ER - The Complete Tenth Season (2003)

Congo rules!

”Take me to the Congo - I'm free to leave...” (evangelium enligt Genesis, anno 1997).

Jag trodde mig ha passerat stadiet när serien verkligen kunde överraska mig på allvar igen, men andra avsnittet ”The Lost” är mäktigt, minsann. Dr Carter åker tillbaka till Kongo (det Stora Kongo är det väl, om jag minns rätt) för att leta efter kollegan Kovac, och efter ett högre syfte med sitt eget liv. Det nyinstiftade spåret som friskade upp i slutet av den förra säsongen, blir så småningom en stor del av behållningen med den här. Vi ser gästspel av bland annat Mary McCormack som en rödakorsare med förkärlek för Dixie Chicks. Kan det vara ytterligare en av de hittills mest förstulna kommentarerna kring 9/11 och Irak? Tja, de ämnena kommer i alla fall upp senare igen.

Efter gravallvaret där är dock de följande episoderna (som motvikt?) nästan hysteriskt späckade med situationskomik, spydiga replikskiften och allmän total förvirring på hemmaplan, alltså Chicago. Dr Romano har ju aldrig varit övertrevlig, men fått en del mänskliga drag på senare år. Nu går han lös på allt och alla och blir till en parodisk plåga-i-baken för alla (utom möjligen Dr Liz Corday som han länge varit förälskad i). Och det är klart, han är nyamputerad och berövad sin främsta raison d'être - att rädda liv vid operationsbordet. Gott om saftiga verbala svingar, men det kan bli lite för mycket av det ...onda.

New Meat on the Block: indisk-engelska läkarstudenten Neela Rasgotra (Parminder Nagra från ”Skruva den som Beckham”) susar in och skapar ofrivilligt svartsjukedramer varthelst hon går i korridorerna. Hon är en vitamininjektion, särskilt i den andra halvan av säsongen som har mer tyngd överhuvudtaget. Ny är också sköterskan Samantha Taggart (Linda Cardellini) som själv är rätt framfusig och har en ostyrig son som bonus. 'Gamlingarnas' roller är reducerade, mest påtagligt Dr Weaver som rört sig uppåt i hierarkin, blivit mer chef än läkare och därmed paradoxalt nog mer osynlig. Carter är också frånvarande under en längre period, men när Kongo-vinkeln ökar i betydelse lyfter också säsongen i stort och serien lyckas delvis med att återuppfinna sig själv.

Avsnittet "Makemba” inleds med en munhuggning om mellanösternpolitik mellan franska och amerikanska hjälparbetare och fortsätter sedan med att fokusera på aids och bristen på läkemedel till humana priser för de mest utsatta. Vem är förresten Makemba? Jo, en eldsjäl i det arbetet, spelad av Thandie Newton och snart i Carters blickfång. Men Weaver börjar få nog av världsfrälsarandan och att ledande läkare i hennes hägn försvinner med jämna mellanrum:
- Från och med nu åker ingen till Afrika. Jag är trött på det här Alfred Schweitzer-numret!

Förutom afro-action händer det en del av en intensiv och avgörande natur på County General, som i ”Freefall”. Precis vad titeln utlovar, och det är inte vad som helst som faller. Abby Lockhart (nu läkarstuderande igen) och Neela prövar på akut spädbarnsvård i ”NICU” där de mellan livräddande manövrer hinner grubbla över viktiga detaljer som varför cigarrer ska vara ett lämpligt sätt att fira barnabörder. Sådana stinkpinnar har väl inget i de sterila lokalerna att göra?
- Det är freudianskt. Någonting om att män vill ha sex med sina mödrar.

Om vi inte visste vad rumspringa är för något, så kommer svaret på det också. Det vill säga amish-ungdomars frihetsperiod innan de bestämmer sig för att fortsätta tillhöra kollektivet med dess spelregler eller inte. Vänner av ”Lost” kan notera Daniel Dae Kim i en biroll som psykologisk utvärderare - alltså ungefär samma uppgift som Elizabeth Mitchell, en annan ”Lost”-bekanting, hade några säsonger tidigare (och då även kämpade med att rycka Dr Weaver ut ur garderoben). Och Dr Pratt (Mekhi Phifer) utför en handpåläggning som väcker frågan om var gränsen går för sexuellt ofredande.
- One man's friendly is another woman's creepy...

Jag är faktiskt glatt förvånad över att den nedåtgående trenden bryts, eftersom det här är en av de säsongerna jag tidigare inte följt TV-ledes och därmed kan se med fräschare ögon. I vart fall är det en riktigt bra omgång, som på gott och ont följer traditionen från senare år, att avsluta med en cliffhanger. ER OS X lämnar oss med några oroväckande frågetecken och en saftig slutsmäll. För övrigt levereras den i en orange förpackning, och det är ju en färg vi förmår att uppskatta här på russin.nu.

© Johan Lindahl
2009-04-02

DVD / Blu-ray

Även dessa drivna skådespelare snubblar stundom över sina invecklade medicinska repliker, eller över sladdar och annan utrustning, får mikrofoner i huvudet - och så vidare. Förevigat i en så kallad gag-reel som kan vara värd några minuter.

Dela |