The Inglorious bastards (1978)
Ena oglamorösa satar på rymmen
Ett gäng amerikanska krigsfångar, fast i Frankrike i slutet av andra världskriget, tar sig friheter och påbörjar en flykt till neutrala Schweiz. På vägen dras de in i en hjältemodig plan med ett stort tågrån, fransk motståndsrörelse, tyskar, fler tyskar, granater och en bomb på checklistan. Kommer äran, lojaliteten, kärleken eller någon av alla dessa tyskar sätta punkt för flykten till friheten?
Enzo G. Castellaris "Inglorious bastards" är en didaktisk diskurs kring krig, våld och, framför allt, hur våldsutövarna påverkas av sina handlingar. I filmen får vi en inträngande och nära inblick i hur soldaternas psyken förändras både av det de utsätts för och det de själva utsätter andra för. Båda sidor i konflikten skildras nyanserat och insiktsfullt i vad som i grunden är en pacifistisk pamflett som blir ytterligare poignant i och med filmens tillkomst i efterdyningarna av Vietnamkriget.
Nej, jag skojar bara! "Inglorious bastards" är inte det minsta insiktsfull, tänkvärd eller pacifistisk. Ibland är den på väg att göra en kommentar kring krigets otäckheter och de uppoffringar det kräver, men lämnar de tankarna i samma stund om det finns minsta chans till en explosion eller ett massmord. Handlingen är till största delen upptagen av skottlossning och det enda som byts ut är i vilken miljö skottlossningen äger rum.
Filmen visar därmot att den italienske exploitationfilmaren Enzo G. Castellari förstår sig riktigt bra på action. Det var en överraskning för mig, vars enda tidigare erfarenhet av Castellari är den fullkomligt usla postapokalyptiska filmen "2019: The New Barbarians" (även den med Fred Williamsson i en av huvudrollerna för övrigt).
"Inglorious bastards" är en rättfram, tankebefriad actionfilm av en sort man sällan ser nuförtiden, som väl är, men det går ändå inte att sticka under stol med att flera av actionscenerna är riktigt välgjorda och sevärda. Ex-göteborgaren Bo Svenson, i huvudrollen som löjtnant Robert Yeager, väger med sin karisma väl upp Williamsons sammanbitne ensamvarg-som-blir-motvillig-hjälte-persona. De två lyfter filmen en aning, medan övriga aktörer är rätt förglömliga.
DVD-versionen jag såg ger möjlighet till två olika ljudspår, italienska och engelska. Jag valde engelska, trots att det är en italiensk film, eftersom det är Svensons och Williamsons odubbade språk. Italiensk ljudläggning har traditionellt varit mer roande än fungerande, men här flyter det faktiskt på rätt bra, även om man kan se ett par synkronlösa läppar tala här och där. Intressant nog har man gjort sig besväret att låta olika nationaliteter tala sin egna språk, något som amerikansk film ju sällan gör. Tyskar pratar alltså tyska med varandra, fransmän franska och italienare ja, uhm, amerikanska eftersom många av dem spelar just sådana.
"Inglorious bastards" överträffade mina förväntningar, vilka förvisso var extremt låga men i alla fall. Det är en fungerande om än en smula repetitiv actionfilm och mer än så har nog inte Castellari avsett att skapa heller. En tvåa i betyg tycker jag den kan förtjäna.
© Andreas Hallgren
2009-08-25
Tack till Studio S Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Ett val av engelskt eller italienskt ljudspår. I övrigt inget extramaterial.
Uniformerade män med maskingevär, från en scen som har rätt lite betydelse för handlingen.
Naken kvinna med maskingevär, från en scen som inte har någon som helst betydelse för handlingen.
Originaltitel: Quel maledetto treno blindato
Italien, 1978
Regi: Enzo G. Castellari
Med: Bo Svenson, Peter Hooten, Fred Williamson, Michael Pergolani, Jackie Basehart m.fl.
Genre: Action, Drama, Komedi, Krig, Äventyr
Teman: Andra världskriget
Relaterat: 2019: The New Barbarians (1982) Inglourious Basterds (2009)
Ingår i följande teman
