Contagion (2011)
Effektivt och suggestivt om ett virus väg över världen
Steven Soderbergh - skulle inte han sluta göra film? Jovisst, han hade bara ett tiotal projekt kvar att avsluta först... Som att slå hela världen med - pest. Pandemi. Och påföljande panik. Men soderberghsk panik ser inte ut som alla andra paniker på film. I regel skildrar han även storslagna och högdramatiska händelser med en återhållsamhet exempelvis Michael Bay torde betrakta som rent brottslig. Men spänningen saknas inte den här gången, i vad som kan vara en av hans bästa filmer i karriären.
Det börjar med en hostning. Av självaste Gwyneth Paltrow. Och hon ser verkligen inte riktigt frisk ut. Inledningen är överhuvudtaget effektivt suggestiv. Folk insjuknar hastigt och oåterkomligt i Hong Kong, Tokyo, London, Minneapolis...
- Call everyone, säger en obducent med bestämt tonfall till sin kollega efter att ha öppnat skallen på ett av de första kända offren och sett något signifikativt. Vad är inte solklart, men det kvittar kanske. Myndigheter världen över våndas över frågan om exakt vad som sprids. Och hur. Och vilket är värst; att överreagera och riskera kaos eller att göra för lite och se situationen förvärras ytterligare? Hur informeras allmänheten bäst? Det rör sig om ett nytt virus som expanderar sitt territorium fort, väldigt fort. Och är dödligt. Miljoner drabbas.
Myndigheter samarbetar med, eller motarbetar, varandra medan en amerikansk bloggare (Jude Law) driver sin egen kampanj, ifrågasätter alla officiella besked och lanserar det tidigare relativt okända naturmedlet forsytia som fattigmanskuren i väntan på ett vaccin som kanske kan dröja alltför länge. Panik i luften, svåra prioriteringar och hamstring - eller ren plundring. Karantän och undantagstillstånd införs i utsatta zoner. Inom en månad efter utbrottet verkar civilisationen på många håll slagen i spillror. Vi ser utvecklingen genom ögonen på dels Matt Damon, som upptäcks vara immun sedan halva hans familj dödats av viruset. Han vill till varje pris skydda den överlevande dottern och isolerar sig och henne från samhället så mycket det bara går. Men också genom Laurence Fishburne och Jennifer Ehle som två idoga representanter för smittskyddsinstitutet i Atlanta. De har den otacksamma uppgiften att röna ut vad fienden består av och hur den stoppas, innan allt är förlorat. I en annan del av världen kidnappas en kvinna från WHO (världshälsoorganisationen) av lokala medarbetare för att deras hemby ska få förtur till vaccinet när det väl kommer. Och det är inte utan att man förstår deras desperation under omständigheterna.
Raffel och realism. Inte många utvikningar från det som är viktigast. Soderbergh berättar distinkt, hela tiden koncentrerat och engagerande, men han drar sig som vanligt för överdrivna känsloutbrott eller andra grepp som ger omedelbar emotionell pay-off. Han är alltid kapabel, men kan ibland vara för kyligt distanserad för att verkligen nå fram. Här är en historia som tar fram hans starkaste sidor och ger oss den troligen minst spekulativa storfilmen hittills i ämnet epidemier som hotar mänskligheten. Stramt betyder inte alltid stelt och behärskat inte alltid begränsat.
Och så levereras en del allmänbildning i processen; spanska sjukan tog kål på en procent av världens dåvarande befolkning år 1918, mer än det parallellt pågående första världskriget. Och vi rör våra egna ansikten ett par tusen gånger om dagen. Wow. Stämmer det verkligen?
Men exakt hur började egentligen den här aktuella farsoten sin bana över jorden? Svaret väntar på den trägne tittaren alldeles i slutet av filmen...
© Johan Lindahl2012-04-15
DVD / Blu-ray
Bonus: En liten informationsfilm om hur epidemier uppstår, med grafik, tecknade figurer, högt tempo och lätt humoristiskt anslag.