Blogg / Nyhetsarkiv

Världens värstingar?

2009-07-24, Johan Lindahl

Ja, nu är vi där igen, med någon som ska lägga ut texten och lista det bästa, det bästa av det värsta, värstingarna bland de bästa eller...bara det värsta helt enkelt. Brittiska Futuremovies räknar i alla fall upp tio förslag på de mest kontroversiella filmerna genom tiderna, flera av dem välkända men inte alla lika universellt erkända som stor konst. Gemensamt är i alla fall att de haft förmågan att skapa skandaler och skarpa lägen i både kulturkonnässörernas korridorer och utanför. Djärvt nog har en alldeles ny film tagits med och gissa vilt nu... Ja, det är Lars von Triers ”Antichrist”.

Några andra exempel ur högen: David Lynchs ”Blue Velvet”, Monty Pythons ”Life of Brian”, Stanley Kubricks ”A Clockwork Orange” och Pasolinis ”Saló”. Påfallande många av filmerna gjordes under det uppenbarligen vildsinta 1970-talet, som jag själv mest har oskuldsfulla barnaminnen av. Men filmer från den eran brukar ju ha en tendens att framhålla andra egenskaper.

Om jag räknar rätt i hastigheten har vi på Russin recenserat fyra av de tio produktionerna på listan. Hör de hemma där - på listan alltså? Spontant skulle jag kunna överväga alternativ som ”Sinnenas rike”, ”Irréversible" och "Nationens födelse" av lite olika skäl. Och bara tio exempel är väl egentligen lite ynkligt...

Men se och bedöm själva för all del:

FutureMovies fulingar

Sam Raimi gör Warcraft-film

2009-07-22, Andreas Hallgren

Det är nu officiellt att det blir Sam Raimi ("Spiderman", "Evil Dead" m.fl.) som regisserar en kommande film baserad på dator- och online-spelet "Warcraft".

Filmen är en storbudgetsatsning som bör kunna erbjuda massiva scenerier, undersköna landskap, magi, underliga varelser och, om jag tar de åtskilliga timmar jag spenderar i World of Warcraft som grund, ett överflöd av jättelika spindlar och ett oändligt springande fram och tillbaka.

"Warcraft" beräknas får premiär 2011 och det återstår väl att se de lyckas övertyga spelets fans om att en film verkligen är en bra idé. Själv ser jag mest fram emot att på ett underhållande sätt få reda på vad spelet egentligen handlar om, utöver att vara en blodigare variant av medeltidsveckan i Visby.

Pistolposen in action

2009-07-22, Anders Lindahl

Dagens startsida i dess nedanstående konstellation är ett ypperligt och helt oavsiktligt exempel på ett film-PR-fenomen som det sällan skrivs analyser om: nämligen bilden med 'pistolposen'.

Här ser vi oftast skurken eller hjälten bakom sin utsträckta revolver eller pistol, med vilken han eller hon siktar på någon till synes strax bakom och till sidan om kameran. Posen utstrålar ofta coolhet, men ibland också desperation, och den är så vanlig i pressmaterialet från olika filmer att den ibland verkar tas med bara för syns skull, även i tunga dramer där pistolposen bara dyker upp en enda gång.

Jag har inga kloka ord att erbjuda om detta, utan nöjer mig med nedanstående bildbevis och förhoppningen att ordet 'pistolposen' i denna betydelse nu ska bli en självklar del av cineastens vokabulär.

Russinrecensent såg inte klart skräckfilm

2009-07-15, Anders Lindahl

Det händer inte ofta att jag inte ser klart en film. Det händer, när jag tänker efter, nästan aldrig. Det är liksom 'bad form' att inte hänga med till slutet.

Men så en dag skulle vi se på filmen "The Tomb" ur Nobles Dark Label-serie, och det gick bara inte. Efter en kvart var det uppenbart att detta skulle vara ett ogenomförbart projekt. Jag blev orolig att DVD-spelaren skulle ta skada, för att inte tala om min egen förmåga att hädanefter kritisera andra filmer. "Hell Ride" kändes plötsligt som en ganska okej rulle. Plötsligt önskar man att DV-formatet och digitala redigeringsprogram som vem som helst kan använda aldrig hade skapats.

Tydligen är Ulli Lommel rätt känd för att göra filmer som är så dåliga att man inte kan se dem, och det känns som en viktig tjänst till den filmtittande allmänheten att vidarebefordra denna otvivelaktigt sanna tes.

Nu hör det till saken att Noble Entertainments Dark Label lanseras som ungefärligen "gräddan av deras skräckutbud" och till deras försvar vill jag säga att det inte stämmer. De har släppt en massa bra skräck, men inte i första hand i denna serie. Kanske skulle Dark Label må bättre av att beskrivas som "serien för dig som vill se skräckfilmer som du annars aldrig skulle ha hittat någonstans". "The Chair" hade sina poänger, "Strippers vs Zombies" har något slags humor, men 'skräckgräddan' tillhör ingen av dem.

Nu väntar jag på Argentos "Mother of Tears". Kommer den trotsa trenden? Hoppas kan man ju alltid. Svensk release på den är i skrivande stund framskjuten till oktober och recensionerna från dem som haft förmånen att se den är så skiftande att inga tydliga slutsatser kan dras. Spännande!

(Okej, jag överdrev för dramatisk effekt - ingen film kan få "Hell Ride" att kännas okej vid jämförelse...)

Älskvärd eller bara... härligt udda?

2009-07-02, Johan Lindahl

Ikväll visar SVT filmen ”I Heart Huckabees", en av de där skapelserna som värjer sig spontant mot både genrebestämning och sluga effektiva sammanfattningar. Dialogrik är den i alla fall och med vissa oväntade fantasy-fasoner mitt i filosoferandet - om jag minns rätt. För några år sedan såg jag den på DVD, men någon riktig recension blev inte av. Kanske var den för udda...Men definitivt oförtjänt av att hamna i total glömska.Regissören heter David O. Russell, är inte överflitig men har svarat för åtminstone en nästan-klassiker i "Three Kings”. Och en rätt eklektisk rollista ger oss Mark Wahlberg, Jason Schwartzman, Dustin Hoffman, Isabelle Huppert och Naomi Watts i ledande positioner. Blir du sedan förälskad eller förb... något helt annat av resultatet, så tar jag inget ansvar för någotdera.

Från förnyare till freakförklarad till...

2009-06-28, Johan Lindahl

Jo, han gjorde ju faktiskt det, det som alla tjatar om nu. Förnyade musikvideon, den nyss avlidne Michael Jackson. Han som var stjärnan över alla andra stjärnor under det 1980-tal då jag själv upplevde tonårstiden och medieutbudet var aningen mer begränsat än nu. I en tid då det enda TV-bolaget i landet kunde påannonsera något i stil med att 'i kväll cirka klockan 23 när de yngsta gått och lagt sig, då kan ni andra ha chansen att se Michael Jacksons nya mycket speciella och banbrytande musikvideo ”Thriller”'. Det var säkert inte exakt så de sade, men det är inte omöjligt...

Just ”Thriller” regisserades ju av den då tämligen hete John Landis, medan ”Bad”-videon några år senare rattades av ingen mindre än Michael Scorsese (som jag nu lyckats nämna två bloggar i rad). Båda de exemplen stack ut för att de bröt upp det traditionella riv-av-låten-till-rörliga-bilder-konceptet och snarare såg ut som minimusikaler eller kortfilmer med en story byggd runt ett musikstycke. ”Bad” anges av IMDb som 17 minuter lång - var den verkligen så lång? Tydligen.

Ingen annan hade riktigt prövat sådana storvulna idéer i musikvideons värld - och inte så många efteråt heller, faktiskt. Rent konstnärligt sätter jag väl Peter Gabriels samlade musikvideobibliotek över Jacksons, men dock. Han var en ojämn artist, men som rimligen haft ett gigantiskt inflytande på hela populärkulturen de senaste 20 åren. Som så många andra hyllade artister genom historien misslyckades han troligen med att tygla sina egna demoner - vilka de nu egentligen var - förirrade sig in i en mörk tunnel och kom aldrig ut på andra sidan. Pardon my pop-psychology.

Min personliga favorit rent musikaliskt, blev ganska snabbt ”Beat It” och så är det nog fortfarande. Synd att han nu levt upp till titeln. Sov i frid.

Lost à la Lehane och Leo

2009-06-21, Johan Lindahl

Genialt eller vansinnigt? Av mystiska öar kan man göra mycket på film (och TV!) men när jag först hörde om filmatiseringen av Dennis Lehanes thriller ”Shutter Island” (”Patient 67” i svensk utgåva) var jag kanske en aning...skeptisk. Är det en perfekt bok att filma eller författarens mest ofilmvänliga? Den satte i alla fall myror i huvudet på mig när jag läste den - särskilt slutet som jag fick repetera ett par gånger. Nu är det inte vem som helst som åtagit sig uppdraget, utan själve Martin Scorsese, med Leonardo DiCaprio, Ben Kingsley, Max von Sydow och Emily Mortimer i ledande roller. Nu finns också en trailer ute på vift och verkar faktiskt ganska lovande.

Tidningen Total Film bidrar dessutom med intryck från argentinska filmaren Celia Murga som följt inspelningen (se länk nedan) inklusive en del avancerat namndroppande som Luis Buñuel och Roberto Rossellini. Premiärdatum är utsatt till början av oktober i flera länder, inklusive Sverige. Och trots mina inledande farhågor är det här en av de filmer jag bara blir tvungen att se i år. Om Gud är god och vi får leva, som stävet lyder.

Skärgårdsdoktorn enligt Scorsese

Byt spår!

2009-06-17, Johan Lindahl

Bannlysning är väl inget som filmentusiaster brukat förorda i första andetaget, men... ska vi kalla det här en skarp åthutning om återhållsamhet och bättre omdöme? En herr Brandon Kim på sajten IFC (Independent Film Channel) tyckte i alla fall ganska nyligen att det var dags att säga ifrån. Somliga sånger har använts så ofta i olika filmer att de aldrig borde höras igen, åtminstone inte på film. Typexempel är Leonard Cohens "Hallelujah” (senast hörd under sexscen i ”Watchmen” som jag själv inte sett än) eller soulklassiker som ”Let's get it on” och ”I feel good”. Filmskapare måste förtjäna sin rätt att exploatera sådana sånger, resonerar Kim. Andra låtar var inte ens bra från början och borde aldrig höras överhuvudtaget, enligt artikelförfattaren, som dock inte nöjer sig med att klaga utan även föreslår alternativ.

Men vilka är nu de låtar jag själv helst inte vill höra igen på film? Visst måste det finnas givna exempel, men av någon anledning har jag mycket lättare att så här i denna föregivet ljuva årstid våndas över de svenska sommarhits som brukar gödslas över oss i alla upptänkliga sammanhang. Tänk artister som Tomas Ledin, Gyllene Tider och Peter Lundblad och vad de har ställt till med i sammanhanget. Och deras dåligt förklädda dansbandsplågor var knappast något att hänga i midsommarstången ens från början.

Sånger någon helst vill glömma

Värdigt slut på akut

2009-06-16, Johan Lindahl

Visserligen har jag inte följt de sista säsongerna av "Cityakuten” (även känd som ”ER”) särskilt noggrant utan tagit igen både gamla bekanta omgångar och det jag missat på DVD i tur och god ordning i stället. Men nu när det verkligen närmade sig det absoluta slutet föll jag faktiskt till föga. Gårdagens avsked med ett extra långt specialavsnitt skapade en del nostalgiska vibrationer, särskilt efter den föregående dokumentären (eller vad man nu ska kalla promotionprogram som ordnats fram av producenterna själva). I finalen hade man verkligen ansträngt sig att ge känslan av en epok som går i graven men där livet i den fiktiva skapelsen ändå går vidare och får ett nästan cykliskt förlopp. Någon slutar, någon kommer igen, någons dedikation har gått i arv till en ny generation - och så vidare. Värdigt, på något sätt.

Vad gäller DVD-upphämtningen har jag sett fram till säsong 12, men frågan är om eller när jag får ihop några riktiga recensioner av 11:an (som är en mellanperiod med ganska splittrad karaktär) och 12:an (som är ett steg i rätt riktning igen). Tillsvidare finns tio omgångar recenserade här, men det kan ju vara en jämn och fin siffra att stanna på. Kanske, om inte supernördshjärnan tar över och till varje pris vill bokföra allt...

Tillsvidare får jag väl enkelt sammanfatta sviten med ett käckt ”Kan nån kan Carter!”.

Relaterad film: ER - The Complete Tenth Season

D-dagen fyller 65 - TV-kanalerna missar båten

2009-06-06, Anders Lindahl

Att ingen av de vanliga svenska kanalerna, eller ens filmkanalerna, visar vare sig "Rädda menige Ryan" eller "Den längsta dagen idag" är ju snudd på obegripligt. Av åtminstone vissa förväntar man sig lite historiskt perspektiv när D-dagen firar 65-årsjubileum.

SVT, jag tittar på dig... Men istället får vi "Howard's End" och "Pistvakt". Nog för att subtila dramer om människor som är fast i konventionerna är viktiga, men kunde de inte åtminstone bytt ut Howard's End mot en dokumentär om landstigningen på Omaha Beach?

Relaterad film: Den längsta dagen

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>