Lost - säsong 2 (2005)
En serie att förlora sig i - än så länge...
Det dröjde ett bra tag innan jag hängde på tåget. Och när det väl blev av har det främst skett via DVD. Nu har jag i stort sett betat av de två första säsongerna under ett halvårs tid. Det är lätt att dras in snabbt och när det väl hänt är risken för ett ohälsosamt högfrekvent intag överhängande. Lagom till nystarten i vinter, med tredje säsongen i svensk TV, hade jag satt i mig boxen med andra året i just en så kompakt följd att jag började se verkligheten i ett underligt töcken...
Med lite distans - någon veckas eftertanke eller så - kanske det går att åstadkomma en mer nyktert distanserad bedömning av serien så här långt. Å andra sidan, att inte bry sig om förnuft och balans är snarast en förutsättning när det gäller att engagera sig i utvecklingen på den mystiska ö, troligen placerad någonstans i Stilla Havet, där de överlevande från den fördömda flighten med det fiktiva flygbolaget Oceanic hämtade sig från chocken under pilotavsnittet som måste vara något av det mest intensiva ett TV-bolag i vilken del av världen det vara må, någonsin sänt. Lång mening där och här kommer en till. Efter att först ha liknat en nyare version av ”Flugornas herre”, spetsat med en viss reality-TV-show som gjort succé i flera länder efter att Sveriges Television först plockade upp konceptet, får vi lägga Agatha Christies "Tio små negerpojkar”, ”The Matrix” och Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld” till associationslistan. Bland annat.
Att ge sig in på handlingen i en pågående serie som kan fortsätta ett eller flera år till, är inte det mest intressanta just nu. Var ska det ta vägen till slut? Kommer konceptet att kraschlanda eller långsamt svälta sig själv på näring som en annan ”Twin Peaks” så att det som fängslade i början befläckas av samröret med det som tyvärr kom efter? Eller kan de lyckas fördjupa mysteriet än mer på ett sätt som fortfarande är spännande utan att samtidigt rycka undan mattan och döma ut allt som inträffat som ett kosmiskt skämt? Inledningen på tredje säsongen inger möjligheter till både fruktan och förhoppningar. Men nyckeln till det som gör serien till det mest akut sevärda i serieväg just nu handlar i mina ögon framförallt om karaktärer. Och casting. Det vill säga, de två sakerna är ju intimt förbundna och det är personerna som intresserar mig mest. Var de kommer ifrån, varför så många verkar vara på flykt från något, varför konflikter uppstår samtidigt som osannolika vänskapsband knyts - och bryts - i ett oförutsägbart schema. Personligheterna är trots allt de som främst skapar förutsättningarna för en egen 'mytologi' att bygga på.
Många har ett närmast religiöst förhållande till ”Star Wars”- fenomenet. Inte jag. En småtrevlig science fiction-svit, inte mycket mer. ”Sagan om ringen” är nog mer intressant egentligen, men jag har kanske medvetet valt att hålla en viss distans till den också. Ett TV-fenomen som ”Arkiv X” lyckades jag aldrig uppskatta överhuvudtaget. Däremot har relationerna och den inneboende dynamiken i serier som ”Hill Street Blues”, ”Uppdrag mord” och den kortlivade ”Firefly” haft en förmåga att göra djupare intryck på mig under olika perioder, vad det nu beror på. Och ”Lost”uppnår en liknande effekt. Någonting klickade till direkt när de nödställda började orientera sig och organisera ett provisoriskt samhälle. Typer etablerades tidigt, men de upphör aldrig att överraska. Och tillbakablickarna ger oss nycklar, lite i taget på ett frustrerande men utmanande sätt. Jag känner mig inte underskattad av den här serien, inte så här långt i alla fall.
Det gör också att de enskilda ödena engagerar. Och när någon tas av daga och avlägsnas definitivt är det inte alltid den karaktär man helst skulle vilja bli av med som försvinner. Irriterande, men rätt intelligent, faktiskt. Och serien har inte gjort sig beroende av en dominerande karaktär, som i, säg "House”(föreställ er den utan Hugh Laurie, ni som sett den). Lite mer förvirrande kan det vara med dem som oftast håller sig i bakgrunden, som statister. De bör vara ett 25-tal (jag är inte matematiker i första hand, så räkna inte för noggrant) som spankulerar omkring i terrängen utan att anses vara tillräckligt intressanta för att ödsla mätbar tid på. Men är de samma statister eller byts de ut med jämna mellanrum i tron att vi inte märker skillnaden?
Just det, personligheterna. Från början var det framförallt läkaren Jack (Matthew Fox) och den attraktiva men kriminellt belastade Kate (Evangeline Lilly) som tog initiativen, med den hårdföre Sawyer (Josh Holloway) och den mirakulöst helade herr Locke (Terry O'Quinn) i kölvattnet. Irakiske före detta elitsoldaten Sayid (Naveen Andrews) och den heroinberoende före detta rockstjärnan Charlie (Dominic Monaghan) fick också snabbt framträdande roller. Föredettingar, ja. Det är lätt hänt när man inser att den här okända ön kan bli ett permanent hem och ett helt nytt liv är av nöden tvunget. Men, som en av skådespelarna noterar i extramaterialet, det är intressant när det gradvis går upp för oss hur många av de här individerna som var öar i tillvaron redan innan, utan fast punkt eller alltför många undrande anhöriga. Är det också en del av konceptet?
Det koreanska paret Sun och Jin har efterhand också fått en mer central roll, där deras kämpande äktenskap framstår med alla sina komplikationer. Den från början motvillige fadersgestalten Michael (Harold Perrineau) har å sin sida fått ett fanatiskt behov av att vara just - farsa. Och det med dramatiska återverkningar för hans olycksbröder och -systrar. Alla de här nämnda är så här långt fortfarande intressanta att följa. Allt har inte rullats upp i deras förflutna och vad som innerst inne motiverar dem och får dem att reagera på ett visst sätt i en given situation har tillåtits behålla flera drag av mystik.
Men vem är huvudpersonen, om det finns en sådan? Det skulle kunna vara den kraftigt överviktige Hurley, spelad av Jorge Garcia, den förste skådespelare som valdes ut för serien. Han kanske inte är den som syns mest, men verkar alltid finnas någonstans i närheten när något avgörande inträffar. Nästan alltid, i alla fall. Och ett avsnitt i den här boxen frestar oss att se absolut allting som hänt på ön ur hans perspektiv, på ett rent obehagligt omvälvande sätt. Det skulle också kunna vara så simpelt att Jack eller Kate sitter inne med nyckeln till universums alla gåtor...
I andra säsongens inledning introducerades ett gäng färgstarka nytillskott, överlevare från det kraschade planets bakparti, som också tilläts få en del av sin 'anamnes' eller förhistoria presenterad. Och överraskningarna har fortsatt komma. Om de kommer att bli mer sinnesvidgande för varje nytt avsnitt är frågan om det är så jag vill ha det. Lite trygghetsnarkoman får man väl ändå vara. Men med den här förflydda säsongen i bagaget har J.J. Abrams och hans medbrottslingar byggt upp så mycket förtroendekapital att det ska mycket till för att de ska kunna förslösa alltihop. Stor konst för evigheten? Har ingen aning. Lysande TV just nu? Absolut.
© Johan Lindahl
2007-03-17
DVD / Blu-ray
Ja, vad exakt handlar den här serien om? Fansen har sina teorier, skådespelarna har sina och skaparna vill inte avslöja sina... när de kommer till tals i extramaterialet, som till stor del är samlat på en disc. Hur mycket som är uttänkt från början och hur länge det kan hålla på, det är fortfarande en förborgad hemlighet för några få. Även om man inser hur många inblandade personer det krävs för den här produktionen och hur många av dem som är manusförfattare.Andra bonusinslag är bloopers (misslyckade tagningar), oanvända scener av vilka ”Lost Flashbacks" inte tillför så mycket. "The world according to Sawyer” är ett småroligt sammelsurium ägnat Josh Holloways kaxige rollfigur. Och en trailer som använts för engelska Channel 4 är faktiskt en sevärd minut. Den har inte mycket med handlingen att göra, men är riktigt snyggt gjord.
Det finns kommentarer att avlyssna ovanpå en del avsnitt om man är på det humöret. Som väntat berömmer alla medverkande varann, men det är ändå ganska roligt när Daniel Dae Kim och Yunjin Kim (inte släkt, men alltså gifta i serien) språkar med skribenterna bakom en episod och noterar Michelle Rodríguez allestädes närvarande svarta linne.
- Många män världen över är tacksamma för det. Och säkert en del kvinnor, skrockar Daniel Dae Kim, medan de kvinnliga manusförfattarna är så nöjda över alla män med bar överkropp de lyckas klämma in varje vecka.
Utgåvan med de här inslagen har av Touchstone Television/Buena Vista Home Entertainment fått undertiteln "The Extended Experience”.
Originaltitel: Lost: The Complete Second Season
USA, 2005
Regi: J. J. Abrams Jack Bender Stephen Williams
Med: Matthew Fox, Evangeline Lilly, Terry O'Quinn, Naveen Andrews, Josh Holloway, Jorge Garcia, Yunjin Kim, Daniel Dae Kim, Michelle Rodríguez mfl
Genre: Drama, Mystery, Thriller, TV-serie
Teman: Livet i djungeln
Relaterat: Lost - säsong 1 (2004) Lost - säsong 3 (2006) Lost - säsong 4 (2007) Lost - säsong 5 (2009) Lost - säsong 6 (2010)
Ingår i följande teman
