Blogg / Nyhetsarkiv

Tempostarkt och turbulent testamente - på gott och ont

2013-03-29, Johan Lindahl

Specialeffekterna har de i alla fall inte sparat in på. Den nya dramatiserade bibelserien producerad för History Channel av Mark Burnett och Roma "Änglavakt" Downey kämpar annars med viss turbulens och kan väl inte kallas heltigenom konsekvent strukturerat drama - att döma av det första avsnittet som visades på SVT igår kväll. Men den får ändå de gamla, för många av oss kända, bibelberättelserna att leva upp igen.

Till att börja med kastas vi ut på öppet hav med Noa som återger höjdpunkterna i världshistorien fram till dess med hjälp av förbifladdrande flashbacks; från Edens lustgård fram till starten på syndafloden. Det där med Adam och Eva och deras brist på proper påpälsning plägar annars ofta vara ett dilemma för inte minst fromma filmmakare, men nu kan de klara av incidenten med den förbjudna frukten snabbt och smidigt i ett par sekundsnabba klipp och sedan susa vidare till annat mer uppbyggligt stoff i stället. Som slaveri, svartsjuka och slakt på meningsmotståndare. En stor del av Gamla Testamentet är ju till sin natur i princip barnförbjudet material, men också fascinerande berättelser som säger en del om konsten att vara människa och som tolkats om och om igen av generation efter generation i snart sagt hela världen.

Fokus hamnar den här gången först på Abraham och Lot, inklusive Sodoms fall, här med ninja-krigande dödsänglar som bonus. (Vid en dubbelkoll med Första Mosebokens 19:e kapitel framgår att serieskaparna tillåtit sig viss konstnärlig frihet och begåvat änglarna med några extra karaktärsdrag. Surprise!). Abrahams egen ångest över att splittra familjen som fader till två söner med två olika mödrar, skildras ganska inlevelsefullt - men avslutas för bryskt och otillfredsställande. Dramat kring bröderna Isak och Ismael rymmer mer, som gett resonans in i våra dagar. Sedan är det i alla fall dags för Mose att ta över rodret.

Här ligger lejonparten av högdramatiken och mest klimaktiska sekvenserna i det första avsnittet. Delningen av Röda havet under israeliternas flykt från Egypten är strategiskt inlagd i slutet av detta 90-minuterspass, strax före påannonseringen av kommande attraktioner som Saul och David, Simson och en viss Jesus. Budgeten ser ut att vara på godtagbar nivå och produktionskvaliteterna överlag övertygar. Agerandet är mer ojämnt, med några mer auktoritativa och imponerande insatser som utmärker sig i en ensemble inte direkt överbefolkad av välkända namn.

Och så till den avgörande frågan: hur ofta kommer Djävulen själv att svepa omkring i bakgrunden, han som enligt en del högröstade kommentarer i blogosfären är misstänkt lik Barack Obama? Visst skymtades han ett par gånger redan igår? Mannen i kaftan, spelad av Mohamen Mehdi Ouazanni, som förekommit i några bibelrelaterade filmer förut och enligt producenterna inte alls är utvald för att föra tankarna till USA:s nuvarande president, oavsett vad spekulanterna säger. Fortsättning följer, alltså…

Seriens officiella sida hos History Channel

Hur sann är "Zero Dark Thirty"?

2013-01-19, Johan Lindahl

- Jag är intresserad av filmer som skapar ett samtal och filmen slutar med en obesvarad fråga, förklarar Jessica Chastain i The Daily Show med Jon Stewart 16 januari. Hon spelar huvudrollen i den snart Sverige-aktuella thrillern "Zero Dark Thirty" och fortsätter med att framhålla filmskaparnas oberoende:
- Bigelow och Mark Boal valde att inte samarbeta med vår regering. Om de hade gjort det skulle de haft tillgång till flygplan och helikoptrar och allting de behövde, men då skulle de ha behövt få manuset godkänt.
Dessutom understryker Chastain att hennes rollfigur bygger på en verklig person, anställd på CIA och inte en kombination av flera individer. "Zero Dark Thirty" har fått mycket beröm. Tidningen Time listar den som en av årets bästa och deras erfarne kritiker Richard Corliss drar till med en serie positiva adjektiv som 'trollbindande' och 'imponerande', 'en gigantisk fresk' med mera. Kollegan Roger Ebert är lite mer behärskad och anmärker på en tungrodd start och en del alltför visuellt förvirrande inslag, men imponeras av Jessica Chastains bredd och förmåga att övertyga.

Nu finns det, som många säkert hört, flera betydligt hårdare omdömen och syrliga synpunkter riktade mot Bigelows Oscars-kandidat, även från själva filmbranschen. Några röster har till och med uppmanat till bojkott av 'ZDF' när förra årets bästa filminsatser ska röstas fram. Till dem hör veteranskådespelarna Martin Sheen ("Apocalypse Now" och "Vita huset") och David Clennon ("The Thing" och Costa-Gavras "Försvunnen").
- Jag kan inte rösta på en film som gör hjältar av amerikaner som begår brottet att utöva tortyr, har Clennon deklarerat.
Efter det har filmbolaget Sony försvarat sin film genom presidenten Amy Pascal som upprörs över att en akademimedlem försöker påverka röstningsprocessen. Hon hävdar också att filmen inte alls förordar tortyr.
Bigelow och Boal kanske inte menade så heller, men resultatet är ändå en tvivelaktig historia, tycker journalisten Dan Froomkin i en krönika på Huffington Post. Bruket av tortyr för att pressa fram information om Usama bin Ladin betonas för mycket i berättelsen för att kunna avfärdas, menar han. Froomkin frågar sig om filmskaparna kände sig tvungna att ta med tortyren för att den inte kunde undvikas och sedan inte heller gärna kunde framställa den som bortkastad tid för CIA-agenterna. Källorna bakom filmens manus ska ju ha kommit just från CIA-folk och där, till skillnad från hos FBI, ansåg många att metoder som waterboarding kunde rättfärdigas för att nå resultat i jakten på de skyldiga bakom 9/11.

Ett försvar i samma forum kommer dock från skribenten G. Roger Denson som i ett nästan löjligt långt debattinlägg bland annat argumenterar för att filmen tar upp känsliga teman som kanske inte alla vill konfronteras med, men ändå är en del av verkligheten och resultatet av politiska beslut under perioden sedan attentaten 2001. Som att de tekniker som inkluderar waterboarding påståtts ha lett till information som lett fram till raiden i Abbottabad, Pakistan där bin Ladin dödades i maj 2011. I centrum står den känsliga frågan om just dessa metoder 'fungerade' eller inte och där råder delade meningar. Liksom i frågan om det någonsin är rätt i en demokrati att använda sig av tortyr. Och om det sedan kan förvandlas till underhållning, om det rätt ord för den typ av film debatten nu handlar om.

Själv menar regissör Bigelow att det är inte samma sak att skildra och att stödja handlingar som dem i filmen. Det skulle vara orimligt för konstnärer av alla slag att följa en sådan regel. Hon beskriver också de personer som jagade bin Ladin som 'vanliga, hårt arbetande amerikaner som ibland korsade moraliska gränser'. Hennes kommenterar finns bland annat på Los Angeles Times websajt, där hon personligen faktiskt även definierar sig som "livslång pacifist".

Så är det filmen som visar en sann och ärlig men obehaglig bild av verkliga förhållanden, medan dess kritiker från både filmvärlden och den politiska sfären hycklar, eller är det tvärtom? Snart har en svensk publik chansen att skaffa sig en egen uppfattning när "Zero Dark Thirty" visas på Göteborgs filmfestival.

Kathryn Bigelow försvarar sig i Los Angeles Times

Relaterat tema: Tema: 11:e september och därefter

"Lincoln" och "Life of Pi" leder ligan i årets Oscar-race

2013-01-10, Johan Lindahl

Nio - är det ett magiskt nummer numera? Åtminstone verkar Academy Awards-juryn har fastnat för det talet när det gäller nomineringar till bästa film. Bland de som har chansen i år finns inte oväntat en del tunga titlar representerade. Tunga inte minst på grund av meritlistan hos de inblandade, men även på grund av innehållet. Kathryn Bigelows "Zero Dark Thirty" handlar om jakten på Osama Bin Ladin och har tidigt väckt en debatt om dess skildring av hårdhänta förhörsmetoder och deras eventuella effektivitet. Ben Afflecks "Argo" utgår från en räddningsoperation under revolutionen i Iran för drygt 30 år sedan. Quentin Tarantino tar sig an temat slaveri i Amerika under 1800-talet och har på detta byggt, vad som enligt rapporterna framgår vara, en ganska typiskt tarantinsk film; våldsam, underhållande och kontroversiell kallad "Django Unchained". Sedan finns även Ang Lees "Life of Pi" och Steven Spielbergs "Lincoln" med på den troligen mest eftertraktade listan. Bland andra. Det här kan faktiskt bli en av de mer ovissa Oscar-omröstningarna i modern tid.

I klassen bästa manliga huvudroll tävlar Daniel Day-Lewis från "Lincoln" mot såväl Hugh Jackman ("Les Miserables") och Denzel Washington ("Flight"). Jessica Chastain, Jennifer Lawrence och Naomi Watts konkurrerar om den kvinnliga motsvarigheten. Det är lika imponerande namn, om inte än mer bekanta i birollskategorierna (Robert De Niro, Tommy Lee Jones, Sally Field och Helen Hunt för att nämna några). För svenskar är det värt att lägga märke till nomineringen för "Searching for Sugar Man" i dokumentärklassen. Vi har ingen representant i bästa utländska film-kategorin, men det har däremot Norge med "Kon-Tiki". Avdelningen bästa sång brukar ofta vara förvånande underväldigande, men nu finns i alla fall Adéles mäktigt melankoliska monsterballad "Skyfall" från senaste Bond-filmen med i spelet. Konkurrenterna där kan jag än så länge inte uttala mig om.

Totalt har dock redan nämnda "Lincoln" ledningen med tolv nomineringar, följd av "Life of Pi" med elva. Är det en fingervisning om vilka som i första hand gör upp om de tyngsta titlarna? Nej, det vågar jag inte spekulera om än, framförallt för att jag själv sett så få av de berörda filmerna överhuvudtaget. Galan arrangeras i år den 24 februari.

Hela nomineringslistan hos Entertainment Weekly

Värt att se på GIFF 2013?

2013-01-08, Anders Lindahl

Programmet är tryckt, smygläsningen är utförd och nu ska seriösa cineaster försöka fördela sin tid mellan dukarna och visningarna. Snart är det dags igen för Göteborg International Film Festival. Dustin Hoffmans regidebut och Katheryn Bigelows Usama-jaktfilm lär ju anlända till våra biografer ändå, så det är kanske ingen panik att festivaltitta på dem. Här är några andra filmer som fångat min uppmärksamhet på papperet.

Masquerade

I Sydkorea vet de hur man gör film. Om en rulle blir nominerad i fjorton kategorier på deras inhemska filmgala och vinner i ALLIHOP, kan man nog förmoda att filmen har sina poänger. Handlingsmässigt verkar det vara en variant av Kurosawa's "Kagemusha", förlagd till 1600-talet.

Thermae Romae

En man reser i tiden genom vattnet för att samla inspiration från vår tids japanska badhus till de anläggningar han konstruerar i gamla romerska riket. Gillar man både romerska riket och konstiga idéer blir man ju rätt nyfiken.

Full circle

Jag älskade Zhang Yangs kinesiska sluta knarka-drama "Quitting". Den här gången handlar det om pensionärer. Whatever. I'm there, dude.

In the Fog

Denna ukrainska världskrigsfilm jämförs med "Gå och se". Om den är en tiondel så stark så är den sevärd. Om inte, så är ett par timmar spenderade på WWII-tiden alltid min tekopp.

Me Too

"Som om Tarantino hade gjort Stalker", minsann? Okej, det vill man ju se.

Escape

Jag gillade Roar Uthaugs "Kallt byte" mer än de flesta kultpoängssamlande norska skräckisar som kommit på senare år och blir nyfiken på det här vildmarksjaktäventyret, som mysigt nog utspelar sig på 1300-talet.

Something from Nothing

Ice-T har gjort en ambitiös dokumentär om rap. Jag vill se den.

The Bounty

Det finns en festivaltendens att välja Hongkong-filmer som är på olika sätt atypiska, vilket kan kännas lite pretto. Den här komedin är dock regisserad av Fung Chih Chiang, som medförfattade "Shaolin Soccer". Så det så.

Dangerous Liaisons

Klassisk och flerfaldigt filmad pjäs, i 1930-talets Shanghai, med koreansk regissör. Många potentiella rätt här på samma gång.

Comrade Kim Goes Flying

Den första samproduktionen, sägs det, mellan Nordkorea och västliga producenter. Resultatet verkar förvisso ha gjorts helt på diktaturens villkor - vi snackar till synes massiv propaganda här - men det kan ju vara intressant ändå. Eller just därför.

Hela GIFF:s program på webben

Relaterat tema: Tema: GIFF2013

Guldbaggen 2012: "Call Girl" dominerar nomineringar

2013-01-03, Johan Lindahl

Prostitution - ett prisvärt ämne på film 2012? Filmen "Call Girl" som väckt en hel del debatt, inte minst eftersom den ibland sägs peka ut Olof Palme på ett mindre hedervärt sätt, är nominerad till inte mindre än elva guldbaggar. Det stod klart idag, när nomineringarna presenterades av blivande galakonferencieren Babben Larsson. Mikael Marcimain är aktuell för regipriset medan Pernilla August kan belönas för bästa kvinnliga huvudroll och - låt mig ta en kort andningspaus här - Marietta von Hausswolff von Baumgarten är nominerad för sitt manus till samma sprängkraftiga 70-talsskildring. Bland annat.

Juryns 46 ledamöter gillar uppenbarligen också "Äta sova dö", regisserad av Gabriela Pichler, Malik Bendjellouls dokumentär "Searching for Sugar Man" och trotjänaren Jan Troells "Dom över död man" (kan Troell göra en film utan att abonnera på uppmärksamhet i sådana här sammanhang?). Apropå Olof Palme så är inte oväntat "Palme" nominerad för bästa dokumentärfilm. Dessutom har den svenska guldbaggejuryn synpunkter på vilken som var fjolårets mest framstående utländska film. Det står mellan Michael Hanekes "Amour", Xavier Dolans "Laurence Anyways" och Wes Andersons "Moonrise Kingdom".

Priserna delas ut den 21 januari i en troligtvis sedvanligt småskalig och för alla inblandade fullkomligt självbekräftelsebehovsbefriad ceremoni i Stockholm. Eller... Datumet stämmer nog i alla fall.

Samtliga nominerade till årets Guldbaggar

Batmans svanesång - statistiskt starkast under 2012?

2012-12-30, Johan Lindahl

Säsongen för sammanfattningar av året ur alla upptänkliga vinklar över oss, och givetvis har Internet Movie Database täckt in sitt område också, med hjälp av sitt rikliga register och statistik över användarnas tycke och smak samt vilka sidor de besökt flitigast(åsiktsregistrering anses väl i det här fallet vara en accepterad företeelse). Vad exakt dessa storskaliga slutsatser är värda är naturligtvis upp till betraktarens egen bedömning.

Så vilka var de mest sevärda TV-serierna som sändes, enligt resultat frammanade med kvantitativ metodik? Två vampyrföljetonger tar sig in bland de tio i topp, liksom en komedi om socialt svagpresterande supernördar och så en fantasy-saga som fått många hyllningar världen över. Bland annat. Allra högst rankas kanske inte helt oväntat "Game of Thrones", före zombiedramat "The Walking Dead" och doktorand Sheldon med anhang i "The Big Bang Theory". Listan är överhuvudtaget starkt amerikanocentrisk, inte heller det helt oväntat.

Populärast på filmduken? Ett gäng veteraner i actionfacket landar på nionde plats. Ja, det handlar om "The Expendables 2", nyligen släppt på DVD i Sverige. Den brädas ändå av en handfull storfilmer med tilltagen budget och ganska ofta hög decibelnivå. 2012 verkar ha varit ett action- och spänningsorienterat år i stort, eller? Senaste James Bond, alltså "Skyfall" når till sjätte plats men inte högre, Ridley Scotts återkomst i rymdoperagenren "Prometheus" är fyra, medan "The Hunger Games" och "The Avengers" är de som närmast skuggar segraren i sammanhanget. Som är Christopher Nolans avsked (?) till Batman; "The Dark Knight Rises".

När IMDb går igenom de helt enkelt mest inkomstbringande filmerna (och då troligtvis fokuserar på USA-marknaden, men jag är faktiskt inte helt säker) hamnar i stället "The Avengers" högst med "The Hunger Games" som tvåa och sista delen av "Twilight"-sagan som trea.

Den vittomfattande filmsajtens grundare och VD Col Needham vill också gärna dela med sig av sina favoriter och då är det "Prometheus" med Naomi Rapace i ledande roll som hamnar högst, före den mindre kända "The Perks of Being a Wallflower" och "Rust and Bone" med franska Marion Cotillard i huvudrollen.

Och det finns mer av liknande vara där det här hämtades ifrån, som det brukar heta.

Internet Movie Database sammanfattar anno 2012

Detektiver, dvärgar och drogtillverkare - årets bästa rollfigurer på TV?

2012-12-28, Johan Lindahl

En sexistisk, drogberoende före detta idrottsstjärna på dekis. En erfaren annonsmakare i en annan era inte alltför långt tillbaka. En återupplivad och uppdaterad superdetektiv med sociopatiska drag. En synnerligen kortväxt men mycket slug man som har en förmåga att överleva ständiga maktkamper i en hård, hård omvärld. Ledtrådar: de spelas av i tur och ordning Danny McBride, Jon Hamm, Benedict Cumberbatch samt Peter Dinklage. Vilka serier hör de hemma i? Se längst ner när ni gissat klart eller tröttnat på att träffa rätt. Och nu har jag inte ens nämnt någon av kvinnorna på listan, eller nummer ett, som råkar vara kvinna.

Listan ifråga är tidskriften Pastes värderingar av årets mest intressanta fiktiva TV-personligheter. Vid genomgången inser jag vad något av vad jag kan ha missat, samtidigt som jag undrar var en del av mina egna favoriter håller hus (framförallt från "Homeland" och "Boss" om jag ska genmäla spontant just i detta nu). Men jag har exempelvis inte haft möjlighet att se andra säsongen av "Game of Thrones" och känner att jag borde ha sett fler avsnitt av nyversionen av "Sherlock Holmes". För att inte tala om den där drogproducerande före detta kemiläraren som fler och fler bekanta och obekanta refererar till numera; alltså huvudpersonen i "Breaking Bad". Någon gång ska jag sätta igång med den serien också… Och vem var då bäst enligt Paste? Ledtråd: hon spelas av en aktris/skriftställare med sinne för det komiska i tillvaron och hon har gjort sig känd för otäckt porträttlika parodier på en tidigare amerikansk vicepresidentkandidat. Serien ifråga utspelas på en TV-station. Det handlar naturligtvis om...

Och just det: de förstnämnda rollfigurerna härrör från "Eastbound and Down", "Mad Men", "Sherlock Holmes" och "Game of Thrones". Mer detaljer och forum för diskussioner han hittas via länken nedan.

Årets TV-rollfigurer enligt Paste Magazine

Fler Netflix-tips

2012-11-22, Anders Lindahl

Här kommer några nya insikter efter ett förutsättningslöst Netflix-zappande. Om man zappar när man navigerar. Nappande, kanske. Hur som helst:

Jim Gaffigan stå-uppar om ungefär samma saker som småbarnsföräldrar snackar om på lunchen. Han måste göra det väldigt bra för efter en halvtimme av hans "Mr. Universe" har jag andnöd av skratt och tror att jag är svårt sjuk.
"I've got more photos of my kids than my dad ever looked at me."

Supersimpla och Luc Besson-författade "Taken" är ungefärligen samma film som "Man on Fire". Klassisk, effektiv action med personliga motiv och en bra skådis i huvudrollen. Och den fungerar verkligen. Vanligen ska man väl inte uppmuntra till tortyr och iskalla avrättningar utan rättegång, men när föremålen för den burdusa behandlingen sysslar med trafficking är det svårt att uppbåda den rätta indignationen. Give'em hell, Neeson!

Började titta på "Pumping Iron" närmast på skämt. Vem vill se en ung Arnold stå och flexa i en dryg timme? Men det är faktiskt en ganska välgjord och intressant dokumentär med några fascinerande karaktärer. Arnold själv ger ett både sympatiskt och lurigt intryck.

Relaterad artikel: Några tips ur Netflix-biblioteket

GIFF satsar på Chile

2012-11-02, Johan Lindahl

Chile hamnar i centrum när filmfestivalen öppnar igen i Göteborg om några månader. Till den 36:e festivalen uppmärksammas ett land som sägs vara inne i en ny 'våg' av framgångsrika filmer. Åren under Pinochets diktatur har givetvis påverkat samhället och filmkulturen länge, men hur ser det egentligen ut nuförtiden? Ja, det ska festivalpubliken bli varse i januari nästa år. "Hela bredden av den chilenska filmproduktionen" utlovas av GIFF:s konstnärliga ledare Marit Kapla i ett pressmeddelande. Givetvis väntas en del gäster därifrån också till filmfesten. Sverige ska för övrigt vara det land i världen med flest chilenska immigranter i förhållande till folkmängden i stort.

Ur det utlovade utbudet (med engelska titlar angivna): "Night Across the Street" som blev svanesången för regissören Raúl Ruiz, på temat åldrande och död. Roadmovie erbjuds i "Thursday till Sunday" av Dominga Sotomayor där en barnfamilj ger sig ut på bilresa - och börjar falla sönder. Familjen alltså. En ex-militär drabbas av existentiell kris i "Dog Flesh" och tre ungdomar kämpar mot förortstristessen i "Zoo". Ja, mycket allvar med andra ord. I alla fall så här långt i planeringen. Fortsättning följer.

Mer om Chile-temat från festivalens hemsida

Hollywood: Obamas oas eller Romneys ringhörna?

2012-10-14, Johan Lindahl

Valet stundar snart. Det drar ihop sig. Vem ska leda världens mäktigaste nation de kommande fyra åren? Som vanligt har även ett antal amerikanska kulturpersonligheter och inte minst ikoner från filmfronten tagit ställning för en av de två kvarvarande kandidaterna till posten som amerikansk president. Även det som vanligt, överväger stödet för demokraterna, men… det är inte entydigt. Star power är en sak, men hur är det med firepower?

Till att börja med har Wikipedia gjort en allmän sammanställning över såväl deklarerade Obamater som Romneyaner. Demokraterna överväger absolut på filmarbetarfronten. Samuel L Jackson gör också huvudrollen i en kortfilm där hårda tider utlovas med Romney vid rodret, levererat i en sagoliknande utformning sponsrat av organisationen Jewish Council on Education and Research. I Hollywood har ett antal så kallade fundraisers genomförts, med betydande bidrag till Barack från bland andra George Clooney, Tom Hanks, Sharon Stone och Michael Douglas. Och ingen skulle ha kunnat lösa Amerikas problem på bara fyra år. Presidenten har inte fått tillräckligt mycket beröm för det han har åstadkommit, tycker Christopher Walken, känd inte minst för sin förmåga att skapa minnesvärda filmpsykopater.

Ni har väl sett serien "The Wire"? Inte? Det lär i alla fall vara en av presidentens egna favoriter i mediet. Medlemmar ur ensemblen har också bidragit till hans kampanjkassa vid insamlingsmiddagar i societeten, med namn som Clarke Peters, Wendell Pierce och Sonja Sohn i spetsen. Kanske inte bekanta för alla medborgare, men nunorna bör kännas igen av alla som sett serien.
- Romney imiterar bara mänskligt beteende. Han är egentligen inte människa själv.
Luke Skywalker har talat, alltså Mark Hamill, citerad av Yahoo! News. Rösta på Obama om det ska finnas en medelklass kvar i landet, rekommenderar han.
Ett antal kända nunor och deras val av presidentfavorit presenteras av Emirates 24/7. I Romney-lägret finns Vince Vaughn och Russell Crowe. Julia Roberts, Will Smith och Oprah Winfrey backar upp Obama, men det kanske inte är nyheter för någon. Zap2it levererar en liknande men mer ensidig lista, eller bildkavalkad med namn som Jon ”Mad Men” Hamm, Morgan Freeman och Natalie Portman på Obama-sidan - för att nämna några.

En av de mer långvariga och oftast välformulerade demokraterna i filmvärlden är Alec Baldwin som gör en liten historisk exposé i Huffington Post. Amerikaner har lätt för att vilja glömma misslyckanden på det internationella planet och bara vilja gå vidare utan att analysera vad som hänt, menar han med exempel som Vietnam-kriget. Och Irak. Fyra år är inte tillräckligt för att reda upp röran som Obama hade att ta itu med vid sitt tillträde, tycker Baldwin. Och Amerika kan aldrig bli "great again" med Romney vid rodret, utom för dem som redan är rika, slår han fast.

Veteranaktören Jon Voight brukar däremot backa upp republikaner och det gäller nu också. Romney är stark och ärlig medan Obama är på väg att leda USA in i socialismen, menar Voight såsom rapporterat av Yahoo! News.
Clint Eastwoods konversation med en tom stol under republikanernas partikonvent är redan en klassiker i någon mån, hur det nu ska definieras. Det kan betyda en förändring i Hollywoods politiska paradigm, analyserar Fox News. Hm. Eastwood är i alla fall en gammal pålitlig GOP-backare. Psykologen "Frasier", civilt känd som Kelsey Grammer, kom ut som konservativ redan kring Krita-perioden och frågan är bara vilken entusiasm han kan uppbåda för årets guldkalv från deras led. Lagom mycket för Romney, enligt The Hill. Men att deklarera sig som republikan, det är att vara verklig rebell i drömfabriken, understryker Grammer.

Chuck Norris har en dröm. Eller om det var hans fru som drömt exakt hur Romney skulle vinna valet. Att hårdingen med bristande talang för direkt skådespeleri stödjer republikanerna är ingen nyhet. Och även han varnar för den socialistiska riktning nuvarande Vita Hus-innehavare sägs driva nationen i. Enligt Norris: "Sultan of socialist swing…". Jodå. I en kolumn för något som kallas Townhall kan tydligen vad som helst hända.

Så visst, den republikanske tronpretendenten har som vanligt ett stall tuffa grabbar (och gubbar) som lyfter svärdet i hans tjänst, om inte annat. Och kanske får han också fler än hälften av väljarna med sig på valdagen om några veckor, att döma av opinionsundersökningarna som sprids efter den inledande TV-debatten mellan Romney och Obama. Om några veckor vet vi väl svaret, om det inte blir som anno 2000, när rösträkningen i Florida drog ut i det oändliga och gav upphov till livliga spekulationer innan en viss George W. Bush till slut kröntes till kung...förlåt, president.

Obamas uppbackare enligt Wikipedia

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>