Den tysta världen (1956)
Burdusa pionjärer klampar omkring under vattnet
Jacques-Yves Cousteau och hans frejdiga mannar på skeppet Calypso presenterade för många decennier sedan en häpen värld för en annan värld. En tyst värld, åtminstone tills dykarna bränner förbi med sina propellermojänger. Nu är vi ganska bekanta med den fantastiska miljö som döljer sig under vågorna. Hur står sig originalet i en tid när vi hunnit impas av "Oceans" och "Blue Planet"? Flera av scenerna är nästan oumbärliga i den här lilla genren, såsom sköldpaddsungarna som kläcks och hastar till havet.
Ja, åldern ger förstås inte bara respektbonus utan en massa intressanta skillnader. Tidsandan ger klara kultpoäng. Här förutsätts inte att kunskap om havens mysterier hör till allmänbildningen. Man berättar att delfiner är däggdjur, vilket nog hade setts som en ren förolämpning mot tittaren i en modern produktion. Fenomenet dykarsjuka förklaras pedagogiskt. Dykarna röker frejdigt mellan doppen. Langustrar är inte bara intressanta utan också lyxig lunch för hela besättningen. Att åka snålskjuts på sköldpaddor är ett återkommande nöje.
Men man nöjer sig inte med det milt upprörande. För att 'inventera' en lagun kör man lite dynamitfiske och ser vad som dör, i en scen som man inte kan annat än förbluffas över. Det är verkligen inte alltid som de visar någon större respekt för havets liv; gänget vetenskapar nästan med en klackspark. Pionjärernas privilegium, kanske de resonerar.
De blir 'bestörta' när en val skadar sig på propellern, och skickar förstås ner en dykare med en kamera för att fånga de tjusiga bilderna när den stackarn lämnar ett rökigt spår av blod i vattnet. Tids nog får den dock ett nådaskott, och kanske tycker de verkligen synd om den. Lockade av blodet kommer dock hajarna. När dessa i sin tur har filmats tillräckligt får vi veta att 'alla världens sjömän hatar hajar', och det är bara ett naturligt utlopp för ett 'uråldrigt hat' när de hämtar tillhyggen och ger sig på de kalasande rovdjuren.
Det finns mer att baxna över, och försöka hitta ursäkter till. Kanske: 'ja, men på den här tiden förstod man inte så mycket om naturen'. Ursäkterna klingar dock ganska ihåligt: det är faktiskt lätt hänt att man ogillar hela gänget. Besättningen på Belafonte i Wes Andersons "Life Aquatic", som ekar starkt av Cousteaus gamla filmer, är betydligt mer sympatisk.
Jag kommer att tänka på D. W. Griftith, vars ökända och gravt rasistiska "Birth of a Nation" var så tekniskt välgjord att den skapat huvudbry för filmfantaster ända sedan 1915. Hur ska man 'förhålla sig till den'?
En del scener är dessutom pinsamt uppenbart spelade, även om de kanske är hämtade från verkligheten. Som när en dykare blir 'kväveberusad' och måste dekomprimeras i en sarkofagliknande tryckkammare.
Men intressant måste man erkänna att det är. Stolt förevisar man sin för sin tid toppmoderna teknologi, vilket ofta ger lite gamla Bond-vibbar. Ett stort vrak blir stoff för fascinerande scener. En del fiskar är de rent av vänliga mot (och Jojo förtjänar väl att hamna i 'finkan' en stund). Färgerna är dessutom fantastiska i den restaurerade utgåva som nu släppts på både DVD och Blu-ray. Det här är inte en fin film för hela familjen, men ett intressant tidsdokument är den absolut.
Nämnas ska väl också att Cousteau under sin långa bana hade möjlighet att utvecklas i sin inställning till havet och avled 1997 som hyllad förkämpe för miljön.
© Anders Lindahl
2011-04-13
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Atlantic har nu släppt tre Costeau-filmer i boxform, både på Blu-ray och DVD. Flaggskeppet är förstås "Den tysta världen", men resten är inte fy skam.I "Värld utan sol" från 1964 utforskar man ambitiöst möjligheterna att bo och arbeta under havet. Särskilt sevärt när man mot slutet i en spacig undervattensfarkost ger sig allt djupare ner i havets mörker och träffar på dittills okända kreatur.
Båda dessa kan för övrigt stoltsera med en dokumentärs-Oscar.
Slutligen hittar vi här "En resa till världens ände" från 1976, regisserad av sonen Philippe. Här åker far och son till Antarktis och dyker under isen, med mera.
Originaltitel: Le monde du silence
Frankrike, 1956
Regi: Jacques-Yves Cousteau Louis Malle
Genre: Dokumentär
Hemmabio: 2011-04-06
Relaterat ur russinbloggen
2011-04-12: På jakt efter den barnvänliga naturfilmen
