Hazzans Hollywood: Tarzan

Hazzan Lindström berättar om sin första filmidol

---

NÄR JAG SLÅR UPP min ”filmbibel” för att se efter vad som producerades i Hollywood år 1932 möter jag i första hand mitt livs första filmhjälte, Tarzan, och då alltså i Johnny Weissmüllers klassiska gestalt. För det var 1932 som den då 28-årige och redan legendariske VM- och OS-simmaren drog på sig höftskynket och blev Hollywoods sjunde ”Tarzan – apornas son”.


Weissmüller erövrade tre av sina OS-guld som simmare redan som 20-åring och ytterligare två medaljer fyra år senare. Samtidigt blev han den förste Tarzan i en talfilm, om än inte den siste - men väl vår klassiske apman med hela 18 filmer bakom sig, när det till sist blev dags för honom att 1948 något lönnfet gå i pension som betydligt mer påklädde Djungel-Jim. Som denne hann Weissmüller spela in inte mindre än nio filmer mellan åren 1948 och 1955. Det påstås att det mesta spelades in i producentens trädgård och ingen av Djungel Jim-filmerna har så att säga gått till filmhistorien annat än möjligen som kuriosa.

Johnny Weissmüller dog i januari 1984, 79 år gammal. Han bodde då, invalidiserad efter en rad hjärtattacker, i Acapulco (USA) bara några kilometer från den sjö där hans näst sista Tarzan-film spelades in (Tarzan och lejonjägarna, 1947). För filmens främste Tarzan var själv aldrig i Afrika. Äventyren spelades in i äkta amerikanska träskmarker.

Andra som spelat Tarzan på filmduken före Weissmüller är Elmo Lincoln (den allra förste), Herman Brix (som också tog sig artistnamnet Bruce Bennett) - och samtidigt med Weissmüller eller efter honom bl a Buster Crabbe, Glenn Morris, Mike Henry, Gordon Scott, Lex Barker, Ron Ely (den förste teve-Tarzan) och Casper Van Dien (mig veterligen den senaste film-Tarzan i ”Tarzan and the Lost City”, 1998. En riktig kalkon-Tarzan i alla avseenden.)

FIGUREN TARZAN SKAPADES som följetongshjälte 1912 av Edgar Rice Burroughs (1875-1950), kom ut som bok två år senare och blev tecknad serie 1929. Den förste Tarzan-tecknaren hette Hal Foster och blev senare mest berömd för sin serie ”Prins Valiant”. Efter honom tog Burne Hogarth över och hans serie kunde jag som grabb följa i Hemmets Journal. Bland annat minns jag en reklamsnutt på bio med en tecknad Tarzan i färg, som flög i lianerna över duken medan någon sjöng: ”Tar-zan är jät-te-ko-los-sal… i-Hem-mets Jour-nal...”.

Burroughs historia om det lilla knappt årsgamla barnet, som likt en annan Mowgli togs upp bland människoaporna och så småningom fostrades till djungelns konung, har fascinerat många generationer. Den första romanen om ”Tarzan - apornas son” blev en stormande succé, fast det skulle ta hela sju år för boken att nå Sverige.

Vid det laget hade alltså Tarzan hunnit bli filmhjälte också. Efter Elmo Lincoln kom Gene Polar som Tarzan nr 2. Han agerade djungelkungen iklädd en leoparddräkt och liknade mest modernare tiders Fred Flinta. Tarzan nr 3 P. Dempster Tabler fick svindel uppe bland lianerna och Tarzan nr 4, James, H. Pierce, älskades av alla kvinnor - men gifte sig med Burroughs dotter.

Tarzan nr fem hette Kamuela Searle och såg närmast ut som en surfare från Hawaii, medan Tarzan nr sex Frank Merrill visade så brutala tendenser på filmduken att Burroughs protesterade. Den vid det laget stormrike författaren gillade för övrigt inte Tarzan nr sju heller - men det gjorde övriga världen: Johnny Weissmüller.

DENNE VAR ALLTSÅ en mästersimmare med flera världsrekord och fem olympiska medaljer. Han klådde t ex ofta vår egen Arne Borg i 30-talets tävlingsbassänger. När Weissmüller drog sig tillbaka från simningen var han 185 cm lång, vägde 95 kilo och hade som sagt fem olympiska medaljer, 67 VM-titlar och 33 amerikanska mästartitlar.

Weissmüller blev också den förste att stöta ut det fruktade, klassiska Tarzan-vrålet. Fast här fick han hjälp, förstås. MGM lade ner stor möda på att få fram ett blodisande vrål. Man lär ha blandat: ljudupptagningar av en hunds morrande, en hyenas skratt baklänges (!), en sopran-sångares höga C i långsam takt och ett skärande stråkdrag på en fiolsträng… med Weiss-müllers eget, betydligt beskedligare tjut.

Burroughs gillade som sagt inte alls Weissmüller. Han kunde helt enkelt inte smälta att hans högintelligenta apman hade förvandlats till en grymtande dumbom. Varför han inte reagerat över alla tidigare Tarzan-skådisar förtäljer tyvärr inte historien.

INLEDNINGSVIS SPELADES Weissmüller-Tarzans kvinna Jane av sju år yngre Maureen O´Sullivan, som också improviserade fram den klassiska repliken ”You Tarzan, Me Jane” tillsammans med Weissmüller i ”Tarzan och den vita kvinnan” (1934) . O´Sullivans sista Tarzan-film blev ”Tarzans äventyr i New York” (1942), varefter hon trappade ner på filmandet. Tre år senare födde hon dottern Mia Farrow - som hon faktiskt fick spela mot 1986 i Woody Allens film ”Hanna och hennes systrar”. Mia Farrow var då 41 år och hennes mor 75 år gammal. Maureen O´Sullivan dog i juni 1998, 87 år gammal.

Brenda Joyce är den efter O´Sullivan som också varit en högst förtjusande Jane mot Weissmüller i flera av hans filmer mellan 1945 och 1949. Den sista blev ”Tarzans magiska källa”.

Och låt oss för all del inte glömma bort de två andra inte så lite populära rollinnehavarna Johnny Sheffield (Tarzans pojke Boy) och chimpansen Cheeta (gestaltad av flera olika chimpanser genom filmåren). Sheffield blev efter åtta filmer, likt ”pappa Weissmüller”, småfet och fick avsluta sin filmkarriär som djungelpojken Bomba, både på bio och i en teveserie.

DET HAR ALLTSÅ (hittills, bör man kanske tillägga) funnits många film-och TV-Tarzan. Men för mig och de flesta andra som är födda på 1930-40-och-50-talen är som sagt Johnny Weissmüller den ende som egentligen räknas. Även om samma scen vävts in i flera av filmerna - t ex den där han slogs mot en krokodil, i sin andra film och sedan i fyra filmer till.

Mina barnbarn bryr sig inte om Weissmüller-Tarzan det minsta, i synnerhet därför att filmerna svartvita filmerna. För mig är han i alla fall den ende ”riktige” Tarzan, även om återseendet med honom i just hans första film från 1932 femtio år senare via teverutan blev något av en chock, främst då på grund av alla kulisser och s k backprojections, som jag aldrig stördes av eller ens upptäckte när jag var en riktigt ung och hängiven Tarzan-älskare. I stället rekommenderar jag med glädje de efterföljande ”Tarzan och den vita kvinnan” (1934), ”Tarzan flyr” (1936) och ”Tarzans pojke” (1939).

Jag såg om de åtta gamla svart-vita Tarzan-filmer och den enda Djungel Jim-film jag har på VHS, innan jag skrev denna krönika. Det är filmer som jag spelade in när de dök upp i teverutan på 80-talet, framför allt då på Kanal 5 – repriser snarast, tack! Varför inte rentav som matinéer i våra public service-kanaler?

Men får vi någonsin se dem på video eller DVD?


Mina Weissmüller/Tarzan-filmer:

Tarzan – apornas son / Tarzan – The ape man 1932 (med Maureen O’Sullivan)
Tarzan och den vita kvinnan / Tarzan and his mate 1934 (med Maureen O’Sullivan)
Tarzan flyr / Tarzan escapes 1936 (med Maureen O’Sullivan)
Tarzans pojke / Tarzan finds a son 1939 (med Maureen O’Sullivan)
Tarzans äventyr i New York / Tarzan's New York adventure 1942 (med Maureen O’Sullivan)
Tarzan och djungelfolket / Tarzan triumphs 1943 (Ingen Jane)
Tarzan och amazonerna / Tarzan and the amazons 1945 (med Brenda Joyce)
Tarzan och lejonjägarna / Tarzan and the huntress 1947 (med Brenda Joyce)
Djungel-Jim / Jungle Jim 1948, den första i en serie om 16

---

FOTNOT : I dagarna (tillägg 14 april 2006) läser jag i tidningarna att original-Cheeta, som var med i samtliga Weissmüllers Tarzan-filmer, fortfarande lever, bor på ett hem för djur och fyllde hela 74 år häromdagen.

---

Tillägg i december 2006:
Hundraårig (?) filmveteran

Sent omsider upptäcker jag på vännen David Carsons ”whosaliveandwhosdead”-sajt två drygt hundraåriga filmveteraner: Bruce Bennett och Charles Lane. Den senare har till och med hunnit bli 101 år gammal och blir snart nog 102, om det vill sig väl.

Om Bruce Bennett vet jag sedan gammalt en hel del men har ändå gått in på helt förträffliga IMDb-sajten för att komplettera och inte minst för att hoppas hitta ett foto på Charles Lane, som jag tidigare inte ens vetat vem han är. Nu vet jag – det kommer ni också att göra om ni letar upp honom på IMBd…

Det där att kolla både filmer och skådespelare på IMDb är något jag rekommenderar alla. Bland annat därför att vi här på russin.nu av upphovsrättsliga skäl inte kan publicera bilder hur som helst. Dessutom är det väl så både i vanliga livet som i filmens värld – det är inte alltid vi känner igen någon bara på namnet, medan en bild med personen i fråga ofta får oss att utbrista: Jaså han! eller Det är ju hon!

PS. 2007-03-01 - Allt ville sig dock inte väl för den gode Bruce Bennett. Han avled den 25 februari i år, 100 år gammal.


Författarens Tarzan fick egna filmer

Johnny Weissmüller blev som bekant filmens riktige Tarzan. Men även Herman Brix lär ha haft en god chans att bli den sjätte film-Tarzan i ordningen. Båda var olympiska hjältar – Brix kulstötare, Weissmüller simmare. Den senare fick som bekant titelrollen i den första Tarzan-filmen i den klassiska MGM-serien, ”Tarzan" (Tarzan the Ape Man,1932). Sammanlagt gjorde han 12 Tarzan-filmer innan han blev för fet och gick över till att spela Djungel-Jim i nästan lika många biograffilmer samt i hela 25 episoder för televisionen.

Jag vet inte om Herman Brix blev besviken över att inte få bli film-Tarzan hos MGM. Det blev däremot figurens skapare, författaren Edgar Rice Burroughs, som ansåg att Herman Brix bättre passade in som den mera förfinade, adelsättade djungelhjälten han skrivit om. I ilskan, förmodar jag.

Så han producerade helt enkelt själv filmserien ” – ”The New Adventures of Tarzan” (1935) med just Herman Brix i titelrollen. Filmbolaget MGM, som också styrde de flesta större biograferna i USA på den tiden, blockerade emellertid filmerna, som därför redigerades om till de två filmer med Herman Brix som Tarzan vi kunde se på bio bl a här i Sverige: ”Tarzan och den gröna gudinnan” (The New Adventures of Tarzan), svensk premiär 1935, och ”Tarzan i farornas värld” (Tarzan and the Green Goddess), svensk premiär 1937. Hans djungeläventyr utspelas här i sydamerikanska Guatemala (åtminstone på film – vid vet ju att de flesta, kanske alla, av Weissmüllers afrikanska eskapader spelades in i Florida, USA).

Efter Tarzan-rollen bytte Herman Brix inte bara karriär utan även namn namn. Som Bruce Bennett blev han så småningom en aktad birollsinnehavare på den övre nivån av rollistorna. Han spelade till exempel mot Humphrey Bogart i krigsfilmen ”Sahara" (1943), han var Joan Crawfords make i ”Mildred Pierce” (1945) och spelade mot Bogart igen i ”Mörk passage” (Dark Passage, 1947) och ”Sierra Madres skatt” (1947/48), mot Erroll Flynn i ”Silverfloden” (Silver River, 1948), mot Gary Cooper i ”Horisonten i flammor” (Task Force,1949) och till och med mot Elvis Presley i ”Duell i Texas” (Love Me Tender, 1956) Därefter blev det en lång rad framträdanden i teveserier som ”Perry Mason” (1958-65) och ”Lassie” (1970). Sammanlagt var han med i inte mindre än 144 film- och teveproduktioner.

Sista filmrollen (uppenbarligen) gjorde han så sent som 1980 i en holländsk film. Då faktiskt under sitt rätta namn igen: Herman Brix…

Lane spelade mot Weissmüller

När man går in på IMDb för att bekanta sig närmare med Charles Lane, får man först och främst veta att han är född 26 januari 1905 och har inte mindre än 328 filmroller bakom sig. Mindre roller, förstås. Charles Lane fanns för det mesta i omgivningen i alla de filmer han var med i. Ofta spelade han advokat, inte sällan en skum sådan.

Charles Lane har också setts i teveserier som ”Lucy Show” (1962), ”Mannen från U.N.C.L.E.” (1966), som Dr Scroggins i ”Disneyland” (1969-78) samt som Jess Moffettt i ”Lilla huset på prärien” (1982) Sista rollen hade han i tevefilmen ”The Computer Wore Tennis Shoes” (1995).

Och visst spelade Charles Lane med i en Tarzanfilm, närmare bestämt ”Tarzans äventyr i New York” (Tarzans New York Adventure, 1942) – alltså mot Johnny Weissmüller och inte mot Bruce Bennett.

Hur som helst ”slår” Charles Lane den gode Herman Brix ”Tarzan” Bruce Bennett i födelsedagsligan med drygt ett år. Snart fyller han ju 102 om allt vill sig väl.

Tillägg 11 juni 2007: Jodå det ville sig väl för Charles Lane i så motto att han blev 102 år gammal, men den 9 juni i år avled han.

---

Tillägg 2007 05 13
Gordon Scott – Tarzan efter Weissmüller - avliden

Ännu en Tarzan har dragit sig tillbaka till de sälla jaktmarkerna – eller kanske elefanternas kyrkogård. Gordon Scott, som var framför allt 50-talets Tarzan på biodukarna har avlidit i en ålder av över 80 år. Han var född i USA av invandrarföräldrar 1926 som Gordon M Werschkul.

Gordon arbetade som livräddare när han upptäcktes av filmproducenten Sol Lesser, som letade efter en ny Tarzan efter Johnny Weissmüller, som hade spelat djungelhjälten för tolfte och sista gången i ”Tarzan och kvinnan från havet” (Tarzan and the Mermaids, 1948). Gordon tog sig artistnamnet Gordon Scott och hans debutfilm blev ”Tarzans djungelstrid” (Tarzan´s Hidden Jungle, 1955). Mellan Weissmüller och Gordon gjorde Lex Barker fem Tarzan-filmer för ett annat bolag.

Gordon Scott gjorde sedan ytterligare fem Tarzan-filmer av tämligen medioker kvalitet, men fick i alla fall spela mot då relativt okände Sean Connery i ”Tarzans största äventyr” (Tarzan´s Greatest Adventure, 1959). Och redan under inspelningen av första filmen träffade han sin blivande hustru i motspelerskan Vera Miles.

Scotts andra Tarzan-filmer är ”Tarzan och den försvunna safarin” (1957), ”Tarzan and the Trappers” (1958) – som tydligen aldrig har visats i Sverige eftersom den inte står upptagen i Wredlund och Lindfors ”Långfilm i Sverige” och ”Tarzan slåss för livet” (1958).
Och om jag minns rätt blev Gordon Scott den förste film-Tarzan som kunde avnjutas i äkta färgdjungel.

1960 gjorde Scott sin sista film i serien med ”Tarzan de oövervinnerlige” (Tarzan the Magnifincent,1960). I den filmen medverkade Jock Mahoney, som skulle bli näste film-Tarzan.

Efter sin Tarzan-äventyr flyttade Gordon Scott till Italien där han gestaltade mytiska hjältar som Maciste, Goliat och andra, men även Buffalo Bill och Zorro, i ett otal äventyrsfilmer av känd kvalitet. 1973 drabbades han av en stroke och sina sista sex år framlevde han som inneboende hos familjen till ett av sina fans i Maryland, USA. Han dog den 30 april 2007 i sviterna efter en hjärtoperation.

---

Tillägg 2009-08-01
Brenda Joyce - Jane i fem Tarzan-filmer, avled nu i juli och blev 92 år gammal. Hon filmdebuterade 1939 mot Myrna Loy och Tyrone Power i "När regnet kom" (The Rains Came) och var därefter mest med i en rad B-filmer mot bl a Milton Berle, Abbott & Costello, Fred MacMurray och John Payne. Mest känd för publiken blev hon dock som Tarzans kvinna Jane. Hon var Johnny Weissmüllers Jane i "Tarzan och amazonerna" (1945), "Tarzan och leopardkvinnan (1946), "Tarzan och lejonjägarna" (1947) och "Tarzan och kvinnan från havet" (1948) samt spelade Jane mot Lex Barkers Tarzan i "Tarzans magiska källa (1949), som också blev hennes sista film. Efter sin korta filmkarriär ägnade hon sig främst åt ideellt arbete bland amerikanska immigranter.

Cheeta - Tarzans apa - har man i år också kunnat läsa om lite här och där, inte minst sedan det kommit ut en bok om den trevliga apan. Fast sammantaget lutar det numera åt att den nu över 75-åriga apan som lanseras som gamla Cheeta egentligen är en helt annan. Precis som i filmerna om colliern Lassie lär Cheeta genom filmåren ha spelats av fler än en enda Cheeta. Vi väntar nyfiket på nya fakta.


© hazzan lindström


Först publicerad: 2004-09-14
Senast reviderad: 2009-08-02

Sök