ju faktiskt ganska lagom till 70-årsdagen av krigets start - det vill säga invasionen av Polen. De här filmerna blev det:

Härifrån till evigheten
Saints and Soldiers
Gå och se
Flamman och Citronen
Motstånd
Inglourious Basterds

Någon gång i framtiden finns det anledning att misstänka att det kommer dyka upp recensioner på sådana klassiker som "Solens rike" och "Den engelske patienten". Men nu blir det nog till att skriva om 'helt vanliga filmer' ett tag igen.

Relaterat tema: Tema: Andra världskrigsveckan 2009

Nolly Nummer Två

2009-09-04, Johan Lindahl

Indien gör flest. Sedan kommer...Nigeria. Åtminstone enligt FN:s kulturdepartement UNESCO. År 2006 (inte dagsfärska siffror, men ändock) klämde Indiens filmindustri, även känd som Bollywood, ur sig 1091 långfilmer. Nigeria - vars motsvarighet numera går under smeknamnet Nollywood - svarade för 872. På tredje plats, ett akterseglat hangarfartyg åtminstone i kvantitetshänseende, landade USA med 485 långfilmer. De flesta från Hollywood kan man tänka sig, men knappast alla. Även där finns ju något som kallas independent-film (men var går gränserna för vad som är vad, egentligen?).

Om detta och mycket mer kan man läsa in artikeln ”Nollywood Rising” av Gbemisola Olujobi på websajten Truthdig. Där kan man lära sig att 56 procent av de nigerianska filmerna spelas in på olika traditionella språk i landet, medan 44 procent på engelska. De senare är antagligen mer attraktiva på exportmarknaden. Enligt en modern legend började också alltihop av en tillfällighet. En nigeriansk affärsman importerade 1992 alldeles för många videoband från Taiwan och visste inte vad han skulle göra med allihop. Så, en film om om en hustrumördande man som hemsöks av hennes spöke spelades in och blev snabbt en publiksuccé. En av orsakerna är att det fanns och finns få biografer och det mesta av filmkonsumerandet sker via video, även om det senare skedde en övergång till digitala format.

USA är dock fortfarande starkast på biomarknaden globalt, vilket kanske inte förvånar. Och vad gäller produktionstakten följdes topptrion år 2006 av Japan (417), Kina (330), Frankrike (203) och Tyskland (174).

Mer om det nigerianska filmfenomenet

Quentin och kriget

2009-08-27, Johan Lindahl

Personligen tycker jag kanske inte att Quentin Tarantinos filmer i allmänhet lånar sig alltför lättvindigt till djuplodande analys, men ändå tycks de ofta nagelfaras från främst våldskulturella och genusrelaterade vinklar. Nu är det hans historieskrivning som är en het potatis. Hans andravärldskrigsepos ”Inglourious Basterds” har väckt frågor om sin hållning till Förintelsen med stort F. Exempelvis webtidningen Salon frågar sig ”Is Tarantino Good for the Jews?”. Filmen handlar ju om ett gäng gerillakrigare, de flesta av judisk börd, som ger igen på tyskarna i något som kan antas vara tarantinesque tappning. Det vill säga troligen med en kombination av drastiska våldshandlingar och rask replikföring (jag har alltså inte sett den än). Salons skribent Andrew O'Hehir ger sig på att dissekera ”Basterds” en smula med tanke på dess kopplingar till verkligheten - som QT ju ofta har ett tämligen flexibelt förhållande till. O'Hehir noterar direkt att det händer väldigt mycket överhuvudtaget i filmen, kanske lite för mycket. Han fokuserar också på en av de judiska gerillakrigarna som spelas av regissören Eli ”Hostel” Roth (vars farföräldrar för övrigt överlevde Förintelsen) och framstår som en fullskalig psykopat.

Producenten Lawrence Bender påstås i ett tillstånd av stormförtjusning ska ha sagt till Tarantino att att manuset var en ”judisk våt dröm”. Men skribenten Jeffrey Goldberg (med en bakgrund i israeliska armén) på tidningen Atlantic citeras också i artikeln och förefaller mer kluven: visst har det sin charm med lite ”judisk spagetti-western”, men det kan också slå över i ”kosher porn”. Är det värt att ödsla krut på Tarantino i sådana här sammanhang eller inte? Läs själv och begrunda! Salon-skribenten O'Hehir verkar själv komma till slutsatsen att Tarantino inte direkt har något allvarligt att säga om judar, nazister eller Förintelsen utan mest är ute efter att leka katt och råtta med publikens förväntningar. Hmmm... är det inte det han alltid gör?

Salon synar storfilmen

Relaterad film: Inglourious Basterds

Virginia Davis McGhee död

2009-08-27

Med anledning av att Disneys första ”levande” filmstjärna har avlidit vid 90 års ålder har Hazzan uppdaterat den fjärde och avslutande Disney-artikeln med en fotnot om damen i fråga. Läs mer om henne längst ner i artikeln och titta på ett YouTube-klipp!

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Walt Disney - del 4

John Hughes avliden

2009-08-06, Andreas Hallgren

Den amerikanske manusförfattaren och regissören John Hughes har plötsligt avlidigt.

Hughes inledde sin karriär med manus till komedin "Class Reunion" 1982. Under åttiotalet skrev och regisserade han några av de verkliga klassikerna från årtiondet, bland andra "The Breakfast Club", "Ferris Bueller’s Day Off" och "Weird Science". Hughes sista film som regissör var "Curly Sue" (1990).

Hughes uppges ha fått en hjärtattack under sin morgonpromenad i New York tidigare idag. John Hughes blev 59 år.

Läs mer:
Vi skrev mer om Hughes under vår 80-talsvecka, se länk nedan:

Nyheten hos tmz.com

Relaterad artikel: Det glada 80-talet: Del 3: John Hughes

Bli inte ovän med Owen

2009-08-06, Johan Lindahl

Inte den bästa filmen i sitt slag någonsin, men jag gillar slaget och det brukar räcka en bit. Lömska intriger på hög nivå och en lagom dos cynism om sakernas tillstånd här i världen, samt Clive Owen i en roll såsom skräddarsydd - hårdför men härjad och med oddsen emot sig. Filmen kan först se lite för kliniskt uträknad ut, men utvecklas till en mer kvävande effektiv historia. Och så har den med ett par obligatoriska rationaliseringar à la ”Greed is right...” eller "Corruption is how we win.." (från ”Wall Street” respektive ”Syriana”).

”The International" har tidigare recenserats här i spalterna och finns nu ute på DVD. I extramaterialet finns bland annat en bakom kulisserna-film som fokuserar bland annat på just kulisser - och riktiga ståtliga byggnader som det finns gott om i filmen. Det framgår att teamet ville få New York att se lite sjabbigt ut, till skillnad från Berlin, Luxemburg, Milano och Istanbul. Just det, det är en internationell odyssé. Regissören Tom Tykwer har dock också en del intressant att säga om sina filmskurkar, de högt uppsatta bankmän som delvis har sina förebilder i verkligheten:
- De är kultiverade och smarta; inte onda karaktärer. De gör affärer och är pragmatiska, men detta har utvecklats till ett tillstånd av okunnighet om konsekvenserna som pragmatismen för med sig.

Ligger tankegångarna i tiden eller? Filmen har sina brister, men den är definitivt sevärd. Inte bara på grund av den spektakulära skottväxlingen i museimiljö.

Relaterad film: International

Var är Tintin?

2009-08-05, Johan Hultgren

Jag håller på att gå sönder av nyfikenhet på den nya Tintin-filmen, som Steven Spielberg och Peter Jackson jobbar med. Det som är konstigt är att ingenting läckt ut - inga konceptbilder eller manusdetaljer alls. Bara lite bilder i Empire från inspelningen där Andy Serkis struttar runt i en motion capture-dräkt, vilket vi redan sett förr, för typ åtta år sedan. Kom igen, släpp lite på säkerheten nu och ge oss en liten aptitretare!

Tarzanartikeln uppdaterad

2009-08-02

Med anledning av att Brenda Joyce, som spelade Jane mot Johnny Weissmüllers Tarzan i flera filmer, avled i juli har Hazzan uppdaterat sin artikel om just Tarzan. Uppdateringen berör även apan Cheeta, som i år är föremål för en egen biografi!

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Tarzan

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>