Night of the Living Dead (1968)

Svartvita zombies och moraliska gråzoner

Föga anade väl George A. Romero vad det skulle leda till när han satte igång med sin första långfilm. En skräckis, eftersom man kunde hitta en publik utan stjärnor och budget i den genren. Svart-vitt, för det blev billigast så. Skickligt, eftersom Romero är en ganska begåvad herre.

Intet är nytt under projektorlampan och tittar man längre bakåt i tiden anar man Hitchcocks "Fåglarna" som föregångare, men "Night of the Living Dead" var ändå starten på ett annorlunda kapitel i skräckgenren. Få filmer är så efterapade och få gamla skräckisar håller så väl än idag. Felen finns, de halvdana skådespelarinsatserna likaså, men mestadels är det här en stilsäker, simplistiskt smart och faktiskt rätt ruggig debut.

Syskonen Johnny och Barbara besöker fars grav i den berömda
inledningsscenen. Moderna, rätt krassa människor, mitt på dagen. Vad kan hända? En varnande, lösryckt fras på radion ignoreras. Brorsan, vuxen till åldern men barnslig i sinn, retar sin nervösa syrra med den halvsjungna frasen "They're coming to get you Barbara" samtidigt som en främmande man vinglar närmare...

Scenen är fortfarande kuslig. Vet inte varför, men det funkar. Kanske är det vinden i träden, kanske den vardagliga dialogen som föregår, men det funkar. När Johnny i ett ögonblick av äkta mod försvarar sin syster mot vad som verkar vara en hålögt stirrande galning och slår huvudet i en gravsten, flyr Barbara handlöst. Hemskt nog, förstås, men snart nog blir hon varse situationens sanna allvar.

Ett problem har uppstått. De döda vänder åter till livet, men som tanklösa, raglande skal inställda på att äta människokött. I en stuga samlas några rädda främlingar och där skrivs skräckfilmshistoria.

Barbaras första nya bekantskap blir Ben, en riktig "doer", som försöker vara så proaktiv han kan och sedermera blir något av filmens nya huvudperson. Tur är väl det, för Barbara är lite för paralyserad och skräckslagen för att vara särskilt intressant. Eller rättare sagt, kontrasterad mot Bens driftighet blir hennes stumma, förskrämda reaktion intressant - lite som den av sorg förstenade fadern i Carpenters "Assault on Precinct 13". Tillfälligtvis nog blir hon också lite mer extrovert, när de börjar utbyta historier och hon istället blir hysterisk.

Det återkommande temat i Dead-filmerna om belägring och intern konflikt presenteras redan här. Det är en begränsad yta som vi huvudsakligen rör oss på, i första filmen ett ensligt hus och dess tomt. Därute finns "dom", därinne en skara människor som inte riktigt lyckas komma överens, hur goda skälen för smidigt samarbete än synes vara.

De extra karaktärerna kommer inte in utifrån, utan visar sig ha funnits i huset en bra stund. Tvistande meningsutbyten av både etisk och praktisk natur utbryter och de lika onödiga som oundvikliga konflikterna människor emellan i katastrofen skugga uppstår. Sju är de sammanlagt, som ska samsas och överleva de levande dödas natt, och viljorna går isär. En av de saker som höjer Romeros filmer över mängden är att han faktiskt verkar fundera över hur människor reagerar i extrema situationer, istället för att nöja sig med en uppsättning standardkaraktärer med fördefinierade responser. Sedan är han också en extremt ekonomisk berättare, i ordagrann betydelse.

Det finns en scen i Bergmans "Persona" som många tror sig ha sett, trots att den bara beskrivits av en av karaktärerna. Här finns en liknande sekvens, med en mack, en långtradare och en bil som plöjer genom en stum, passiv skara zombies. Duane Jones, som spelar alldeles förträffligt, ger så mycket liv åt monologen, berättad medans han bryter sönder ett bord, att man tror sig ha sett händelsen i bild. Med bland annat så enkla medel verkar Romeros film mer påkostad än den var. Nyhetsläsare och experter på radio och TV ger efter ett tag en vidare vy över läget, med ganska målande formuleringar. En möjlig förklaring, eller kanske bara ett desperat försök att ge sken av förståelse, presenteras i form av radioaktiv strålning från en satellit. Men "varför" spelar faktiskt ingen större roll. "Vad" är desto viktigare. Som i "vad gör man"? Agerar eller resignerar? Att agera leder för övrigt inte nödvändigtvis till framgång, vilket är helt i filmens dystra anda.

Även om man filmade i svartvitt främst av ekonomiska skäl, så används kontrasterna mellan ljus och skugga effektivt och på ett sätt som får valet att kännas rentav konstnärligt. "Night of the Living Dead" har också några för sin tid rätt råa make-up-effekter, men naturligtvis ingenting om man jämför med uppföljarna. Riktiga inälvor, om än inte från människor, ger förstås också en realistisk känsla när de hungrigt slukas av bleksminkade zombie-aktörer. Men det fanns förstås inte möjlighet att göra zombiernas skador och utmärkande drag sådär väldigt chockerande, det fick vänta till "Dawn", "Day" och "Land".

Zombiebarn är i de senare filmerna mycket sällsynta. Här visar dock Romero upp ett par exempel, varav det ena hör till filmens otäckaste inslag. Bland andra minnesvärda saker bör också Sheriff McClelland nämnas, en ganska sävlig figur som samlat ihop en insatsstyrka för att finkamma landsbygden och skjuta och bränna de odöda. "Mannarna tar det hela ganska bra", meddelar han en reporter. Zombiejägare som inte bara tar det hela bra utan verkar stortrivas är något vi får se mer av i de följande filmerna.

Mot slutet är det svettigt spännande, men klichéerna uteblir och ett lyckligt slut för alla "de viktigaste karaktärerna" är ingen självklarhet. "Night of the Living Dead" är stygg in i sista sekund, och till och med efter sista sekund, med ett kornigt och nedslående bildspel bakom eftertexterna.


FOTNOT
Om filmens tillkomst berättar medförfattaren John Russo i samlingsboken "Making Movies". Där kan man för övrigt även läsa om skapandet av en av filmens tydliga efterföljare, "Evil Dead".

© Anders Lindahl
2005-08-17

Originaltitel: Night of the Living Dead
USA, 1968
Regi: George A. Romero
Med: Duane Jones, Judith O'Dea, Karl Hardman, Marilyn Eastman, Keith Wayne, Judith Ridley, m fl

Genre: Skräck
Teman: Zombies

Relaterat: Dawn of the Dead (1978) Day of the Dead (1985) Diary of the Dead (2007) Land of the Dead (2005) Survival of the dead (2009)

Ingår i följande teman

Sök