Komplexa paradoxer och stenhård action i skön blandning
"...and it absolutely will not stop. Ever. Until you are dead."
Hårda bud. Faktiskt en av de bästa hotpresentationer jag hört i en film. Man fattar allvaret, liksom.
Två män utan kläder dyker upp i ett nattligt Los Angeles. Med olika grader av hänsynslöshet skaffar de persedlar och vapen. Den lite smalare killen snor ett par brallor från en uteliggare medan den andre, som är byggd som mister Universum, gör slarvsylta av en trio hårda killar (bland andra Bill Paxton) för att komma över en utstyrsel som passar. Att han blir knivhuggen i samma veva verkar inte bekomma honom nämnvärt.
Samtidigt får vi följa en ung kvinna vid namn Sarah Connor. Hon jobbar som servitris och ska ut och roa sig på kvällen har hon tänkt. Det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Det är ingen bra kväll att heta Sarah Connor, blir hon efter hand varse på nyheterna. Sådana dör ikväll.
Nu för tiden vet de flesta ganska exakt vad som händer i "The Terminator". Den har liksom blivit en modern myt, så det kan vara på sin plats att påminna om hur länge man som förstagångstittare hölls i ovisshet om vad som pågick. "Highlander", som helt klart är en film i Terminatorns fotspår jobbar på ungefär samma sätt: inled med tung action men skapa också en förvirrad nyfikenhet. "Highlander", om än en skön rulle på sitt sätt, har förstås inte alls samma smarta manus. I "The Terminator" blir förvirringen halva nöjet, när den ene märklige mannen utan synbar anledning försöker mörda Sarah och den andra försöker rädda henne.
För filmen håller ju ihop riktigt fint, och de frågor vi som tittare ställer oss besvaras snyggt och proffsigt på vägen, i alla fall i den mån filmen kräver det. Expositionen, vad vi måste veta för att bry oss, portioneras ut bit för bit av en stressad Reese på ett extremt coolt sätt, mitt i galna biljakter eller under korta stunder av nästanlugn, men det betyder inte att historien inte håller för närmare granskning. "The Terminator" är en tidsresefilm gjord på allvar, av en regissör som bemödat sig med att få det hela att hänga ihop (även om det ska visa sig att det på sätt och vis inte alls kan hänga ihop), som gått runt sin film med en granskande blick och noggrant reparerat eventuella hål i handlingen. Det är mycket snyggt gjort, så snyggt att man lätt kan missta filmen för en ren actionrulle med robotar i, delvis eftersom karaktärerna inte ger sken av att diskutera komplexa paradoxer. De är helt enkelt lika förbryllade inför tidsresegrejen som vi själva skulle vara om det skulle visa sig att det faktiskt var möjligt.
"One possible future, from your point of view I guess. I don’t know tech stuff," säger Kyle, och därmed får sig Sarah nöja.
Hur genomarbetad den än är, måste man förstås också medge att "The Terminator" är en actionklassiker. Den var filmen som gjorde att Cameron fick förtroendet att bolla med riktigt stora pengar i "Aliens", och det kan man förstå när man ser biljakter som fortfarande rockar riktigt rejält eller den förskräckande massakern på polisstationen. Det är en hård film, som en naturlig konsekvens av att antagonisten är fullkomligt hjärtlös på alla sätt och vis och inte tvekar inför att meja ner alla han ser om en av dem skulle kunna vara hans tilltänkta byte. Att roboten från framtiden helt enkelt betar av namn efter namn i telefonkatalogen för att fullfölja sitt uppdag är alltså lika logiskt som tungt.
Kyle, den andre tidsresenären, är inte mycket mesigare han - men helt klart mänsklig. Krig är vardag för honom. I hans värld flyger och rullar mordiska maskiner över ett kaos av förvridna metallspillror med utspridda dödskallar som strössel på en otäck glass. Maskinerna har på sistone också framställt människoliknande infiltratörer, så kallade Terminators, som nästlar sig in i människornas gömställen för att skjuta vilt omkring sig. Michael Biehn, som sedan dess haft flera stora roller i Camerons filmer, förmedlar sin tids elände riktigt bra och klarar att hantera både action och känslor. Linda Hamilton imponerar väl inte lika mycket här som i uppföljaren, men så spelar hon också en karaktär som inte hunnit bli lika intressant. Intressant är dock att Sarah själv påpekar att hon knappast kan vara den som Kyle letar efter, mor till en framtida ledare och soldat. Hon klarar ju inget. Detta både reds ut och virras till i den fortsatta handlingen, som kanske inte ska diskuteras förrän efter spoilervarningen. Arnold, slutligen, satte en helt annan prägel på roboten från framtiden än ursprungsvisionen om en cyborg kapabel att smälta in överallt. Arnies cyborg behöver inte smälta in; han mördar i dagsljus och går lugnt därifrån, för vem skulle försöka stoppa honom?
Man kan utan problem höra och se att filmen är inspelad på 80-talet. Inte bara i Brad Fiedels synthiga men läckra musik och på kläder och frisyrer utan i en del av effekterna. Stop-motionsekvensen mot slutet känns inte särskilt mycket mer modern än något av Harryhausen, och man kan ana i T2 Camerons förtjusning i att nu kunna göra sina visioner riktigt trovärdiga för ögat. Vissa effekter är också riktigt coola redan här, till exempel när Stan Winston varit inblandad.
Det är ganska mycket upp till en själv vad man vill få ut av "The Terminator". Den kan vara en kultig 80-talsrulle med halvdåliga effekter. Den kan vara ett bra skolexempel för den som vill lära sig att skriva manus. Den kan kan också vara den där sortens film som man blir riktigt engagerad i även så här två decennier senare, som bygger en värld man vill veta mer om. I vilket fall som helst ska den ha fyra russin.
Trivia:
Lance Henriksen var ursprungligen påtänkt att vara Terminator, men när Arnie visade intresse för robotrollen fick Henrikssen stå tillbaka och nöja sig med att spela sympatisk polis. Men han fick ju vara artificiell person i Aliens två år senare, kanske som tröst. Arnie, å sin sida, blev egentligen först erbjuden rollen som Reese (till den på den tiden inte fullt så mäktige Camerons protester), men föredrog att spela bad guy (till Camerons glädje).
Mer trivia:
"With acknowledgement to the works of Harlan Ellison" kan man läsa tidigt i eftertexterna till senare utgåvor av filmen. Bakgrunden är en tvist mellan Cameron och den legendariske sf-författaren. Ellison menade att idéerna i filmen var påfallande lika vissa saker han skrivit - och juridiska instanser höll med - vilket ledde till detta enligt ryktet motvilliga erkännande från regissörens sida. Tråkigt att två så begåvade berättare ska kivas.
Specialutgåva på dubbel-DVD finns förstås, där de olika bitarna av extramaterial är föredömligt väl kommenterade. Oväntat intressant är bland annat Camerons skisser som han gjorde inför filmen. Här ser man inte bara vilken enormt duktig tecknare han är, utan också hur han tänkt lösa vissa av de tekniska problemen. Bland de obligatoriska och oftast välförtjänt bortklippta scenerna finns det framför allt en som är riktigt intressant, bland annat genom att den klart föreskuggar vad Sarah bestämmer sig för att göra i "Terminator 2". Det finns en annan scen som på ett liknande sätt låter ana vad som komma skall, men mer i form av en övertydlig punchline.
"Other Voices" är en senare gjord dokumentär där olika ansvariga parter drar sig till minnes hur det vara att arbeta med filmen, och bakgrunden till hur de blev inblandade. Det är faktiskt en dokumentär av den rätta sorten, där folk leende kommer att tänka på något lustigt eller förklarar något man undrat över, snarare än öser ur sig säljsnack. Ja, filmen är ju redan såld, så att säga. En hel del intressant trivia får man sig till livs, och en intressant inblick i Camerons tidiga karriär. På den här tiden hade han ju endast regisserat "Piranha II". Gamla Cameron-kompanjonskan och f.d. hustrun Gale Anne Hurd får gott om utrymme. Extra roande är, liksom i Avgrunden-dokumentären, Michael Biehn.
På skivan finns också några horribelt usla trailers som kan tjäna som intressanta tidsdokument. Vi har ju en tendens nu för tiden att uppröras över hur enfaldigt filmer som vi idag kallar klassiker marknadsfördes på sin tid. Fast frågan är kanske om det är så mycket bättre nu, i och för sig.
Spoiler
"The Terminator" är en väldigt intressant sorts självuppfyllande profetia. Men vänta nu, tänker man: om nu Sarah blir en tuff brud, kapabel att uppfostra en son till frihetskämpe, genom att hon tvingas kämpa mot maskinerna som vill döda henne just därför att hon var en tuff brud som lärde upp sin son till att bli frihetskämpe, blir det inte något av ett narrativt cirkelresonemang av det hela? Bilden som Kyle fått av John Connor, den existerar därför att han rest tillbaka i tiden och sett till att hon lyckats fly till Mexiko där den tagits, men det är när han ser bilden i framtiden som han blir förälskad i henne och beslutar att anmäla sig för uppdraget att resa tillbaka i tiden. Och framför allt: om det är Kyle Reese som är far till John Connor... hur ... hur... Det är givetvis meningen att man ska reagera, ifrågasätta, tänka. Parallella verkligheter har sällan hanterats på ett så raffinerat sätt på film. Det hela är omöjligt, men det hänger ihop helt perfekt.
I will be back in one good sequel and a crappy one.
Michael Biehn och Linda Hamilton
Originaltitel: The Terminator USA, 1984 Regi: James Cameron Med: Arnold Schwarzenegger, Michael Biehn, Linda Hamilton, Paul Winfield, Lance Henriksen