Eastbound & Down - Säsong 4 (2013)

Värdig final på serie om en man utan värdighet

Det är svårt att beskriva "Eastbound & Down" utan att få det att låta som om den bara går ut på vara politiskt inkorrekt och bryta mot komiska tabun. Men när man faktiskt följer den inser man hur ofta replikerna och skämten flödar som en logisk konsekvens från karaktären Kenny Powers (Danny McBride i sitt livs roll). Och hur många av människorna runt honom som faktiskt är mer eller mindre normala. Långt ifrån alla, ska väl understrykas, men ganska många.

Kenny är ett före detta basebollproffs som under seriens gång hunnit vara både gympalärare, tuppfäktare i Mexiko, basebollstjärna igen och rentav död. Tredje säsongen avslutades med att han fejkade en dödlig olycka för att få leva ett normalt liv med sin älskade April och deras barn.

Och det är där vi kommer in. Kenny har en bakgrundsroll som familjefar medan April drar in stålarna. Att han lever är känt sedan länge men han är fortfarande vad han själv skulle kalla en nolla. Det passar honom inte riktigt i längden förstås. När en gammal polare ger honom chansen att bli tv-kändis så griper han den, klumpigt men girigt. Och snart är han sig själv igen. Lika självförhävande, arrogant och tanklös - med de där korta stunderna av insikt som tillsammans med hans egentligen hyfsat goda hjärta gör att man ändå "hejar" på honom, plågas av hans klavertramp och gläds åt hans ljusare stunder.

Fortfarande säger han allt som faller honom in, ibland på ett avväpnande sätt, lika ofta som en ofrivillig krigsförklaring. Han gör nästan allting fel. Han kan inte uppskatta vad han har och tror inte att han själv kan uppskattas för vad han är, utan köper smycken och vargar, bjuder på urballade resor och kastar bokstavligen pengar på sin familj och sina vänner. Vännen som hjälpt honom - och förvisso är något av en skitstövel han med - kan inte räkna med hans lojalitet. Kenny är en maskin inställd på att förstöra det han har. Och på att skapa situationer gjorda för HBO.

I fyra säsonger har han fått hållas, och hela gänget bakom serien - vilket inkluderar Will Ferrell, som dock håller sig utanför kameran den här vändan. Det blir roligt ändå. Och jobbigt. Den skämskudde har inte skapats som förmår blockera Kennys värsta klumpigheter. Men den scen har inte heller beskådats som är roligare än när Kenny och hans livegne fan Stevie ska snacka "svart och coolt" inför det unga basketlag som han bestämmer sig för att sponsra.

Hans oförutsägbara och ibland briljanta sätt att uttrycka sig i största allmänhet är en av seriens fasta tillgångar. Stevie (Steve Little) är en annan, den sorgligaste figur man skådat men osvikligt lojal. Men också April (Katy Mixon), som spelar sin roll straight genom hela serien och tillsammans med Kennys bror och svägerska (Jennifer Irwin och suveräne John Hawkes) förser den med äkta mänsklighet parallellt med galenskapen. När brorsan serverar den gamla slagdängan om att familjen är det du kan lita på även när du inte förtjänar det (ungefärligen) så känns det både sant och relevant. Och fint.

Finalen och den episka epilogen, med inhopp av både Alexander Skarsgård och Sacha Baron Cohen, är omedelbar tv-historia. Och när de sista eftertexterna rullar så infinner sig den osannolika känslan av att man följt ett fascinerande människoöde, inte bara beskådat en laglös lekplats för djärva humorister.

© Anders Lindahl
2014-04-01

Originaltitel: Eastbound & Down - Season 4
USA, 2013
Regi: Jody Hill David Gordon Green
Med: Danny McBride, Steve Little, Katy Mixon, Elizabeth De Razzo, John Hawkes, Jennifer Irwin,

Genre: Komedi, TV-serie

Relaterat ur russinbloggen
2011-06-11: Kenny Powers i Mexiko
2012-07-13: Eastbound and Down - den tredje säsongen

Sök