Värdigt slut på akut
Visserligen har jag inte följt de sista säsongerna av "Cityakuten” (även känd som ”ER”) särskilt noggrant utan tagit igen både gamla bekanta omgångar och det jag missat på DVD i tur och god ordning i stället. Men nu när det verkligen närmade sig det absoluta slutet föll jag faktiskt till föga. Gårdagens avsked med ett extra långt specialavsnitt skapade en del nostalgiska vibrationer, särskilt efter den föregående dokumentären (eller vad man nu ska kalla promotionprogram som ordnats fram av producenterna själva). I finalen hade man verkligen ansträngt sig att ge känslan av en epok som går i graven men där livet i den fiktiva skapelsen ändå går vidare och får ett nästan cykliskt förlopp. Någon slutar, någon kommer igen, någons dedikation har gått i arv till en ny generation - och så vidare. Värdigt, på något sätt.
Vad gäller DVD-upphämtningen har jag sett fram till säsong 12, men frågan är om eller när jag får ihop några riktiga recensioner av 11:an (som är en mellanperiod med ganska splittrad karaktär) och 12:an (som är ett steg i rätt riktning igen). Tillsvidare finns tio omgångar recenserade här, men det kan ju vara en jämn och fin siffra att stanna på. Kanske, om inte supernördshjärnan tar över och till varje pris vill bokföra allt...
Tillsvidare får jag väl enkelt sammanfatta sviten med ett käckt ”Kan nån kan Carter!”.