Lost - säsong 3 (2006)
En serie värd att ha fortsatt tålamod med
Egentligen vill väl alla ha ett snärtigt och kortfattat svar på frågan "vad är det MED den där ön egentligen". Alla tänkbara teorier har redan yttrats och avfärdats av antingen tittare eller personerna i serien, alltifrån skärselden till psykologiska experiment till att det skulle vara en dröm av Hurley på mentalsjukhus. Men Abrams och Lindelof lyckas hålla frågan öppen ett tag till genom att distrahera med nya gåtor och eventuellt i förbifarten presentera brottstycken av svaret.
Och visst är det fortsatt fascinerande, men kanske inte problemfritt. Det jag först efter ett tag identifierar som ett av problemen med tredje säsongen av "Lost" är att överraskningarna inte längre känns lika överraskande. Lite som klassiska deckarmysterier lär serien tittaren att resonera på ett visst sätt och snart nog försöka förutse på vilka sätt den ska försöka vrida om huvudet på en.
Insikt nummer två: Stephen King-vibbarna är starkare än nånsin, och hans statligt sanktionerade forskningsinstitut The Shop gör sig alltmer påmint. Det är knappast en slump att Juliets val för De Andras bokklubb är "Carrie". Det är också knappast till Bens fördel i manusförfattarnas ögon att han inte gillar boken.
Ja, varv tre startar alltså hos den mystiske Ben och hans vänner, även om detta inte är helt uppenbart direkt. En liten prolog tar oss tillbaka till dagen för flygkraschen innan vi återgår till "nuet".
Med många av de viktigaste huvudpersonerna fast hos fienden (ni minns väl Michaels svek?) blir inledningen rätt splittrad. Det är konstiga burar och eventuellt inte helt illa menande Andra å ena sidan, och diverse små och stora komplikationer i baslägret å den andra. Efter den dramatiska finalen på säsong två är ön ändå mestadels intakt och de allra flesta i livet - oavsett vilket intryck man kanske fick.
Jack, Sawyer och Kate är ofrivilliga gäster hos Ben (Michael Emerson, som nästan gör sin Kevin Spacey-grej bättre än Kevin Spacey själv). Hur goda respektive onda är de två lägren? Han lyckas utså en hel del tvivel här och frågan är hur pass enkelt man ska dela upp de stridande faktionerna. Faktum är att han börjar bli lika mycket huvudperson som många av passagerarna på Oceanic Flight 815. Varför Jack var med på Michaels ökända och ödesdigra lista framgår med all logik till slut - men något mindre självklart känns det övriga urvalet. Hurley var tydligen bara med för att springa tillbaka och varna de andra, till exempel. Eller? Det mesta som händer har ju sin förklaring, även om nämnda förklaring i vissa gåtors fall låter vänta länge på sig. Kate och Sawyer får i alla fall möjlighet att komma varandra närmare, även om det inte nödvändigtvis är idealscenariet för samtliga inblandade.
I flashbackarna finns det goda tillfällen till intressanta kortroller. Cheech Marin gör en oväntat seriös insats som Hurleys farsa men för vänner av "Firefly" är kanske Nathan Fillions lilla inhopp i en Kate-flashback ännu större anledning till glädje. Bland de större nytillskotten är Katekonkurrenten Juliet (Elizabeth Mitchell) ett starkt nytt kort. Hon är en lite motvillig permanentboende på ön och knyter en avig men allt starkare kontakt med främst Jack, vars handlingar och beslut inte alltid är förståeliga. Säsongens löpande fråga är "kan man lita på henne". Hon gillar förvisso "Carrie" men...
Lite senkommen speltid ägnas åt några av de tidigare nätt och jämt sedda - de utan bakgrundshistorier vars diskreta liv på ön nästan är ett metaskämt. Ett par av "de tredje", eller vad man nu ska kalla de flygpassagerare som bara glimtat till ibland, får sent om sider sitt eget avsnitt, med bakgrundsstory och allt. Annars är det rena Roald Dahl-vibbarna i denna episod, vars existensberättigande faktiskt är diskutabelt.
Och Locke - mannen som mer än någon annan har kommit "hem" på ön - kommer efter en lite seg start tillbaka som den superintressanta karaktär han är, medan en annan superintressant karaktär efter en lite seg start faktiskt lämnar serien helt. Gällande just Locke; är han densamma? Beter han sig inte lite o-Locke-likt? Terry O'Quinns insats är i alla fall ett bra exempel på vad som skiljer bra TV från slö TV; småsaker som närvaro och utstrålning. Kul att se en hårt arbetande semidoldis hitta riktig berömmelse på det här fina viset.
Om det nu inte varit så välspelat och infallsrikt hade det börjat kännas rätt såpakrystat vid det här laget, men fortfarande är "Lost" i första hand smart, välspelad och spännande TV (som gör sig bäst på DVD). Ett avsnitt med Hurley och en VW-buss är behövlig comic relief och ren glädje mitt i mysterierna och farorna. Roligt är det förresten ofta när Hugo är i med i bilden - som när sol-och-våraren Sawyer utsätts för vad han kallar "lamest con ever". Och Charlie, som nästan hunnit bli irriterande, får till slut en urstark episod, efter ett utdraget och spännande samarbete med tilltänkte världsomseglaren Desmond. Vars favoritfras "brother" får sin lilla förklaring...
Säsong 3 är fortsatt uppslukande underhållning, med nya karaktärer, nya stationer, nya gåtor och nya avslöjanden. Tydligen finns det ett ovetande syskonpar på ön, till exempel. Och hur hamnar Locke i rullstol? Svaret förskräcker men uppföljs redan i samma avsnitt av en ännu större chock med klara beröringspunkter. Men alla undrar väl i olika hög grad: hur länge kan de hålla den här bollen i rullning innan publiken kräver att den sparkas i mål?
Och även om överraskningarna som sagt inte längre träffar med samma tyngd så är upplösningen på säsong 3 eventuellt den mest spännande hittills, inklusive ett kronologiskt hopp som faktiskt gör det där som serien nästan gjort det omöjligt för sig att helt lyckas med: överraskar totalt.
Många frågor kvarstår förstås fortfarande, bland annat varför de egentligen skulle vilja lämna en såpass intressant ö med så fina solnedgångar, men den allra mest pressande är väl: var någonstans kan jag hitta lite Dharma-öl?
© Anders Lindahl
2007-10-05
Originaltitel: Lost: Season 3
USA, 2006
Regi: Jack Bender Stephen Williams J.J. Abrams
Med: Matthew Fox, Evangeline Lilly, Terry O'Quinn, Naveen Andrews, Josh Holloway, Jorge Garcia, Yunjin Kim, Daniel Dae Kim, Elizabeth Mitchell, Henry Ian Cusick mfl
Genre: Drama, Fantasy, Mystery, Religion/filosofi, Sci-fi, Thriller, TV-serie
Hemmabio: 2007-10-03
Teman: Livet i djungeln
Relaterat: Lost - säsong 1 (2004) Lost - säsong 2 (2005) Lost - säsong 4 (2007) Lost - säsong 5 (2009) Lost - säsong 6 (2010)
Ingår i följande teman
