Blogg / Nyhetsarkiv

En vit drottnings vedermödor - del 1

2013-08-19, Johan Lindahl

1463. Maktkamp i England mellan släkter som Lancaster och York och mellan kungapretendenterna Edward och Henry. Inte den 8:e, som är föremål för en annan serie jag nyligen såg till sitt bittra slut. Mitt i inbördeskrigandet möts en nybliven änka och en ung, segerviss och småbrunstig, eller snällare uttryckt kärlekskrank, nybliven kung. Heta känslor lurar i vassen, men om de ska fortsätta på den inslagna vägen kommer mycket annat att kompliceras på storpolitisk nivå. Brittisk-amerikanska "The White Queen" finns nu tillgänglig i Sverige via HBO Nordic och möjligen fler kanaler jag inte känner till i dagsläget. Medeltida intriger, släktfejder och pyrande passioner. De grundläggande produktionskvaliteterna ser helt anständiga ut vid första anblicken och i första avsnittet utmärker sig framförallt Janet McTeer som ambitiös och synsk moder till den ofrälse kungagemålen Elizabeth Grey (Rebecca Ferguson). Originaliteten vågar jag inte uttala mig så tvärsäkert om än, liksom den historiska förankringen. Just den här delen av britternas stolta (?) förflutna har jag icke råpluggat. Än. Ett och annat bekant ansikte från "Game of Thrones" och "The Tudors" kan skönjas. Men hur många spännande personligheter kommer att utkristalliseras efterhand? Det krävs en del för att verkligen utmärka sig i den här genren numera.

Mer om

Relaterad film: White Queen

Slut på jakten för Sam Hunter - för gott eller inte?

2013-08-13, Johan Lindahl

Såg inte det där sista komma. Alldeles i slutet. Förstod jag rätt? Egentligen skulle alldeles för många affärer avslutas, knytas ihop och förklaras i sista delen av brittiska thrillerserien ”Hunted” på SVT igår. Några av dem lämnades kvar i ett dunkelt dimlandskap eller löstes helt enkelt inte tillfredsställande till hundra procent. Men i stort sett höll serien stilen in i kaklet, som högoktanig konspirationsaction där huvudpersonen (också hon ganska enigmatisk till sin natur) inte kunde lita på någon fullt ut, i en värld full av ogina makthungriga individer beredda att gå över lik för att nå sina mål. Några lik producerades visserligen även av henne, men det var ju i tjänsten, bara som nödtvång. Eller? Nu är det i alla fall slut. Kommer det en uppföljare? Tja, vissa rykten gör gällande att det kan bli någon form av så kallad 'spin-off' där Melissa George fortsätter spela den slagtåliga och svåravlivade Sam Hunter. Men vem vet hur det slutar. Hittills har det i alla fall inneburit åtta spännande måndagskvällar i sommar, om inte annat.

Spekulationer om spin-off från Deadline Hollywood

Några senkomna iakttagelser utifrån de första avsnitten av "Breaking Bad"

2013-08-12, Johan Lindahl

Till slut, cirka 400 år efter "the early adoptors" och på efterkälken när det gäller alla existentiella, moraliska och rentav metafysiska diskussioner den tycks ha provocerat fram, har nu jag och min fru börjat se "Breaking Bad" via en viss nättjänst. OK, Netflix. Det är frestande att snappa upp en del av synpunkter som levereras av olika tyckare, nu när serien ska vara på väg mot sitt definitiva slut och svaret på frågan om vad som egentligen ska hända med huvudpersonen Walter White. Men, själv har jag hittills bara hunnit med tre eller fyra avsnitt och redan läst för mycket om fortsättningen för att kunna följa Whites äventyr helt förutsättningslöst. Det är dock inte svårt att se vad mycket av berömmet beror på. Redan de första sekunderna slår an en speciell ton och skruvar upp temperaturen till det nästintill kallsvettframkallande. Men, oavsett vad jag redan vet om de stora dragen verkar det finnas en hel del att se fram emot. Grundläggande premiss: En medelålders kemilärare får besked av sin läkare att han drabbats av cancer och sedan snilleblixten att använda sina kunskaper om flytande ämnens funktioner i kombination med varandra, för att helt enkelt börja koka sitt eget knark. Eller snarare, för andras bruk. Poängen är att försörja sin familj och tjäna in tillräckligt för att skapa ett sparkapital för dem innan den dag han själv inte finns där längre - men är det enda drivkraften? Jag hoppas återkomma med nyvunna insikter vid senare tillfälle...

Stimulerande "Sommar" av "Sugarman"-regissör

2013-07-30, Johan Lindahl

Rodriguez. Sixto Rodriguez. Den mer eller mindre bortglömde singer-songwritern från Detroit blev ett världsnamn efter den omtalade dokumentären "Searching for Sugar Man". Filmen är udda, spännande på sina premisser och belönades med Oscar för bästa dokumentär i vintras. Men vägen dit var inte precis rak och smidig. Tvärtom höll projektet på att kollapsa flera gånger på grund av fallerande finanser, diverse praktiska problem och en huvudperson som egentligen inte alls var intresserad av att intervjuas eftersom han ansåg sig kommunicera genom ljud och inte bildmedier. En del tursamma tillfälligheter hjälpte dock till att slutligen förverkliga drömmen och presentera en färdig film. Eller om den verkligen blev helt färdig… Svenske regissören Malik Bendjelloul beskrev processen i dagens "Sommar" i P1 och hann dessutom med att introducera en sydafrikansk djurvän som bland annat räddade flera förvillade djur från Bagdads zoo i röran efter den amerikanska invasionen 2003. Ett engagerande program som absolut är värt att lägga halvannan timme av sitt liv på. Precis som filmen.

"Sommar" med Malik Benjelloul på Sveriges Radios hemsida

Relaterad film: Searching for Sugar Man

Den vilda jakten på - vem?

2013-07-17, Johan Lindahl

Hon har blivit förrådd och sedan försvunnit ett tag, för att sedan dyka upp igen på kontoret och erbjuda sina fortsatta tjänster. Om inte annat vill hon gärna ha reda på den skyldige. Är det någon av de egna medarbetarna? Eller medbrottslingarna… Det handlar visserligen om ett resursstarkt företag som spanar och spionerar på uppdrag av privata uppdragsgivare, men agerar de helt enligt lagen? Med tanke på vilka metoder de tar till är frågan befogad.

Fjärde avsnittet av brittiska thrillerserien "Hunted" visades i måndags kväll och det borde betyda att hälften återstår. Det operativa arbetslaget på Byzantium ser ut att agera med livet som insats dagligen och det blir inte lättare när det är uppenbart att någon läcker information och personalstyrkan ganska omgående reduceras i samband med ett nytt uppdrag där ett familjeföretag ska infiltreras under budgivningen inför ett väldigt, väldigt viktigt och lönande kontrakt. Norrmän är inblandade! Och maffialiknande magnater med dysfunktionell klandynamik och färska familjetrauman i bagaget släpper in den själv nyligen traumatiserade spionen Sam (Melissa George) i sitt hem, även de borde ana oråd och kanske inte heller fullkomligt köper hennes alias.

"Hunted" är troligen inte världshistoriens mest trovärdiga eller narrativt originella serie i sitt slag. Men den är lagom obehaglig och med en lätt distanserad brittisk attityd mitt i blodtörsten. Så här långt fungerar det i alla fall som effektiv sommarparanoia för stunden. Och jag får återigen chansen att öva på stavningen till Adewale Akinnuoye-Agbaje. Ni vet Mr Eko från "Lost" och den möjligen hårdaste av de hårda fångarna i "Oz". Rollen han tilldelats här är något mer tillbakadragen och återhållen i jämförelse med flera av de andra inblandade. Men den som lever får se var hans roll och resten egentligen tar vägen. Själv är jag i alla fall fast på allvar, om inte annat efter den explicita cliffhanger-avslutningen senast. Kan de inte bara göra som ett visst framgångsrikt streamingföretag och lägga ut resten av serien på en gång?

Basfakta om serien från IMDb

En fantastisk historielektion?

2013-07-07, Johan Lindahl

Sakta, sakta men säkert säkert har även jag hamnat där. I Westeros. I fantasins förgyllda landskap bland tomtar och troll, vättar och ädla kungar som behärskar ohöljd ondska med sin egen integritet intakt. If only. Det handlar ju om fantasy för fullvuxna, kan vi inbilla oss själva i alla fall - eller är det bara självbedrägeri? Det kanske egentligen bara är en moraliskt nedbrytande upplevelse som talar till våra lägsta instinkter. Men jag intalar mig envist att man blir visare och mer upplyst av "Game of Thrones", precis som av annat högkvalitets-TV-drama á la "The Wire", "The Shield" eller, jodå, "Lost".

I grunden handlar ju det mesta av dramatik här i världen om tre saker som vi alla på något sätt är ute efter, kan uttryckas som pengar, sex och makt. Våldet kommer in där i smeten som en naturlig ingrediens. Nu har jag precis avslutat en alltför intensiv sejour med HBO:s programbibliotek och klarat av tredje säsongen. Den första såg jag igenom under lite oordnade förhållanden och utspritt under en längre tid, vilket gjorde att jag inte riktigt ingick i det heliga förbund med serien som de verkliga fansen omedelbart gjorde. Men det är klart att jag såg tjusningen. Även så i den andra vändan via SVT. Jag håller dock med majoriteten av publiken om att den inte nådde samma höjder hela vägen.

Parallellt har jag lyssnat i varierande grad på ett par av alla podcaster som producerats av entusiaster om seriens utveckling. Framförallt "A Cast of Kings" med ciceronerna David Chen och Joanna Robinson, som inleder varje sändning med ett "jag har inte läst någon av böckerna i George R. R. Martins serie" respektive "jag har läst alla böckerna". Jag har det senaste året kommit in mer i podcastvärlden och uppskattar dem som inte faller i de vanligaste fällorna, som att föra diskussioner via Skype, vilket oftast hörs alldeles för väl ljudkvalitetsmässigt. Eller vara alltför okritiska och enkelt uttryckt 'grabbiga', vilket lätt blir följden av exempelvis tre eller fyra stadiga manliga medlemmar som känner varandra utan och innan. Därav kommer ofta också en viss oförmåga att sålla i bråten och hålla sig till ämnet. Chen & Robinson har lyckats med dynamiken och oftast även koncentrationen, utan att utesluta humor och spontanitet. Deras olika utgångspunkter bäddar även för sakliga konfrontationer och skiftande perspektiv som gör innehållet mer spänstigt och spännande än genomsnittet av det jag hört i denna speciella genre av entusiaster som i princip skapar sina egna program och varumärken, eventuellt med hjälp av spridda sponsorer och mikrolånsmentalitet.

Jag har i perioder fångats av historiska serier som "The Tudors" och där har vi en självklar referenspunkt till "Game of Thrones". Historia som dokumenterats och sedan fiktionaliserats, förmodligen med avsevärt tilltagen konstnärlig frihet, äger stora likheter med den typ av fantasy som Martins värld representerar. I det avseendet finns en intressant essä av historikern Tom Holland som lägger ut texten i engelska The Guardian att tillgå. Att följa en dramatisering av ett historiskt skeende kan vara spännande, trots att vi vet hur det slutar, konstaterar Holland. Men att inte veta vad som kommer att hända bär med sig en extra tjusning. Och karaktärer som den sluge maktspelaren Lord Baelish (Aidan Gillen) är på många sätt jämförbar med Henry VIII:s rådgivare Thomas Cromwell (skildrad i just "The Tudors"). Överhuvudtaget ser Holland många beröringspunkter med 1400-talets England i "Game of Thrones". Men det är inte allt. Författaren George R.R. Martin plockar uppenbarligen inspiration från alla möjliga epoker och miljöer; vikingatiden, romarimperiet, mongolerna under Djingis Khan och så vidare.

Det kunde ha blivit en riktig röra, men i stället får vi "a perfect cocktail" tycker Tom Holland. Och den verkliga storheten ligger inte i att världen är så fantastisk eller övernaturlig utan relaterbart realistisk. Som i brutalt realistisk. Inte minst vad gäller konsekvenserna för undersåtarna i riken som styrs av rivaliserande regentpretendenter.

En delvis annan slutsats drar författaren Jonathan Ryan i en krönika för Christianity Today. Martin har skickligt byggt upp sin egen värld, men är alltför mörk och obarmhärtig i sin syn på mänskligheten i sin bokserie, där hjältar av typen vi ser i "Sagan om ringen" saknas. Martin ser inte ljus i mörkret på samma sätt som J. R. R. Tolkien. Det gör honom alltför enögd och förhärdad i sin grundläggande filosofi enligt Ryan. Tja, det är en fullt giltig synpunkt, eller hur? Frågan är hur jag själv kommer att se på slutresultatet, om det nu finns ett sant slut bortom horisonten. Alla böckerna (av vilka jag hittills inte läst någon) är ju inte ens skrivna, säger de som är mer insatta i den litterära förlageprocessen. För tillfället är jag i alla fall djupt fascinerad.

Historiker Holland hyllar HBO-serien alla talar om...

Relaterat tema: Tema: Game of Thrones

James Gandolfini ur tiden

2013-06-20, Johan Lindahl

Som maffialedaren Tony Soprano var döden i diverse dramatiska former en ständig del av tillvaron för skådespelaren James Gandolfini. Igår avled han, troligtvis av en hjärtattack under semester i Italien, enligt de rapporter som lämnats av representanter för skådespelaren och TV-bolaget HBO där han hade sin stora, karriärdefinierande roll som hårdhudat och handlingskraftigt, men samtidigt flerdimensionellt överhuvud för ett brottssyndikat i New Jersey. Den stilbildande serien som ofta hävdas ha förändrat TV-dramatiken i grunden, sändes från 1999 till 2007.

Innan dess hade Gandolfini (som för övrigt själv föddes i New Jersey 1961) spelat en del andra respektingivande eller skräckinjagande typer som i "Super 8", "True Romance" och "The Mexican". På senare år har han dykt upp i exempelvis "Killing Them Softly" och "Zero Dark Thirty".
- Han var ett geni. Alla som sett honom även i någon av hans minsta rollprestationer vet det, kommenterar David Chase (som skapade "The Sopranos" och alltså kan sägas ha stor del i Gandolfinis numera nästan ikoniska status) enligt websajten Hitfix.
De två har för övrigt nyligen samarbetat i filmen "Not Fade Away", snart DVD-aktuell på svensk mark. I samma artikel förmedlas också ett uttalande från HBO som uttrycker chock och sorg över att ha förlorat en "familjemedlem" som kommer att 'saknas djupt'.

Numera markerar ju tweet-tätheten tyngden av händelser som kända personers frånfällen och bland kortkommentarerna på twitter märks bland annat "du skapade en ikon - och försvann alldeles för snabbt" (producenten Damon "Lost" Lindelof, fritt översatt av mig - hur överför man bäst "cut to black" till svenska egentligen?). Jeff Daniels kallar honom en riktig vän, Ewan McGregor menar att världen just förlorat en av sina bästa skådespelare och New Jerseys guvernör Chris Christie är chockad över förlusten av en "sann Jersey-kille". Dokumentärmakaren Michael Moore understryker att Gandolfini var en aktiv understödjare av även den genren och celebritetslejonet (eller vad?) Paris Hilton poängterar att han var för ung för att gå bort redan nu. Andra som skickar hälsningar till den avlidne är Colin Hanks, Rosario Dawson, Zachary Quinto och… ja, listan fortsätter och blir förmodligen längre under dagen.

Entertainment Weekly har hunnit samlat ihop en del favoritcitat från "Sopranos" och några av dem kan väl tjäna som slutpunkt för tillfället:
- Ett felbeslut är bättre än obeslutsamhet.
- Om du kan citera reglerna, kan du lyda dem.
Och så gamle Tonys syn på internet:
- Logga ut. Den där 'cookies'-skiten gör mig nervös.

Mer om Gandolfini från Hitfix

Game of Thrones och problemet med det episka

2013-04-20, Anders Lindahl

Missförstå mig rätt; jag kommer följa hela tredje säsongen av Game of Thrones, precis som alla andra. Nu när det dessutom finns olika Lagliga Sätt att hålla sig ajour med händelserna nästan lika snabbt som amerikanska HBO-tittare så blir drivkraften starkare att se serien på gammalmodigt vis, ett avsnitt i veckan. Både HBO Nordic och C More är tidiga ute med varje episod, med den ökade risken för slarvig svensktextning som oönskad bonus.

Men ett par avsnitt in i tredje säsongen börjar jag verkligen ifrågasätta det hyper-episka upplägget, med tanke på hur många människor som ska slåss om skärmtiden. Första säsongen av "Game of Thrones" var ett skolexempel i påkostad eskapism med hjärta, hjärna och grav underhållningsgrad. På något sätt lyckades man jonglera alla de färgstarka karaktärerna. Andra säsongen höll baneret föredömligt högt, men hade inte samma dramatiska kurva. Det kändes i alla fall inte så. När alla personerna väl presenterats så skickligt så fungerar det inte lika bra med deras sporadiska uppdykanden. Har vi verkligen sett den där snubben förut? När blev de två så såta vänner? w000t?

Hade man kunnat tänka sig en struktur där vi följer bara några enstaka personer i varje avsnitt? En kronologisk loop som börjar om i början av varje avsnitt med nya huvudpersoner, och där de sista avsnitten ägnar sig åt dramatisk korsklippning mellan allihop i den säkerligen spännande finalen? Just a thought ...

Hur som helst, lite ojämnt är det allt också. Några riktigt fina dialoger och monologer har redan fått trängas med ett par scener som känns rent tillgjorda. Gillar Tyrions konfrontationer med farsan men tyckte inte att hans ömma dialog med kärestan fungerade alls, för att använda bästa karaktären som exempel.

Men det blir nog bra till slut, alltihop. Ciarán Hinds är ju med nu!

Relaterat tema: Tema: Game of Thrones

Sorkins senaste skapelse - nu på SVT

2013-04-19, Johan Lindahl

- USA är inte världens bästa land längre.
Nyhetsuppläsaren Will får ett utbrott av sanningskärlek under en paneldebatt på ett universitet. Visst var det ett universitet? Nåja, var det inte också med en liknande offentlig eruption som Aaron Sorkin lät inleda sin tyvärr kortlivade serie "Studio 60 on the Sunset Strip" för några år sedan? Och inte helt olikt några tidiga scener i pilotavsnittet av hans genombrottsskapelse "Vita huset" om jag minns rätt. De inblandade går även ofta omkring i korridorer och diskuterar samtidigt intensivt. Som de brukar göra i Sorkin-serier. Nu har "The Newsroom" hittat till Sveriges Television, som hittills hunnit med två avsnitt.

- Du är en smart kille som inte är särskilt trevlig.
Will får höra ett och annat på arbetsplatsen i samband med omstruktureringar där. Dessutom får han en nygammal kvinnlig producent på halsen och har invändningar. Varför framgår efterhand. Det handlar inte i första hand om brist på kompetens i alla fall. Hon har just återvänt från fältrapporterande i Afghanistan och allsköns andra intressanta områden. Mitt i den personliga turbulensen på TV-stationen, slår verkligheten till med en explosion på en oljerigg i mexikanska golfen. Kommer ni ihåg den? Deepwater Horizon, BP-anläggningen som orsakade ett av de värsta oljeläckagen i historien, 20 april 2010. "The Newsroom" etablerar snabbt idén att koppla ihop sina storylines med händelser ur verkligheten, som i andra avsnittets diskussioner kring Arizonas immigrationspolitik och där seriens TV-redaktion har en riktigt dålig dag där allting tycks gå snett.

Predikande. Har sagts om serien en och annan gång. Inte alltid i positiv mening. Men visst har den puls. Och predikande behöver inte vara heltigenom negativt i min bok. Undrar förresten om det är första gången den vanligtvis välskräddade (det är han väl här också) och väluppfostrade Sam Waterston får säga "fucking" i TV, eller på film för den delen? Det är trots allt HBO som ligger bakom det här, så någonstans måste de ju markera sitt handlingsutrymme. Generösa doser av sex och våld har däremot lyst i sin frånvaro i de två första episoderna. I vilket fall som helst ser jag fram emot fortsättningen.

Mer om serien på IMDb

Relaterat tema: Tema: Journalister

Persbrandt blir tysk medborgare

2013-04-01, Anders Lindahl

Nu är det klart. Mikael Persbrandt tänker inte bara flytta till det land där han betraktas som en gud, utan också byta medborgarskap.

- Ich habe redan der Sprach gelernt, säger han i en intervju med Berliner Zeitung.

Han förnekar i samma intervju att han låtit sig inspireras av Gerard Depardieus byte av hemland under uppmärksammade former förra året, och hävdar också att Sveriges skattenivåer inte har något med beslutet att göra. Skälet är enklare än så:

- Es ist nur eine spass Dinge zu tun!

(Detta var, för att vara riktigt tydlig, ett aprilskämt från russin.nu)

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>