Eastbound and Down - den tredje säsongen
[ 2012-07-13 , Anders Lindahl]
Det var med viss förvåning som jag insåg att det blev en säsong till av Eastbound and Down, serien om basebollföredettingen Kenny Powers väg tillbaka från glömskan, via en serie missöden och misstag. Kenny saknar nästan all form av självinsikt och social smidighet men klarar sig ändå hyfsat. Han är en fantastisk karaktär och faktiskt en äkta skådisbragd av Danny McBride.
Den här gången blir han ensamstående far till det barn som aviserades i slutet på säsong två, vilket stör honom i hans semi-comeback i Myrtle Beach. Hans ständige Sancho Pancha, Stevie Janowski (Steve Little) kallas in som barnvakt, tillsammans med frun Maria. I vägen för Kennys framgång står också en kaxig ryss. Och han själv, förstås. Frestelser florerar. Kenny transporterar sin son i en ryggsäck som han stuckit hål i. Will Ferrell kallar Kia för en "far superior vehicle" jämfört med BMW.
Även för att husera på HBO tänjer serien på gränserna, men slipper undan med det genom sitt avväpnande vanvett. Med rodnad och fasa har säkert mången tittare åsett och åhört Will Ferrell och Matthew McConaughey säga saker du knappt trodde var lagligt på amerikansk TV. Bredvid deras grövsta monologer och repliker känns huvudpersonens ständiga övertramp nästan milda. Lily Tomlin och Don Johnson hör till andra som försöker få publiken att sätta kaffet i vrångstrupen. "Eastbound and Down" framstår helt enkelt som en laglös värld på en laglös kanal.
Det är vansinnigt roligt, kanske jag borde tillägga. Inte bara för att de ständigt går för långt, utan på grund av den tvättäkta komiska skicklighet med vilken de gör det. Och på något vrickat sätt fungerar det som drama också.
Att det sägs bli en fjärde säsong av "Eastbound and Down" är sålunda stoff för fröjdelse och glädjedans. Vem vill inte höra fler repliker i nivå med:
"I think his body is rejecting the Pepsi..."
