Day of the Dead (1985)
Dåliga odds, bra film
Den avslutande delen i Romeros trilogi om de levande döda är i stort sett en värdig avslutning, men ändå saknar jag något. Vet faktiskt inte riktigt vad, men efter den enastående "Dawn of the Dead" kommer dagen som något av ett antiklimax. Men visst är den bra.
Precis som ettan och tvåan utspelar sig "Day" nästan helt och hållet på en och samma plats. I "Night of the Living Dead" var det en enslig stuga, i "Dawn" ett köpcentrum. Här huserar en skara människor i en jättelik underjordisk lokal medan de döda vandrar omkring ovanför. En grupp soldater har fått i uppdrag att skydda ett gäng forskare som försöker luska ut varför de döda kommer tillbaka som tanklösa monster, hungriga på människokött, och, om möjligt, hitta en lösning på problemet.
Direktiven har kommit från makthavare som de för länge sedan förlorat all kontakt med. De lyckas överhuvud taget inte nå någon annan via radion, och deras helikopterutflykter för att hitta andra människor för dem bara till städer bebodda endast av levande döda. Teamet är följdaktligen ganska desillusionerat, särskilt som statistiken tyder på att det nu finns cirka 400 000 zombier för varje vanlig människa, vilket gör att situationen känns en smula hopplös. Soldaterna är trötta på att riskera livet när de förser forskarna med "material" i form av zombier som de kan experimentera på, forskarna är trötta på att försöka motivera värdet i sin forskning för de okunniga militärerna. Vissa är på gränsen till sammanbrott, andra har passerat den. Soldaternas ledare har nått det stadium då han inte drar sig för att hota forskarna till livet om de vägrar lyda hans order. Fiender finns alltså överallt, och det är i den oerhört pressade situationen som Day har sin främsta styrka. Den är nästan oavbrutet spännande, på ett nervigt, jobbigt sätt.
En ensam forskarkvinna försöker få de allt argare männen att samsas, men inser snart att det inte längre är en fråga om att vetenskapligt lösa zombie-mysteriet utan att komma levande därifrån. Den maniske Dr. Logan - som passande om än föga fantasilöst kallas doktor Frankenstein av soldaterna - ger dock inte upp. Han är övertygad om att han kan få zombierna att "uppföra sig", och framhåller som främsta exempel den allt mänskligare zombien "Bub". Bub uppvisar allt tydligare tecken på intelligens och nästan mänskliga egenskaper, något som i slutändan bara gör det hela mer skrämmande, med tanke på zombiernas främsta uppsåt.
"Day of the Dead" är ofta, låt oss säga det rent ut, jättäcklig. Vissa effekter kan få den mest härdade splatterfantast att kisa i avsmak, och de är mycket välgjorda. Dock är tonen inte alls densamma som i exempelvis Peter Jacksons splatterspektakel, utan mycket allvarligare. Dialogen är genomgående bra, ibland riktigt begåvad, och merparten av skådespelarna sköter sig väl. Romero är helt enkelt en osedvanligt skicklig och ambitiös skräckfilmare, som rentav tycks ha något att säga emellanåt. Han har också ett ganska kul och svart sinne för humor som inte sällan lyfter filmerna till smart satir. En bra film blir det alltså, och alls inget att avfärda med en kulturelitistisk fnysning. Den är bara inte riktigt lika bra som "Dawn of the Dead", och får därför "bara" tre, starka, russin.
© Anders Lindahl2001-02-16