Quentin och kriget
[ 2009-08-27 , Johan Lindahl]
Personligen tycker jag kanske inte att Quentin Tarantinos filmer i allmänhet lånar sig alltför lättvindigt till djuplodande analys, men ändå tycks de ofta nagelfaras från främst våldskulturella och genusrelaterade vinklar. Nu är det hans historieskrivning som är en het potatis. Hans andravärldskrigsepos ”Inglourious Basterds” har väckt frågor om sin hållning till Förintelsen med stort F. Exempelvis webtidningen Salon frågar sig ”Is Tarantino Good for the Jews?”. Filmen handlar ju om ett gäng gerillakrigare, de flesta av judisk börd, som ger igen på tyskarna i något som kan antas vara tarantinesque tappning. Det vill säga troligen med en kombination av drastiska våldshandlingar och rask replikföring (jag har alltså inte sett den än). Salons skribent Andrew O'Hehir ger sig på att dissekera ”Basterds” en smula med tanke på dess kopplingar till verkligheten - som QT ju ofta har ett tämligen flexibelt förhållande till. O'Hehir noterar direkt att det händer väldigt mycket överhuvudtaget i filmen, kanske lite för mycket. Han fokuserar också på en av de judiska gerillakrigarna som spelas av regissören Eli ”Hostel” Roth (vars farföräldrar för övrigt överlevde Förintelsen) och framstår som en fullskalig psykopat.
Producenten Lawrence Bender påstås i ett tillstånd av stormförtjusning ska ha sagt till Tarantino att att manuset var en ”judisk våt dröm”. Men skribenten Jeffrey Goldberg (med en bakgrund i israeliska armén) på tidningen Atlantic citeras också i artikeln och förefaller mer kluven: visst har det sin charm med lite ”judisk spagetti-western”, men det kan också slå över i ”kosher porn”. Är det värt att ödsla krut på Tarantino i sådana här sammanhang eller inte? Läs själv och begrunda! Salon-skribenten O'Hehir verkar själv komma till slutsatsen att Tarantino inte direkt har något allvarligt att säga om judar, nazister eller Förintelsen utan mest är ute efter att leka katt och råtta med publikens förväntningar. Hmmm... är det inte det han alltid gör?
