Searching for Sugar Man (2012)
Sydafrikaner på spaning efter svunnen sångidol
Vad? Berättar de inte allt? Den eviga frågan om dokumentärens natur. Något utelämnas alltid. Ibland ganska mycket. Och annat läggs till i marginalen för det som räknas till absolut observerad och inte orkestrerad verklighet. Michael Moore är väl den som attackerats mest för sådana tendenser - kanske för att han lyckats slå igenom kommersiellt mer än andra kolleger.
När det gäller Malik Bendjellouls omtalade och även Oscar-belönade "Searching for Sugarman” handlar en del av kritiken om just utelämnande. I P1-programmet ”Medierna” nyligen (närmare bestämt 23 februari, 2013 A.D.) kommenterades främst tystnaden kring en period när föremålet för filmen, sångaren Sixto Rodriguez, var hyfsat framgångsrik i Australien, cirka sent 70-tal. Men det kanske inte passade in i regissörens avskalade, bevisligen hårt redigerade Askunge-aktiga narrativ. Det är en väldigt BERÄTTAD verklighetsbaserad historia, med smarta dramatiska steg och vändpunkter. Och i stort sett mycket engagerande, ibland rent gripande.
Sixto Rodriguez gjorde några skivor i skiftet 1960-70-tal men slog aldrig igenom utan sålde högst försumbara kvantiteter och glömdes bort för att försörja sig som byggjobbare i hemstaden Detroit. Under tiden hade hans namn fått en helt annan laddning, som en storartad singer-songwriter med ett magiskt skimmer omkring sig. I Sydafrika. Medan Rodriguez forna upptäckare och producenter minns en begåvning som kunde ha konkurrerat med Bob Dylan men blåste bort i vimlet, lägger nu medelålders vita sydafrikaner ut texten om hur de uppmuntrades till att ifrågasätta systemet i sitt isolerade, konservativa apartheid-land av en man som nått ryktbarhet men som de visste väldigt lite om.
I förbifarten tecknas bilden av hur dessa afrikaaners levde i en bubbla de ville spränga men inte visste hur - innan den mytiske Rodriguez musik ledde till bildandet av band med aningen revolutionära tendenser. Några decennier senare skulle deras samhälle trots allt reformeras, eller snarare genomgå en radikal transformation. Men filmen fokuserar främst på några hängivna fans och deras jakt på den försvunne mästaren, som enligt populära skrönor sades ha bokstavligen gått upp i lågor eller något annat spektakulärt på scen som definitivt avsked till både karriären och livet självt. Han sålde sagesvis 100 000-tals album i den bojkottade och censurstyrda staten, men de pengarna såg tydligen sångaren själv aldrig röken av. Även om royalties ska ha skickats till en representant i USA. Just den representanten framstår i en intervju som mer och mer avogt inställd till att rota i gamla kontrakt…
Musiken då? Jo, Rodriguez har en speciell, ärrad röst med större omfång än just Dylans (som om motsatsen skulle vara möjlig) men jobbar i samma tradition och med texter stöpta i en tuff tillvaro, i en av USA:s mer kända socialt slitna städer - där han fortfarande bor. Något som är slående är dock hans egen oförmåga att prata om sin egen musik, sin konstart, på ett utvecklat och välformulerat sätt. Det dilemmat delar han i och för sig med ganska många musiker, som förmodligen fungerar på ett mer intuitivt sätt i skaparprocessen och har svårt att reflektera över den efteråt. Om hans generella patos och drivkrafter vittnar i stället andra i filmen.
Men den förlösande pay-off som narrativet leder fram till - spoiler eller inte - är den turné som Rodriguez faktiskt fick göra i slutet av förra millenniet, i post-apartheid-Sydafrika inför utsålda hus och jublande skaror. Döttrarna som också följde med, återger upplevelsen av detta osannolika avbrott från en annars helt annorlunda tillvaro för farsan, som innehåller betydligt mer av kamp och vardagligt lönearbete. Hans fru/deras mor nämns för övrigt aldrig i filmen och det är uppenbart att Bendjelloul har gjort flera bestämda val och prioriteringar. Han vet vad han vill berätta och vilken effekt det ska ha. Det fungerar.
© Johan Lindahl
2013-03-17
Originaltitel: Searching for Sugar Man
Sverige/Storbritannien, 2012
Regi: Malik Bendjelloul
Med: Sixto Rodriguez, Stephen 'Sugar' Segerman, Dennis Coffey, Craig Bartholomew Strydom, Eva Rodriguez, Regan Rodriguez m fl
Genre: Dokumentär
Hemmabio: 2013-01-02
Teman: Apartheid
Relaterat ur russinbloggen
2013-07-30: Stimulerande "Sommar" av "Sugarman"-regissör
Ingår i följande teman
