Blogg / Nyhetsarkiv
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
2011-08-17, Anders Lindahl Jag föreställde mig en dag att jag skulle skriva en sådan där rolig lista som de har på cracked.com och andra ställen. Temat var "barnprogram som slår sig ihop", och tanken var att det hela skulle bli väldigt lustigt och inte minst lite mer omfångsrikt än ... två punkter. Nu blev det inte så.
Visst, om Händige Manny och Byggare Bob startade en gemensam firma med alla sina talande verktyg och fordon så skulle de ju dominera fixarbranschen totalt, men så värst komisk är väl inte idén? Och de där ursprungligen tyska grisarna som är så himla entusiastiska över allt de ser är rätt komiska i sin präktighet, men vilken karaktär skulle stå ut med att hänga med dem? Möjligen Piggly Winks, men han är ju också rätt präktig. Inga gapskratt där, direkt.
Nej, det bidde ingen lång lista. Här presenteras istället i bloggformat en artikel som aldrig riktigt blev en artikel. Eller särskilt lustig ...
Ingress:
Superhjältar och scifi-karaktärer möts ju ofta, varför inte figurer i populära barnprogram? Ja, hur skulle de bli om småttingarnas favoriter gjorde gemensam sak?
Blorri!
Här besvaras många barns viktigaste fråga: vem är snabbast av Rorri (en racerbil med vinnande stil) och Blixten McQueen? Eller inte, faktiskt. Under den stora tävligen på Silverringen kolliderar de två röda vrålåken och bitarna hamnar huller om buller. Av det bästa från de båda bilarna byggs något nytt:
Blorri!
(Av de sämsta bitarna konstrueras i lönndom också
Rixten, Blorris arrogante och tanklöse nemesis.)
Specialleveranser under vattnet
'Det händer nåt spännande snart,
När Postis och Tess levererar post under vattnet!'
Risk för blöta brev och många skratt när den lilla forskningsubåten Tess och allas favoritbrevbärare Postis Per gör gemensam sak.
(Tess kompis Ubbe får väl hjälpa den där göteborgska sjöhästen med att valla ... vad han nu vallar. Sjöstjärnor?)
Nej, som ni märker. Det blev ingen hit det här. Men i bloggen kan man väl lägga vad för skrutt som helst?
Det här är roligt
2011-06-22, Andreas Hallgren Ordet "zombie" introducerades i det engelska språket av journalisten William Buehler Seabrook (1886-1945). Seabrook skrev ett flertal reseskildringar från olika platser i världen, provade att äta människa hos kannibaler i västafrika (och ansåg att det smakade ungefär som kalv), umgicks ett tag med ockultisten Aleister Crowley, och skrev en hel del om satanism, häxkonst och voodoo.
Seabrooks reseskildring från Haiti, där han berättade om zombies, hette "The Magic Island" och är grunden till dagens temafilm "
White zombie".
Relaterat tema:
Tema: Zombieveckan 2011
2011-06-21, Andreas Hallgren Zombies är lätta att springa ifrån. De släntrar omkring med händerna framför sig, grymtar lite och tappar ibland en arm eller ett ben. Om de inte vore så förbenat många skulle de inte vara något hot alls. Åtminstone var det så vi brukade se på de levande döda.
Men i och med Zack Snyders remake "
Dawn of the dead" (2004) förändrades det hela, när zombies blev zoombies. Nu var de snabba rackare helt plötsligt. Och de stackars överlevarna som förr så lojt kunnat stå och vänta på att sätta en kula i pannan på angriparna fick nu springa de också. Mer action blev det, men inte givet så värst mycket otäckare. Levande döda ska väl inte behöva ha så bråttom. Det sägs ju ändå att det är de saktfärdiga som ska besitta jorden
Förresten: En
zoombie kan visst även vara en babyfilt till bilen. Det är nog så fel det kan bli det.
Relaterat tema:
Tema: Zombieveckan 2011
2011-06-20, Andreas Hallgren Den amerikanska smittskyddsmyndigheten Center for Disease Control fick i maj i år lite extra uppmärksamhet kring ett pressmeddelande. De gick nämligen ut med direktiv kring vad man ska göra i händelse av en zombie-attack.
De poängterar visserligen i texten "
Preparedness 101: Zombie Apocalypse" att mycket av kunskapen kring hur man skyddar sig mot zombies också kan vara nyttig i händelse av andra katastrofer som orkaner och jordbävningar, men det känns ändå skönt att en myndighet tar sitt ansvar när de levande döda kommer för att äta våra hjärnor.
Men vad gör vårt eget Smittskyddsinstitut åt saken egentligen? Inte en enda träff på "zombie" på
smittskyddsinstitutet.se!
Relaterat tema:
Tema: Zombieveckan 2011
2011-06-17, Andreas Hallgren 
Det är dags för temavecka igen på russin. Nästa vecka kommer vi prata zombies. Vi har visserligen redan recenserat
19 zombiefilmer, men några till skadar ju inte. Så inom kort blir det mer Romero, lite Lucio Fulci och några franska zombies och säkert en del annat också. På måndag kör vi igång. Tills dess kan du läsa vår senaste recension, Bergmans "
Nattvardsgästerna". Det är inga zombies i den dock.
Relaterat tema:
Tema: Zombieveckan 2011
2011-06-11, Anders Lindahl Ja, nu när hela Battlestar Galactica äntligen är genomtittad (och mäkta intressant är den, precis som "alla sa"!) har man ju äntligen med gott samvete kunnat fokusera på annat seriestoff.
Som andra säsongen av "Eastbound and Down", serien om den nerdekade basebollföredettingen som pendlar mellan överdrivet ego, galna utsvävningar och stunder av insikt. Om möjligt ännu mer politiskt inkorrekt än första säsongen, men också lika osannolikt sympatisk på sitt osympatiska vis. Kanske inte en serie för alla, men Kenny Powers äventyr i Mexiko bjuder på många asgarv, en kul roll för Don Johnson, en kul miniroll för Matthew McConaughey och, slutligen, lite closure.
Relaterad film:
Eastbound & Down - Säsong 4
2011-05-26, Anders Lindahl I en blatant idéstöld från morgonsoffans CG Karlsson presenteras här några minnesvärda morsor på vita duken, inför den stundande morsdagen:
Alla morsorna i Föräldraskap (1989).
Ron Howards bästa film handlar både om morsor och farsor och deras avkomma, så kanske kan den också bli aktuell inför en fars dag-lista. Allra bäst bland morsorna är nog Dianne Wiest.
Jennifer Connelly i Dark Water (2005).
En hyfsat ryslig rysar-remake, men kanske framför allt ett starkt porträtt av en ensamstående morsa från Jennifer Connelly.
Cate Blanchett i The Gift (2000).
En hyfsat ryslig rysare, men kanske framför allt ett starkt porträtt av en ensamstående morsa från Cate Blanchett.
Frances McDormand i Almost Famous (2000).
2000 var ett bra år för ensamstående morsor på vita duken. "Don't take drugs" skriker Frances efter sin son när han helst av allt vill verka cool, men hon har betydligt fler nyanser än oroad och pinsam.
Ellen Page och Jennifer Garner i Juno (2007).
Den ena ska föda barnet, den andra ska ta hand om det, båda är de jättebra i en väldigt charmig film om (mestadels framtida) mödraskap.
Monstermorsan i Aliens (1986).
Dels finns det förstås ett tema om hur Ripley blir inofficiell styvmorsa till Newt i Camerons actionmästerverk, men den morsa man minns allra bäst är förstås alien-morsan på slutet.
Linda Hamilton i Terminator 2 (1991).
Vi avslutar med en Cameron-film till. För den som tycker att den egna morsan ställer hårda krav finns här en ögonöppnande jämförelse. Och mitt i tuffheten är hon ändå verkligen en övertygande morsa.
Och nej, jag har inte missat ett enda bra exempel. Jag kommer verkligen inte komma på en massa fler bra filmmorsor i samma ögonblick som jag klickar på OK. Säkert inte...
2011-05-18, Anders Lindahl Jag har ganska nyss sett ett par halvnya filmer som jag inte kommer hinna skriva något längre om, men som hjärnan envisas med att tänka tillbaka på. Något litet måste jag nog ändå plita ner...
I "Unthinkable" går förhörsexperten Samuel L Jackson loss på en terrorist med alla till buds stående medel för att luska ut var han har gömt tre atombomber. Om filmen gör ett statement om tortyr så är det inte särskilt tydligt. Snarare tar den frågan till sin absoluta spets och låter samtidigt alla föra sina egen talan, inte minst terroristen. Överraskande brutalt och ganska välspelat. Intressant!
I "The Joneses" flyttar Demi Moore och David Duchovny in med två nästan vuxna barn i ett förmöget område. Så förmöget att det faktiskt kan löna sig att plantera in en låtsasfamilj vars uppdrag är att inspirera grannarna att köpa samma dyra prylar som de "demar" för den intet ont anande reklampubliken i verkligheten. Också intressant!
2011-04-12, Anders Lindahl Ja, naturen är förunderlig att beskåda. Det förstår minsta barn! Vilket gör det lite underligt att det ska vara så svårt att hitta häftiga naturfilmer som avhåller sig från att försöka traumatisera de små parvlarna.
Treåringens därhemma fascination för havets liv borde inte vara så himla svår att tillgodose när det finns en sådan uppsjö av fantastiska serier och filmer, både nytt och nyutgivna klassiker. Men vad händer?
'Den här kommer du nog gilla, Lilleman! Oceans heter den.'
Och jodå. Fantastiska bilder från en förstummande värld. Plus fiskare som snittar ryggfenan och stjärtfenan av hajar och låter dem hjälplöst sjunka till havets botten. CGI, visst, men det är nog hajen mest glad för.
Att Planet Earth och BBC:s förövning Blue Planet inte missar något tillfälle att påpeka att i naturen är man alltid i farozonen är väl allom bekant. Men hur såg det ut förr?
'Åh, vad roligt att få hem Jacques Cousteaus gamla klassiker! Det här måste väl vara ganska snällt, även om de röker som de proverbiala borstbindarna?'
Mja... kan man verkligen bara 'inventera' fiskbeståendet i en lagun genom att köra lite dynamitfiske och se vad som flyter upp, eller sjunker till botten? Wtf?
Eller: 'Varför gjorde dom så...?'
Vi har förstås Disneys försnällade release av nämnda Oceans, alltid något. Men var är 'snäll-läget' på Blu-rayutgåvorna av till exempel BBC:s statusproduktioner, som det borde vara en barnlek att ordna, no pun intended?
Relaterad film:
Den tysta världen
2011-04-01, Anders Lindahl Tydligen anser Socialdemokraterna att deras nya frontman inte har presenterat sig ordentligt för svenska folket, för nu avslöjas planerna om att Håkan Juholt ska lanseras som potentiell landsfader i form av en ambitiös dokumentär.
Filmen, vars titel ännu inte är fastslagen (törs man gissa på det raka och enkla "Filmen om Håkan" eller kanske något med "Landet..."?) ska enligt dess regissör (fornom Guldbaggenominerade Allan Reholt) till stor del handla om ett Sverige i förändring under de senaste decennierna, där 'karaktären' Håkans världsbild och värderingar formas och etableras. Dramatiserade scener ska varvas med arkivmaterial.
"Det blir oundvikligen en politisk film," säger Reholt i pressmaterialet. "Men framför allt en film om en människa, om allmängiltiga ämnen och frågor, och om en gyllene medelväg som alltmer asfalterats om till en framgångens Autobahn."
Förhoppningsvis blir det här lustigare än det låter. Huruvida det är möjligt att hitta distribution är en annan fråga. Rimligen måste den TV-kanal som eventuellt nappar balansera upp det med en betraktelse över Reinfeldt. Men om inte annat har väl sossarna en YouTube-kanal...
[2011-04-02: Ja, det här var ju alltså på skoj. Första aprilskoj, enna.]
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>