Blogg / Nyhetsarkiv
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
Bagatellartade ballader eller blivande klassiker av bröderna Coen?
2018-12-23, Johan LindahlDe gör alltid något speciellt, bröderna Coen. Även när de inte lyckas fullt ut. Men i det här fallet har jag nog, liksom flera andra, svårt att svara på exakt var på deras skala de egentligen landar. ”The Ballad of Buster Scruggs” kan behöva ses om, helt enkelt. En återblick på den gamla västern. Vilda västern, med ett tonfall som är, ska vi säga, Coen-skt. Långfilmsformat, indelat i olika episoder med helt olika huvudpersoner och ansamlingar av individer. Liksom en smula varierande genrebestämning.
Det kan vara slapstick i ett stycke. Svart humor, jo, ganska mycket av den varan. Gammalt hederligt man mot man-duellerande, med skruv. Absurditeter. Och bitterljuv romans, eller vad som i Coen-land passerar för romans. Det kan sluta lite hur som helst i varje segment. Poängerna och sensmoralen är sällan glasklara och det är knappast tänkt att vara det heller. Åtminstone ett av kapitlen har dock ett slags fördröjd effekt som går lite djupare, det som börjar med ett syskonpar på väg ut på prärien med en karavan, där händelseutvecklingen blir alltmer oförutsägbar.
De har fått ihop en skara renommerade namn, ofta accepterande mindre roller i det stora hela. Det är både genomarbetat och opretentiöst på ett sätt som kanske inte så många andra än den här duon kan komma undan med. Och är det ett smygande mästerverk eller en liten bagatell med spets som de bjuder på den här gången? Sade jag att jag inte är helt säker än?
Balladfakta från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Intressant men oavslutad intrig i första vändan av ”Elitskolan”
2018-12-15, Johan LindahlDen här klassen är inte som alla andra. Eller är den? Den spanska så kallade elitskolan, mest för de bemedlades barn, får tillökning. I den klass som utgör det nästan allenarådande fokus för uppmärksamheten uppstår ett otal intriger. Några fanns där bevisligen redan innan, men när nu några ’fattiglappar’ och ’outsiders’ blandas i leken ökar de synliga spänningarna dramatiskt.
Någon har dött under mindre naturliga omständigheter. Det är premissen som vi får glimtar av i en struktur inte så lite lik den i fjolårets ”Big Little Lies” (med bland andra Alexander Skarsgård och Nicole Kidman). Frågan är vad som lett till fram till detta. Och varför. De misstänkta blir allt fler ju mer vi får reda på om händelseutvecklingen dessförinnan. Här är rikemansbarnen som naturligtvis är inte är helt igenom överlyckliga bara för att de är just rikemansbarn. Vi har den klassiska intrigmakerskan som inte drar sig för att utöva utpressning mot såväl andra studenter som lärare. Paret som försöker blåsa liv i i sitt förhållande med hjälp av diverse trekantsaktiviteter i olika varianter. Den oskuldsfulle nykomlingen som försörjer sig som kypare och samtidigt har en bror som nyss släpptes ur fängelset och skuldsatt sig till individer man helst inte vill vara skyldig någonting. Tjejen från en muslimsk familj där föräldrarna har aningen annorlunda normer än genomsnittet i omgivningen, samtidigt som brodern är försäljare av lättare droger vid sidan av kneget i familjebutiken. Mycket av det här kan låta bekant och helt genom originellt är väl inte alltid, men oftast ändå engagerande.
Bekanta är också några av ansiktena för oss som följde thrillerserien ”La casa de papel” tidigare i år. Det kan möjligen verka distraherande inledningsvis, men den effekten lättar efterhand. Personligheterna här är överlag pikanta eller i alla fall intressanta och hittar ständigt nya sätt att krångla till det för sig själva och andra.
Konsumentupplysning: På frågan om allt verkligen är slut när de åtta hittills tillgängliga avsnitten på Netflix är till ända, så är svaret: nej. Två ytterligare säsonger är preliminärt planerade, åtminstone enligt Internet Movie Database. Vi lämnas här med en del ganska uppenbara svar, men ändå med fler frågor om hur det som har hänt kommer att påverka de aningen traumatiserade (och i vissa fall skuldtyngda) studenterna i fortsättningen.
Basfakta om "Elitskolan" från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Inte riktigt bara pang-på i ”The Punisher”
2018-12-15, Johan LindahlKonceptet handlar väl egentligen bara om att skjuta undan problemen? Det vill säga bokstavligen eliminera dem med några välriktade skott, eller? ”Punisher”-figuren, som så mycket annat tillhör Marvels universum är faktiskt lite mer nyanserad och psykologiskt omfångsrik än så. Och det är ganska välspelat. Med jämna mellanrum också, inte oväntat, ganska våldsamt. Det finns i alla fall komponenter som på något sätt håller mig kvar, även om jag knappast plöjt igenom den här första säsongen i någon raskare takt.
Då och då fungerar den som, ja något fungerar den som. Trots alla invändningar man kan ha om den grundläggande konfliktlösningsmodellen. Inte helt originell, som ni vet. Men förekomsten av korrumperade CIA-bossar, konspirationer och allmän paranoia kan ju vara tilltalande för många av oss i portioner. Jon Bernthal (Shane i ”The Walking Dead”) är sedvanligt sammanbiten som den posttraumatiserade elitsoldaten och självutnämnde rättsskiparen Frank Castle. Men den mest utvecklade karaktären och kanske tydligaste moralkompassen här är Homeland Security-agenten Dinah Madani (Amber Rose Revah) som inte litar på alltför många människor omkring sig och har en härva utöver det vanliga att reda ut.
En av mina käpphästar när det gäller Marvel-världen och inte minst det som produceras för Netflix är annars den seglivade principen att ett uppslag som vore moget för tio avsnitt à la cirka 45 minuter, på något tvångsmässigt sätt bara måste expanderas till 13 kapitel med närmare en timme i varje. Ibland fastnar jag någonstans på vägen, ofta ganska tidigt. Men här börjar jag närma mig slutfasen så det är möjligt att jag faktiskt blir färdig. Om inte annat, serien fyller i stort sett sin funktion när jag väl ser den. Vad den funktionen i grunden är, det är möjligen en annan historia. Talar detta till ens bästa eller värsta sidor eller allting däremellan?
Värt att veta om ”The Punisher” från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Fartfylld och förvirrande flykt i ”Fugitiva”
2018-11-27, Johan LindahlDe sparar ingen tid på att kasta sig (och oss) in i hetluften. En kidnappning kommer ganska omgående, med efterföljande komplikationer. Exakt vad är det som har hänt egentligen? ”Fugitiva - På flykt” alternerar mellan Spanien och Mexiko i ett halsbrytande och smått desorienterande tempo. Framgångsrik affärsmans hustru och tre barn är i någon annans våld - men vems? Och varför? Det här tycks kunna sluta lite var som helst. Hur som helst. Lätt att bli fångad av, men också med snabba skiften i tonläge och kanske en överdos melodrama. Efter två avsnitt vågar jag inte spekulera i hur formkurvan kommer att utvecklas, men hittills har det hänt tillräckligt mycket för att hålla intresset uppe. Med Paz Vega i en ledande roll, för övrigt, bekant från filmer som ”Spanglish”, ”Sex och Lucía” och… tro det eller ej, tydligen involverad i en kommande ”Rambo”-rulle. Jodå. Men, som sagt, här och nu på Netflix är det en olycklig miljonärshustru med bortskämda barn som utsätts för allehanda prövningar i ett drama som satsar på att leverera nya överraskningar i en strid ström. Trovärdigt eller inte? Värt att följa i längden? Jag ber att få återkomma i ärendet.
Lite mer om ”Fugitiva” från IMDb
Brittisk artighet brottas med brutal verklighet i ”Bodyguard”
2018-11-27, Johan LindahlJa, den inledningen var inte att leka med. Ledig polis på ett Londontåg blir indragen i ett bombhotsdrama av den nervigare sorten. Mycket publicitet har redan förärats ”Bodyguard” som finns ute på Netflix sedan någon månad. Kombinationen britter och spänning med politiska förtecken har firat artistiska triumfer förut och förhandsrapporterna här var lovande. Det handlar alltså inte om den där föregivet romantiska filmsuccén som aldrig tycktes ta slut, med Kevin Costner och Whitney Houston i huvudrollerna. Den möjligen okonventionellt opererande polismannen från inledningens tågdrama är dock - överraskande nog - egentligen inskriven i livvaktsdivisionen och får som sitt nästa uppdrag att skydda en kvinnlig minister han inte har så höga tankar om. Vart ska det leda?
Pilotavsnittets påträngande första sträcka och den påföljande kluvenheten imponerar om inte annat. Fler komplikationer tillstöter i det andra, och det är så långt jag hittills har sett. Lojalitet mot vem? En av nyckelfrågorna för den synbart krigstraumatiserade livvakten vars anletsdrag kan verka bekanta från ”Game of Thrones” tidiga säsonger, fram till ett beryktat bröllop… Richard Madden gjorde sig alltså på allvar ett namn som unge 'kungen i nord' Robb Stark när det begav sig. Här heter han David Budd och har lärt sig vad genuin brittisk artighet betyder, samtidigt som det pyr under ytan av oförlösta inre stridigheter efter allt vad han tidigare varit med om. De respektive rollfigurerna är till sina essenser inte helt väsensskilda, även om vi rör oss i olika epoker och det här utgår från en möjligen igenkännbar verklighet och inte ett visionärt fantasyland (som dock i sig påminner otäckt mycket om vår egen värld och tid). I alla händelser, fortsätter ”Bodyguard” som det har börjat kan det här vara en av årets starkaste serier överhuvudtaget. Kan vara.
”Bodyguard” enligt IMDb
”The Deuce” - tillbaka efter en tidsresa
2018-10-27, Johan LindahlDet var visserligen bara något år sedan vi lämnade dem i sticket. Men det känns som mindre. I seriens egen värld har dock uppenbarligen flera år passerat och scenen har bokstavligen förändrats drastiskt. Eller kanske inte så mycket egentligen. De som tidigare gick på gatan är nu i flera fall inblandade i den växande industrin som specialiserar sig på pornografiska filmer. Från tidigt 1970-tal är vi nu framme i mitten av detsamma. De flesta ansiktena är bekanta sedan sist. Inklusive James Francos två tvillingbröder som vi nu måste lära oss att skilja på igen. Vem är slarvern och vem är den något mer välorganiserade?
Överhuvudtaget kan man få anstränga sig lite för att känna igen delar av ensemblen i ”The Deuce”. Några år har som sagt passerat. Punkscenen verkar också ha nått New York, vilket är en fingervisning om ungefär var i tiden befinner oss. Om nu inte en visuell tidsmarkör i början aviserade 1977 rakt ut, om jag minns rätt. Men discon har också kopplat visst grepp om publiken på klubbarna i kvarteren där det händer. Så värst mycket mer glamouröst har det väl inte blivit i de här miljöerna, men folk försöker i alla fall ha kul. I en serie vars första vända jag hade vissa invändningar mot, men som ändå verkar värd att fortsätta intressera sig för. Om inte annat för personligheterna som bar serien igenom vissa narrativa kringelkrokar i fjol. Och kanske får chansen att göra det igen…
...Och om jag glömde nämna det, så är det fortfarande HBO Nordic som utgör distributionskanal för David Simons senaste seriebaby.
Relaterad film: Deuce - säsong 1
Underhållande förvecklingar kring mexikansk blomsterbutik
2018-10-27, Johan LindahlDen här familjen alltså. Komplicerade klaner är en stapelvara i serievärlden. Och detta är inget undantag. I mexikanska dramedin ”La casa de las flores” på Netflix möter vi en till synes ganska välbeställd släkt, som dock inte oväntat huserar ett antal hemligheter. Nu studsar dessa upp till ytan en efter en efter en… När patriarkens hemliga älskarinna hängt sig i det allra heligaste (blomsterbutiken) mitt under en storstilad sammankomst börjar dominobrickorna falla i rask takt.
Ingredienserna doftar såpa, men det gör egentligen det mesta vi ser. Serieskaparen Manolo Caro demonstrerar märkbart högre pretentioner och produktionsvalörer än så. I behändiga halvtimmesavsnitt avhandlas den ena komplikationen efter den andra, mestadels till komisk effekt. Dottern som kommer hem från USA med sin afroamerikanska fästman och väcker förvånade reaktioner i sin på ytan traditionellt orienterade överklassfamilj. Sonen som försöker förklara för föräldrarna att han vill göra slut med sin fästmö och officiellt bilda par med en annan man. Den lojalaste av döttrarna som alltid ställt upp för farsan, men börjar känna att hennes ansträngningar inte mottas av omgivningen med den tacksamhet som sig bör. Hemhjälpen som har svårt att hålla tyst med alla hemligheter hon får höra. Den bedragna matriarken som både odlar egna intriger och en del inofficiella grödor i sina växthus. Och så vidare. De 13 avsnitten i den första säsong som hittills levererats, levererar i sig stadigt nya överraskningar och bitterljuva betraktelser över hur svårt det är att få livet att bli så perfekt som man skulle vilja att det vore.
Perfekt i sig? Njae, så är det väl sällan. Men definitivt förtjänt av att inte totalt försvinna i, ja - den prunkande floran av nyproducerade serier som finns på marknaden just nu och inte verkar avta i publiceringstakt inom överskådlig tid.
Imdb-information om ”La casa de las flores”
En titt på extramaterialet till The Walking Dead, säsong 8.
2018-09-26
Ännu en säsong, ännu en Blu-ray-box.
Eftersom säsong åtta av den enda zombieserien värd namnet lämnade mig mer skeptisk än någon av de tidigare kan det ju vara extra intressant att kika på extramaterialet. Hur tänkte de egentligen? Men om man förväntar sig någon självrannsakan i bakomfilmerna blir man förstås gruvligt besviken. Det här är självberömmets medium.
Några nedslag:
Disc 1 bjuder på ett kommentarsspår för avsnitt tre, där två manusförfattare lite lojt, lättsamt och ofokuserat pratar om vad vi ser. Det är snålt med aha-upplevelserna men själva banaliteten ger väl lite insikt i vad serien förlorat. Det finns en ytlig, en-dag-på-jobbet-känsla över alltihop.
Ytterligare ett par kommentarsspår, utströdda över olika discar, leder fram till extramaterialsbonanzan på sista skivan. I vanlig ordning har de slagit ihop kortfeaturettes för varje avsnitt till långa sjok.
”Inside”-filmerna består av klipp från varje avsnitt och tankar från de inblandade. Det erbjuds även här begränsat med djupare insikter men det är onekligen mysigt att se huvudrollsinnehavarna ge sin syn på händelserna. Och alltid roligt att höra ’Rick Grimes’ med flera tala brittisk engelska. Men det är rent ut sagt jobbigt att se Gale Ann Hurds ”jag-är-inte-gammal”-look.
”Making of”-svepet går igenom alla avsnitten igen med fokus på produktionen. Inspelningsplatser snarare än prat-soffor. Recept på ’köttslamsor’ och specialbyggda kamerariggar. Fantastiska fakta om ’Lucille’. Roligare, helt enkelt.
”In memoriam”, tar en titt på alla (de viktigaste, i alla fall) som drabbats av ’the curse of the Walking Dead’, alltså att deras karaktärer tas av daga.
Samtliga tjänar förstås som en bra sammanfattning inför kommande säsong. Som jag förstås ser fram emot, mina invändningar mot säsong 8 till trots.
Relaterad film: Walking Dead, säsong 8
Pressad presidentänka fortsätter fighten i ”Oregerlig”
2018-09-16, Johan LindahlDen slutade våldsamt. Första säsongen av mexikanska politiskt laddade dramaserien ”Oregerlig” (”Ingobernable”). Våldet var i och för sig en regelbundet återkommande ingrediens, ända sedan introduktionen där presidenten mördas och hans egen hustru - rikets första dam! - blir akut misstänkt för dådet. Vi har sett henne på flykt undan myndigheterna, inte minst militären, och i processen har ett antal exempel på grav korruption och maktmissbruk uppdagats.
Nu finns andra säsongen ute på Netflix. Och inledningen visar inte direkt några indikationer på att sänka det uppskruvade tonläget. Den här serien tar inga fångar, eller jo, bokstavligen gör den det. En hel nationalstat ser ut att vara i upplösning och frågan är vem som egentligen styr? Mitt i allt fortsätter presidentänkan Emilia Urquiza (en sällan avslappnad Kate del Castillo) orientera sig under ytterst pressade omständigheter. Det här kan ta vägen lite vart som helst och själv är jag spänd på att ta reda på exakt i vilken riktning allt ska röra sig. En sak är säker: någon skönmålning av Mexikos elit och maktstruktur är det inte som serveras. Frågan är vad sensmoralen kommer att vara när allt är slut. Och hur långt det är kvar fram till dess.
Basinformation om ”Oregerlig” från Internet Movie Database
Relaterad film: Oregerlig
Spännande men splittrat om ett svunnet slagfält i ”The Last Post”
2018-09-16, Johan LindahlDen sista utposten. Jo, med facit i hand vet vi att den här koloniala perioden var på väg mot sitt slut. När vi kommer in i handlingen i mitten av 1960-talet finns britterna fortfarande kvar på den arabiska halvön, närmare bestämt Sydjemen (numera en del av Jemen). Med Aden som centrum följer vi i första hand livet på en brittisk militärpostering där de interna konflikterna och spänningarna (vilket även inkluderar soldatfruarna) genererar nästan lika mycket drama som den omgivande situationen, i denna sex avsnitt långa miniserie som nyligen visats på SVT.
Just på den aktuella militärpolisbasen (om det nu är exakt rätt terminologi) verkar de flesta vara hyvens killar (eller farbröder) på sina egna villkor. Men omständigheterna omkring dem är inte enkla. Slutsträckan av en historisk era skildras från ett väldigt brittiskt perspektiv, visserligen diskret postmodernt efterklokt med facit i hand, men den jemenitiska rösten i sammanhanget är relativt svag. I alla fall med tanke på temat där terrorister, eller från ett annat perspektiv, självständighetsivrare sätter press på de stationerade storbrittiska soldaterna.
Det blir något bättre balans efterhand, men i första hand är det här skildringen av hur en mindre skara plikttrogna rekryter av varierande åldrar och erfarenhet klarar av den spända situationen och hur de handskas med relationen till varandra. Lite melodramatiskt och traditionellt berättat, inte så lite heller förresten, men snyggt filmat med en tilltagen dos vidunderliga landskap och rakt av ganska spännande på ett klassiskt sätt. Det går att engagera sig i de enskilda ödena och personligheterna som tillåts vara komplexa med olika styrkor och svagheter. Att de själva efterhand mer och mer visar sig vara brickor i ett spel där andra krafter styr är kanske ingen överraskning. Det finns en tydlig politisk överbyggnad här. Något som vore oundvikligt att ta med när den här tiden och regionen skildras med historieboken i hand. Vilket man kan anta att de haft.
Mer om ”The Last Post” från IMDb
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
