Blogg / Nyhetsarkiv
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
2009-06-04BBC News rapporterar på sin webbplats att David Carradine hittades död i sitt hotellrum i Bangkok på torsdagen. Den thailändska polisen lutar åt att den 72-årige skådespelaren tog sitt eget liv, men dödorsaken är ännu inte fastställd.
David Carradine är mest känd från många års vandrande och slagsmålande i sent sänd teve under titeln "Kung Fu-legenden", men fick något av en pånyttändning i karriären i och med Taratinos "Kill Bill"-filmer. Carradine befann sig i Thailand för att spela in filmen "Stretch".
Relaterad film:
Kill Bill: Volume 1
2009-06-03, Johan Lindahl Dödsscener involverande de stora, riktigt stora filmstjärnorna, brukar allmänt anses vara en bristvara. Eller hur är det egentligen? Amerikanska Premiere har intagit en strikt vetenskaplig och kyligt matematisk attityd till ämnet och kommit fram till att det inte stämmer tillfullo. Vissa Stora Namn gör det dock betydligt oftare än andra ungefär Lika Stora. Dör på film. Men vilka? Börjar vi nysta i det här är det väl dags att hissa varningsflaggan för annalkande Spoilers redan nu. Will Smith, Harrison Ford, Mel Gibson, Denzel Washington, Robert De Niro med flera - skillnaderna är faktiskt överraskande stora i mängdhänseende. Av någon anledning är det bara grabbarnas gräsbitande som granskas. Men det kanske ligger en kvinnlig motsvarighet i Premiers pipeline, vad vet jag. Och vill du kolla facit, med allt vad det kan innebära av eventuellt oönskat vetande - följ länken nedan.
När du går över floden...
2009-05-27, Johan Lindahl - Läs min bok i stället, snälla!
Fler än en författare vars bok omvandlats till film har skriat i öknen, antingen för döva eller väl hörande öron i omvärlden. Nu presenterar The Onions A.V. Club (ja, jag har nog bloggat om någon av deras listor förut) 13 oturliga exempel på hur förlagornas sjösättare gett de efterföljande filmerna på båten.
Clive Cussler råsågade ”Sahara” med Matthew McConaughey som äventyrareen Dirk Pitt för fyra år sedan. Och utan att ha läst boken misstänker jag att han kan ha en poäng i det. Brian Garfield var inte heller överförtjust över hur filmversionen av ”Death Wish” (1974) förvrängde hans ursprungliga, mer komplexa budskap. Och att Stephen King tyckte att Stanley Kubrick totalt missförstått vad "The Shining” handlade om, det är kanske det mest kända exemplet av alla, som The Onion konstaterar. Serietecknaren Alan Moore å sin sida tar i princip på autopilot avstånd från alla försök att filma hans berättelser.
Överraskningar? Stanislaw Lem gillade tydligen ingen av de två inspelningar som gjorts av ”Solaris", filmer som jag pinsamt nog inte har sett men som bevisligen gjort intryck på många, särskilt Tarkovskijs tolkning 1972. ”Forrest Gump” älskades av....ganska många, men författaren Winston Groom var missnöjd. Filmbolaget lyckades på något listigt sätt få hela företaget att framstå som en förlustaffär och Groom fick gå till domstol för att tjäna någon liten hacka på rättigheterna överhuvudtaget. Shit happens, som Forrest skulle ha sagt. Men han förstod sig väl inte på pengars värde. Det viktigaste är att man har en ask choklad.
I som här inträden låten hoppet fara...Relaterad film:
Solaris
2009-05-27Det är faktiskt en slump, men visst är det ganska mycket Disney den här veckan! Utöver recensionerna av två DVD-samlingar, den ena med Kalle Anka och den andre med den betydligt mindre kända karaktären Oswald, har Hazzan inkommit med en tredje artikel om Disneys filmer - denna med fokus på musikfilmerna.
Relaterad artikel:
Hazzans Hollywood: Walt Disney - del 3
2009-05-23, Johan Hultgren Fick hem den nya blu-ray-boxen med de tre "X-men"-filmerna i, och har således suttit och pressat ett tag framför tv:n nu. Härlig bild - framför allt på 2:an och 3:an, men som helhet känns inte trilogin så värst het. Jag stör mig nog lite fortfarande på att 1:an är så seg och fattig på minnesvärda scener. Man får liksom inte den där starten man behöver som exempelvis "A new hope", "Sagan om ringen", "Matrix", "...Lost Ark" etc. En stark förstafilm känns som ett måste i en lyckad trilogi.
2009-05-17, Johan Lindahl Det är väl bara att gratulera - igen. Norge schlog osch med häschtlängder i schlager-EM - igen. Den bulgariska videon jag skrev om häromdagen räckte inte ens för att ta dem vidare till finalen. Och det är klart, det är en fördel om låten hänger ihop också. För övrigt var mina personliga favoriter Armenien, både audiellt och visuellt - tror jag. Vem vet säkert hur väl man egentligen skiljer de egenskaperna åt numera? Island och Estland var två andra bidrag jag uppskattade. Och apropå det här med video; när gjorde Sverige senast något spännande i den vägen, i det här sammanhanget? Vi borde väl ha kapaciteten? Några rader om Vinnaren, också, kanske. Visst, han är käck och frejdig och levererar en snabbfästande refräng, samtidigt som hela paketet skapar lite för mycket av samma ”tyck-om-mig-snälla-ALLA”-vibrationer som filmen ”Mitt stora feta grekiska bröllop”. Men hellre det än de Riktiga Grekerna den här gången...
2009-05-12, Johan Lindahl Ja, faktiskt. I kväll ser jag nog semifinalen i Schlager-EM, där Sverige för första gången försöker kombinera eurodisco med opera. Förvånansvärt lyckat också, i mina öron, men tack och lov har vi inte hypat oss själva lika hårt som förra året och året dessförinnan - visa av erfarenheten kanske. Men numera betyder ju den visuella presentationen lika mycket som musiken. Och av bidragen jag sett hittills i förhandsprogrammen är det ju Bulgarien som satsat hårdast på videon, med en ohejdad hyllning till... ja, sex och våld, men i sammanhanget ändå på ett imponerande stilfullt sätt. Om det nu hjälper dem på scen är ju en annan historia. För övrigt har jag inte fallit i den norska fiolfällan som en annan Hristo Stoitchkov i straffområdet på det härliga 90-talet (apropå Bulgarien) men lyckas man skapa en sådan utbredd masspsykos i förhandstipsen, så kanske man sitter på en vinnare trots allt...
2009-05-07, Anders Lindahl Som filmtyckare har man ju åsikter om det mesta som ens liknar film - och reklamfilm är inget undantag. Varför inte nyttja den ganska ospecificerade bloggen till att bredda spektrat på 'recensioner'?
Jag tänker på reklamen för Norrlands Guld som dyker upp så fort pucken ligger stilla i Hockey-VM. Hur tänkte de här? Hur går 'var dig själv för en stund' ihop med dessa sorgliga typer som måste ljuga för sina tjejer för att svinga en sejdel (3,5 % får man väl förmoda?) med sina vänner?
'Vad har du dragit för skröna för att få ynnesten att göra det du vill en liten stund?' lyder konceptet ungefär. Känns monumentalt misslyckat rent reklammässigt och slår ju effektivt undan den ganska sympatiska stil som tidigare Norrlands-reklam byggt upp. En arm stackare har till och med smitit undan från kroki-kurs, förmodligen ovetande om att han nobbar chansen att se en naken brud.
Det största kardinalfelet är hur man smyger in ett inslag av stress i en genre som bör spela på en känsla av avkoppling och trivsel - en lögn avslöjas ju alltid förr eller senare, det vet alla som någonsin sett en amerikansk film. Den där ölen kommer straffa sig down the line...
Nej, här får man hoppas på omedelbar skärpning - för NG:s egen skull. Själv är jag förstås helt immun mot reklam i mitt val av öl och baserar det enbart på huruvuda det är "förmodligen bäst i världen".
2009-04-24, Anders Lindahl Listan på filmer som tävlar i årets filmfestival i Cannes är föredömligt internationell, och späckad med intressanta namn.
Jag har nästan gett upp hoppet om QT, men hoppas kan man ju alltid att han förser en av mina favoritgenres med något sevärt. Han får hur som helst representera Staterna med WWII-röjet "Inglourious Basterds".
Törs man tippa på en asiatisk vinnare, dock? Park Chan-Wooks står för den Sydkoreanska närvaron med "Bak-Jwi" och Johnny To tävlar för Hongkong med "Vengeance".
Bland namnen på listan som cineaster älskar att namndroppa finns också Michael Haneke och Jane Campion samt storvilt som Ken Loach och Lars von Trier.
Listan på www.festival-cannes.com
2009-04-17, Anders Lindahl Miljontals i böter och fängelse, det är domen i rättegången som fått stor uppmärksamhet inte bara här utan i hela världen. CNN kör den bland sina toppnyheter i skrivande stund.
De fyra anklagade Piratebay-männen har alltså gjort det alldeles för lätt att ladda hem bland annat film. Tyck vad man vill, men så tycker rådmannen och nämndemännen. Ja, tyvärr har vi ju inte den ack så filmvänliga juryn av lekmän här i Sverige så på det trista viset måste man uttrycka sig.
Peter Sunde talar passande nog om domen i TV-serietermer.
- Det här är säsong ett, med en tydlig cliffhanger. Vi får lite spö, blir dömda." Men "... i slutändan vinner de goda".
Svenska artister är, föga förvånade, splittrade - vissa av dem på ett inspirerat vis. Själv tror jag att Anders "Moneybrother" Wendins fullkomligt briljanta kommentar, som så vasst fångar ämnets känslighet, kommer locka till missriktad upprördhet bland folk oförmögna att förstå Sveriges största konstform: ironi.
- Jag tycker att amfetamin har hjälpt mig väldigt mycket och jag vill gärna att man ska dela ut det till skolbarn. Skriv hellre det än att jag är nöjd med domen.
(Passa också på att läsa min gamla artikel där jag löser 'nedladdningsproblemet', med den förhoppningsvis snart etablerade 'mecenatvarianten'.)
Svenska artister om domen på DN.seRelaterad artikel:
Du ska vara mecenat!
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>