Tempostarkt och turbulent testamente - på gott och ont
[ 2013-03-29 , Johan Lindahl]
Specialeffekterna har de i alla fall inte sparat in på. Den nya dramatiserade bibelserien producerad för History Channel av Mark Burnett och Roma "Änglavakt" Downey kämpar annars med viss turbulens och kan väl inte kallas heltigenom konsekvent strukturerat drama - att döma av det första avsnittet som visades på SVT igår kväll. Men den får ändå de gamla, för många av oss kända, bibelberättelserna att leva upp igen.
Till att börja med kastas vi ut på öppet hav med Noa som återger höjdpunkterna i världshistorien fram till dess med hjälp av förbifladdrande flashbacks; från Edens lustgård fram till starten på syndafloden. Det där med Adam och Eva och deras brist på proper påpälsning plägar annars ofta vara ett dilemma för inte minst fromma filmmakare, men nu kan de klara av incidenten med den förbjudna frukten snabbt och smidigt i ett par sekundsnabba klipp och sedan susa vidare till annat mer uppbyggligt stoff i stället. Som slaveri, svartsjuka och slakt på meningsmotståndare. En stor del av Gamla Testamentet är ju till sin natur i princip barnförbjudet material, men också fascinerande berättelser som säger en del om konsten att vara människa och som tolkats om och om igen av generation efter generation i snart sagt hela världen.
Fokus hamnar den här gången först på Abraham och Lot, inklusive Sodoms fall, här med ninja-krigande dödsänglar som bonus. (Vid en dubbelkoll med Första Mosebokens 19:e kapitel framgår att serieskaparna tillåtit sig viss konstnärlig frihet och begåvat änglarna med några extra karaktärsdrag. Surprise!). Abrahams egen ångest över att splittra familjen som fader till två söner med två olika mödrar, skildras ganska inlevelsefullt - men avslutas för bryskt och otillfredsställande. Dramat kring bröderna Isak och Ismael rymmer mer, som gett resonans in i våra dagar. Sedan är det i alla fall dags för Mose att ta över rodret.
Här ligger lejonparten av högdramatiken och mest klimaktiska sekvenserna i det första avsnittet. Delningen av Röda havet under israeliternas flykt från Egypten är strategiskt inlagd i slutet av detta 90-minuterspass, strax före påannonseringen av kommande attraktioner som Saul och David, Simson och en viss Jesus. Budgeten ser ut att vara på godtagbar nivå och produktionskvaliteterna överlag övertygar. Agerandet är mer ojämnt, med några mer auktoritativa och imponerande insatser som utmärker sig i en ensemble inte direkt överbefolkad av välkända namn.
Och så till den avgörande frågan: hur ofta kommer Djävulen själv att svepa omkring i bakgrunden, han som enligt en del högröstade kommentarer i blogosfären är misstänkt lik Barack Obama? Visst skymtades han ett par gånger redan igår? Mannen i kaftan, spelad av Mohamen Mehdi Ouazanni, som förekommit i några bibelrelaterade filmer förut och enligt producenterna inte alls är utvald för att föra tankarna till USA:s nuvarande president, oavsett vad spekulanterna säger. Fortsättning följer, alltså…
