Land of the Dead (2005)

Är människor så mycket bättre än zombies?

En man ser att hans folk lider och blir deras ledare i en kamp mot en hänsynslös förtryckarmakt. Han lär dem att se saker med lite klokare ögon, att genomskåda maktens bländverk - eller fyrverkerier i det här fallet. Till saken hör att både mannen och hans folk är zombies.

Men även i de levandes stad dit han vill föra dem härskar orättvisan. I toppen av en skyskrapa sitter Dennis Hopper och regerar medelst mutor, knark, privatarmé och skådespel över bottenskiktet så att de få utvalda kan leva likt kungar - glatt ignorerande att världen gått käpprätt åt pipan.

För att vara en snaskig zombierulle finns det ganska mycket klasskampstema i "Land of the Dead". Andra kommentarer till dagens värld letar sig också in vid ett par tillfällen. Föga överraskande, med tanke på att det är George A. Romero som regisserar. Efter tjugo år förvandlar han sin sköna zombietrilogi till en kvartett, något ganska många av oss sett fram med spänning emot. Titeln är för övrigt lika lysande som enkel, har jag hunnit upplysa många tålmodiga lyssnare om i väntan på den äkta varan.

Är det då en värdig uppföljare (eller till och med final)? Tja, det är i alla fall en logisk sådan. Romero håller tonen lämpligt dyster, med sin sedvanliga pessimism mot människans natur. Några hyfsade one-liners och en smärre skara vettiga människor lättar upp en smula.

I centrum står en grupp människor av olika moralisk kaliber, runt dem finns ett mikrokosmos präglat av den nya verklighet de försöker handskas med. Tredje filmen "Day of the Dead" ligger lämpligt nog närmast i stil. En slags trygghet har skapats, i det här fallet i en hel stad, men slitningarna innanför murarna är uppenbara. I "Day of the Dead" lär sig en zombie att bete sig lite människolikt, med oroväckande implikationer. Faran att de odöda skulle börja bli lite smartare är här uppenbar från första början, även om inte många vill se tecknen.

Rakryggade Riley (Baker) bossar över "Dead Reckoning", ett specialbyggt fordon som möjliggör provianteringsturer till närliggande städer. Denna koloss på hjul ska visa sig vara en maktfaktor av rang när Rileys second-in-command Cholo (Leguizamo) tröttnar på att behandlas som en andra klassens medborgare och tar staden som gisslan.

Asia Argento är tuff som vanligt. Räddad undan säker död av Riley ser hon raskt till att "göra nytta", och tillsammans med snälldumme prickskytten Charlie (Joy) blir hon det närmaste i vänväg som bjuds vår hjälte - och eventuella reskamrater på en tilltänkt flytt någonstans där det är öde (närmare bestämt Kanada!). Och vänner behövs i en värld där varje mörkt skrymsle kan dölja en odöd som inget hellre vill än att sätta tänderna i dig, och där de levande kan vara lika farliga fiender.

För vän av zombieskräckaction väntar en trevlig stund. Vid ett tillfälle biter en zombie en piercingring från magen på en skrikande tös och naveln fylls med blod. Vid detta, och ett par andra tillfällen, kisar i alla fall jag lite i biostolen och det är väl det minsta man kan begära. Huvuden slits ur sina socklar, följda av ringlande ryggrad. Händer kapas, fingrar ätes likt godis, kroppar delas itu. Det mesta är som det ska. Det kanske är lite tjatigt med de eviga huvudskotten och de förödande betten i underarmen som markerar slutet på tillvaron, eller början på en ny och svårbegriplig sådan. Men de är ju en del av det apokalyptiska livet, inte bara chockeffekter. Det är röjigt kul och inte helt ospännande, tycker jag, med lika mycket action som splatter.

Men Romero gör inte så mycket av sina teman som åtminstone jag hade tyckt vore lämpligt, och roligt. Det här med hur folk beter sig mot varandra så fort ingen auktoritet slår dem på fingrarna är intressant, men istället komprimeras det närmast ner till att Dennis Hopper är en bad guy. Den oundvikliga frågan om huruvida zombiesar har något som helst existensberättigande behandlas egentligen inte heller med någon större finess, den lurar mest i utkanten av filmen. Och den miljö som presenteras väcker nyfikenhet, men slås snöpligt raskt i spillror.

Det blir i slutändan inte så ambitiöst som man kanske trott. Tre ganska starka russin får den här underhållande återkomsten i en genre där Romero skrivit handboken. Jag hade hoppats på att få sätta ett högre betyg.

FOTNOT
Det finns ett par lustiga likheter mellan "Land of the Dead" och "Waterworld". Den lilla "säkra" staden i en värld efter katastrofen, som givetvis intas av ett hot utifrån. Och även om Dennis Hopper den här gången är på insidan av murarna och sitter i ett fint kontor så spelar han ju egentligen nästan samma karaktär som i "Waterworld".

Och på frågan ifall Tom Savini dyker upp, så är svaret förstås ja! Han är machete-zombien, och faktiskt inte helt lätt att känna igen - vilket kanske inte är så förvånande för en makeup-expert.

© Anders Lindahl
2005-08-16

Originaltitel: Land of the Dead
Kanada / Frankrike / USA, 2005
Regi: George A. Romero
Med: Dennis Hopper, John Leguizamo, Simon Baker, Asia Argento m fl

Genre: Action, Drama, Skräck, Thriller
Svensk biopremiär: 2005-08-19
Teman: Zombies

Relaterat: Dawn of the Dead (1978) Day of the Dead (1985) Diary of the Dead (2007) Night of the Living Dead (1968) Survival of the dead (2009)

Ingår i följande teman

Sök