Blogg / Nyhetsarkiv

Dan O'Bannon död

2009-12-18, Anders Lindahl

Dan O'Bannon (1946-2009) var mest känd som en av manusförfattarna till "Alien", men för vänner av mer fånig science fiction gjorde han flera stora insatser på John Carpenters debutfilm "Dark Star", där han utöver att skriva manuset också bland annat spelade Sgt Pinback. Eller inte... Se filmen och förstå.

På senare år figurerade hans namn i större sammanhang oftast just som en av medskaparna till karaktärerna i senare Alien-filmer. Två gånger satte han sig också i regissörsstolen, på rysarna "The Return of the Living Dead" (1985) och "The Resurrected" (1992).

Relaterad film: Dark Star

Jennifer Jones död

2009-12-18

Den amerikanska filmskådesplerskan Jennifer Jones är död. Mest ihågkommen blev hon för sin roll i ”Sången om Bernadette” (1942). Den handlar om en flicka i 1850-talets Frankrike, som får en religiös uppenbarelse och råkar ut för lokalbefolkningens misstro och vrede. Året därpå fick hon en Oscar för den rollen.

Men många minns henne säkert också som passionerat halvblod mot Gregory Peck och Joseph Cotten i det romantiska westerndramat ”Duell i solen” (1946). Hon var gift med bl a demonproducenten David O Selznick (”Borta med vinden”, 1939) och gjorde flera bra filmroller genom åren, bl a mot Charles Boyer i Ernst Lubitschs ”Husan som inte visste sin plats” (Cluny Brown,1946), mot Joseph Cotten i William Dieterles romantiska fantasidrama ”Porträtt av Jennie” (1948), mot James Mason i Vincente Minnellis”Madame Bovary” (1949), mot Karl Malden och Charlton Hesten i King Vidors ”En kvinnas lidelse” (Ruby Gentry, 1952) och mot Humphrey Bogart i John Hustons ”Skälmarnas marknad” (1954) men blev ständigt underskattad av kritikerna, kanske just på grund av äktenskapet med honom.

Före Selznick var hon gift ett par år med den utmärkte karaktärsskådespelaren Robert Walker Sr . (bl a Hitchcocks ”Främlingar på tåg” (1951). Jennifer Jones blev nominerad till Oscar hela fem gånger under sin karriär. Hon blev 90 år gammal.

Läs om henne och Robert Walker på Hazzans Hollywood.

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Jennifer Jones och Robert Walker

Nästan lite interaktiva

2009-12-04

Vi är ju inte direkt kända för att låta läsarna göra sina åsikter hörda på vår gamla goa sajt, utom möjligen i frågelådan, men när det gäller något så viktigt som listan över "Decenniets bästa filmer" inser vi att det kanske måste finnas något slags outlet för bedrövelse, besvikelse eller pur beundran för våra åsikter.

Facebook får sköta jobbet... se länk nedan.

Facebook-sidan för Decennielistan

Relaterad artikel: Decenniets bästa filmer (2000-2009)

Hjälp russin-läsare hitta filmtiteln: Nu uppdaterad med ett bra tips!

2009-11-15, Anders Lindahl

Vissa frågor som dimper in i vår frågelåda har vi inget bra svar på. Andra har vi inget svar på alls. Ingela letar efter namnet på en psykologisk thriller, och kanske har någon därute ett bra förslag? Tillsammans är vi starkare, eller i alla fall lite klokare!

Psykologisk thriller-titel sökes

Vid några olika tillfällen då jag "pratat film" har en för mig oförglömlig film ofta kommit upp under Mest skrämmande film. Det är en psykologisk thriller/skräckis som visades på tv ngn gång sent 70-tal möjligtvis tidigt 80-tal på tv, troligen engelsk och i sv-vit. Det enda vi kommer ihåg är att en tjej förföljs av en kille med vita gymnastikskor och den rejält skrämmande känslan på ett psykologiskt plan, inga blodiga ruskigheter. Många med mig minns denna film just för dess psykologiska skrämsel och att man verkligen inte ville sova ensam den natten. Titeln har dock ingen av oss ngt minne av men jag hoppas ni kan lösa denna gåta.

Uppdatering: Kan det vara "I'm the Girl He Wants to Kill"?

Vi har fått ett tips (Tackar Beatrice!) på att det kan vara Shaun O'Riordans film "I'm the Girl He Wants to Kill" från 1974. Mer info om filmen finns på hysteria-lives.co.uk och den verkar stämma rätt gott med Ingelas beskrivning.

Dr No död

2009-10-25

James Bonds första fiende Dr Julius No i filmen med samma originaltitel, Joseph Wiseman, har avlidit 91 år gammal. Filmens svenska namn var som säkert bekant "Agent 007 med rätt att döda". När Wiseman tog rollen trodde han det handlade om en ny B-film i Fu Manchu-genren (Sax Rohmers orientaliske mästerförbrytare). Han såväl som alla andra inblandade kunde inte ana att James Bond-filmerna skulle bli den världssuccé de blivit.

Kanadafödde Wiseman var i grunden en aktad teaterskådespelare, alltifrån mitten av 1930-talet. Kritikerrosad för bl a sina Shakespearetolkningar (King Lear) och Tjechovs Onkel Vanja. Filmdebuten och genombrottet i Hollywood skedde med en och samma film: William Wylers stilbildande polisdrama "Polisstation 21" (Detective Story) mot bl a Kirk Douglas, Eleanor Powell och William Bendix. Här spelade Wiseman en psykstörd rånare, som trakasseras rejält av Douglas och som också till sist lyckas skjuta ihjäl sin plågoande - inne på polisstationen!

Wisemans intensiva spelstil gav honom genast en ledande roll mot Marlon Brando och Anthony Quinn i Elia Kazans "Viva Zapata". Hans rollfigur stöttade först och hetsade rebelledaren men gjorde sedan en helomvändning och lockade Zapata i en dödsfälla. Andra filmer Wiseman glänst i är: "Razzia på Minskys" (1968); "Lagens Man" (Law Man, 1971) mot Burt Lancaster och Robert Ryan; maffiadramat "Cosa Nostra" (The Valachi Papers,1972) mot Charles Bronson. Sin sista filmroll hade Wiseman 1979, varefter han gjorde en del teveroller samt återvände till teatern. Han gästspelade bl a i teveserierna "The Untouchables" mot Robert Stack, "Streets of San Francisco" mot Karl Malden och Michael Douglas, och så sent som 2001 spelade han ett åklagarvittne i Abby Manns teateruppsättning av "Dom i Nürnberg".

Relaterad film: Agent 007 med rätt att döda

Mer om "Ansiktsburk av Erik Pettersson"

2009-10-23, Anders Lindahl

Efter att jag twittrat lite kort om att John Ajvide Lindqvists "Ansiktsburk av Erik Pettersson" är 'helskön' kändes det som läge att utveckla resonemanget lite.

Det är alltså den senaste boken i den serie publikationer med 'något slags koppling till filmfestivalen i Göteborg' som Filmkonst årligen låter någon känd författare eller filmpersonlighet förfärdiga. Lindqvist har valt det vanskliga meta-spåret, men gjort det på ett överraskande piggt, roligt och bitvis otäckt vis. "Adaptation" är en oundviklig referens men likheterna egentligen begränsade.

Det mesta är skrivet av författarens påstådda gamla klasskompis Erik Pettersson som är på festivalen för att visa sin fiskedokumenter "Så länge skutan kan gå". Där träffar han sin gamle vän John, som är där i egenskap av författare till Alfredssons succéfilm "Låt den rätte komma in". Lindqvist är en patetisk och paranoid person, uppfylld av en ångest som Erik har svårt att ta på allvar. Efter festivalen lyckas John muta Erik att skriva den här stafettboken åt honom. Motvilligt delar han med sig av det lilla material han lyckats sammanställa och det är bisarr läsning.

Det löper ett tema genom berättelsen om att ta ansvar för sitt skapande. Det kanske är något så utdaterat som ironi det rör sig om, men det resulterar i framförallt rolig och ibland insiktsfull läsning. Man luras att se John ur "Eriks" kritiska ögon och får mer respekt för den fiktive fränden än för författarkändisen, vilket alltså borde resultera i mer respekt för författarkändisen när allt kommer till kritan. Det blir en festivalbok som faktiskt handlar om festivalen till stor del, vilket är långt ifrån självklart i den här märkliga lilla genren. Tänker bland annat på Linn Ullmanns blytunga men helt film- och festivalfria "Nåd"...

Ska inte spoila sönder den här korta lilla boken mer, men det vore kul att höra Roy Anderssons kommentarer om den...

Här är en intervju med Erik (if that is his real name...) på You-tuben

All vår början...

2009-10-13, Johan Lindahl

Hur börjar man egentligen en film på bästa möjliga sätt? Kring denna celebra konstart har Total Film lagt sina pannor i vildsinta veckbildningar och sållat ut 30 fina förebilder under rubriken ”30 Killer Movie Opening Lines”. Dit hör i deras tycke bland annat Ray Liottas inledande programförklaring i ”Maffiabröder”:
- As far back as I can remember, I always wanted to be a gangster.
Liksom Woody Allens mindre machoistiska bekännelse i ”Annie Hall” där han sammanfattar sitt knepiga förhållande till kvinnor med hjälp av ett Groucho Marz-skämt. Ingmar Bergmans klassiker ”Det sjunde inseglet” platsar också, men så är ju Döden själv med i dialogen. Är det alltid fel med sentimentalitet? Uppenbarligen inte enligt Total Film som tagit med den den sörjande tillbakablicken i starten på ”Love Story”:
- What can you say about a 25-year-old girl who died? That she was beautiful and brilliant? That she loved Mozart and Bach, the Beatles, and me?
Att ”Citizen Kane” får vara med, med sitt korta men kärnfulla ”Rosebud...” förvånar kanske inte med tanke på att många (dock inte jag) anser den vara världens bästa film någonsin. Men att ”Plan 9 from Outer Space” - av ungefär lika många ansedd som den sämsta filmen i historien - hedras i sammanhanget handlar kanske om andra saker än ren kvalitet... Oavsiktlig humor är inte alltid det sämsta. Listan är överlag eklektisk men innehåller till största delen välbekanta titlar som ”Gudfadern”, ”Apocalypse Now” och ”American Beauty”. Kul som påminnelse om sådant man har sett, i vissa fall alldeles för länge sedan, eller sådant du borde ha sett för alldeles för länge sedan men inte kommit till skott med. Själv skulle jag aldrig erkänna att jag fortfarande inte sett hela ”Trainspotting", men det borde väl åtgärdas någon gång...snart.

Alla förslagen hittas här

Polanski gripen istället för hedrad

2009-09-27, Anders Lindahl

Så blev då Roman Polanski, mästerregissören med det tragedi- och problemkantade livet, gripen till slut och alla rubriker försöker få det att låta som om det är för något han gjorde typ igår, och inte för drygt trettio år sedan.

Ironin i att stoppas på väg till en festival där han skulle hedras är påfallande. Frankrike har alltid vägrat lämna ut Polanski men i neutrala Schweiz har de alltså haffat honom. Nu återstår tydligen att se om de rent juridiskt kan utlämna honom till Staterna.

Om inte "The Pianist" hade varit en så fantastisk film hade man ju nästan undrat ifall regi-Oscarn för den var menad som ett bete för att locka till sig regissören 2003. Han nappade inte den gången, men med samma logik skulle ju då försök två ha varit mer lyckosamt.

Mer på CNN.com

Relaterad film: Pianist

No more Dirty Dancing

2009-09-15, Johan Lindahl

Patrick Swayze avled igår efter att det senaste året ha kämpat mot cancer i bukspottkörteln. Det var förra våren det avslöjades att skådespelaren fått den allvarliga diagnosen med marginella möjligheter att överleva. Dock fortsatte han att arbeta, främst med TV-serien ”The Beast”. Swayze var visserligen mest i ropet i slutet av 1980-talet som dansinstruktör och flickfavorit i ”Dirty Dancing" (filmen som han påstods ha varnats för att medverka i, eftersom det skulle förstöra hans karriär). Dessutom som soldat och kvinnomagnet i serien ”Nord och syd”, skurkaktig surfare i ”Point Break” och inte minst snälla spöket Sam i ”Ghost”. En del kommer säkert ihåg slagskämpen Swayze från ”Road House”, men allvarligt talat: det värdshuset borde aldrig ha öppnat. Han hade knappast pensionerat sig på senare år, även om det oftare handlade om biroller i diverse komedier och thrillers utan samma kioskvältarstatus som under guldåren. Swayze blev 57 år.

Swayze i sammandrag

'De ofrivilliga' blir Sveriges Oscarkandidat

2009-09-15, Anders Lindahl

2008 års bästa svenska film har, hör och häpna, utsetts till Sveriges "Oscarbidrag", alltså den svenska film som först ska försöka hamna på kortlistan för icke engelskspråkiga filmer, och sedan i bästa fall vinna guldgubben.

Det kommer den förstås inte göra. Det är den för egensinnig och bra för. Men vad roligt att vi skickar något som vi verkligen kan vara stolta över!

Läs mer på Filmnyheterna.se

Relaterad film: De ofrivilliga

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>