Bagatellartade ballader eller blivande klassiker av bröderna Coen?

[ 2018-12-23 , Johan Lindahl]

De gör alltid något speciellt, bröderna Coen. Även när de inte lyckas fullt ut. Men i det här fallet har jag nog, liksom flera andra, svårt att svara på exakt var på deras skala de egentligen landar. ”The Ballad of Buster Scruggs” kan behöva ses om, helt enkelt. En återblick på den gamla västern. Vilda västern, med ett tonfall som är, ska vi säga, Coen-skt. Långfilmsformat, indelat i olika episoder med helt olika huvudpersoner och ansamlingar av individer. Liksom en smula varierande genrebestämning.

Det kan vara slapstick i ett stycke. Svart humor, jo, ganska mycket av den varan. Gammalt hederligt man mot man-duellerande, med skruv. Absurditeter. Och bitterljuv romans, eller vad som i Coen-land passerar för romans. Det kan sluta lite hur som helst i varje segment. Poängerna och sensmoralen är sällan glasklara och det är knappast tänkt att vara det heller. Åtminstone ett av kapitlen har dock ett slags fördröjd effekt som går lite djupare, det som börjar med ett syskonpar på väg ut på prärien med en karavan, där händelseutvecklingen blir alltmer oförutsägbar.

De har fått ihop en skara renommerade namn, ofta accepterande mindre roller i det stora hela. Det är både genomarbetat och opretentiöst på ett sätt som kanske inte så många andra än den här duon kan komma undan med. Och är det ett smygande mästerverk eller en liten bagatell med spets som de bjuder på den här gången? Sade jag att jag inte är helt säker än?







     

Dela |