De bästa tv-karaktärerna ... någonsin

russin.nu besvarar en av tillvarons viktigaste frågor: vilken karaktär i en tv-serie är egentligen bäst?

---

Med jämna mellanrum får russin.nu:s grånade redaktion för sig att skapa en ambitiös topplista. Uppdraget vi gav oss själva den här gången var lika roligt som svårt. Välj ut tio favoritkaraktärer från tv-serier med minst två säsonger, utan vilka serien inte hade varit lika minnesvärd. Definitionen på ”bra karaktär” var bred och tolkningsbar, för det blev roligare så. De måste inte vara goda förebilder; kravet är snarare att de gör ett starkt avtryck och berikar serien, kanske rentav är nödvändiga för den. Det kan vara någon vars öde eller val man ibland kommer att tänka på i livets olika situationer, eller vars repliker man gärna citerar. Det kan vara hjältar, skurkar eller färgstarka bifigurer. Ibland konkurrerar karaktärer från samma serie om kronan, ibland dyker det upp en totalt oväntad joker.

Listorna har skrivits utan vetskap om de andras val. I de fall där överlapp skett är detta förstås karaktären till gagn. Dessutom har vi i efterhand röstat på några favoriter från de andras listor. Det är med andra ord statistiskt säkerställt att den här listan stämmer.

1. Tyrion Lannister, Game of Thrones

JL: The one and only.

AL: Trots fadermord och svartsjukemord framstår Tyrion som en av de mer sympatiska karaktärerna i GoT. Kanske för att han sällan bullshittar, kanske för att han faktiskt försöker bli bättre än han måste vara. Kanske för att han gav oss repliken ”I drink and I know things”.

2. Dale Cooper, Twin Peaks

JH: FBI-agenten som besitter alla egenskaper man själv skulle vilja ha. Att alltid kunna se det vackra i tillvaron och sina medmänniskor, vara nyfiken på precis allt och alla och vara totalt trygg i den man är. Det gör det hela än mer intressant när en sådan karaktär möter de mörka sidorna av sig själv.

3. JR Ewing, Dallas

JH: Tv-programmens “ultimate bad guy “. Vanligtvis brukar man ju vilja ha lite nyanser hos skurkarna, men när det gäller J.R. så känner man sig märkligt nog helt nöjd att han är helt igenom hänsynslös och ond. Han är motorn bakom allt drama som försiggår i serien och Larry Hagman spelar honom med finess och glimten i ögat.

AL: Ok, nyanser är väl inte hans största sida men finns det en mer ikonisk karaktär någonstans? Ständigt på väg till barskåpet för att styrka sig inför ännu ett smärre illdåd, så minns jag honom i alla fall. Och det där infernaliska leendet. I alla dispyter mellan honom och den präktige Bobby och den ännu präktigare Ray var det alltid JR jag hejade på.

4. Eric Cartman, South Park

JH: Cartman funkar som en ventil, för seriens skapare Trey Parker och Matt Stone, att kunna uttrycka allt det där som man bara inte kan uttrycka på annat sätt . Och det gör den här lilla missunnsamma, elaka, bortskämda, fördomsfulla och totalt gränslösa pojken till en så fascinerande karaktär.

5. Elizabeth och Philip Jennings, The Americans

JL: Nej, de tu går inte att skilja åt i sammanhanget. Båda makarna måste med. Som de djupt inbäddade sovjetiska spionerna i USA under ett 1980-tal impregnerat av Ronald Regan-eran, allmän paranoia, storpolitiska spänningar och senare viss avspänning. Skulle man sympatisera med dem? Med deras sak eller med dem som personligheter? Men kanske var kärnfrågan allt kretsade kring och det egentliga huvudsyftet med serien: vad krävs för att hålla ihop ett äktenskap utsatt för hård yttre press? Serien är så stark på så många plan. Och kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna Keri Russell och Matthew Rhys som mycket riktigt själva blev ett par under inspelningen är svårmatchad.

6. Chandler Bing, Vänner

Ingen hade visst hjärta att skriva något om salig avsomnade Matthew Perrys ikoniska karaktär. Men jag tror alla förstår varför han är med på listan.

7. Angela Channing, Falcon Crest

CJ: J.R. i ”Dallas” var givetvis mer ondsint, men det var Angela Channing som var mitt största irritationsmoment i början av 80-talet.

8. Kendall Roy, Succession

AL: Jag skrev så himla bra om Ken i min recension av sista säsongen:
"Daenerys var väl genuint intresserad av Järntronen, Sauron hade väldigt gärna återsett sin ring och den unge Werther tyckte verkligen om Lotte, men ingen av dem brann på samma tillknäppta, besatta vis som Kendall Roy."

9. Stig Helmer, Riket

AL: Den ende svenske karaktären på min lista är påhittad av en dansk. Men så sent som i veckan upptäckte jag att även norrmän med glädje kan citera hans mest kända catchphrase.

10. Lisa Simpson

AL: Det finns något så rörande tappert över Lisas envetna tro att goda argument, kunskap, etik och vanlig vettighet faktiskt kan fungera i världen. Omgiven som hon är av allt ifrån ren enfald till anarkistisk ansvarslöshet är hon kanske osannolik, men Yeardley Smith och manusförfattarna gör henne verkligare än vad som borde vara möjligt. Och hon är aldrig för klok för att uppskatta Itchy and Scratchy.

11. Ruth Langmore, Ozark

AL: En lika unik som självklar karaktär i en serie som jag ofta önskade skulle ta andra vändningar. Det sistnämnda gäller även denna karaktär, briljant spelad av Julia Garner, men det hindrar henne inte från att göra ett minst lika starkt avtryck som familjen i händelsernas centrum.

12. George Costanza, Seinfeld

CJ: Gav latheten och egoismen ett ansikte på 90-talet.

13. Elaine Benes, Seinfeld

JH: Man skulle egentligen kunna byta ut Elaine mot någon av hennes ensemblekompisar i ”Seinfeld”. Men Elaine är en så intressant karaktär, av en typ som kvinnliga komiker sällan fick göra på den tiden när serien kom. Att en kvinna är ”one of the guys” på ett så naturligt sätt kändes uppfriskande då, och är det till viss del fortfarande. Och Julia Louis-Dreyfus är så grymt rolig.

14. Daenerys Targaryen, Game of Thrones

JH: Vägde mellan Tyrion Lannister och Daenerys, men även om Tyrion är intressant, så är det ändå Daenerys och hennes drakar som är det första jag tänker på när jag tänker på GoT. Hon är bara så jäkla cool.

15. Frank Pembleton, Uppdrag mord

JL: Snutar i serier har varit en stapelvara sedan Big Bang. Men med ”Uppdrag mord” i början av 1990-talet inleddes en ny era. En annan ambitionsnivå och ett sätt att närma sig ämnet som många refererar till än i dag. I centrum av allt fanns karaktären Frank Pembleton, oförglömligt personifierad av Andre Braugher. Stram och en smula distanserad, otroligt enveten och effektiv, motsägelsefull liksom en av decenniets och kanske hela TV-historiens bäst skrivna och agerade karaktärer genom tiderna.

16. Frasier Crane, Frasier

JH: Att denna karaktär tagit plats i inte mindre än tre långkörande komedier och att Kelsey Grammer spelat denna roll sedan 1984, då Frasier först dök upp i ”Cheers”, till idag, tyder väl på att det är något med karaktären som är tidlöst. Frasier är pretentiös och uppblåst och får sin uppblåsthet punkterad gång på gång. Men under den förfinade ytan döljer sig en man med ett stort hjärta som kämpar hårt med att få sina relationer att fungera.

17. Jackson Lamb, Slow Horses

CJ: Otrevlig och ständigt fisande mellanchef på MI5.

18. Larry David, Curb Your Enthusiasm

JH: Det är något väldigt katarsiskt (om det är ett ord) att se en karaktär som beter sig som Larry David gör, det vill säga som en socialt missanpassad individ, utan takt och ton men som inte drar sig för att säga ifrån – hur liten oförrätt han än tycker sig ha drabbats av. Som en modern Don Quijote kämpar han mot sina egna väderkvarnar, i form av folk som tränger sig i köer, hur man ska slippa donera en njure till en sjuk vän eller hur man får Michael J Fox att inte skylla på Parkinson när han skakat en läskflaska för mycket.

19. Atia of the Julii, Rome

JL: Den ultimata manipulativa manslukerskan och maktspelaren i kvinnlig skepnad i en manlig värld framför alla andra motsvarigheter någonsin? Är hon en kliché, en karikatyr eller bara skrattretande tillspetsad? Nej. Atia (Polly Walker) var så karismatisk, omöjlig att ignorera och slita ögonen ifrån närhelst hon visade sig i bild, så skrämmande i sin hänsynslöshet och sina drastiska beslut för alla i sin omgivning att hon rimligtvis tarvar titeln tidlöst klassisk TV-skurk. Absolut en av de skarpaste i den kategorin. Någonsin. Ja.

20. Vanessa Ives, Penny Dreadful

JL: Den absolut gladaste och harmoniskaste TV-karaktären genom tiderna! Njae. I en följetong som inte riktigt fått det erkännande den behöver. Eller förtjänar. Tre säsonger med viktoriansk skräck och en cocktail av karaktärer från fiktionshistorien som både förtjusade och ibland frustrerade. Men har du Eva Green i huvudrollen som plågad men pådrivande societetskvinna omgiven av ett antal andra illustra figurer och ständiga oväntade vändningar, så blir det aldrig ointressant.

21. Frank Furillo, Hill Street Blues

JL: Han var alltid där. ”Spanarna på Hill Street” var en av de långkörare som under ett decennium formade min uppfattning om vad TV kunde och borde vara. Helt enkelt. Sättet det filmades på, betoningen på en ensemble, rörligheten och rörigheten, moraliska dilemman och hela baletten. Och så mitt i allt var han där som en pelare, något fast och oföränderligt, men en man med nyanser. Kapten Frank Furillos (Daniel Travanti) sammanbitna stil och synliga moraliska ryggrad satte en standard både för sina underlydande och för långlivade rollfigurer i allmänhet.

22. MacGyver

AL: ”If I had some duct tape, I could fix that.”
Kanske den bästa förebild 80-talets TV bjöd oss ungdomar på. Icke-våld utan undfallenhet. Vetgirighet och en lösningsorienterad, kreativ attityd i alla lägen. För att citera Homer Simpson (om Ned Flanders): om alla vore som MacGyver funnes det inget behov av himlen, vi skulle redan vara där.

23. David Brent, The Office

JH: David Brent är inte din typiska sitcom-karaktär. Småaktig, snål, taktlös och med en självbild som inte har med verkligheten att göra. Men någonstans håller jag ändå alltid på honom – han är ju till syvende och sist ute efter samma sak som alla vi andra, att få bli älskade och respekterade för dem vi är.

24. Homer Simpson

JH: Det finns kanske inte så mycket att säga om Homer, men att han är ”still going strong” efter 35 år vittnar om hur älskad denna karaktär är. Även om senare säsonger av serien gjort Homer mer till en komplett idiot, än den något trögtänkta men snälla familjefar han var i början, så är han fortfarande en favorit. Och absolut ingen skulle kunnat göra rollen bättre än Dan Castellaneta.

25. Josh Lyman, Vita huset

JL: Otvivelaktigt extremt intelligent, ibland socialt obekväm och lättirriterad. En kille som inte förstått hur mycket makt han faktiskt har och tvingas bli påmind om det ibland. Som rådgivare och alltiallo i Washingtons maktcentrum trixar och fixar han för att få igenom sin arbetsgivares önskemål, samtidigt som han emellanåt försöker få till något slags privatliv utan att ha förutsättningarna för det. Det är oerhört svårt att tänka sig den här serien utan Josh. De flesta i makthavande ställning behöver förmodligen just en – Josh.

26. Walter White, Breaking Bad

JH: Att inte ha med Walter White på en sådan här lista gränsar till tjänstefel. Att huvudpersonen i en serie gör den här resan, att starta som en tafatt underdog för att sedan utvecklas till en fullblodsskurk, är sjukt intressant och även om epitetet ”den mest komplexa karaktären på tv någonsin” om Walter White har blivit lite av en kliché, så ligger det ändå något i det.

27. June/Offred, The Handmaid’s Tale

28. Eleven, Stranger Things

Bubblare

Karaktärer som någon brann för men ingen annan riktigt ville gå i god för:

Boyd Crowder, Justified

AL: Walton Goggins är alltid sevärd, ofta i biroller. Här konkurrerar han nästan om titeln huvudperson, även om Timothy Olyphant knappast låter sig överskuggas. Crowders resa är lika vindlande som hans härligt omständliga repliker och Goggins gloriösa överspel är på något sätt det enda sättet att spela honom.

Carrie Mathisen, Homeland

CJ: Bipolär CIA-agent med missbrukstendenser.

Desmond Hume, Lost

JL: Serien serverade en hel skvadron personligheter som vi sakta men säkert byggde upp en relation till. Desmond (Henry Ian Cusick) var egentligen inte en av järngänget, överlevarna vi lärde känna först. Han smögs in i handlingen successivt, men var inblandad i några av de mest enskilt fascinerande och inte minst berörande avsnitten. Somliga gör till och med gällande att avsnittet ”The Constant” (säsong 4) med helhjärtat fokus på honom och hans förflydda flickvän är den bästa enskilda episoden av någon serie överhuvudtaget under 2000-talet.

Homelander, The Boys

CJ: Superhjälteskurkarnas superhjälteskurk!

Jared, Silicon Valley

AL: Han heter inte ens Jared! I en serie full av minnesvärda karaktärer är Donald Dunn den allra bästa. Omtänksam på gränsen till hönsmammig och med ett synbart väldigt brokigt förflutet, bland annat på gatan. Hans kunskaper innefattar allt och lite till och han levererar fler oväntade repliker än någon annan någonsin. Att han dessutom är seriens moraliska kompass gör inte saken sämre.

John Thackery, The Knick

JL: Det blev bara två säsonger av detta Steven Soderbergh-styrda, überambitiösa och superstiliserade drama om experimenterande kirurger i New York i början av 1900-talet. Clive Owens porträtt av en drogberoende, temperamentsfull och allmänt oförutsägbar men samtidigt genialisk läkare som alltid lyckas komplicera allting omkring sig blev akut legendariskt. Och har förmodligen fortfarande setts av alldeles för få.

Malotru, Falsk identitet

JL: Vem är han egentligen? Egentligen? Vad är ens hans riktiga namn? Drivkrafter och motivationer, uppfattningar om rätt och fel. Moral och lojaliteter. ”Falsk identitet” är kanske den mest realistiska serien i sitt slag, alltså på temat spionage och internationella underrättelser. Åtminstone var de extremt skickliga på att framkalla den illusionen. I centrum fanns Mannen med många Namn och som ständigt skapade både problem och öppningar för kollegor och alla han kom i kontakt med. Gåtfull herre som man aldrig riktigt lärde känna helt och hållet. Det var nog inte meningen heller.

Nora Durst, The Leftovers

AL: Inte det självklara första valet från Damien Lindelofs existentiella, mystiska och ofta slående jordnära serie. Men det finns några tillfällen när hennes öde överskuggar de andras på ett rent förkrossande vis. Hon är också den som kommer allra närmast en förklaring.

---

I juryn

AL: Anders Lindahl
CL: Christer Lundevall
JH: Johan Hultgren
JL: Johan Lindahl
AH: Andreas Hallgren (Som var för lat för att skriva en egen lista, men ändå fick vara med och rösta. Vi är snälla på det viset.)

© Anders Lindahl
2024-09-07

Sök