Dawn of the Dead (1978)
Smart, rolig zombieskräck
Det är nog ingen slump att George A. Romero är kompis med Stephen King. Båda placeras behändigt inom kategorin skräck, men även om deras förtjusning inför det otäcka är uppenbar gör de så mycket mer.
"Dawn of the Dead" är den senkomna upföljaren till Romeros svartvita klassiker "Night of the Living Dead" som 1968 vände upp och ner på skräckgenren med sin enkla genialitet. I "Night of the Living Dead" får vi stifta bekantskap med ett oväntat och bisarrt problem: de döda vaknar till liv och har ett enda mål - att äta människokött. Till saken hör också att man, om man blir biten av en zombie, strax dör och sedan vaknar igen, med den skillnaden att man är En Av Dom. En tanklös raglande varelse som bara drivs av sin hunger. Låter lite fånigt, när man tänker efter. Det som får det att fungera är Romeros kloka beslut att inte försöka förklara förloppen eller dess orsaker med kvasivetenskapligt svammel. Han säger "här är problemet, ni kan antingen acceptera och försöka hantera det, eller gå under".
I "Dawn of the Dead" är Problemet allmänt känt, vilket är oundvikligt eftersom zombierna finns överallt. Det finns olika sätt att hantera situationen. Vissa, som ett gäng rednecks, försöker organisera ett försvar, går skallgång med sina jaktgevär och skjuter på allt som rör sig. De verkar ha hjärtligt roligt, och deras bestyr har tonen hos en vanlig jaktutflykt.
Andra, som filmens huvudpersoner, lämnar storstaden, med den enkla tanken att mindre folk betyder mindre zombies. Skaran består av ett gift par och två soldater som insett det hopplösa i att försöka låtsas som om man med eldkraft kan återställa ordningen. Bensinbrist tvingar ner deras helikopter på taket till en stormarknad och där utspelar sig resten av filmen.
I varuhuset vandrar levande döda upp och nedför gångarna, åker ostadigt i rulltrapporna och bråkar med skyltdockorna. De fyra barrikaderar sig i ett kontor, och ger sig ut på små raider för att proviantera och skaffa bensin till helikoptern. Låter kanske inte som det stoff man fyller en tvåtimmars film med, men det är inte tråkigt en sekund. Stämningen, detaljrikedomen och genialiska idéer, som Hare Krishna-zombies och actionsekvenser ackompanjerade av lam shoppingmusik, lyfter den skyhögt över alla kopior och gör den till en klassiker att se och se om.
"Dawn of the Dead" är cool, rolig och rejält spännande. Den är en skarp satir över köpsamhället och en mäktig undergångsskröna. Den är också en slemmig zombiefilm. Det får man på köpet.
----
Trivia: Make-up-legenden Tom Savini har en mindre roll som medlem i ett motorcykelgäng. Han har senare haft andra motorcykelburna filmroller, i bland annat Romeros "Knightriders" och Rodriguez "From Dusk till Dawn".
© Anders Lindahl2000-09-06
DVD / Blu-ray
2007-01-21
Noble re-releasar boxen med de första Dead-filmerna 24/1 2007. Här finns också en extraskiva med intressant material om Dawn, samt Dario Argentos klippning av densamma.
Första filmen är ju fullframe och svartvit, inte mycket att välja på där, men värt att notera för "Dawn" och "Day" är att det rör sig om letterboxade 4:3-versioner, inte 16:9.