Blogg / Nyhetsarkiv
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
Mer spanskt sex och våld i ”Sky Rojo”
2021-04-10, Johan LindahlPå flykt. Undan ett otacksamt kneg och inte minst en hämndlysten hallick. Dagen och kvällen har inte blivit riktigt som vanligt. Inte för att det brukar vara så bra i vanliga fall heller, men nu är det kaos. Tre trallande jäntor på tur. Inte direkt, de är prostituerade och har hamnat där av lite olika orsaker. Hur det gått till, vad jobbet innebär och vad som nu har hänt rullas upp i portioner via den numera välanvända berättartekniken att hoppa fram och tillbaka i tiden. Intensivt i knappt halvtimmeslånga avsnitt och med den nypatenterade (?) spanska frenesin vi lärt känna från serier som ”La casa de papel” (och som av en händelse är upphovsfolket delvis detsamma). Det kan vara lite för mycket av allting, med blandningen av det grymma och rent sadistiska, det absurda och insikten att ännu en gång ska publiken både förfasas och fundera på om de återkommande inbjudningarna till skratt ska fastna i halsen eller inte. Det här är på liv och död. Och samtidigt stor show. Hur bra egentligen - på djupet? Finns det något djup? Hittills har vi betat av ett par av de första avsnitten hemmavid, så fortsättningen får snällt - eller inte så snällt - utvisa…
Basfakta med mera från IMDb
Relaterad film: Sky Rojo - säsong 1
Mexikanskt mordmysterium i mer bemedlade miljöer
2021-04-01, Johan LindahlSåpopera med större budget? En av mina spontana reaktioner efter ett par avsnitt av mexikanska ”Vem dödade Sara?”. Snabbt slängs vi in i prologen, där en vanlig trevlig utflykt med racerbåt på sjön för ett gäng mer bemedlade ungdomar - sådana som ibland småsyrligt sorteras in i kategorin ’whitexicans’, en grupp företrädesvis lite mer europeiskättad än genomsnittet och som enligt en del av sina landsmän anses leva i sin egen lilla överklassbubbla - slutar med något mer otrevligt. Förlustelser med hängglidning i fallskärm efter båten slutar med ond bråd död. Nästan två decennier senare släpps en skäggig, bitter man ur fängelset, målmedveten och framförallt hämndlysten.
Mannen är helt övertygad om att han fick ta smällen för någon annans misstag eller än mer troligt - brott. Var det verkligen en olycka? Fram och tillbaka, fram och tillbaka. Vad hände på sjön och innan utflykten? Vad har de inblandade familjerna för relation till varandra? Här ska storföretag hållas igång och en patriark driver på sina barn utan förbarmande även sedan de blivit vuxna men inte vunnit hans gunst. Helt uppenbart har här förekommit fuffens. Och mannen som satt i fängelse borde nog inte ha fått göra det, inte så länge i alla fall. Spännande. Sällan trist. Så himla sofistikerat i grunden är det kanske inte, men en ’telenovela’ med lite mer resurser kan bli skapligt underhållande. Vad månde bliva?
Mer om serien från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
Snårigt och spänt i säsongstart för ”Mayans”
2021-03-25, Johan LindahlDet har blivit vanebildande på ett sätt jag inte fullt ut kan förklara. Intrigerna i och kring en motorcykelklubb, i en serie relaterad till tidigare succén ”Sons of Anarchy” men som samtidigt står starkt på egna ben. Eller hjul. Ett ödesdrama med snåriga familjerelationer och grupptillhörigheter, förbjudna förbindelser och oheliga allianser i en enda röra. Men som sagt, en vanebildande röra. Väl berättad. Nu har tredje säsongen dragit igång på HBO Nordic. Med en gränsstängning mellan USA och Mexiko som påverkar affärerna. Många affärer, inte bara motorcykelklubbens utan en hel småstads ekonomi. Samt överhuvudtaget flera ansträngda relationer. Jo, snabbt slås an en ton av att här finns mycket kvar att berätta. Förhoppningsvis har de det också.
Barslagsmål mellan MC-klubbens medlemmar och några militärer får vi redan i första avsnittet. Liksom en nervös kvinnlig kurir på väg genom en poliskontroll. Efterdyningarna av en drastisk uppgörelse med en rivaliserande klubb från förra säsongen dryftas. Är det över eller inte över? Överhuvudtaget är det flitigt med efterdyningar från saker som hände i slutet av senaste säsongen. Vilket man nu kan påminna sig, var ganska stora scenförändrande saker, om man följt med på resan så här långt. Och har man inte det så kan jag rekommendera att börja från början. Om konceptet överhuvudtaget verkar intressant nog.
Relaterad film: Mayans - säsong 1
Experimentell kakofoni i ”Calls”
2021-03-21, Johan LindahlVad är detta? Är det ens TV? Hur skulle det fungera i något annat format? På något sätt fungerar det i alla fall i det första avsnittet som faktiskt inte liknar något annat jag kan komma på just precis nu. Folk ringer varandra men vi förstår att allt inte är som det ska i deras relationer. Medan samtalet, eller snarare samtalen, pågår verkar besynnerliga saker hända. Skrämmande saker… Vi ser ingen av de inblandade personerna. Vi ser egentligen ingenting förutom diverse bildeffekter och textremsor som hjälper oss urskilja vad de egentligen pratar om. Annars skulle inte allt vara helt glasklart, som det kan vara med långa distanssamtal. De cirka 15 minuter som utgör det första avsnittet väcker i alla fall något slags nästan motvilligt intresse för fortsättningen. Vänta, är det här slutet på någonting - och vad har i så fall hänt innan? Och är det här den nya given för att revolutionera mediet i en tid när vi av olika orsaker är alltmer isolerade och avskilda från varandra? Många frågor kan ställas. Men som sagt, det hugger i alla fall tag förvånansvärt fort. Om skaparen Fede Alvarez et al kan uppehålla intresset med den här berättartekniken är en senare fråga. ”Calls” finns ute på Apple TV+ nu.
Mer om ”Calls” från IMDb
Sent ska Selena serialiseras
2021-02-18, Johan LindahlHon är ett känt, lagom legendariskt namn i en viss kultursfär. Tyvärr - spoiler alert - levde hon inte så länge. Men legenden kanske har vuxit sig starkare på grund av det. Musikaliskt handlade det om en form av dansvänlig popmusik som främst slog an i spanskspråkiga sammanhang. Selena Quintanilla slog igenom i slutet av 1980-talet med södra Texas och norra Mexiko som bas. Men karriären (och livet) kortades av permanent under tragiska omständigheter.
Selena har tidigare porträtterats med Jennifer Lopez i huvudrollen 1997, då i form av en film. Nu kommer serien. Hur började allt och vad var hemligheten bakom framgångarna? Först betas barndomen av, där den begåvade tioåringen placeras som frontfigur och sångare i familjebandet som kämpar med att hitta sin publik, i första hand genom covers på engelskspråkiga hits. Några år passerar men lyftet uteblir. Något fattas, men vad? Familjens finanser står i spillror. De måste knäcka koden till att komma upp sig och verkligen bygga en plattform. Den ständigt envise fadern söker och söker efter formeln, tills det slutligen står klart att spanska språket är en del av hemligheten. Där hans rötter finns, men där barnen inte har sin självklara kulturella hemvist. De är uppfödda som amerikaner, talar engelska och gödda med en annan musikalisk diet. Klarar de att göra förändringen som krävs?
Det gäller att tjata. Det är en läxa man kan lära sig av de här kämpande åren som familjen företar sig där inte minst fadern är pådrivande, nästan över gränsen till det påfrestande och hela familjen lever hårt för att överhuvudtaget få ihop till hyran och allt annat. Men givetvis kommer genombrottet - förr eller senare…
Ett av de tidiga avsnitten utspelas till stor del i min hustrus forna hemstad Matamoros, men det är ganska uppenbart att de spelat in sekvensen någon annanstans. Terrängen i verkligheten är, försiktigt uttryckt, inte riktigt så kuperad som man kan få intryck av när gränsen vid Brownsville passeras i turnébussen. Liksom en del andra avslöjande detaljer. Där tilldrar sig i alla fall en av de viktiga strategiska spelningarna, när Texas-familjen tar sig över gränsen in i det ”riktiga” Mexiko, ett land som inte alla av dem tidigare besökt, närheten till trots. Och just det där återkommande dilemmat, att de lever mellan två kulturer, med två parallella språk och kommersiellt måste satsa på ett av dem i första hand, fortsätter vara en underliggande röd tråd.
Det här är inte hela historien om artisten ifråga, men ryktesvis är en andra säsong på gång för de hungrande…
Seriefakta från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Netflix
GFF2021 är igång
2021-01-31, Anders Lindahl2021 års upplaga av Göteborg Film Festival beskrivs som "11 dagar av exklusiva filmpremiärer, intervjuer och festivalatmosfär hemma i din egen soffa" och betyder helt enkelt att allting streamas, det självklara valet i Coronatider.
Och jag måste säga att det är bra gjort. Utöver smått briljanta påhitt som The Isolated Cinema, där en ensam person ska binga film ute på Pater Noster, så är ju förstås frågan ifall besökaren kan få någon som helst festivalkänsla. En aktiv webbsajt är förstås viktigt, men en så enkel sak som att man måste passa på att se filmerna innan de försvinner är också något som känns helt rätt. Istället för att man lägger till dem i "min lista" på sedvanligt streamingmanér och sedan helt enkelt glömmer bort dem, så har man ett incitament att faktiskt se dem när de är färska. Apparna funkar dessutom bra och gör jobbet.
Men visst ser man fram emot trängseln och sorlet från en Riktig Festival. Nästa år, törs man väl hoppas?
goteborgfilmfestival.se
Relaterat tema: Tema: Göteborg Film Festival 2021
Ted Lasso - trevlighetens apostel?
2021-01-17, Johan LindahlDe säger att den är så trevlig. Ganska många TV-tyckare faktiskt. Hittills har jag till slut hunnit syna ett par inledande avsnitt. Och det kanske stämmer, trots allt. ”Ted Lasso” har något gemytligt, sympatiskt över sig som kanske behövs i dessa tider. Vi kan känna igen honom från ”Saturday Night Live”, Jason Sudeikis, som för all del kan göra andra typer av roller också, men på något sätt passar perfekt till just det här. Alltså som en coach med erfarenheter exklusivt från amerikansk idrott. Av på ytan svårutgrundlig anledning har han värvats som ny tränare för ett mindre framgångsrikt fotbollslag i England. Alltså den typ av fotboll vi européer känner igen som fotboll, vilken Ted har ytterst begränsade kunskaper om. Men den utåtriktade attityden och det positiva tänkandet, det har han i drivor - vilket kan krävas. För egentligen är han kanske här som kanonmat. Eller som ett hittills oklart led i en skum strategi från den rika ägarinnan (Hannah Waddingham) som har sin egen agenda och är lite allmänt ute efter hämnd på världen, möjligen främst på grund av hennes tidigare makes oförrätter. Det här är oftast lättsamt komiskt, ibland mer än så, inte minst med insticksskämt som bara kommer utan förvarning och ibland är oväntat spetsiga, mitt i den där trevligheten jag redan hamrat in.
Mer om ”Ted Lasso” från IMDb
Relaterat tema: Tema: Originalproduktion från Apple TV+
Många munkar måste mördas igen - ”Rosens namn” nu som serie
2021-01-17, Johan LindahlSka man våga? Var det verkligen en bra idé?
Filmer kan vara fantastiska utan att vara fullkomliga. En sådan är ”Rosens namn” från 1986. Den är som den är och har lämnat närmast outplånliga intryck på mig, tveklöst förstärkta av återbesök då och då med ett antal års mellanrum. Romanen av Umberto Eco läste jag någonstans däremellan för 20-talet år sedan. Nu är TV-serien här. Av de tidiga intrycken att döma språkas främst engelska, med inbrytningar av latin, samtidigt som större delen av produktionen tycks vara italiensk. Hur troget kommer de att följa förlagan? Nu finns den i alla fall ute på SVT Play och vare sig det här borde ha producerats eller inte, måste jag givetvis ge konceptet en chans.
Här har John Turturro iklätt sig kaftanen som den vise fransciskanermunken William of Baskerville (Sean Connerys roll 1986). Han blir läromästare till unge novisen Adso som trotsat sin mäktige faders vilja för att lämna världsligheterma bakom sig och träda in i ett annat tillstånd. Med mer speltid till sitt förfogande är det givetvis troligt och önskvärt att man vill teckna bilden av ett större sammanhang, och visst får vi tidigt fler inblickar i vad som försiggår i kyrkopolitiken på 1300-talet. Konflikten mellan påvedömet, olika makthavare och inte minst olika ordnar inom katolska kyrkan (ja, det här var innan protestantismen ens existerade) med inbördes varierande värderingar och prioriteringar.
Att en munk i det iögonenfallande men ödsligt belägna klostret uppe i bergen har fallit mot sin bleka död precis innan fader William med lärling kommer dit, är bekant om vi sett filmen eller läst boken. Liksom flera andra saker under introduktionen. Tonen, estetiken och annat har uppenbart inte riktigt den där förfiningen som filmen hade. Lite mer ordinärt, är känslan rakt över inledningsvis. Men med Turturro i centrum bör det väl ändå kunna bli något intressant av det här, eller? Och visst är det bångstyrige Ben Linus från ”Lost” (Michael Emerson) vi ser som abboten, en man som gärna önskar brotten lösta, men inte nödvändigtvis är beredd att avslöja allt som pågår inom klostermurarna för utomstående utredare. Framförallt inte när en påvligt sanktionerad inkvisitionsdelegation är på väg dit också. Spänningen stiger, och ja - jag tänker nog fortsätta följa utvecklingen. De två första avsnitten har inte avskräckt mig helt och hållet. Perioden och ämnet har sin ohjälpliga dragningskraft, om inte annat.
Diverse basala fakta om ”Rosens namn” från IMDb
Relaterad film: Rosens namn
Hugh Laurie regerar i ”Roadkill”
2020-12-13, Johan LindahlDär är han igen. Hugh Laurie. Nu som en distingerad och framgångsrik, delvis fritänkande politiker med en image som folklig och relaterbar konservativ makthavare. Han har precis vunnit en seger i domstolen, där han stämt en tidning för förtal. Vilket i sin tur leder till att en ung kvinnlig och ambitiös reporter abrupt sparkas av sin redaktionsledning på grund av den ekonomiska skada som förorsakats av fallet. Redan strax utanför rättssalen anas dock att allt inte precis är kosher. Låg det något i de anklagelser som tidningen riktat mot ministern Peter Laurence (alltså Laurie)? En minister som kanske är på väg att uppgraderas till en högre post. Relationerna är ganska röriga, men blir snabbt intresseväckande i miniserien ”Roadkill” (tillgänglig på HBO Nordic). Många karaktärer gör omedelbart intryck. Som den lika distingerade och slugt beräknande kvinnliga premiärministern. Eller den driftiga men för tillfället stukade journalisten Charmian Pepper (Sarah Greene) som förlorat i rätten mot ministern. Hon har en historia av alkoholproblem och tror sig riskera att falla ner i träsket igen, men får oväntat omedelbar hjälp och rådgivning. Och vad händer egentligen på det där kvinnofängelset, där en intern hävdar att hon lärt känna en annan ung inlåst kvinna som säger sig vara dotter till ministern som det mesta tycks kretsa kring?
Saker händer hela tiden. Oftast inte av det extremt våldsamma slaget. Den typen av dramatik dyker upp i snabba instick. Men vi får frikostigt med karaktärsfördjupning, familjeband, hur det privata och det professionella börja flyta ihop och marken blir mer ostadig, kanske på väg att rämna under en högst publik figur. En man som visserligen hör hemma i det konservativa lägret men ändå uppfattas som folklig, rättfram och kanske till och med ärlig. Han vågar vara obekväm och är inte rädd för att uttala sig fritt ur hjärtat i det offentliga rummet. Hugh Laurie utövar sin karisma utan ansträngning och ser ut och för sig som en riktig politiker. Han näpsas ganska regelbundet av den mycket bestämda kvinnliga premiärministern (Helen McCrory). En av hans döttrar har personliga problem och börjar bekymrat syna familjens inre sammanhållning närmare. Reportern som just åkt på en snyting och kvaddad karriär får en sista chans och drar iväg till USA för att efterforska källor. Allt hänger ihop men snirklar sig runt olika axlar, samtidigt som det är uppenbart att allting på något sätt har med allt det andra att göra. Troligen.
David Hare. Vet inte om namnet låter bekant, men den brittiske veteranen har skrivit en hel del och emellanåt regisserat. Filmer som ”Timmarna” bär hans stämpel. Liksom ”The Reader” och miniserien ”Collateral” häromåret. Det här är kanske hans hemmaplan; korruption och storpolitik, spänningar i samhället och fokus på individer som slits mellan att följa sina ideal och sina begär. Drifter och storslagna visioner utesluter inte varandra. Människor är komplexa. Och det är han duktig på att beskriva, Hare. Inte minst genom dialogerna, som är väldigt vassa rakt över. Det handlar om undersökande journalistik med höga risker. En populär politiker med stora personliga brister. Vad som förenar familjer, institutioner och samhället i stort. Pretentiöst, kan det låta men saknar verkligen inte sting.
Möjligen kan jag invända mot att finalen efter fyra avsnitt erbjuder mer av en lektion i realpolitik än en riktigt rafflande upplösning. Mer av en studie i hur människor fungerar under press, vilka beslut de fattar när de har mer att förlora på att ta risker än de har att vinna. Att mycket i livet handlar om beräkningar och avvägningar snarare en komplett ärlighet. Och att egenintressen ofta väger tyngre än höga ideal. Ja ja, säger någon, vad är nytt under solen? Och det kanske det inte är. Själv önskar jag ändå mer av den här varan. Serier som fokuserar på en koncentrerad sammanhängande story, är omsorgsfulla med dialogerna och inte drar ut i all oändlighet.
”Roadkill” enligt IMDb
Ödesmättad återkomst för ”The Alienist”
2020-11-27, Johan LindahlKommer någon ihåg den? Första säsongen av den här lätt gotiska sekelskiftesdeckaren - det vill säga sekelskiftet för något mer än 100 år sedan - i ett New York indränkt i poliskorruption; befolkat av psykotiska seriemördare från överklassen och introverta psykologer (som ännu inte är psykologer eftersom titeln inte finns) försvann väl för många ur den tilltänkta publiken i flödet. Det är lätt hänt med så mycket på repertoaren. Själv gillade jag den i alla fall. Var det i första hand atmosfären, den infernaliska intrigen, den klassiska Goliat kontra David-tematiken eller känslan av att några få klartänkta människor kämpade oförtrutet mot en rutten övermakt för att söka sanningen i ett samhälle genomsyrat av klasskillnader och orättvisor? Någonting var det i alla fall. Sedan en tid finns andra säsongen ute på Netflix. Med nya mysterier att lösa, och vad som ser ut som ett rent justitiemord, med berått mod begånget av rättssystemet redan i första avsnittet. Kort sagt; inledningen lovar en del. Och se gärna första vändan om du inte redan gjort det...
Mer om ”The Alienist” från IMDb
Relaterad film: Alienist
<< Tidigare 10 Nästa 10 >>
