Blogg / Nyhetsarkiv

Filmtips 70 år efter Pearl Harbor

2011-12-07, Anders Lindahl

Ja, vad ska man se på 70-årsdagen av "a date which will live in infamy", som Roosevelt så citatvänligt kallade den 7:e december 1941?

Vi har förstås Michael Bays och Bruckheimers "Pearl Harbor", där just attacken mot flottbasen skildras med föredömlig intensitet. Men den är ju så dålig i övrigt ...

Jag föreslår därför den äldre, mer sansade och informativa, "Tora! Tora! Tora!"

Namnet betyder för övrigt Tiger x 3 och var koden som användes av japanerna för att efter lång radiotystnad meddela att fullständig överraskning uppnåtts.

Relaterad film: Tora! Tora! Tora!

Varning för Mupparna!

2011-12-06, Johan Lindahl

Det var väl bara en tidsfråga innan sanningen skulle stå klar för oss alla. Mupparna fyller oss med planekonomisk propaganda och förakt med det marknadsbaserade systemets förtjänster. Jo, det är amerikanska Fox News som på fullt allvar framför den kritiken mot den kommande filmen med våra gamla (för vissa av oss, i alla fall) barndomshjältar. Eller antihjältar. Problemet är uppenbarligen att den nya filmens skurk är en oljebaron, kallad Tex Richman och spelad av den vanligtvis övertygande karaktärsförkroppsligaren Chris Cooper. I övrigt är det tydligen inte så mycket av miljöfrågeproblematik som dryftas, men...

Fox vredesutbrott har noterats av bland andra amerikanska Huffington Post och svenska Dagens Nyheter (se länk nedan). Filmen är regisserad av Jason "Dumpad" Segel och har nyligen haft premiär i USA. Till Sverige kommer den preliminärt i mars nästa år. Bäva månde alliansregeringen. Eller? Statsminister Reinfeldt har såvitt jag vet ännu inte recenserat resultatet av Segels återupplivningsprojekt.

DN-bloggaren Leonel kommenterar kommunistskräcken kring Mupparna

Kan nån kan Kermit

2011-11-10, Johan Lindahl

Att leda Oscar-galan är ett prestigefyllt uppdrag som en del utvalda klarat med större bravur än andra. I vintras fick den multibegåvade James Franco mycket kritik för sitt sätt att... ja, även han har väl sina begränsningar. Nu pågår en kampanj på bland annat FaceBook där en för många bekant ensemble lanseras som kandidater att ta hand om jobbet nästa gång: Mupparna. Och Josh Jackson från tidskriften Paste framför några väl valda argument i frågan. Varför inte den svenske kocken som expert på utländska filmer, den bistre örnen Sam som politisk kommentator, andra giftiga analyser från de griniga gubbarna på balkongen, Statler och Waldorf. Och så naturligtvis Miss Piggy på röda mattan när stjärnorna anländer följt av - vem annars? - Kermit som kvällens konferencier No 1. Kan det slå fel? Nej, tänker jag spontant. Här finns ju ett fantastiskt tillfälle att verkligen pröva något nytt. Både familjevänligt och förhoppningsvis fräckt. Visualisera exempelvis ”Rymdgrisarna” insprängda i de viktigaste nominerade filmernas nyckelscener, så anar ni potentialen...

Paste makes the case

Nygamla nysläpp av klassiska TV-serier

2011-11-01

Noble Entertainment, en distributör med ett ganska eklektiskt utbud, försvann ju från radarn ett bra tag, men ser nu ut att vara på banan igen.

SF Video verkar samtidigt ha plockat upp mer eller mindre hela deras samling av klassiska tv-serier. Nu får de nypremiär igen. Releasedatum för hela surven är 9:e november.

Några av dem har vi redan skrivit om, så nu kan du ta reda på om det är värt att ta den här ny-nya chansen att åter- eller nystifta bekantskapen med:

Förintelsen
Tracys hämnd
Krigets vindar

Nu undrar många av er: är det då SF som kommer ta sitt ansvar och ordna en svensk utgåva av Krig och hågkomst!? Noble kom ju aldrig till skott där, trots allt mitt och andras tjat.

Jag kan bara meddela, efter lite kommunikation med SF Video, att de är intresserade av en sådan gärning men intet törs lova. Vi får fortsätta att hålla tummarna.

Halloween-dags igen. Här finns filmerna

2011-10-28

Som varje filmsajt med självaktning ser vi det som vår plikt att så här års underlätta din jakt på skräckfilmstips. Här nedanför hittar du några länkar för att styra dig rätt bland vårt digra utbud av artiklar och recensioner.

Skräckfilmer som fått minst fyra russin

Skrämselfilm, en lång artikel om skräckfilm, hittar du här

Uppföljaren, med fokus på 2000-talsskräck huserar här!

Specialintressen? Här finns vårt zombietema, vårt vampyrtema eller varför inte Stephen King på vita duken (där allt inte är skräck, förstås).

Arabisk januari i Göteborg?

2011-10-14, Johan Lindahl

Efter en så kallad arabisk vår följer en arabisk vinter - i Göteborg. Eller, analysera inte den där meningen i alltför fundamentalistisk anda. Dock, nu har nästa års tema för filmfestivalen i Göteborg offentliggjorts. Och det är filmer från den arabiska regionen som ska "lyftas fram" under den 35:e festivalen i januari 2012.
- Om man ska generalisera, drabbas vi som lever på andra platser på jorden plötsligt av insikten om att människorna där vill ha, behöver och har rätt till samma mänskliga rättigheter som vi. Även om insikten funnits hos oss tidigare så har det ändå skapats ett gyllene tillfälle i historien, just nu, för ökad förståelse mellan grupper av människor på olika håll i världen. Här kan filmen spela en nyckelroll.
Det förklarar Marit Kapla, festivalens konstnärliga ledare, i ett pressmeddelande. Hittills ska åtta filmer som platsar inom det här temat vara klara för visning i Göteborg, men det är meningen att de ska bli fler. Vad handlar de om? undrar då vän av ordning. Jo, skildringar av människors vardag, kvinnors situation och bakgrunder till det som händer politiskt i den delen av världen utlovas bland annat. Några av filmerna sägs tidigare ha mottagits positivt på andra stora filmfestivaler i världen såsom Toronto, Cannes och Venedig. Spännande, tycker jag själv, som när den senaste filmfesten utspelades nyligen hade kommit hem från ett arbetsår på arabiska halvön - strax innan de överraskande starka folkrörelserna började förändra förutsättningarna på allvar i flera länder i den regionen. Fortsättning och mer fakta lär väl följa under hösten, insha'allah. Nästa filmfestival i Göteborg (även känd som GIFF) inleds den 27 januari 2012.

Mer festivalfakta om arabiska temat

Populärkulturell visionär ur tiden

2011-10-06, Johan Lindahl

1955-2011. Nu har han alltså lämnat jordelivet för alltid; Steve Jobs, visionären bakom Apples framgångar som påverkat våra konsumentvanor i högre utsträckning och på flera områden än någon kunde ana när företaget grundades i ett garage i Kalifornien på 1970-talet. Nu är de djupt inbegripna i formerna för konsumtion av populärkultur, inte minst. Men det började med persondatorer. Som nybliven journaliststuderande på folkhögskola hösten 1990 var jag allt annat än datavan - det var ingen självklarhet på den tiden - men med de på den tiden nymodiga gråa macarna (med namn som Classic, SE eller vilka modeller det nu exakt rörde sig om) som arbetsredskap i en övergångstid mellan olika tekniker i mediebranschen, så fick datorerna ett mer mänskligt ansikte för mig än de haft innan dess. De gick att använda, utan alltför utvecklat sinne för koder och sifferkombinationer till tangentbordet.

Sedan dess har som alla vet mycket hänt. Personligen har jag fortsatt att föredra Apples persondatorer framför alternativen, men däremot ännu inte skaffat någon iPhone eller iPad och min iPod-upplaga är väl fem år gammal nu. Det beror dock främst på ekonomiska överväganden. Under dagen har det publicerats ett flertal oden till och historieskrivningar om Jobs, något som i och för sig inleddes redan när han lämnade VD-posten för Apple i början av hösten. En av de mer intressanta artiklarna fanns då i Newsweek ("Exit the King" av Alan Deutschman, 5 september 2011, se länk nedan). Där synas bland annat mannens speciella ledarstil och personlighet, drivkrafter och risktaganden. Jag är inte säker på att jag själv skulle ha velat jobba för honom, men produkterna har som sagt haft sin inverkan på mitt liv fram till nu... Hur blir det i framtiden?

Newsweek om Jobs väg till ikonstatus

Filip & Fredrik bryter ny mark?

2011-09-22, Johan Lindahl

Den allestädes uppenbarande sig duon som byggt sitt influensimperium utifrån tämligen fria händer på Kanal 5, kan man tycka mycket om. Allt de rör vid blir inte guld eller ens godartat grus. Men när de är som bäst är de faktiskt en frisk fläkt. Jag talar om nästintill odelbara duon Filip Hammar och Fredrik Wikingsson, som nu gett sig på en ny utmaning i form av nyhetsmagasinet "Breaking news" fyra kvällar i veckan. Klarar de av den takten? Jag har verkligen inte sett alla avsnitt och tror inte att det är en god idé att göra det, men av det jag sett, så är företaget inte helt hopplöst. Även om tittarsiffrorna tydligen är lägre än väntat.

Diskussionen om Silvio Berlusconi, den sydeuropeiske potentaten jag förmodar att jag inte är ensam om att njuta en smula av att förakta, igår kväll (onsdag 21 september) var i alla fall underhållande. Med god hjälp av gästerna Göran Hägg och Lydia Capolicchio. Och det efterföljande uppmärksammandet av somalisk kultur i Sverige inte heller ointressant.

Tittarfrågan "Vilken känd kvinna vill du helst ska åka dit för att ha hällt HIV-smittat blod över en pensionär?" kanske däremot bör förbigås med tystnad för den goda smakens skull. Borde. Men rubrikernas värld kan vara en källa till många infernaliska infall...

Tillbaka i svensk TV - och fullt ut på nätet

2011-09-16, Johan Lindahl

Jag har under en tid varit frestad att använda det här utrymmet för klagovisor i ett specifikt ärende och var på väg att inleda med "tydligen inte tillräckligt kommersiell för att Comedy Central i Sverige skulle fortsätta sända avsnitten fyra kvällar i veckan, med endast en dags fördröjning" (i stället för den veckas eftersläpning som gällde när Kanal 9 hade rättigheterna). Ett tag såg det ut som den inte alls fanns kvar i det vi om några år kanske med självklarhet benämner 'gammal-TV': "The Daily Show with Jon Stewart", nyhetsprogrammet som egentligen inte ska tas på fullt allvar, men ändå kan vara väldigt informativt om hur turerna går i amerikansk politik eller hur de viktigaste händelserna behandlas i deras massmedier. Showen handlar ju lika mycket om att driva med CNN, MSNBC och inte minst Fox News, som att slå hål i republikansk retorik eller demokratisk demagogik (med en viss egen lutning åt det liberala hållet, kan väl tilläggas). Nu är den plötsligt där igen i tablån och kanalen skyller frånvaron på sommaruppehåll, vilket är en intressant förklaring. Så långt sommarlov tog i alla fall inte TDS-redaktionen, enligt mina egna efterforskningar...

En annan god nyhet (hur ny den nu är) är att nu förefaller det fullt möjligt att se hela avsnitt på nätet igen, vilket varit begränsat under en längre tid - vilket kan vara ett alternativ med tanke på de sena sändningstiderna i tablån. Att se enstaka inslag på programmets officiella hemsida har fungerat även här, men inte hela, knappt halvtimslånga sessioner med allt satt i sitt sammanhang. I regel inleds magasinet med programledaren Jon Stewart kommenterande dagens aktuella händelser, ofta följt av rapporter från verkliga eller fiktiva fält med någon av redaktionens 'reportrar', av vilka engelsmannen John Oliver kanske är den mest profilerade. Och som kronan på moset, en intervju på i snitt sju minuters effektiv tid med någon aktuell författare, skådespelare eller makthavare av mer eller mindre igenkännbar status. Det är sällan tråkigt, däremot ofta underhållande - och allmänbildande.

(För övrigt; mycket av ovanstående gäller även spin-off-magasinet "The Colbert Report".)

Officiell hemsida för The Daily Show

"Oberoende" experter framgångsrika i fruktans tidevarv

2011-09-13, Johan Lindahl

Medieanalytiska magasinet "Listening Post" på TV-kanalen Al Jazeera English (även tillgänglig på webben - se nedan) är ofta intressant när jag har tid att se veckans halvtimmesprogram. Senast studerade de hur massmedierna i USA klarade av sin objektivitet efter terrorattentaten för tio år sedan. Inte så bra, vilket kanske inte är en nyhet. Mer specifikt synade "Listening Post" de oftast pensionerade militärer som kallades in av nationella nyhetsredaktioner för att analysera skeendet. Flera av dessa hade inte bara förberett sig genom "Pentagon Pundits Program" där experterna sammanstrålat i amerikanska försvarshögkvarteret för att diskutera de viktigaste punkterna som borde föras fram till allmänheten. De hade dessutom inte alltför sällan egna ekonomiska intressen i den då starkt växande försvars- och säkerhetsindustrin.

Ett "klimat av fruktan" gjorde både medier och medborgare i stort mottagliga för de budskap som levererades utan att filtreras nämnvärt av de stora amerikanska TV-bolagen. Reportern David Barstow från New York Times har tillbringat ett par år med att reda ut hur det gick till. Inte minst inför invasionen av Irak 2003 var uppgifter om massförstörelsevapen och andra argument för krigsförklaringen värdefulla för president Bush och hans administration, särskilt om de presenterades av personer som föreföll oberoende och objektiva - utan att egentligen vara det. Organisationen FAIR räknade ut att i nästan 400 intervjuer under ett par veckor strax före invasionen var det bara tre stycken där krigsmotståndare kom till tals. Inte bara etermedier utan även tidningar drabbades av balansproblem, däribland just New York Times som numera av många - inklusive de själva, förefaller det - anses ha genomgått sin svagaste journalistiska och minst kritiskt tänkande period efter 9/11.

Al Jazeera, som då var en relativt nyetablerad satellitsänd station för arabvärlden ogillades däremot starkt av Bush-regeringen, på grund av sin mer ocensurerade rapportering från Irak. Presidenten sägs ha haft tankar på att bomba deras högkvarter i Qatar, men avråtts från det drastiska steget av brittiske premiärministern Tony Blair. När kriget i Irak började gå sämre och skandaler som Abu Ghraib-övergreppen uppdagades återfick amerikanska media mer av sin 'tåga' och granskande förmåga.

Radioprogrammet "Medierna" i P1 den 10 september var för övrigt inne på samma spår, men lade tonvikten vid ett av undantagen; koncernen Knight Ridders redaktion i Washington som ställde fler kritiska frågor i sammanhanget än genomsnittet av kollegerna. Vilka var de? Kompletterade information från Wikipedia: 32 dagliga nyhetstidningar publicerades av koncernen som då utgjorde landets nästa största dagstidningsutgivare fram till 2006, då den köptes upp The McClatchy Company som sedan sålt av flera av dess tidigare publikationer.

"Listening Post" nagelfar amerikanska medier efter 9/11

Relaterat tema: Tema: Journalister

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>