Blogg / Nyhetsarkiv

Quentin och kriget

2009-08-27, Johan Lindahl

Personligen tycker jag kanske inte att Quentin Tarantinos filmer i allmänhet lånar sig alltför lättvindigt till djuplodande analys, men ändå tycks de ofta nagelfaras från främst våldskulturella och genusrelaterade vinklar. Nu är det hans historieskrivning som är en het potatis. Hans andravärldskrigsepos ”Inglourious Basterds” har väckt frågor om sin hållning till Förintelsen med stort F. Exempelvis webtidningen Salon frågar sig ”Is Tarantino Good for the Jews?”. Filmen handlar ju om ett gäng gerillakrigare, de flesta av judisk börd, som ger igen på tyskarna i något som kan antas vara tarantinesque tappning. Det vill säga troligen med en kombination av drastiska våldshandlingar och rask replikföring (jag har alltså inte sett den än). Salons skribent Andrew O'Hehir ger sig på att dissekera ”Basterds” en smula med tanke på dess kopplingar till verkligheten - som QT ju ofta har ett tämligen flexibelt förhållande till. O'Hehir noterar direkt att det händer väldigt mycket överhuvudtaget i filmen, kanske lite för mycket. Han fokuserar också på en av de judiska gerillakrigarna som spelas av regissören Eli ”Hostel” Roth (vars farföräldrar för övrigt överlevde Förintelsen) och framstår som en fullskalig psykopat.

Producenten Lawrence Bender påstås i ett tillstånd av stormförtjusning ska ha sagt till Tarantino att att manuset var en ”judisk våt dröm”. Men skribenten Jeffrey Goldberg (med en bakgrund i israeliska armén) på tidningen Atlantic citeras också i artikeln och förefaller mer kluven: visst har det sin charm med lite ”judisk spagetti-western”, men det kan också slå över i ”kosher porn”. Är det värt att ödsla krut på Tarantino i sådana här sammanhang eller inte? Läs själv och begrunda! Salon-skribenten O'Hehir verkar själv komma till slutsatsen att Tarantino inte direkt har något allvarligt att säga om judar, nazister eller Förintelsen utan mest är ute efter att leka katt och råtta med publikens förväntningar. Hmmm... är det inte det han alltid gör?

Salon synar storfilmen

Relaterad film: Inglourious Basterds

Virginia Davis McGhee död

2009-08-27

Med anledning av att Disneys första ”levande” filmstjärna har avlidit vid 90 års ålder har Hazzan uppdaterat den fjärde och avslutande Disney-artikeln med en fotnot om damen i fråga. Läs mer om henne längst ner i artikeln och titta på ett YouTube-klipp!

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Walt Disney - del 4

John Hughes avliden

2009-08-06, Andreas Hallgren

Den amerikanske manusförfattaren och regissören John Hughes har plötsligt avlidigt.

Hughes inledde sin karriär med manus till komedin "Class Reunion" 1982. Under åttiotalet skrev och regisserade han några av de verkliga klassikerna från årtiondet, bland andra "The Breakfast Club", "Ferris Bueller’s Day Off" och "Weird Science". Hughes sista film som regissör var "Curly Sue" (1990).

Hughes uppges ha fått en hjärtattack under sin morgonpromenad i New York tidigare idag. John Hughes blev 59 år.

Läs mer:
Vi skrev mer om Hughes under vår 80-talsvecka, se länk nedan:

Nyheten hos tmz.com

Relaterad artikel: Det glada 80-talet: Del 3: John Hughes

Bli inte ovän med Owen

2009-08-06, Johan Lindahl

Inte den bästa filmen i sitt slag någonsin, men jag gillar slaget och det brukar räcka en bit. Lömska intriger på hög nivå och en lagom dos cynism om sakernas tillstånd här i världen, samt Clive Owen i en roll såsom skräddarsydd - hårdför men härjad och med oddsen emot sig. Filmen kan först se lite för kliniskt uträknad ut, men utvecklas till en mer kvävande effektiv historia. Och så har den med ett par obligatoriska rationaliseringar à la ”Greed is right...” eller "Corruption is how we win.." (från ”Wall Street” respektive ”Syriana”).

”The International" har tidigare recenserats här i spalterna och finns nu ute på DVD. I extramaterialet finns bland annat en bakom kulisserna-film som fokuserar bland annat på just kulisser - och riktiga ståtliga byggnader som det finns gott om i filmen. Det framgår att teamet ville få New York att se lite sjabbigt ut, till skillnad från Berlin, Luxemburg, Milano och Istanbul. Just det, det är en internationell odyssé. Regissören Tom Tykwer har dock också en del intressant att säga om sina filmskurkar, de högt uppsatta bankmän som delvis har sina förebilder i verkligheten:
- De är kultiverade och smarta; inte onda karaktärer. De gör affärer och är pragmatiska, men detta har utvecklats till ett tillstånd av okunnighet om konsekvenserna som pragmatismen för med sig.

Ligger tankegångarna i tiden eller? Filmen har sina brister, men den är definitivt sevärd. Inte bara på grund av den spektakulära skottväxlingen i museimiljö.

Relaterad film: International

Var är Tintin?

2009-08-05, Johan Hultgren

Jag håller på att gå sönder av nyfikenhet på den nya Tintin-filmen, som Steven Spielberg och Peter Jackson jobbar med. Det som är konstigt är att ingenting läckt ut - inga konceptbilder eller manusdetaljer alls. Bara lite bilder i Empire från inspelningen där Andy Serkis struttar runt i en motion capture-dräkt, vilket vi redan sett förr, för typ åtta år sedan. Kom igen, släpp lite på säkerheten nu och ge oss en liten aptitretare!

Tarzanartikeln uppdaterad

2009-08-02

Med anledning av att Brenda Joyce, som spelade Jane mot Johnny Weissmüllers Tarzan i flera filmer, avled i juli har Hazzan uppdaterat sin artikel om just Tarzan. Uppdateringen berör även apan Cheeta, som i år är föremål för en egen biografi!

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Tarzan

Världens värstingar?

2009-07-24, Johan Lindahl

Ja, nu är vi där igen, med någon som ska lägga ut texten och lista det bästa, det bästa av det värsta, värstingarna bland de bästa eller...bara det värsta helt enkelt. Brittiska Futuremovies räknar i alla fall upp tio förslag på de mest kontroversiella filmerna genom tiderna, flera av dem välkända men inte alla lika universellt erkända som stor konst. Gemensamt är i alla fall att de haft förmågan att skapa skandaler och skarpa lägen i både kulturkonnässörernas korridorer och utanför. Djärvt nog har en alldeles ny film tagits med och gissa vilt nu... Ja, det är Lars von Triers ”Antichrist”.

Några andra exempel ur högen: David Lynchs ”Blue Velvet”, Monty Pythons ”Life of Brian”, Stanley Kubricks ”A Clockwork Orange” och Pasolinis ”Saló”. Påfallande många av filmerna gjordes under det uppenbarligen vildsinta 1970-talet, som jag själv mest har oskuldsfulla barnaminnen av. Men filmer från den eran brukar ju ha en tendens att framhålla andra egenskaper.

Om jag räknar rätt i hastigheten har vi på Russin recenserat fyra av de tio produktionerna på listan. Hör de hemma där - på listan alltså? Spontant skulle jag kunna överväga alternativ som ”Sinnenas rike”, ”Irréversible" och "Nationens födelse" av lite olika skäl. Och bara tio exempel är väl egentligen lite ynkligt...

Men se och bedöm själva för all del:

FutureMovies fulingar

Sam Raimi gör Warcraft-film

2009-07-22, Andreas Hallgren

Det är nu officiellt att det blir Sam Raimi ("Spiderman", "Evil Dead" m.fl.) som regisserar en kommande film baserad på dator- och online-spelet "Warcraft".

Filmen är en storbudgetsatsning som bör kunna erbjuda massiva scenerier, undersköna landskap, magi, underliga varelser och, om jag tar de åtskilliga timmar jag spenderar i World of Warcraft som grund, ett överflöd av jättelika spindlar och ett oändligt springande fram och tillbaka.

"Warcraft" beräknas får premiär 2011 och det återstår väl att se de lyckas övertyga spelets fans om att en film verkligen är en bra idé. Själv ser jag mest fram emot att på ett underhållande sätt få reda på vad spelet egentligen handlar om, utöver att vara en blodigare variant av medeltidsveckan i Visby.

Pistolposen in action

2009-07-22, Anders Lindahl

Dagens startsida i dess nedanstående konstellation är ett ypperligt och helt oavsiktligt exempel på ett film-PR-fenomen som det sällan skrivs analyser om: nämligen bilden med 'pistolposen'.

Här ser vi oftast skurken eller hjälten bakom sin utsträckta revolver eller pistol, med vilken han eller hon siktar på någon till synes strax bakom och till sidan om kameran. Posen utstrålar ofta coolhet, men ibland också desperation, och den är så vanlig i pressmaterialet från olika filmer att den ibland verkar tas med bara för syns skull, även i tunga dramer där pistolposen bara dyker upp en enda gång.

Jag har inga kloka ord att erbjuda om detta, utan nöjer mig med nedanstående bildbevis och förhoppningen att ordet 'pistolposen' i denna betydelse nu ska bli en självklar del av cineastens vokabulär.

Russinrecensent såg inte klart skräckfilm

2009-07-15, Anders Lindahl

Det händer inte ofta att jag inte ser klart en film. Det händer, när jag tänker efter, nästan aldrig. Det är liksom 'bad form' att inte hänga med till slutet.

Men så en dag skulle vi se på filmen "The Tomb" ur Nobles Dark Label-serie, och det gick bara inte. Efter en kvart var det uppenbart att detta skulle vara ett ogenomförbart projekt. Jag blev orolig att DVD-spelaren skulle ta skada, för att inte tala om min egen förmåga att hädanefter kritisera andra filmer. "Hell Ride" kändes plötsligt som en ganska okej rulle. Plötsligt önskar man att DV-formatet och digitala redigeringsprogram som vem som helst kan använda aldrig hade skapats.

Tydligen är Ulli Lommel rätt känd för att göra filmer som är så dåliga att man inte kan se dem, och det känns som en viktig tjänst till den filmtittande allmänheten att vidarebefordra denna otvivelaktigt sanna tes.

Nu hör det till saken att Noble Entertainments Dark Label lanseras som ungefärligen "gräddan av deras skräckutbud" och till deras försvar vill jag säga att det inte stämmer. De har släppt en massa bra skräck, men inte i första hand i denna serie. Kanske skulle Dark Label må bättre av att beskrivas som "serien för dig som vill se skräckfilmer som du annars aldrig skulle ha hittat någonstans". "The Chair" hade sina poänger, "Strippers vs Zombies" har något slags humor, men 'skräckgräddan' tillhör ingen av dem.

Nu väntar jag på Argentos "Mother of Tears". Kommer den trotsa trenden? Hoppas kan man ju alltid. Svensk release på den är i skrivande stund framskjuten till oktober och recensionerna från dem som haft förmånen att se den är så skiftande att inga tydliga slutsatser kan dras. Spännande!

(Okej, jag överdrev för dramatisk effekt - ingen film kan få "Hell Ride" att kännas okej vid jämförelse...)

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>