På jakt efter den barnvänliga naturfilmen
[ 2011-04-12 , Anders Lindahl]
Ja, naturen är förunderlig att beskåda. Det förstår minsta barn! Vilket gör det lite underligt att det ska vara så svårt att hitta häftiga naturfilmer som avhåller sig från att försöka traumatisera de små parvlarna.
Treåringens därhemma fascination för havets liv borde inte vara så himla svår att tillgodose när det finns en sådan uppsjö av fantastiska serier och filmer, både nytt och nyutgivna klassiker. Men vad händer?
'Den här kommer du nog gilla, Lilleman! Oceans heter den.'
Och jodå. Fantastiska bilder från en förstummande värld. Plus fiskare som snittar ryggfenan och stjärtfenan av hajar och låter dem hjälplöst sjunka till havets botten. CGI, visst, men det är nog hajen mest glad för.
Att Planet Earth och BBC:s förövning Blue Planet inte missar något tillfälle att påpeka att i naturen är man alltid i farozonen är väl allom bekant. Men hur såg det ut förr?
'Åh, vad roligt att få hem Jacques Cousteaus gamla klassiker! Det här måste väl vara ganska snällt, även om de röker som de proverbiala borstbindarna?'
Mja... kan man verkligen bara 'inventera' fiskbeståendet i en lagun genom att köra lite dynamitfiske och se vad som flyter upp, eller sjunker till botten? Wtf?
Eller: 'Varför gjorde dom så...?'
Vi har förstås Disneys försnällade release av nämnda Oceans, alltid något. Men var är 'snäll-läget' på Blu-rayutgåvorna av till exempel BBC:s statusproduktioner, som det borde vara en barnlek att ordna, no pun intended?
