Blogg / Nyhetsarkiv

2013 års bästa filmer. I nuläget...

2014-01-04, Johan Lindahl

Som vanligt är det alldeles för många, förmodligen fina, filmer som gått mig förbi tillsammans med allt det jag antagligen inte borde sörja över att ha missat. Men… "Gravity". Av förutsättningarna och andra rapporter att döma kan det mycket väl vara årets bästa film alla kategorier. Men jag har helt enkelt inte kommit iväg och sett den än. Under rådande omständigheter och efter moget övervägande vill jag framförallt framhålla de här fem filmerna med svensk premiär under året som passerade, med en lika moget övervägd rangordning (som genomgått några rockader innan den slutligen fixerades i nedanstående tillstånd):

1. "Cloud Atlas": Flera historier mer eller mindre sammanlänkade på ett spännande, originellt sätt som stimulerar fantasin som få andra filmer det senaste året.
2. "Zero Dark Thirty": Kontroversiell och ofta svårsmält, verklighetsbaserad (men hur mycket?) och faktiskt väldigt engagerande om jakten om Usama bin Ladin, trots att slutet är känt i förväg.
3. "Captain Phillips": Stilistiskt hyperrealistisk återgivning av kapningsdrama på en båt i världens kanske osäkraste farvatten mellan Östra Afrika och Arabiska halvön.
4. "12 Years a Slave": Behärskad men ändå brutal och lyckas lägga till något nytt till historien av filmer om slaveriet i Nordamerika i synnerhet och världen i allmänhet.
5. "Den ovillige fundamentalisten": Vem är han? Vad vill han? Vet han det själv? Om en man som inte vet var han egentligen hör hemma och vars livsval speglar denna ambivalens. Och är han rent farlig eller bara rättmätigt frustrerad över världens tillstånd? Se den själv och ta reda på det.

Nära: Vemodiga vampyrdramat "Byzantium", halvapokalyptiska "Beasts of the Southern Wild" och senaste musikalversionen av "Les Misérables".

Extra hedersomnämnanden till två filmer där man först kan beundra det faktum att de finns till, men sedan även hitta insikter in i kulturer som inte så ofta på fullt allvar exponeras på film:
"Den gröna cykeln" - inspelad och utspelad i Saudiarabien, av en kvinnlig regissör med en ung huvudrollsinnehaverska på jakt efter en, just det, grön cykel. Liksom "Frihet bakom galler" - dokumentär om kvinnor i afghanskt fängelse. Varför har de hamnat där? Och varför kan livet därinne förefalla friare än utanför murarna?

Överraskande intriger i orange

2014-01-04, Johan Lindahl

Kvinnofängelser. På film och i seriesammanhang. Vi vet vad som väntar. Och visst finns det där även här; intrigerna, korruptionen, samkönade kärleksrelationer och våldsutbrott. Men ändå påfallande nedtonat eller åtminstone inte exploaterande och lättvindigt utportionerat för att hålla publiken vaken. Nej, det är mer nyanserat - och ofta mer överraskande - än så.

"Orange Is the New Black" har blivit en av det senaste årets mer omtalade nya serieskapelser. Inte minst som en av streamingtjänsten Netflix egna originalproduktioner och därmed ett ansikte utåt för deras expanderande ambitioner, ihop med inte minst "House of Cards". Efter att ha tagit oss igenom större delen av den första (och enda?) säsongen med sammanlagt 13 avsnitt, har vi i vårt hushåll i alla fall haft utbyte av denna fängelseskildring med kvinnor i huvudrollerna. Skaparna har rafsat ihop inte bara en eller två utan ett drygt dussintal spännande personligheter att utforska och följa bakom fängelsemurarna, där det mesta av handlingen tilldrar sig. Sidospåret med nyinlåsta Pipers pojkväns privata grubblerier är just ett sidospår och tilldelas inte lika mycket uppmärksamhet.

Utgångspunkten är, för de oinvigda, att 30-something-Piper som etablerat ett till synes fungerande medelklassliv med sambon Larry, hemsöks av sitt förflutna och måste avtjäna ett relativt kort men ändå villaidyllsavbrytande frihetsberövningsstraff på grund av ett smuggeluppdrag hon begick flera år tidigare på uppdrag av sin dåvarande flickvän. Jo, det har hänt en del i Pipers liv som inte alltid går ihop med omgivningens nuvarande bild av henne. Nu byts den invanda sociala omgivningen ut mot andra kvinnor som alla gjort något för att låsas in under varierande tidsrymder. Det är framförallt deras inbördes förehavanden det fokuseras på. Och som skaparen Jenji Kohan med flera lyckas göra något originellt och faktiskt ofta inspirerande av. Här har alla okända sidor att exponera när situationen kräver det. Och att miljön i sig påverkar personligheten och hur internerna utvecklas är ganska uppenbart. Det gäller även Piper… Exakt hur allt nu avrundas vet jag av naturliga skäl inte än, men förhoppningsvis håller serien stilen säsongen ut. Fortsättning följer?

Mer kött på benen om "Orange.." på IMDb

Film, framtidsfrågor och fotboll i sista intervjun av framlidne Frost

2013-10-12, Johan Lindahl

Den legendariske intervjuaren David Frost avled den 31 augusti i år i en ålder av 74 år. Under sin drygt 50-åriga karriär arbetade han först i hemlandet Storbritannien innan en karriär på amerikansk mark, som bland annat resulterade i de berömda mötena med ex-presidenten Richard Nixon 1977. Dessa inspirerade sedan till en pjäs av Peter Morgan och i förlängningen även en film av Ron Howard för några år sedan. De sista åren av sitt liv gjorde han "Frost Over the World" för den internationella TV-kanalen Al Jazeera English. Det var också för dem han genomförde sin sista intervju, som nu finns tillgänglig.

Sist att grillas blev därmed Gael García Bernal, den mexikanske skådespelaren som slog igenom på allvar med filmerna "Amores Perros" (i Sverige även känd som "Älskade hundar") och "Din morsa också", vilka senare följts av exempelvis "Dagbok från en motorcykel" i rollen som Che Guevara, chilenska "No" och även en hel del producerande ("Sin nombre" är ett exempel). Bernals karriär började förresten tidigt, med en roll som Jesus redan som treåring och i en TV-såpa som elvaåring. Om film, inte minst mexikansk sådan, politik och sociala förhållanden diskuteras det öppenhjärtigt i denna absolut sevärda intervju som pågår i ungefär trekvart. Ja, så mycket grillning är det inte fråga om. Frost och Bernal verkar komma bra överens om det mesta, till och med fotboll. Trots att mexikanen har Tottenham som sitt engelska favoritlag, medan Frost har (eller hade) sitt hjärta hos de arga Londonrivalerna Arsenal.

Kanske det mest intressanta är reflektionerna kring relationerna mellan USA och Latinamerika, det drogrelaterade våldet i Mexiko och flyktingströmmarna genom landet. Vem var det förresten som verkligen lanserade "kriget mot narkotikan" från amerikanskt håll några årtionden tillbaka? Jo, en viss Richard Nixon. Om sitt hemland säger Bernal också att han, trots alla pågående konflikter, faktiskt är mer optimist än pessimist om framtiden.

Hela intervjun med Gael García Bernal av David Frost på Al Jazeera English

Relaterad film: Frost/Nixon

Förvrängda filmtitlar trend på twitter

2013-10-05, Johan Lindahl

"Pulp Fiction Workshop". "Cat Fight Club". "Far from the Madding Crowd Source". "The Wicker Chair Man". "George Bush of the Jungle". Ja, det är några resultat av aningen justerade filmtitlar den senaste tiden, under ett gemensamt paraply i form av en så kallad hashtag på det världsomspännande sociala mediefenomenet twitter: #addawordruinamovie. Många har känt sig kallade att bidra med idéer till hur en existerande och i bästa fall attraktiv filmtitel kan förändras och förstöra hela marknadsföringen. Eller kanske bli fröet till ännu bättre uppslag, vem vet? Jag menar, vem kan egentligen motstå "Cat Food on a Hot Tin Roof" om någon skulle vilja snappa upp temat och börja skriva ett manus. Eller "Gone with the Breaking Wind", ett av flera förslag från den relativt välkände karaktärsskådespelaren Clark Gregg. Ja, det är inte alla i filmbranschen som håller sig för goda för att blanda sig i diskussionen, alltså. Personligen tycker jag även att "The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe Malfunction" låter som embryot till en fullt fungerande fantasy-komedi placerad under en pågående Oscar-gala, med den oslagbara kombinationen av maktkamp mellan sagoväsen och celebriteter som glömt knäppa några viktiga knappar under förberedelserna inför kvällens festligheter. Nu gäller det bara att sätta igång med skrivandet innan någon annan kommer på samma tanke…

Filmerna du hittills inte sett - här är hela listan hittills...

Filmerna Pinochet förbjöd

2013-09-21, Johan Lindahl

Nyligen uppmärksammades 40-årsminnet av militärkuppen i Chile, genomförd 11 september 1973 under ledning av general Augusto Pinochet. Denne fortsatte sedan styra landet fram till slutet av 1980-talet då han avgick efter en folkomröstning men fortsatte som senator och inflytelserik medborgare i största allmänhet. Under hans tid vid makten förbjöds ett försvarligt antal filmer - något han förmodligen delar med ganska många despoter i världshistorien under den tid filmer funnits som medium. Både tidigare och senare har ju exempelvis även bokbränningar varit ett sätt att begränsa yttrandefriheten i auktoritärt styrda samhällen.

Vad var det för verk som väckte chilenska juntans ogillande då? The Clinic Online (chilensk, spanskspråkig sida) tog fram några exempel i samband med den nämnda 40-årsdagen. Ett mönster är att filmer med vad som ansågs vara olämpligt mycket sex eller våld eller subversiva idéer (eller allt på en gång) svartlistades av landets biografbyrå, vars beslut gällde fram till år 2000. Vissa bannlysningar är dock mer uppseendeväckande och nämnvärda än andra, tycker redaktörerna på The Clinic och nämner sådant som "The Punk Rock Movie", en dokumentär om den brittiska punkscenen från 1978 liksom en annan musikdokumentär om Rolling Stones från samma 70-tal. Eller den även på andra håll skandalstämplade "Sista tangon i Paris" med Marlon Brando. Och en italiensk film om Che Guevara från 1968, vilket kanske inte borde förvåna, även om den stoppades först 1990 när någon försökte få den igenom censuren.

Komedier - kan de vara farliga? Ja, i alla fall om de heter "Allt du skulle vilja veta om sex", regisserats av Woody Allen och innehåller scener där en man förälskar sig i ett får. Eller Monty Pythons "Life of Brian" som ju inte heller föll i god jord hos den norska filmcensuren på sin tid, efter vad jag hört. På samma tema stoppades Scorseses "Kristi sista frestelse" när den kom, vilket var sent 1980-tal. Flera skräckfilmer fastnade i den chilenska motsvarigheten under diktaturen, ett par av Dario Argento liksom den även i Sverige mycket kontroversiella "Cannibal Holocaust". Erkända regissörer som Fellini och Godard liksom lika erkända författare vars verk filmatiserats stötte också på patrull från den chilenska köttmuren under de här decennierna; Norman Mailer, Dostojevskij, John Irving och Mario Vargas Llosa var några av dem.

För övrigt ryktas det att militären genomsökte den uppburne vänster-inriktade poeten Pablo Nerudas personliga bibliotek i jakt på marxistisk litteratur och hittade ett antal verk om kubismen, vilka man konfiskerade och satte fyr på i tron att de handlade om den kubanska revolutionen. The Clinic vågar dock inte garantera sanningshalten i just den anekdoten.

40 förbjudna filmer under chilenska diktaturen, sammanställda av The Clinic Online

Relaterad film: No

Hyllade "Homeland" aktuell både på TV och DVD

2013-09-13, Johan Lindahl

- You're the smartest and the dumbest fucking person I've ever known.
(Saul Berenson till sin protegée Carrie Mathison)

I våras visades andra säsongen på SVT - en av de mest explicit post-9/11-impregnerade dramaserier som skapats hittills. Flera gånger har den lyckats lägga sig nära en trolig verklighet, tänkbart scenario för att sedan ta en sväng ut i åkern och visa att det trots allt i första hand är en form av underhållning. Nu är den DVD-aktuell. Ja, det handlar om "Homeland".

The Daily Beast presenterade tidigare i år en intervju med en före detta CIA-agent som underströk seriens avvikelser från det brukliga, 'standard operating procedure' och så vidare, men samtidigt tyckte agenten att det som TV-drama ändå fungerade. Väl. Tja, vad är egentligen sannolikt längre? Jag är beredd att köpa ganska mycket om man når en sådan spänningsnivå som här.

Och det hänger givetvis på personligheterna, som inte direkt är dussinmänniskor. Är det meningen att man ska reta sig på den manodepressiva fältarbetaren Carrie (Claire Danes) som ofta har rätt instinkter, men inte alltid kommunicerar dem på ett välplanerat och välformulerat vis. En del ser hennes återkommande odräglighet som en av poängerna. Jag gillar henne trots allt i grunden. Hon är vad man kan kalla en organisk karaktär.

Precis som hennes mentor Saul (Mandy Patinkin) som inte heller kommer överens med alla kollegor och överordnade på 'firman' (alltså det redan nämnda, centralt instiftade underrättelseorganet). Och Brody (Damian Lewis), den före detta krigsfången, politiska stjärnskottet och möjligen omvände terroristkandidaten - allt i ett. Sedan har jag en tidigare etablerad svaghet för hans fru, alltså Morena Baccharin, från "Firefly"-tiden. Och här har hon fått en förvånansvärt vettig roll igen efter en viss brist på sådana.

Sedan är serien väldigt beroende av just sina centrala rollfigurer, vilket kan orsaka en viss förutsägbarhet i trängda lägen. Brody, framförallt, har haft ett flertal nära-döden-upplevelser, men hur skulle de kunna dumpa honom och fortsätta? Det sista avsnittet av säsongen var för övrigt så skenbart lugnt i början att något riktigt stort bara måste inträffa. Något massivt. Och det gjorde det ju. Nu dröjer det faktiskt inte så länge innan den tredje vändan startar heller. 30 september på SVT är det dags igen.

Relaterat tema: Tema: 11:e september och därefter

Kärleksförklaring till celluloid med speciell satsmelodi

2013-08-21, Johan Lindahl

Det sägs ofta att svenskar sjunger när vi pratar. Men troligen inte lika mycket som Mark Cousins. Det vill säga den irländske dokumentärmakaren som berättat om filmens historia nu i sommar på SVT, en serie på väg mot sitt slut. Den där besynnerliga satsmelodin är både hypnotisk och en smula irriterande. Jag antar att han kan ha förlorat tittare redan vid första vinjetten på grund av det. Men, men - trots flera andra invändningar man kan rikta har jag uppskattat resan från 1890-talet och framåt, med utgångspunkt från en epok i taget, sammankopplat med vilken påverkan just den perioden haft på fortsättningen. Eller med vilka föregångare som sått fröna till en särskild scen i en utvald film. Ungefär. Lite förvirrande ibland, men OK. Metodiken ställer vissa krav på publiken, men ciceron Cousins ber knappast om ursäkt för det.

Tempot kan tyckas tålamodsprövande och hans prioriteringar högst personliga, men det händer något hela tiden. Mr Cousins driver på och analyserar på ett sätt som troligen mest tilltalar andra entusiaster, så kallade cineaster - vad det nu innebär egentligen. Och hur många gånger har han lyckats klämma in orden "passion" och "innovation" med vördnadsbjudande tonfall? Nu när odyssén går mot sitt slut kan man i alla fall konstatera att han hunnit med mycket och från många delar av världen, vilket inbegriper sådant som vi kanske aldrig hört talas om förut. Tidiga stumfilmer och slapstick i svartvitt, pionjärer från flera kontinenter, den politiska filmen från 1970- och 80-talet och så vidare. Han skummar över en del kanoniserade verk snabbt och lättvindigt men fördjupar sig i sina speciella favoriter med illa dold eufori över chansen att göra just det; knäppa de stora, i hans ögon, överskattade elefanterna på näsan och lyfta fram exempelvis en minimalistisk iransk arthousefilm som kanske varit på väg att falla i total glömska. Det påminner mig om inte annat om att det alltid finns mycket kvar att upptäcka från svunna tider.

Mer än en renodlad expedition genom filmhistorien är "The Story of Film" en meditation över ett medium och dess möjligheter.

Mer om "The Story of Film" från SVT

En vit drottnings vedermödor - del 1

2013-08-19, Johan Lindahl

1463. Maktkamp i England mellan släkter som Lancaster och York och mellan kungapretendenterna Edward och Henry. Inte den 8:e, som är föremål för en annan serie jag nyligen såg till sitt bittra slut. Mitt i inbördeskrigandet möts en nybliven änka och en ung, segerviss och småbrunstig, eller snällare uttryckt kärlekskrank, nybliven kung. Heta känslor lurar i vassen, men om de ska fortsätta på den inslagna vägen kommer mycket annat att kompliceras på storpolitisk nivå. Brittisk-amerikanska "The White Queen" finns nu tillgänglig i Sverige via HBO Nordic och möjligen fler kanaler jag inte känner till i dagsläget. Medeltida intriger, släktfejder och pyrande passioner. De grundläggande produktionskvaliteterna ser helt anständiga ut vid första anblicken och i första avsnittet utmärker sig framförallt Janet McTeer som ambitiös och synsk moder till den ofrälse kungagemålen Elizabeth Grey (Rebecca Ferguson). Originaliteten vågar jag inte uttala mig så tvärsäkert om än, liksom den historiska förankringen. Just den här delen av britternas stolta (?) förflutna har jag icke råpluggat. Än. Ett och annat bekant ansikte från "Game of Thrones" och "The Tudors" kan skönjas. Men hur många spännande personligheter kommer att utkristalliseras efterhand? Det krävs en del för att verkligen utmärka sig i den här genren numera.

Mer om

Relaterad film: White Queen

Slut på jakten för Sam Hunter - för gott eller inte?

2013-08-13, Johan Lindahl

Såg inte det där sista komma. Alldeles i slutet. Förstod jag rätt? Egentligen skulle alldeles för många affärer avslutas, knytas ihop och förklaras i sista delen av brittiska thrillerserien ”Hunted” på SVT igår. Några av dem lämnades kvar i ett dunkelt dimlandskap eller löstes helt enkelt inte tillfredsställande till hundra procent. Men i stort sett höll serien stilen in i kaklet, som högoktanig konspirationsaction där huvudpersonen (också hon ganska enigmatisk till sin natur) inte kunde lita på någon fullt ut, i en värld full av ogina makthungriga individer beredda att gå över lik för att nå sina mål. Några lik producerades visserligen även av henne, men det var ju i tjänsten, bara som nödtvång. Eller? Nu är det i alla fall slut. Kommer det en uppföljare? Tja, vissa rykten gör gällande att det kan bli någon form av så kallad 'spin-off' där Melissa George fortsätter spela den slagtåliga och svåravlivade Sam Hunter. Men vem vet hur det slutar. Hittills har det i alla fall inneburit åtta spännande måndagskvällar i sommar, om inte annat.

Spekulationer om spin-off från Deadline Hollywood

Några senkomna iakttagelser utifrån de första avsnitten av "Breaking Bad"

2013-08-12, Johan Lindahl

Till slut, cirka 400 år efter "the early adoptors" och på efterkälken när det gäller alla existentiella, moraliska och rentav metafysiska diskussioner den tycks ha provocerat fram, har nu jag och min fru börjat se "Breaking Bad" via en viss nättjänst. OK, Netflix. Det är frestande att snappa upp en del av synpunkter som levereras av olika tyckare, nu när serien ska vara på väg mot sitt definitiva slut och svaret på frågan om vad som egentligen ska hända med huvudpersonen Walter White. Men, själv har jag hittills bara hunnit med tre eller fyra avsnitt och redan läst för mycket om fortsättningen för att kunna följa Whites äventyr helt förutsättningslöst. Det är dock inte svårt att se vad mycket av berömmet beror på. Redan de första sekunderna slår an en speciell ton och skruvar upp temperaturen till det nästintill kallsvettframkallande. Men, oavsett vad jag redan vet om de stora dragen verkar det finnas en hel del att se fram emot. Grundläggande premiss: En medelålders kemilärare får besked av sin läkare att han drabbats av cancer och sedan snilleblixten att använda sina kunskaper om flytande ämnens funktioner i kombination med varandra, för att helt enkelt börja koka sitt eget knark. Eller snarare, för andras bruk. Poängen är att försörja sin familj och tjäna in tillräckligt för att skapa ett sparkapital för dem innan den dag han själv inte finns där längre - men är det enda drivkraften? Jag hoppas återkomma med nyvunna insikter vid senare tillfälle...

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>