Tracys Hämnd (1986)
Sexig skurkinna svindlar svin
Det passar ju bra att nyreleasa "Tracys hämnd" nu när både 80-talet och de lömska men charmiga svindlarna har kommit på modet igen. Men finns det några andra skäl? Ja, det gör det nog ändå - även om jag måste medge att jag skrattade lite nedlåtande när jag upptäckte vad som slunkit med bland recensionskopiorna den här gången.
"Tracys hämnd" handlar som titeln antyder om en kvinna kallad Tracy som vill hämnas. Eventuellt kanske man skulle kunna göra jämförelser med "Greven av Monte Cristo", men jag är inte säker på att det verkligen är motiverat. Att det är 80-tal är neonskinande uppenbart på ett väldigt trivsamt vis. Inledningen, ett verk av Maurice Binder utan Bond-budget, talar sitt tydliga språk, men så gör också musik, teknologi, frisyrer och kläder; Tracy hinner väl förevisa sisådär tre-fyrahundra kreationer under seriens gång.
80-talet var miniseriernas förlovade decennium, då samma regissör för övrigt brukade regissera varje avsnitt - här Jerry "Shogun" London. Det var också storhetstid för glammiga författare som Sidney Sheldon. Sidney (en man, utifall att du undrar över namnet) var aldrig påtänkt för några litterära utmärkelser men sålde miljontals av sina lättsmälta berättelser. Kärlek, spänning, inga direkta kontroverser - succén var ett faktum.
Det börjar med två parallella handlingar, två liv som i första avsnittet bara korsar varandra flyktigt. I ena spåret Tracy Whitney (Madolyn Smith Osborn), babe med brains, just på väg att gifta sig med sin rike käresta vars barn hon bär. I parallellspåret åker Jeff Stevens (Tom Berenger), charmig sol-och-vårare som beslutar sig för att lämna sitt harmlöst kriminella liv när han finner kärleken - även han i de besuttnas borgar.
De kommer båda åka på varsin nit, men Tracys är definitivt den hårdaste. Tragedi i familjen, misslyckad hämnd, fängelse och missfall är några av svårigheterna hon möter - och som bidrar till att förvandla henne till den perfekta bedragerskan; orädd, smart, sexig och med en imponerande talang som improviserande skådis. Givetvis kommer de tu mötas och inleda ett lite struligt samarbete där de försöker överlista elaka rikingar och även varandra samtidigt som förälskelsen spirar i skuggan av deras luriga hjärtan. Men hur ska de någonsin kunna lita på någon, nog för att finna den sanna kärleken? Ja, hur!?
Jodå, det är lättkritiserat i sin övertydlighet och sina välkända berättargrepp men också underhållande på ett sätt som varken utmattar hjärnan eller saknar bra idéer. Produkten "Sucaba" hör till Sheldons riktigt fiffiga infall och den där där schackmatchen på en lyxkryssare mot tvenne Östsnillen är inget dumt påhitt alls. Många olika miljöer och kitschigt lyxiga inredningar bidrar till trivselfaktorn, först i Staterna och sedan i Europas allra turistvänligaste hörn - ibland med skådespelarna alldeles uppenbart placerade framför en duk i en studio, men ändå.
Osborne är kanske inte världens bästa skådis, men hanterar en radda dialekter och brytningar med viss bravur. Berenger verkar trivas i en roll som är lite mer lättsam än vad i alla fall jag förknippar honom med (inte minst "Plutonen" förstås). Jokern i leken är David Keith. Frågan är väl om hans själsligt plågade försäkringsbolagsdetektiv, vars Överraskande Hemlighet är allt annat än, egentligen hör hemma i den här historien. Men han är en bra skådis, när han inte beordras att spela över - vilket i och för sig är rätt ofta här.
Men låt gå, att titta sig igenom "Tracys hämnd" är faktiskt inte alls en plåga. Det blir tre glamoröst utstyrda russin till den här underhållande tidskapseln i boxformat.
© Anders Lindahl
2008-10-18
Tack till Noble Entertainment för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Inget extramaterial i Nobles box, men ganska bra bild för att vara en drygt två decennier gammal TV-serie.
Originaltitel: If Tomorrow Comes
USA, 1986
Regi: Jerry London
Med: Madolyn Smith Osborne, Tom Berenger, David Keith, Liam Neeson, Richard Kiley, Jeffrey Jones, m.fl.
Genre: Kriminalfilm, Romantik, TV-serie, Äventyr
Hemmabio: 2008-10-22
