Förintelsen (1978)
Lest we forget
Före "Schindler's List" och "Krig och hågkomst" var det här den definitiva skärskådningen av tyskarnas massmord på judar i skydd av det världskrig de startat. Trettio år efter premiären är den DVD-aktuell.
Det är mycket som ska avhandlas och tiden med sina dryga sju timmar nästan lite snålt tilltagen. Knappt har jag konstaterat hur intressant det är att se en serie som lägger fokus på mitten av 30-talet i Tyskland, förrän en extrem tidsförkortning tar oss tre år framåt. Schade... För en serie med målet att inte bara uppröra utan också förklara hade tjänat på att dröja kvar mer i tiden då hatet inte institutionaliserats på samma vis. På att försöka fånga den lömska övergången till öppet förtryck. Missförstå mig rätt, det var nog ingen picknick att vara jude i Tyskland även 1935, men under dessa tre överhoppade år finns många svar på exakt hur allt kunde så långt.
I andra avseenden lider serien istället ibland av övermåttan pedagogik. Karaktärer, deras ord och gärningar känns ibland konstruerade för att en betraktande skolklass med tonåringar ska förstå ordentligt.
Och i de allra flesta avseenden är det samtidigt en solid och väldigt sevärd serie. Den ska inte undgå all kritik bara för att den tar sig an ett Viktigt Ämne, men den ska mestadels ha respekt för hur och att den gör det.
Den gör det i klassisk narrativ form: med hjälp av den skingrade familjens olika öden som tillsammans målar upp en större bild. Särskilt i Andra världskrigsgenren är metodiken vanlig och oftast lyckad, från Familjen Ashton till Familjen Henry. Familjen Weiss, som det handlar om här, är byggd runt framgångsrike läkaren Josef (Fritz Weaver). De förlorar allt och sprids i ett alltmer krigshärjat Europa när deras kära Tyskland inte bara vänder dem ryggen utan hugger dem i deras dito.
Persongalleriet är omsorgsfullt utvalt för att ge en helhetssyn, men består också av personligheter - inte bara typer. Hustrun Berta (Rosemary Harris) är inte sen att klandra sig själv för att de inte lämnade landet i tid. Gamle morfar slogs för Tyskland i Första världskriget, med ett Järnkors för besväret, men får ändå bokhandeln vandaliserad och blir misshandlad under kristallnatten. Rudi (Bottoms) är den sportiga sonen som har allra svårast att hålla tand för tunga. Dottern Anna verkar alltför länge blunda för vad som faktiskt är på väg att hända, men till seriens heder skonar den inte henne för att hon är rar och oskuldsfull. Unga Inga (Streep) har i seriens början trotsat sin protestantiska familj och gift sig med Josefs konstnärsson Karl, en ung och spenslig James Woods. Streep spelar modig, stark och mänsklig utan en falsk ton. James Woods karaktär driver från lite avslagen uppgivenhet till bitter svartsyn och slutligen ett mod av bästa sort - det som inte hindrar att personen ifråga är livrädd - och bitvis spelar han lysande. Tillsammans fångar de allt ifrån mod och trots till dyster uppgivenhet eller värdig resignation - och pendlar i vissa fall individuellt mellan dessa attityder.
I en parallellhandling ser vi familjefadern och juristen Erik Dorf (dämpat men fascinerande spelad av Michael Moriarty) som ser sin chans till framgång i det nya riket. Det gäller bara att spela spelet och tysta samvetet. Han blir betrodd hos den ökände Heidrich (David Warner, som skulle reprisera rollen sju år senare i "Hitler's S.S.: Portrait in Evil") och stiger i graderna med sluga tips vars mänskliga konsekvenser han på något sätt lyckas både inse och blunda för. Frun hans blir något av en femme fatale och uppmuntrar till iskallt egenintresse utan andra ursäktande drag än sin ohälsa. I sitt arbete möter Dorf bland andra Ian Holm som Himmler och Tom Bell som Eichmann.
Förintelsen, ja. Det handlar ju om hur förtryck och "oorganiserade" mord alltmer tar formen av en "slutgiltig lösning". Redan i tyska Buchenwald, där Karl hastigt hamnar, sker mord med gas - men först riktat mot fysiskt och mentalt handikappade. Ju längre tyskarna invaderar österut, desto mer systematiskt sker dödandet av de elva grupper som insatsstyrkorna har som sitt "område" - främst bland dem judarna. Dorf är mitt i det hela, engagerad kanske allra mest i sin egen karriär, och därmed en viktig kugge i mordmaskinen. Personen är fiktiv men dåden han är involverad i tyvärr inte det.
Dorfs karaktär blir desto intressantare av de små, eller snarare obefintliga, känsloutspelen. Han utvecklas, om det är rätt ord, från neutral opportunist till allt starkare engagemang - men kanske mest ett engagemang i "projektet", att lösa frågan, utan personlig avsky mot de människor han organiserar mördandet av. Och vid ett tillfälle personligen mördar - för att visa att han kan, ungefär.
Ambitionen att vara en moraliserande historia likväl som upplysande är märkbar. Över väldigt många scener hänger den outtalade frågan "hur skulle du ha gjort"? Hade du vågat stanna kvar i kyrkan där prästen modigt står upp för de utsatta judarna, eller hade du slunkit ut genom dörren för att inte förknippas med något slags upprorsamhet? Hade du vågat vara nämnde präst förresten, som får SS-besök i sakristian ganska så omedelbart efter sina kontroversiellt humana predikningar? Och ärligt talat, hur säker är du på att du hade nobbat chansen till framgång och rikedom i det nya samhället när alla andra omkring dig verkar ha insett att den gamla moraluppfattningen var gammalmodig och att det nu är den starkes lag som gäller? Dorf är förstås extrem men en släkting som han stöter på med jämna mellanrum är kanske ett mer generellt exempel; i grunden god, kapabel att försöka rädda en handfull liv, men likväl indirekt medskyldig - så ser han i alla fall själv på det.
Visst, här finns en känsla av pedagogik, en känsla av att serien har ett uppdrag i den etiska allmänbildningens tjänst. Men det blir också alltmer hårt och kompromisslöst rätt så fort. Människor som enligt mallen borde överleva åtminstone till sista avsnittet kan abrupt försvinna. Det är också, för sin tid, ofta kallt men filmiskt konstaterande snarare än övertydligt ämnat att beröra. Reaktionen och känslorna hos tittaren kommer ändå, de förstår seriemakarna för det mesta.
Men om man tycker sig kunna hela historien, finns det då andra skäl att se serien utöver masochism? Ja, till att börja med kan du nog inte hela historien - du kanske tror det, men det finns alltid mer att chockas över i Förintelsen.
Och faktiskt en del spänning. Genom kringflackande hårdingsonen Rudi får serien lite action och ett ibland krigiskt perspektiv. Han hoppas inte på hjälp från någon annan och spiller ingen tid - sekunden efter att en söt flicka hjälpt honom i Prag är de ihop och på flykt tillsammans. I rättan stund träffar de på rätt sorts partisaner och det återkommande temat om bristen på motstånd från judarna får en motvikt. Motstånd blir faktiskt ett allt viktigare inslag, bland annat i upproren i Warszawa-gettot och Sobibór.
Serien "Förintelsen" har numera ett problem som dess skapare knappast kunnat förutspå - att en episk familjeskröna mer än tio år senare skulle ta på sig ansvaret att inte bara sammanfatta Andra världskriget utan också levandegöra det största brottet på ett sätt som fortfarande är fullkomligt överväldigande. Många platser och händelser har sin motsvarighet i "Krig och hågkomst" - Theresienstadt, Babij Jar och inte minst Auschwitz - och det är inte bara en större budget som är skillnaden. Det är modet.
"Förintelsen" håller inte inne med den fruktansvärda informationen, och tvekar inte att använda de allra mest skakande stillbilderna som överlevt, men den målar inte fullt så infernaliska tavlor av händelserna som de kanske kräver. Det är ibland nästan opassande blodfattigt. Det kanske är ett val med avsikten att göra den viktiga historiska läxan presentabel i åtminstone högstadieklassrum, men samtidigt är man alltså allt annat än försiktiga i vad som sägs och förklaras. Resultatet blir... inte kompromissartat men någonting i det ordets grannskap.
Den invändningen är inte på minsta sätt ett avfärdande av serien, skyndade han sig att tillägga. Det är en, får man säga det, viktig historia med både kalla samtal mellan de närmast ansvariga för Förintelsen och personliga nedslag bland dess offer. En serie med en hel del både oväntade och oväntat vassa inslag. En serie där de starkaste scenerna inte nödvändigtvis är de man tror, utan kanske en där två rädda män i övre medelåldern går hand i hand nerför en dammig landsväg mot sitt öde.
© Anders Lindahl
2008-12-17
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
Originaltitel: Holocaust
USA, 1978
Regi: Marvin J. Chomsky
Med: Joseph Bottoms, James Wood, Meryl Streep, Michael Moriarty, Rosemary Harris, Fritz Weaver, Sam Wanamaker, Deborah Norton, m.fl.
Genre: Drama, Historia, TV-serie
Hemmabio: 2008-11-19
Teman: Andra världskriget
Ingår i följande teman
