Några senkomna iakttagelser utifrån de första avsnitten av "Breaking Bad"
Till slut, cirka 400 år efter "the early adoptors" och på efterkälken när det gäller alla existentiella, moraliska och rentav metafysiska diskussioner den tycks ha provocerat fram, har nu jag och min fru börjat se "Breaking Bad" via en viss nättjänst. OK, Netflix. Det är frestande att snappa upp en del av synpunkter som levereras av olika tyckare, nu när serien ska vara på väg mot sitt definitiva slut och svaret på frågan om vad som egentligen ska hända med huvudpersonen Walter White. Men, själv har jag hittills bara hunnit med tre eller fyra avsnitt och redan läst för mycket om fortsättningen för att kunna följa Whites äventyr helt förutsättningslöst. Det är dock inte svårt att se vad mycket av berömmet beror på. Redan de första sekunderna slår an en speciell ton och skruvar upp temperaturen till det nästintill kallsvettframkallande. Men, oavsett vad jag redan vet om de stora dragen verkar det finnas en hel del att se fram emot. Grundläggande premiss: En medelålders kemilärare får besked av sin läkare att han drabbats av cancer och sedan snilleblixten att använda sina kunskaper om flytande ämnens funktioner i kombination med varandra, för att helt enkelt börja koka sitt eget knark. Eller snarare, för andras bruk. Poängen är att försörja sin familj och tjäna in tillräckligt för att skapa ett sparkapital för dem innan den dag han själv inte finns där längre - men är det enda drivkraften? Jag hoppas återkomma med nyvunna insikter vid senare tillfälle...