Blogg / Nyhetsarkiv

”La casa de papel” - regent i rutan just nu?

2020-05-03, Johan Lindahl

Spanien, den nya stormakten? Tja, i den verkliga världen är det kanske Kina som lite paradoxalt kommer att dominera oss alla inom en snar framtid. Eller Indien. Just nu är det oklart på grund av alla försåtliga förändringsfaktorer, synliga och osynliga. Låt oss återgå till TV-världen. Och det fenomen som började med en avancerad kupp mot spanska myntfabriken. Eller kanske snarare sedelpressverket. Nu har vi hemmavid precis avslutat del fyra av ”La casa de papel”. Och, om någon trodde att det här skulle innebära slutgiltiga räkenskaper för den tråd de spinner just nu, så är det inte riktigt så. Någon form av fortsättning är av nöden. Verkligen.

Hur och när de olika omgångarna av serien har matats fram hittills, kan verka en smula förvirrande. Enklast uttryckt berättade de två första sjoken om inbrottet i Myntverket medan del tre och fyra kretsar kring en kupp mot Centralbanken, inklusive flitiga tillbakablickar. På det viset kan man hålla igång både de levande och döda aktörerna. Och påminnas om att nu när Spanien blivit allt mer synligt i alla fall på Netflix, så finns här ett antal skådespelare vi här uppe för några år sedan knappast kände igen ansiktena på, men nu tycks finnas överallt. Och om inte annat fortsätter ”La casa…” vara världens kanske mest intensiva televiserade TV-story just nu. Ett experiment som bara växt och nyligen belönats med en dokumentär på Netflix i egen rätt. Där framgår processen från en spansk angelägenhet på väg mot nedläggning till oväntad internationell succé tydligare.

Att försöka återge och sammanfatta vad som har hänt hittills är inte så meningsfullt i sig. Jag har skrivit några rader om serien förut. Men det som är slående och fortsätter vara signifikant är tonläget. De hysteriska kasten mellan bombastisk action och intimare ögonblick. Den bitvis infernaliska nervpressen och insikten om att vi kollektivt lockas heja fram ett gäng rånare som visar alla möjliga personliga brister och inte lyckas hålla sams inom gruppen heller. Samtidigt en skildring av skepticism mot staten och dess befogenheter, vilket möjligen utgör en del av attraktionskraften. Vad är det exakt som gjort serien så stor? Och som gör att den oförhappandes dyker upp i konversationer med personer ur olika generationer och bakgrunder? De har hittat ett tilltal som är svårt att föreställa sig skulle fungera i en svensk eller för den delen amerikansk produktion - till att börja med. Min huvudsakliga personliga invändning är fortfarande att det kan bli för nervpressande. När allt skruvas upp till max kan det ha långsiktiga effekter på hälsan. Och hur länge kan de hålla igång detta?

Uppdaterade uppgifter om ”La casa de papel” från IMDb

Karantänfilmstips: ”Contagion”

2020-03-29, Johan Lindahl

Till slut bestämde jag mig. Inte minst för att min fru inte sett den förut och var nyfiken. Annars har jag funderat fram och tillbaka i några veckor; se om Steven Soderberghs dramathriller ”Contagion” just nu eller inte? För åtta år sedan recenserade jag den här och har den senaste tiden inte precis varit ensam i världen om att tänka tillbaka på det scenario som målas upp i filmen. Rapporter gör gällande att det blivit en av de mest nedladdade och hyrda filmerna på flera håll i världen, möjligen en våg som startade i Sydkorea och sedan spred sig. Och anledningarna är ju flera; inte bara temat - en pandemi med ett farligt virus som rör sig i snabb takt över världen och orsakar ungefär det som covid-19 gör nu. Det ska sägas att det virus som förekommer i filmen verkar ha ett snabbare förlopp och en klart högre procent dödlighet än det som drabbat planeten under den här vintern och våren. Men visst är det mycket, kanske alltför mycket, som känns bekant i dessa dagar; hälsomyndigheter som akut kopplas in och letar orsakssamband och smittkällor, regeringar som fattar drastiska beslut, informationskrig på internet, begrepp som social distansering och insikten (här förmedlad av Kate Winslet i en av flera pedagogiskt upplagda scener) om hur ofta människor naturligt rör sina egna ansikten varje dag. Många. Det är en impuls som förmodligen inte helt går att utplåna, ens under de mest pressande omständigheter.

Filmen är inte så frekvent förekommande på de stora strömningsplattformarna för tillfället i alla fall, men den som söker kan finna den i olika hyrformer. Häromveckan letade jag fruktlöst efter en DVD-utgåva jag trodde mig ha någonstans hemma, innan jag gav upp men hade turen att hitta en bluray från en svensk nätbutik. Sade jag något om pedagogiska scener? Om det låter trist, påminns jag nu om hur genuint rafflande och suggestiv den är, berättad med balans och ett driv där nästan alla döda punkter är eliminerade. Så, är det idealisk helgunderhållning för alla? Kanske inte, men av flera skäl absolut värd att se. Eller se om.

IMDb-fakta om ”Contagion”

Relaterad film: Contagion

Vi hade i alla fall tur med vädret - version 2020

2020-03-22, Johan Lindahl

Snabbkoll i detta nu: finns den kvar under Öppet arkiv på SVT och den berömda playfunktionen? Svar: ja. En svensk sommarklassiker, den bitterljuvt slapstickhumoristiska skildringen av en svensk familjs öden och äventyr på semestern. Allt går snett, men som titeln antyder; de hade i alla fall tur med en sak. Är det så vi kommer att se tillbaka på den här perioden senare? Om civilisationen hämtar sig från virusangreppet och de sociala konsekvenserna av det? Kommer det inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid att produceras ett magnum opus i stil med ”Vi hade i alla fall tur med vädret 3: Virusvåren 2020”? (Jo, det gjordes tydligen en uppföljare 2008 vars existens jag nästan totalt missat). Åtminstone i de västsvenska krokar där jag själv vistas mest numera så har solen de senaste dagarna varit märkbart framträdande, mitt i all misär som möter oss i nyheterna med alla starka rekommendationer om sociala förhållningsregler, massvarsel i näringslivet och stängda landsgränser samtidigt som akutsjukvården rustar sig för än mer anstormning.

Det är inte mycket vi vet säkert om framtiden, inte ens det närmaste året och hur det utvecklar sig. Men vi kan i alla fall hoppas på en återhämtning och olika former av kulturell terapi i form av berättelser. Som mänskligheten i stort sett alltid gjort förut. Kommer de att vara gravallvarliga eller galghumoristiska? Att döma av reaktionerna runtom redan nu så borde det finnas utrymme för båda uttrycksmedlen. Dags att börja fila på ett manus direkt, kanske...

”Vi hade i alla fall tur med vädret” på SVT Play: Öppet arkiv

Kaxiga sydafrikanska spioner i ”Queen Sono”

2020-03-14, Johan Lindahl

Vi behöver alltid lite fartfylld och färgsprakande, lätt äventyrlig och inte överdrivet tungsint underhållning ibland, eller hur? Kanske särskilt nu. Ja, ni vet vilka tider vi talar om. Kommer vi alla att hamna i karantän med konserver, kaffe och kabel-TV som främsta sällskap? Eller går hela civilisationen i komplett konkurs?

Agenter i Afrika. Närmare bestämt framförallt en kvinnlig spion stationerad i Sydafrika men med ett bredare geografiskt arbetsfält. Kan det vara något? Pilotavsnittet öppnar i för genren klassisk stil med övervakning på offentlig plats, springande i gränder och andra eskapader. För att sedan stilla ner sig en smula och bygga upp en bakgrund, inte minst kring vem huvudpersonen Queen Sono (Pearl Thusi) är. Var hon kommer ifrån. Barndomstrauman. Vad hon vill och inte vill diskutera. Och en del skissande kring Sydafrikas förflutna under apartheidtiden.

Dialogen är kanske inte så distingerat finstilt utan ganska rak på sak, på gott och ont. Tillräckligt frispråkig och fyndig för att hålla igång intresset. Men inte så subtil. Kommer nu resten av första säsongen att koncentrera sig mest på Queen Sonos olika spionäventyr eller på sökandet efter sanningen om hennes mammas död flera år tidigare? Inledningen är i alla fall hyfsat engagerande på sina villkor.

Just det, tydligen var detta den första afrikanska originalserien beställd av Netflix. Kan vara värt att nämna, även om konkurrenten ”Shadow” var snabbare med produktionen och hann börja sändas först. Allt enligt Wikipedia.

Mer kött på benen från Wikipedia (engelskspråkiga versionen)

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix

Nedräkningen mot slutet för ”Homeland” har börjat

2020-03-08, Johan Lindahl

Och så startar vi om på ny kula. I vad som väl ska vara den sista säsongen av en långkörare. Serien som tog över efter ”24” som definitionen av terror-TV-drama efter 11 september 2001, ungefär. Terrorister i fokus. En aningen avvikande figur i centrum i jakten på dem. Mycket har hänt. När vi senast lämnade Carrie Mathison var hon inte precis i bästa skick. Vi hade sett henne rädda kollegor i Ryssland, offra sig själv och åka fast. För att sedan överlämnas i ett fångutbyte, uppenbarligen omedicinerad för sin bipolaritet under ett antal månader.

Nu är hon på bättringsvägen men har utdragna minnesluckor, får behandling men blir även utfrågad om vad som kan ha hänt och vad hon kan ha råkat säga till ryssarna under fångenskapen där. Men, men - naturligtvis seglar hennes gamle radarpartner Saul Berenson, högt uppsatt i statsapparaten, in och behöver henne till ett uppdrag. I Afghanistan. Komplicerade förhandlingar pågår med talibanerna. Det är mycket som pågår samtidigt och Carrie vet inte allt. Inte heller har alla andra i underrättelseorganet CIA samma förtroende för henne som förre chefen Saul. Ska utflykten dit bli ett genombrott, en kaxig comeback, riva upp gamla sår eller allt ovanstående? De grundläggande förutsättningarna målas upp i de första avsnitten som nu finns ute på SVT Play. Tonläget känns igen, det invecklade politiska spelet, osäkerheten om vem som är lojal mot vem, den alltid lurande paranoian liksom Carries egna personliga demoner. Kort sagt; det borde finnas förutsättningar för en spännande finalsäsong som knyter ihop den nya informationen med det vi tidigare sett på ett tillfredsställande sätt.

Homeland-överblick i regi av IMDb

Relaterad film: Homeland - säsong 6

Digitala drömmar och dödligt allvar i ”Devs”

2020-03-08, Johan Lindahl

Även om man inte visste att det här var Alex Garlands baby skulle det kanske gå att gissa. Kanske. Nu är det svårt att veta säkert eftersom det var en av detaljerna som gjorde mig intresserad. Karln hyser uppenbarligen en viss fascination för människans relation till teknik och kanske framför allt till de nya möjligheter som öppnar sig med artificiell intelligens och en digital utveckling som kan sluta i princip var som helst. Miniserien ”Devs” inleds i nästan hypnotisk stil och kretsar kring aktiviteter på ett företag som sysslar med avancerad artificiell forskning och, ja, vad det nu egentligen är som de utforskar. Somliga sektioner är mer omgivna av hemligheter än resten. Där, inne i det allra heligaste, hamnar en ung talangfull specialist på AI, en man med ryska rötter och en flickvän som huserar på en annan avdelning i koncernen.

Skaparen av serien eller snarast det universum som snabbt etableras, är alltså mannen bakom ”Annihilation” och kanske mer direktrelaterat, ”Ex Machina”. Och högteknologin i all ära, här rör vi oss tidigt in i ett filosofiskt och existentiellt spektrum. Vad är verkligt, vad är en illusion, och spelar det någon roll? Vad förväntas unge Sergei egentligen göra på den nya posteringen i ett separat komplex med synnerligen speciella säkerhetsanordningar - och varför har han blivit kallad dit? Redan den första halvtimmen av det första avsnittet hinner med en hel del omvälvande händelser, ackompanjerade av en ljudläggning som omgående ger hela produktionen en säregen profil. Suggestivt och med föraningar om att ingenting riktigt är vad det ser ut att vara.

Och det här är väl bara upptakten. Sergeis flickvän Lily börjar ana oråd när hennes partner plötsligt försvinner. Hur? Varför? En konspiratorisk atmosfär har grundlagts. Vad kommer att stå i fokus fortsättningsvis?

Hittills finns de två första episoderna ute på HBO Nordic.

Artificiella eller organiska ”Devs”-fakta från IMDb

Relaterad film: Devs

Hetlevrade nazistjägare i ”Hunters”

2020-02-23, Johan Lindahl

De har puffat för det här ett tag nu. Eller åtminstone har en trailer funnits ute på Amazon Prime i några månader. Premissen, att några judiska förintelseöverlevare i New York letar upp gamla nazististiska krigsförbrytare för att skipa radikal rättvisa i efterhand, kan verka som en typ av uppföljare till ”Inglourious Basterds”. Under den långfilmslånga piloten stiftar vi bekantskap med riktningslöse drogdistributören Jonah (Logan Lerman) vars mormor (eller farmor, jag är inte riktigt säker) mördas och han börjar ana att det inte bara handlade om ett ’vanligt’ rån som spårade ur.

Dessutom avlivas andra individer av orsaker som inte avslöjas direkt utan låter oss spekulera fritt en stund. Någon form av nazistiskt nätverk opererar i Staterna under det som ska föreställa sent 1970-tal. Estetiskt påminner hela paketet inte så lite om ”Mindhunter” i förstone, men den lite dokumentärdramatiska pretentionen där är väl inte riktigt ärendet här. Vad detta egentliga ärende är kanske visar sig tydligare längs vägen. Det är åtminstone fängslande att följa de första 90 minuterna och se vad som börjar byggas upp. Till synes orelaterade dramatiska händelser inträffar i New York, Washington DC och Florida. Men de skulle ju knappast inkluderas här om de verkligen var orelaterade...

Jordan Peele är en av producenterna. Al Pacino gör en distingerad, förmögen och hemlighetsfull äldre judisk man. Och en yngre välkammad blond herre utför kallhamrat diverse ljusskygga uppdrag åt någon ansiktslös organisation. Våld och hot om våld. Ibland hot och våld samtidigt. Utan att röra en min. Desto fler bekymrade miner och känslor demonstrerar unge Jonah. En man som borde kunna göra mer av sitt liv och följaktligen introduceras för något som kan ge honom en mening och ett mål. Om ”Hunters” kommer att visa på fler djup och nyanser, eller är en sofistikerat producerad hämndfantasi som kan vara tillfredsställande för stunden får visa sig. Starten gör mig dock ohjälpligt nyfiken på fortsättningen, oavsett på vilken nivå de tänker lägga ribban i fortsättningen.

Mer basfakta om ”Hunters” från IMDb

Relaterad film: Hunters - säsong 1

Sent sedda: ”The Good Place” är inte det sämsta.

2020-02-20, Johan Lindahl

Den goda platsen. Det finare stället. Är det verkligen där man vill tillbringa livet efter detta? Alla i kvarteret verkar perfekta, men Eleanor inser att hon hamnat där av misstag. Hon levde inte alls den typen av liv som borde ha lett fram hit. Samtidigt som hon fått förklarat för sig vad alternativet innebär - och inte gärna vill hamna där i stället...

”The Good Place” har överösts med beröm från flera håll och är väl nu precis på väg att avslutas i USA. Hemmavid har vi nu betat av de två säsonger som hittills landat på Netflix i Sverige. Ted Danson är arkitekten för det pittoreska lilla kvarteret där allting borde vara perfekt, men missöden uppstår och Eleanor (Kristen Bell) misstänker att allt som går snett är hennes fel. Men stämmer det?

Serien utforskar existentiella frågor på ett lekfullt och lagom provokativt sätt, gräver i frågor som vad godhet i grunden är och hur en idealisk människa egentligen ser ut. Förpackat i komediformat, alltså under en halvtimme per avsnitt, samtidigt som karaktärsbyggnaden ger utrymme för både underhållningsvärde och en dos av det man faktiskt kan kalla, just det, djup. Någonting händer hela tiden. Insatserna är högre än de brukar vara i komedier. Ja, bokstavligen på liv och död eller evig förtappelse i ett scenario som kombinerar ett otal olika föreställningar om vad som kan vänta på andra sidan. De två återstående säsongerna dyker förhoppningsvis upp någonstans där vi kommer åt dem snart.

Basfakta om ”The Good Place” enligt IMDb

R.I.P. Kirk Douglas

2020-02-06, Anders Lindahl

103 år fick han bli, legendaren som bland mycket, mycket annat spelade Spartacus i Kubricks film.

I Hazzans artikel från 2009 kan du läsa mer om hans imponerande karriär.

Relaterad artikel: Hazzans Hollywood: Kirk Douglas

Allt under kontroll på ”Avenue 5”? Knappast.

2020-01-26, Johan Lindahl

Dr House! Med skaparen av satirserien ”Veep” i ryggen. Alltså Armando Iannucci, som även skrev och regisserade ”The Death of Stalin”. Ett rymdskepp. På lyxkryssning. Vad kan slå fel? En hel del faktiskt, åtminstone i själva intrigen. Ett större antal passagerare har bokstavligen betalat för en rymdresa ute på ett lyxigt luftskepp i en mer eller mindre avlägsen framtid och ska ta en runda kring solsystemet under ett antal veckor. De kan bekymra sig över frukostmenyn eller om de ska ta del av världens hittills största yogasession i rymden. Eller om de är nöjda med utsikten från rummet. Så som en utsikt kan te sig under omständigheterna. Men ett litet missöde förändrar förutsättningarna helt och hållet. Och resan tycks bli betydligt längre än planerat.

Alla kanske inte går igång på den här typen av absurd situationskomik, men jag tyckte i alla fall att första avsnittet var roligt, åtminstone i portioner. Och att ”Avenue 5” har potentialen att bli ännu bättre. Hugh Laurie har på något sätt blivit synonym med den permanent raspiga rösten i rollen som den koleriske och genialiske läkaren i den där serien som jag kanske skulle följt mer slaviskt om det hade hänt fler intressanta saker i miljöerna kring doktorn och inte bara just när han själv stod i centrum. Men nog om det. Att Laurie även kan göra andra saker med rösten påminns jag om här, kanske lite demonstrativt när han ibland far upp i falsett. Och på tal om det där att inte enbart en man ska driva hela showen, så finns det faktiskt även andra karaktärer att hålla ögonen på. Hur väl håller konceptet i längden? Jo, jag är fortfarande nyfiken på att se om och hur det fungerar.

Bästa repliken i första avsnittet:
- Om det är någon tröst, så hade han väldigt få nära anhöriga…

Ta det som ett hot eller ett löfte.

Mer om ”Avenue 5” från IMDb

Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från HBO

<< Tidigare 10 Nästa 10 >>