Blogg / Nyhetsarkiv

Förvrängda filmtitlar trend på twitter

2013-10-05, Johan Lindahl

"Pulp Fiction Workshop". "Cat Fight Club". "Far from the Madding Crowd Source". "The Wicker Chair Man". "George Bush of the Jungle". Ja, det är några resultat av aningen justerade filmtitlar den senaste tiden, under ett gemensamt paraply i form av en så kallad hashtag på det världsomspännande sociala mediefenomenet twitter: #addawordruinamovie. Många har känt sig kallade att bidra med idéer till hur en existerande och i bästa fall attraktiv filmtitel kan förändras och förstöra hela marknadsföringen. Eller kanske bli fröet till ännu bättre uppslag, vem vet? Jag menar, vem kan egentligen motstå "Cat Food on a Hot Tin Roof" om någon skulle vilja snappa upp temat och börja skriva ett manus. Eller "Gone with the Breaking Wind", ett av flera förslag från den relativt välkände karaktärsskådespelaren Clark Gregg. Ja, det är inte alla i filmbranschen som håller sig för goda för att blanda sig i diskussionen, alltså. Personligen tycker jag även att "The Chronicles of Narnia: The Lion, the Witch and the Wardrobe Malfunction" låter som embryot till en fullt fungerande fantasy-komedi placerad under en pågående Oscar-gala, med den oslagbara kombinationen av maktkamp mellan sagoväsen och celebriteter som glömt knäppa några viktiga knappar under förberedelserna inför kvällens festligheter. Nu gäller det bara att sätta igång med skrivandet innan någon annan kommer på samma tanke…

Filmerna du hittills inte sett - här är hela listan hittills...

Filmerna Pinochet förbjöd

2013-09-21, Johan Lindahl

Nyligen uppmärksammades 40-årsminnet av militärkuppen i Chile, genomförd 11 september 1973 under ledning av general Augusto Pinochet. Denne fortsatte sedan styra landet fram till slutet av 1980-talet då han avgick efter en folkomröstning men fortsatte som senator och inflytelserik medborgare i största allmänhet. Under hans tid vid makten förbjöds ett försvarligt antal filmer - något han förmodligen delar med ganska många despoter i världshistorien under den tid filmer funnits som medium. Både tidigare och senare har ju exempelvis även bokbränningar varit ett sätt att begränsa yttrandefriheten i auktoritärt styrda samhällen.

Vad var det för verk som väckte chilenska juntans ogillande då? The Clinic Online (chilensk, spanskspråkig sida) tog fram några exempel i samband med den nämnda 40-årsdagen. Ett mönster är att filmer med vad som ansågs vara olämpligt mycket sex eller våld eller subversiva idéer (eller allt på en gång) svartlistades av landets biografbyrå, vars beslut gällde fram till år 2000. Vissa bannlysningar är dock mer uppseendeväckande och nämnvärda än andra, tycker redaktörerna på The Clinic och nämner sådant som "The Punk Rock Movie", en dokumentär om den brittiska punkscenen från 1978 liksom en annan musikdokumentär om Rolling Stones från samma 70-tal. Eller den även på andra håll skandalstämplade "Sista tangon i Paris" med Marlon Brando. Och en italiensk film om Che Guevara från 1968, vilket kanske inte borde förvåna, även om den stoppades först 1990 när någon försökte få den igenom censuren.

Komedier - kan de vara farliga? Ja, i alla fall om de heter "Allt du skulle vilja veta om sex", regisserats av Woody Allen och innehåller scener där en man förälskar sig i ett får. Eller Monty Pythons "Life of Brian" som ju inte heller föll i god jord hos den norska filmcensuren på sin tid, efter vad jag hört. På samma tema stoppades Scorseses "Kristi sista frestelse" när den kom, vilket var sent 1980-tal. Flera skräckfilmer fastnade i den chilenska motsvarigheten under diktaturen, ett par av Dario Argento liksom den även i Sverige mycket kontroversiella "Cannibal Holocaust". Erkända regissörer som Fellini och Godard liksom lika erkända författare vars verk filmatiserats stötte också på patrull från den chilenska köttmuren under de här decennierna; Norman Mailer, Dostojevskij, John Irving och Mario Vargas Llosa var några av dem.

För övrigt ryktas det att militären genomsökte den uppburne vänster-inriktade poeten Pablo Nerudas personliga bibliotek i jakt på marxistisk litteratur och hittade ett antal verk om kubismen, vilka man konfiskerade och satte fyr på i tron att de handlade om den kubanska revolutionen. The Clinic vågar dock inte garantera sanningshalten i just den anekdoten.

40 förbjudna filmer under chilenska diktaturen, sammanställda av The Clinic Online

Relaterad film: No

Hyllade "Homeland" aktuell både på TV och DVD

2013-09-13, Johan Lindahl

- You're the smartest and the dumbest fucking person I've ever known.
(Saul Berenson till sin protegée Carrie Mathison)

I våras visades andra säsongen på SVT - en av de mest explicit post-9/11-impregnerade dramaserier som skapats hittills. Flera gånger har den lyckats lägga sig nära en trolig verklighet, tänkbart scenario för att sedan ta en sväng ut i åkern och visa att det trots allt i första hand är en form av underhållning. Nu är den DVD-aktuell. Ja, det handlar om "Homeland".

The Daily Beast presenterade tidigare i år en intervju med en före detta CIA-agent som underströk seriens avvikelser från det brukliga, 'standard operating procedure' och så vidare, men samtidigt tyckte agenten att det som TV-drama ändå fungerade. Väl. Tja, vad är egentligen sannolikt längre? Jag är beredd att köpa ganska mycket om man når en sådan spänningsnivå som här.

Och det hänger givetvis på personligheterna, som inte direkt är dussinmänniskor. Är det meningen att man ska reta sig på den manodepressiva fältarbetaren Carrie (Claire Danes) som ofta har rätt instinkter, men inte alltid kommunicerar dem på ett välplanerat och välformulerat vis. En del ser hennes återkommande odräglighet som en av poängerna. Jag gillar henne trots allt i grunden. Hon är vad man kan kalla en organisk karaktär.

Precis som hennes mentor Saul (Mandy Patinkin) som inte heller kommer överens med alla kollegor och överordnade på 'firman' (alltså det redan nämnda, centralt instiftade underrättelseorganet). Och Brody (Damian Lewis), den före detta krigsfången, politiska stjärnskottet och möjligen omvände terroristkandidaten - allt i ett. Sedan har jag en tidigare etablerad svaghet för hans fru, alltså Morena Baccharin, från "Firefly"-tiden. Och här har hon fått en förvånansvärt vettig roll igen efter en viss brist på sådana.

Sedan är serien väldigt beroende av just sina centrala rollfigurer, vilket kan orsaka en viss förutsägbarhet i trängda lägen. Brody, framförallt, har haft ett flertal nära-döden-upplevelser, men hur skulle de kunna dumpa honom och fortsätta? Det sista avsnittet av säsongen var för övrigt så skenbart lugnt i början att något riktigt stort bara måste inträffa. Något massivt. Och det gjorde det ju. Nu dröjer det faktiskt inte så länge innan den tredje vändan startar heller. 30 september på SVT är det dags igen.

Relaterat tema: Tema: 11:e september och därefter

Kärleksförklaring till celluloid med speciell satsmelodi

2013-08-21, Johan Lindahl

Det sägs ofta att svenskar sjunger när vi pratar. Men troligen inte lika mycket som Mark Cousins. Det vill säga den irländske dokumentärmakaren som berättat om filmens historia nu i sommar på SVT, en serie på väg mot sitt slut. Den där besynnerliga satsmelodin är både hypnotisk och en smula irriterande. Jag antar att han kan ha förlorat tittare redan vid första vinjetten på grund av det. Men, men - trots flera andra invändningar man kan rikta har jag uppskattat resan från 1890-talet och framåt, med utgångspunkt från en epok i taget, sammankopplat med vilken påverkan just den perioden haft på fortsättningen. Eller med vilka föregångare som sått fröna till en särskild scen i en utvald film. Ungefär. Lite förvirrande ibland, men OK. Metodiken ställer vissa krav på publiken, men ciceron Cousins ber knappast om ursäkt för det.

Tempot kan tyckas tålamodsprövande och hans prioriteringar högst personliga, men det händer något hela tiden. Mr Cousins driver på och analyserar på ett sätt som troligen mest tilltalar andra entusiaster, så kallade cineaster - vad det nu innebär egentligen. Och hur många gånger har han lyckats klämma in orden "passion" och "innovation" med vördnadsbjudande tonfall? Nu när odyssén går mot sitt slut kan man i alla fall konstatera att han hunnit med mycket och från många delar av världen, vilket inbegriper sådant som vi kanske aldrig hört talas om förut. Tidiga stumfilmer och slapstick i svartvitt, pionjärer från flera kontinenter, den politiska filmen från 1970- och 80-talet och så vidare. Han skummar över en del kanoniserade verk snabbt och lättvindigt men fördjupar sig i sina speciella favoriter med illa dold eufori över chansen att göra just det; knäppa de stora, i hans ögon, överskattade elefanterna på näsan och lyfta fram exempelvis en minimalistisk iransk arthousefilm som kanske varit på väg att falla i total glömska. Det påminner mig om inte annat om att det alltid finns mycket kvar att upptäcka från svunna tider.

Mer än en renodlad expedition genom filmhistorien är "The Story of Film" en meditation över ett medium och dess möjligheter.

Mer om "The Story of Film" från SVT

En vit drottnings vedermödor - del 1

2013-08-19, Johan Lindahl

1463. Maktkamp i England mellan släkter som Lancaster och York och mellan kungapretendenterna Edward och Henry. Inte den 8:e, som är föremål för en annan serie jag nyligen såg till sitt bittra slut. Mitt i inbördeskrigandet möts en nybliven änka och en ung, segerviss och småbrunstig, eller snällare uttryckt kärlekskrank, nybliven kung. Heta känslor lurar i vassen, men om de ska fortsätta på den inslagna vägen kommer mycket annat att kompliceras på storpolitisk nivå. Brittisk-amerikanska "The White Queen" finns nu tillgänglig i Sverige via HBO Nordic och möjligen fler kanaler jag inte känner till i dagsläget. Medeltida intriger, släktfejder och pyrande passioner. De grundläggande produktionskvaliteterna ser helt anständiga ut vid första anblicken och i första avsnittet utmärker sig framförallt Janet McTeer som ambitiös och synsk moder till den ofrälse kungagemålen Elizabeth Grey (Rebecca Ferguson). Originaliteten vågar jag inte uttala mig så tvärsäkert om än, liksom den historiska förankringen. Just den här delen av britternas stolta (?) förflutna har jag icke råpluggat. Än. Ett och annat bekant ansikte från "Game of Thrones" och "The Tudors" kan skönjas. Men hur många spännande personligheter kommer att utkristalliseras efterhand? Det krävs en del för att verkligen utmärka sig i den här genren numera.

Mer om

Relaterad film: White Queen

Slut på jakten för Sam Hunter - för gott eller inte?

2013-08-13, Johan Lindahl

Såg inte det där sista komma. Alldeles i slutet. Förstod jag rätt? Egentligen skulle alldeles för många affärer avslutas, knytas ihop och förklaras i sista delen av brittiska thrillerserien ”Hunted” på SVT igår. Några av dem lämnades kvar i ett dunkelt dimlandskap eller löstes helt enkelt inte tillfredsställande till hundra procent. Men i stort sett höll serien stilen in i kaklet, som högoktanig konspirationsaction där huvudpersonen (också hon ganska enigmatisk till sin natur) inte kunde lita på någon fullt ut, i en värld full av ogina makthungriga individer beredda att gå över lik för att nå sina mål. Några lik producerades visserligen även av henne, men det var ju i tjänsten, bara som nödtvång. Eller? Nu är det i alla fall slut. Kommer det en uppföljare? Tja, vissa rykten gör gällande att det kan bli någon form av så kallad 'spin-off' där Melissa George fortsätter spela den slagtåliga och svåravlivade Sam Hunter. Men vem vet hur det slutar. Hittills har det i alla fall inneburit åtta spännande måndagskvällar i sommar, om inte annat.

Spekulationer om spin-off från Deadline Hollywood

Några senkomna iakttagelser utifrån de första avsnitten av "Breaking Bad"

2013-08-12, Johan Lindahl

Till slut, cirka 400 år efter "the early adoptors" och på efterkälken när det gäller alla existentiella, moraliska och rentav metafysiska diskussioner den tycks ha provocerat fram, har nu jag och min fru börjat se "Breaking Bad" via en viss nättjänst. OK, Netflix. Det är frestande att snappa upp en del av synpunkter som levereras av olika tyckare, nu när serien ska vara på väg mot sitt definitiva slut och svaret på frågan om vad som egentligen ska hända med huvudpersonen Walter White. Men, själv har jag hittills bara hunnit med tre eller fyra avsnitt och redan läst för mycket om fortsättningen för att kunna följa Whites äventyr helt förutsättningslöst. Det är dock inte svårt att se vad mycket av berömmet beror på. Redan de första sekunderna slår an en speciell ton och skruvar upp temperaturen till det nästintill kallsvettframkallande. Men, oavsett vad jag redan vet om de stora dragen verkar det finnas en hel del att se fram emot. Grundläggande premiss: En medelålders kemilärare får besked av sin läkare att han drabbats av cancer och sedan snilleblixten att använda sina kunskaper om flytande ämnens funktioner i kombination med varandra, för att helt enkelt börja koka sitt eget knark. Eller snarare, för andras bruk. Poängen är att försörja sin familj och tjäna in tillräckligt för att skapa ett sparkapital för dem innan den dag han själv inte finns där längre - men är det enda drivkraften? Jag hoppas återkomma med nyvunna insikter vid senare tillfälle...

Stimulerande "Sommar" av "Sugarman"-regissör

2013-07-30, Johan Lindahl

Rodriguez. Sixto Rodriguez. Den mer eller mindre bortglömde singer-songwritern från Detroit blev ett världsnamn efter den omtalade dokumentären "Searching for Sugar Man". Filmen är udda, spännande på sina premisser och belönades med Oscar för bästa dokumentär i vintras. Men vägen dit var inte precis rak och smidig. Tvärtom höll projektet på att kollapsa flera gånger på grund av fallerande finanser, diverse praktiska problem och en huvudperson som egentligen inte alls var intresserad av att intervjuas eftersom han ansåg sig kommunicera genom ljud och inte bildmedier. En del tursamma tillfälligheter hjälpte dock till att slutligen förverkliga drömmen och presentera en färdig film. Eller om den verkligen blev helt färdig… Svenske regissören Malik Bendjelloul beskrev processen i dagens "Sommar" i P1 och hann dessutom med att introducera en sydafrikansk djurvän som bland annat räddade flera förvillade djur från Bagdads zoo i röran efter den amerikanska invasionen 2003. Ett engagerande program som absolut är värt att lägga halvannan timme av sitt liv på. Precis som filmen.

"Sommar" med Malik Benjelloul på Sveriges Radios hemsida

Relaterad film: Searching for Sugar Man

Den vilda jakten på - vem?

2013-07-17, Johan Lindahl

Hon har blivit förrådd och sedan försvunnit ett tag, för att sedan dyka upp igen på kontoret och erbjuda sina fortsatta tjänster. Om inte annat vill hon gärna ha reda på den skyldige. Är det någon av de egna medarbetarna? Eller medbrottslingarna… Det handlar visserligen om ett resursstarkt företag som spanar och spionerar på uppdrag av privata uppdragsgivare, men agerar de helt enligt lagen? Med tanke på vilka metoder de tar till är frågan befogad.

Fjärde avsnittet av brittiska thrillerserien "Hunted" visades i måndags kväll och det borde betyda att hälften återstår. Det operativa arbetslaget på Byzantium ser ut att agera med livet som insats dagligen och det blir inte lättare när det är uppenbart att någon läcker information och personalstyrkan ganska omgående reduceras i samband med ett nytt uppdrag där ett familjeföretag ska infiltreras under budgivningen inför ett väldigt, väldigt viktigt och lönande kontrakt. Norrmän är inblandade! Och maffialiknande magnater med dysfunktionell klandynamik och färska familjetrauman i bagaget släpper in den själv nyligen traumatiserade spionen Sam (Melissa George) i sitt hem, även de borde ana oråd och kanske inte heller fullkomligt köper hennes alias.

"Hunted" är troligen inte världshistoriens mest trovärdiga eller narrativt originella serie i sitt slag. Men den är lagom obehaglig och med en lätt distanserad brittisk attityd mitt i blodtörsten. Så här långt fungerar det i alla fall som effektiv sommarparanoia för stunden. Och jag får återigen chansen att öva på stavningen till Adewale Akinnuoye-Agbaje. Ni vet Mr Eko från "Lost" och den möjligen hårdaste av de hårda fångarna i "Oz". Rollen han tilldelats här är något mer tillbakadragen och återhållen i jämförelse med flera av de andra inblandade. Men den som lever får se var hans roll och resten egentligen tar vägen. Själv är jag i alla fall fast på allvar, om inte annat efter den explicita cliffhanger-avslutningen senast. Kan de inte bara göra som ett visst framgångsrikt streamingföretag och lägga ut resten av serien på en gång?

Basfakta om serien från IMDb

En fantastisk historielektion?

2013-07-07, Johan Lindahl

Sakta, sakta men säkert säkert har även jag hamnat där. I Westeros. I fantasins förgyllda landskap bland tomtar och troll, vättar och ädla kungar som behärskar ohöljd ondska med sin egen integritet intakt. If only. Det handlar ju om fantasy för fullvuxna, kan vi inbilla oss själva i alla fall - eller är det bara självbedrägeri? Det kanske egentligen bara är en moraliskt nedbrytande upplevelse som talar till våra lägsta instinkter. Men jag intalar mig envist att man blir visare och mer upplyst av "Game of Thrones", precis som av annat högkvalitets-TV-drama á la "The Wire", "The Shield" eller, jodå, "Lost".

I grunden handlar ju det mesta av dramatik här i världen om tre saker som vi alla på något sätt är ute efter, kan uttryckas som pengar, sex och makt. Våldet kommer in där i smeten som en naturlig ingrediens. Nu har jag precis avslutat en alltför intensiv sejour med HBO:s programbibliotek och klarat av tredje säsongen. Den första såg jag igenom under lite oordnade förhållanden och utspritt under en längre tid, vilket gjorde att jag inte riktigt ingick i det heliga förbund med serien som de verkliga fansen omedelbart gjorde. Men det är klart att jag såg tjusningen. Även så i den andra vändan via SVT. Jag håller dock med majoriteten av publiken om att den inte nådde samma höjder hela vägen.

Parallellt har jag lyssnat i varierande grad på ett par av alla podcaster som producerats av entusiaster om seriens utveckling. Framförallt "A Cast of Kings" med ciceronerna David Chen och Joanna Robinson, som inleder varje sändning med ett "jag har inte läst någon av böckerna i George R. R. Martins serie" respektive "jag har läst alla böckerna". Jag har det senaste året kommit in mer i podcastvärlden och uppskattar dem som inte faller i de vanligaste fällorna, som att föra diskussioner via Skype, vilket oftast hörs alldeles för väl ljudkvalitetsmässigt. Eller vara alltför okritiska och enkelt uttryckt 'grabbiga', vilket lätt blir följden av exempelvis tre eller fyra stadiga manliga medlemmar som känner varandra utan och innan. Därav kommer ofta också en viss oförmåga att sålla i bråten och hålla sig till ämnet. Chen & Robinson har lyckats med dynamiken och oftast även koncentrationen, utan att utesluta humor och spontanitet. Deras olika utgångspunkter bäddar även för sakliga konfrontationer och skiftande perspektiv som gör innehållet mer spänstigt och spännande än genomsnittet av det jag hört i denna speciella genre av entusiaster som i princip skapar sina egna program och varumärken, eventuellt med hjälp av spridda sponsorer och mikrolånsmentalitet.

Jag har i perioder fångats av historiska serier som "The Tudors" och där har vi en självklar referenspunkt till "Game of Thrones". Historia som dokumenterats och sedan fiktionaliserats, förmodligen med avsevärt tilltagen konstnärlig frihet, äger stora likheter med den typ av fantasy som Martins värld representerar. I det avseendet finns en intressant essä av historikern Tom Holland som lägger ut texten i engelska The Guardian att tillgå. Att följa en dramatisering av ett historiskt skeende kan vara spännande, trots att vi vet hur det slutar, konstaterar Holland. Men att inte veta vad som kommer att hända bär med sig en extra tjusning. Och karaktärer som den sluge maktspelaren Lord Baelish (Aidan Gillen) är på många sätt jämförbar med Henry VIII:s rådgivare Thomas Cromwell (skildrad i just "The Tudors"). Överhuvudtaget ser Holland många beröringspunkter med 1400-talets England i "Game of Thrones". Men det är inte allt. Författaren George R.R. Martin plockar uppenbarligen inspiration från alla möjliga epoker och miljöer; vikingatiden, romarimperiet, mongolerna under Djingis Khan och så vidare.

Det kunde ha blivit en riktig röra, men i stället får vi "a perfect cocktail" tycker Tom Holland. Och den verkliga storheten ligger inte i att världen är så fantastisk eller övernaturlig utan relaterbart realistisk. Som i brutalt realistisk. Inte minst vad gäller konsekvenserna för undersåtarna i riken som styrs av rivaliserande regentpretendenter.

En delvis annan slutsats drar författaren Jonathan Ryan i en krönika för Christianity Today. Martin har skickligt byggt upp sin egen värld, men är alltför mörk och obarmhärtig i sin syn på mänskligheten i sin bokserie, där hjältar av typen vi ser i "Sagan om ringen" saknas. Martin ser inte ljus i mörkret på samma sätt som J. R. R. Tolkien. Det gör honom alltför enögd och förhärdad i sin grundläggande filosofi enligt Ryan. Tja, det är en fullt giltig synpunkt, eller hur? Frågan är hur jag själv kommer att se på slutresultatet, om det nu finns ett sant slut bortom horisonten. Alla böckerna (av vilka jag hittills inte läst någon) är ju inte ens skrivna, säger de som är mer insatta i den litterära förlageprocessen. För tillfället är jag i alla fall djupt fascinerad.

Historiker Holland hyllar HBO-serien alla talar om...

Relaterat tema: Tema: Game of Thrones

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>