Blogg / Nyhetsarkiv

Dr No död

2009-10-25

James Bonds första fiende Dr Julius No i filmen med samma originaltitel, Joseph Wiseman, har avlidit 91 år gammal. Filmens svenska namn var som säkert bekant "Agent 007 med rätt att döda". När Wiseman tog rollen trodde han det handlade om en ny B-film i Fu Manchu-genren (Sax Rohmers orientaliske mästerförbrytare). Han såväl som alla andra inblandade kunde inte ana att James Bond-filmerna skulle bli den världssuccé de blivit.

Kanadafödde Wiseman var i grunden en aktad teaterskådespelare, alltifrån mitten av 1930-talet. Kritikerrosad för bl a sina Shakespearetolkningar (King Lear) och Tjechovs Onkel Vanja. Filmdebuten och genombrottet i Hollywood skedde med en och samma film: William Wylers stilbildande polisdrama "Polisstation 21" (Detective Story) mot bl a Kirk Douglas, Eleanor Powell och William Bendix. Här spelade Wiseman en psykstörd rånare, som trakasseras rejält av Douglas och som också till sist lyckas skjuta ihjäl sin plågoande - inne på polisstationen!

Wisemans intensiva spelstil gav honom genast en ledande roll mot Marlon Brando och Anthony Quinn i Elia Kazans "Viva Zapata". Hans rollfigur stöttade först och hetsade rebelledaren men gjorde sedan en helomvändning och lockade Zapata i en dödsfälla. Andra filmer Wiseman glänst i är: "Razzia på Minskys" (1968); "Lagens Man" (Law Man, 1971) mot Burt Lancaster och Robert Ryan; maffiadramat "Cosa Nostra" (The Valachi Papers,1972) mot Charles Bronson. Sin sista filmroll hade Wiseman 1979, varefter han gjorde en del teveroller samt återvände till teatern. Han gästspelade bl a i teveserierna "The Untouchables" mot Robert Stack, "Streets of San Francisco" mot Karl Malden och Michael Douglas, och så sent som 2001 spelade han ett åklagarvittne i Abby Manns teateruppsättning av "Dom i Nürnberg".

Relaterad film: Agent 007 med rätt att döda

Mer om "Ansiktsburk av Erik Pettersson"

2009-10-23, Anders Lindahl

Efter att jag twittrat lite kort om att John Ajvide Lindqvists "Ansiktsburk av Erik Pettersson" är 'helskön' kändes det som läge att utveckla resonemanget lite.

Det är alltså den senaste boken i den serie publikationer med 'något slags koppling till filmfestivalen i Göteborg' som Filmkonst årligen låter någon känd författare eller filmpersonlighet förfärdiga. Lindqvist har valt det vanskliga meta-spåret, men gjort det på ett överraskande piggt, roligt och bitvis otäckt vis. "Adaptation" är en oundviklig referens men likheterna egentligen begränsade.

Det mesta är skrivet av författarens påstådda gamla klasskompis Erik Pettersson som är på festivalen för att visa sin fiskedokumenter "Så länge skutan kan gå". Där träffar han sin gamle vän John, som är där i egenskap av författare till Alfredssons succéfilm "Låt den rätte komma in". Lindqvist är en patetisk och paranoid person, uppfylld av en ångest som Erik har svårt att ta på allvar. Efter festivalen lyckas John muta Erik att skriva den här stafettboken åt honom. Motvilligt delar han med sig av det lilla material han lyckats sammanställa och det är bisarr läsning.

Det löper ett tema genom berättelsen om att ta ansvar för sitt skapande. Det kanske är något så utdaterat som ironi det rör sig om, men det resulterar i framförallt rolig och ibland insiktsfull läsning. Man luras att se John ur "Eriks" kritiska ögon och får mer respekt för den fiktive fränden än för författarkändisen, vilket alltså borde resultera i mer respekt för författarkändisen när allt kommer till kritan. Det blir en festivalbok som faktiskt handlar om festivalen till stor del, vilket är långt ifrån självklart i den här märkliga lilla genren. Tänker bland annat på Linn Ullmanns blytunga men helt film- och festivalfria "Nåd"...

Ska inte spoila sönder den här korta lilla boken mer, men det vore kul att höra Roy Anderssons kommentarer om den...

Här är en intervju med Erik (if that is his real name...) på You-tuben

All vår början...

2009-10-13, Johan Lindahl

Hur börjar man egentligen en film på bästa möjliga sätt? Kring denna celebra konstart har Total Film lagt sina pannor i vildsinta veckbildningar och sållat ut 30 fina förebilder under rubriken ”30 Killer Movie Opening Lines”. Dit hör i deras tycke bland annat Ray Liottas inledande programförklaring i ”Maffiabröder”:
- As far back as I can remember, I always wanted to be a gangster.
Liksom Woody Allens mindre machoistiska bekännelse i ”Annie Hall” där han sammanfattar sitt knepiga förhållande till kvinnor med hjälp av ett Groucho Marz-skämt. Ingmar Bergmans klassiker ”Det sjunde inseglet” platsar också, men så är ju Döden själv med i dialogen. Är det alltid fel med sentimentalitet? Uppenbarligen inte enligt Total Film som tagit med den den sörjande tillbakablicken i starten på ”Love Story”:
- What can you say about a 25-year-old girl who died? That she was beautiful and brilliant? That she loved Mozart and Bach, the Beatles, and me?
Att ”Citizen Kane” får vara med, med sitt korta men kärnfulla ”Rosebud...” förvånar kanske inte med tanke på att många (dock inte jag) anser den vara världens bästa film någonsin. Men att ”Plan 9 from Outer Space” - av ungefär lika många ansedd som den sämsta filmen i historien - hedras i sammanhanget handlar kanske om andra saker än ren kvalitet... Oavsiktlig humor är inte alltid det sämsta. Listan är överlag eklektisk men innehåller till största delen välbekanta titlar som ”Gudfadern”, ”Apocalypse Now” och ”American Beauty”. Kul som påminnelse om sådant man har sett, i vissa fall alldeles för länge sedan, eller sådant du borde ha sett för alldeles för länge sedan men inte kommit till skott med. Själv skulle jag aldrig erkänna att jag fortfarande inte sett hela ”Trainspotting", men det borde väl åtgärdas någon gång...snart.

Alla förslagen hittas här

Polanski gripen istället för hedrad

2009-09-27, Anders Lindahl

Så blev då Roman Polanski, mästerregissören med det tragedi- och problemkantade livet, gripen till slut och alla rubriker försöker få det att låta som om det är för något han gjorde typ igår, och inte för drygt trettio år sedan.

Ironin i att stoppas på väg till en festival där han skulle hedras är påfallande. Frankrike har alltid vägrat lämna ut Polanski men i neutrala Schweiz har de alltså haffat honom. Nu återstår tydligen att se om de rent juridiskt kan utlämna honom till Staterna.

Om inte "The Pianist" hade varit en så fantastisk film hade man ju nästan undrat ifall regi-Oscarn för den var menad som ett bete för att locka till sig regissören 2003. Han nappade inte den gången, men med samma logik skulle ju då försök två ha varit mer lyckosamt.

Mer på CNN.com

Relaterad film: Pianist

No more Dirty Dancing

2009-09-15, Johan Lindahl

Patrick Swayze avled igår efter att det senaste året ha kämpat mot cancer i bukspottkörteln. Det var förra våren det avslöjades att skådespelaren fått den allvarliga diagnosen med marginella möjligheter att överleva. Dock fortsatte han att arbeta, främst med TV-serien ”The Beast”. Swayze var visserligen mest i ropet i slutet av 1980-talet som dansinstruktör och flickfavorit i ”Dirty Dancing" (filmen som han påstods ha varnats för att medverka i, eftersom det skulle förstöra hans karriär). Dessutom som soldat och kvinnomagnet i serien ”Nord och syd”, skurkaktig surfare i ”Point Break” och inte minst snälla spöket Sam i ”Ghost”. En del kommer säkert ihåg slagskämpen Swayze från ”Road House”, men allvarligt talat: det värdshuset borde aldrig ha öppnat. Han hade knappast pensionerat sig på senare år, även om det oftare handlade om biroller i diverse komedier och thrillers utan samma kioskvältarstatus som under guldåren. Swayze blev 57 år.

Swayze i sammandrag

'De ofrivilliga' blir Sveriges Oscarkandidat

2009-09-15, Anders Lindahl

2008 års bästa svenska film har, hör och häpna, utsetts till Sveriges "Oscarbidrag", alltså den svenska film som först ska försöka hamna på kortlistan för icke engelskspråkiga filmer, och sedan i bästa fall vinna guldgubben.

Det kommer den förstås inte göra. Det är den för egensinnig och bra för. Men vad roligt att vi skickar något som vi verkligen kan vara stolta över!

Läs mer på Filmnyheterna.se

Relaterad film: De ofrivilliga

11:e september - åtta år senare

2009-09-11

Bland ökända datum har dagens dito fått en särställning i det moderna kollektiva medvetandet. Terrorattacken mot bland annat World Trade Center 2001 har förstås också gjort avtryck i filmens värld, i filmer som både direkt och indirekt är ett resultat. I vårt tema har vi samlat några av dessa, vilket det känns relevant att påminna om idag.

Relaterat tema: Tema: 11:e september och därefter

Da capo för stängd studio

2009-09-07, Johan Lindahl

Sent, alldeles för sent på dygnet börjar SVT ikväll (eller i natt, då) reprisera ”Studio 60 on the Sunset Strip”. Det var väl hösten och vintern för snart två år sedan som blev lite ljusare för min del, när den visades första gången. 22 avsnitt skapades, och inte mer, av Aaron Sorkin- tidigare mest känd som mannen bakom ”Vita huset”. En del bekanta ansikten känns igen därifrån även i ”Studio 60", främst Bradley Whitford som tar steget från hyperaktiv presidentrådgivare till TV-regissör som försöker hämta sig från en drogrelaterad skandal (om jag minns rätt) samtidigt som han ska hjälpa till att få fart på en nedläggningshotad komedishow á la ”Saturday Night Live”.

Annars har väl Matthew Perry (ja, Chandler från ”Vänner”) huvudrollen som manusförfattaren med egna problem, en figur till viss del modellerad efter skaparen Sorkin själv, sägs det. Personliga konflikter, prestationsångest och politiska kontroverser kantar duons framfart i en serie som kanske saknar den hysteriska humorfaktor premissen kan ge förhoppningar om, men har flera andra dimensioner och därför lyckas vara både underhållande och tankeväckande. Exakt varför det bara blev en säsong har jag fortfarande inte hittat något glasklart svar på, men förtida nedläggningar har ju inte alltid med kvalitetsaspekter att göra. Ni som har inspelningsbara DVD-anläggningar hemma kan få användning för dem i höst. Faktiskt.

WWII-vecka II avklarad

2009-09-06, Anders Lindahl

Så var vår andra andra världskrigsvecka här på russin.nu över, och för den som missat detta så startade den ju faktiskt ganska lagom till 70-årsdagen av krigets start - det vill säga invasionen av Polen. De här filmerna blev det:

Härifrån till evigheten
Saints and Soldiers
Gå och se
Flamman och Citronen
Motstånd
Inglourious Basterds

Någon gång i framtiden finns det anledning att misstänka att det kommer dyka upp recensioner på sådana klassiker som "Solens rike" och "Den engelske patienten". Men nu blir det nog till att skriva om 'helt vanliga filmer' ett tag igen.

Relaterat tema: Tema: Andra världskrigsveckan 2009

Nolly Nummer Två

2009-09-04, Johan Lindahl

Indien gör flest. Sedan kommer...Nigeria. Åtminstone enligt FN:s kulturdepartement UNESCO. År 2006 (inte dagsfärska siffror, men ändock) klämde Indiens filmindustri, även känd som Bollywood, ur sig 1091 långfilmer. Nigeria - vars motsvarighet numera går under smeknamnet Nollywood - svarade för 872. På tredje plats, ett akterseglat hangarfartyg åtminstone i kvantitetshänseende, landade USA med 485 långfilmer. De flesta från Hollywood kan man tänka sig, men knappast alla. Även där finns ju något som kallas independent-film (men var går gränserna för vad som är vad, egentligen?).

Om detta och mycket mer kan man läsa in artikeln ”Nollywood Rising” av Gbemisola Olujobi på websajten Truthdig. Där kan man lära sig att 56 procent av de nigerianska filmerna spelas in på olika traditionella språk i landet, medan 44 procent på engelska. De senare är antagligen mer attraktiva på exportmarknaden. Enligt en modern legend började också alltihop av en tillfällighet. En nigeriansk affärsman importerade 1992 alldeles för många videoband från Taiwan och visste inte vad han skulle göra med allihop. Så, en film om om en hustrumördande man som hemsöks av hennes spöke spelades in och blev snabbt en publiksuccé. En av orsakerna är att det fanns och finns få biografer och det mesta av filmkonsumerandet sker via video, även om det senare skedde en övergång till digitala format.

USA är dock fortfarande starkast på biomarknaden globalt, vilket kanske inte förvånar. Och vad gäller produktionstakten följdes topptrion år 2006 av Japan (417), Kina (330), Frankrike (203) och Tyskland (174).

Mer om det nigerianska filmfenomenet

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>