Survival of the dead (2009)
Trött på de levande döda
I "Diary of the dead" blir filmskolestudenterna stoppade av en liten grupp ex-militärer som inte visar sig vara särskilt hjälpsamma. "Survival of the dead" är ett slags uppföljare och den följer de här militärerna, ledda av sergant Nicotine Crocket (Alan Van Sprang) i de levande dödas land. Genom en rad orsaker hamnar de mitt i en släktfejd mellan två irländska släkter på den lilla ön Plum Island utanför nordamerikas östkust. Släkten O'Flynn har gnabbats med släkten Muldoon sedan decennier och kanske även århundraden. Det enda de gillar sämre än varandra är nykomlingar till ön, sådär som klichéernas ö-bor alltid gör. Så zombies är inte särskilt välkomna med andra ord.
"Survival of the dead" är den sjätte filmen i George A. Romeros "...of the dead"-serie, en serie som började redan 1968 med "Night of the living dead". Med den skapade Romero på många sätt den moderna zombie-genren. Med de följande "Dawn of the dead" (1978) och "Day of the dead" (1985) fördjupade han zombie-myten och återknöt samtidigt till aktuella teman och undertexter. Romero är alltså en legendar inom skräckfilmsgenren, men dessvärre tycks tiden ha sprungit ifrån honom. Varken den här eller "Diary of the dead" tillför något nytt till genren, och de är inte heller i sin egen rätt särskilt bra filmer. Det vilar en känsla av trötthet över "Survival of the dead". Idéerna är slut och möjligheterna att överleva begränsade, både i filmen och för "...of the dead"-serien.
Mycket av "Survival of the dead" handlar om att ta hand om "sina egna". Kan man, om det blir nödvändigt, skjuta en släkting eller nära vän i pannan för att hon eller han ska slippa bli en zombie efter döden? Både för de forna militärerna och för de två släkterna på den lilla ön har tillvaron kretsat kring att ta hand om varandra för att överleva, och saker sätts nu på sin spets.
Patrick O'Flynn (Kenneth Welsh, i en roll som mest för tankarna till kapten McCallister i Simpsons) är för en utrotningsstrategi för att göra ön till ett säkert och zombiefritt ställe. Hans antagonist Seamus Muldoon (Richard Fitzpatrick) är mer inne på att hitta ett sätt för människor och zombies att samexistera. Han försöker, som forskarna i "Day of the dead" lära döda hundar sitta, om uttrycket tillåts, och få zombies att intressera sig för annan föda än människor. Varken Muldoon eller O'Flynn är några trevliga killar och under filmens gång är det nog fler som dör i blodiga uppgörelser än av zombieattacker.
Kanske finns det hopp ändå. Som i "Day of the dead" verkar vissa kunna bli aningen smartare än den traditionella vardagszombien med utsträckta armar, släpande gång och gutturala läten. Vissa kan här rida på hästar, andra kan köra bil, ytterligare några kan fortsätta att utföra sina vardagssysslor, som att dela ut post eller fajtas med varandra, även bortom graven. Frågan är däremot hur intressant det är att få veta om zombies är upplärningsbara eller ej. Vi fick ju faktiskt svar på den frågan av Bub (Sherman Howard) i "Day of the dead" redan 1985 och det känns mest som en repetition här.
Som sagt är det inte något nytt som berättas i "Survival of the dead". På ett sätt är det också symtomatiskt att sergant Crockett presenterar filmen med en berättarröst. Greppet med en berättarröst fungerar i film noir-genren och i ett fåtal andra filmer. I övrigt är det ett trubbigt verktyg och är ofta ett bevis på att historieberättandet i filmen på något sätt har misslyckats. Det här är idéfattigt och rätt långtråkigt. Det ligger kanske i "...of the dead"-seriens natur att återvända gång efter annan, men nu är det ändå hög tid att försöka begrava den för alltid.
© Andreas Hallgren2011-06-26