Inglourious Basterds (2009)
Fluff och snuff i ofokuserat Quentin-krig
Följande saker har Tarantinos film gemensamt med "originalet" från 1978: Den utspelar sig i Frankrike år 1944; alla talar sina egna språk; samt titeln på filmen (ja, frånsett stavning då). I övrigt är det inget förutom Tarantinos fascination för äldre exploitationfilm och övervåld som binder dem samman. Och det är ju inte nödvändigtvis något som behöver vara fel.
Historien i korthet: Löjtnant Aldo Raines (Brad Pitt) leder en grupp amerikanska, judiska, soldater i blodigt korståg mot nazister i det ockuperade Frankrike. Judinnan Shosanna (Mélanie Laurent) driver en biograf i Paris och får genom ödet en chans att hämnas mordet på hennes familj, och då inte bara på mördaren själv, överste Hans Landa (Christoph Waltz), utan på hela den tyska militärledningen. På vägen stöter vi på filmreferenser i överflöd, viss brist på självbehärskning samt Samuel L. Jackson som läser innantill.
Bristen på självbehärskning gäller förvisso för såväl amerikaner som tyskar i själva filmen, men i första hand tänker jag på Tarantino själv. Regissören vill gärna göra B-film men har, med de resurser han har tillgång till, inga av de begränsningar som är symtomatiska för B-filmen. Han tvingas inte vara vare sig uppfinningsrik eller effektiv i sitt berättande och tyvärr gör det att många älsklingar som borde försvunnit vid klippbordet har fått vara kvar.
Det finns flera historietrådar som inte riktigt binds samman, bland annat den mellan Landa och Shosanna. Här skulle jag gärna sett att mer gjorts av den delberättelsen. Det finns scener som fungerar bra i sig själva, men som är betydelselösa för huvudberättelsen. Ett sådant exempel är källarbar-scenen. Eftersom filmen rinner iväg uppemot två och en halv timme frestas tålamodet och överseende med stickspår i berättandet minskar i takt med krypande träsmak.
Något som jag inte haft överseende med ens i en kortfilm är däremot Mike Myers-scenen som är totalt malplacerad och faktiskt rätt märklig. (Till de läsare som sett filmen kan en parafrasering av "Dirty Dancing" kanske gå hem; "Nobody puts Churchill in a corner"?)
Det är fjorton år sedan Tarantino gjorde en riktigt bra film. Sedan dess har han varit medelmåttig som bäst. Men även när han haft problem med sina historier eller enbart gjort filmer för sin egen skull så har han alltid ett väldigt utpräglat sinne för form, foto och finess, även om han gärna kunde ransonera en aning med berättargreppen ibland. Hursomhelst; "Inglourious Bastards" skiljer sig på dessa punkter på inget sätt från Tarantinos senaste filmer. Den fungerar ok, är ofta väldigt snygg, innehåller vissa scener med plågsamt våld och andra som bara är plågsamma och når som helhet tyvärr inte upp mot den höga kvalitetsnivå som Tarantino egentligen borde kunna prestera.
Någon som når verkliga höjder i filmen är däremot den österrikiske skådespelaren Christoph Waltz. Han fullkomligt glöder i sina scener och har en fantastisk närvaro, ut i minsta fingergest, tyst paus eller höjt ögonbryn. Waltz hoppas jag få se mer av i framtiden och är rätt övertygad om att det kommer bli så. Allt annat åsido är det nästan värt att se "Inglourious Basterds" enbart för Waltz prestation i den.
Slutligen: naturligtvis blir berättelser om andra världskriget lätt heta potatisar i samhällsdebatten. Ett direkt citat från filmen i stil med "Detta är bilden av den judiska hämnden" ger en lätt ingång för en, troligtvis, rätt förfelad diskussion. Quentin Tarantino har inte ambitionen att säga någonting, det har han väldigt sällan. Han är nöjd så länge han får säga ingenting med stil och bombasm (samt gärna med Samuel L. Jackson). Jag tror därför inte det är särskilt givande att börja analysera "Inglourious Basterds" på ett djupare plan, möjligtvis med undantag av i ett rent filmvetenskapligt syfte.
Förresten: Filmen i filmen handlar om en man som sitter i ett torn och skjuter fiender till höger och vänster under flera dagars tid. Det verkar vara en rätt ointressant film som mest består av bilder på fiender som stupar. Sen slår det mig: är det inte just precis det jag själv sett under två och en halv timme, om än i lite uppdaterad form? Fast vi fick ta del av Christoph Waltz också, vilket höjer betyget till en genomsnittlig trea. Det är ok, men åter igen, Tarantino borde kunna långt bättre.
© Andreas Hallgren
2009-08-31
Originaltitel: Inglourious Basterds
USA / Tyskland, 2009
Regi: Quentin Tarantino
Med: Brad Pitt, Mélanie Laurent, Christoph Waltz, Eli Roth, Michael Fassbender, Diane Kruger m.fl.
Genre: Action, Drama, Krig
Svensk biopremiär: 2009-08-21
Hemmabio: 2009-12-16
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2009
Relaterat: The Inglorious bastards (1978)
Relaterat ur russinbloggen
2009-08-27: Quentin och kriget
Ingår i följande teman
