Osynliga filmstjärnor

Om filmmusik och de som gör den


Filmmusik, det är grejer, det. Filmens osynliga men viktiga karaktär, en figur som viskande understryker något viktigt eller öronbedövande trumpetar ut det, förklarar stämningar och relationer. Eller som en kompis bredvid en som oavbrutet kommenterar och klargör filmen utan att man stör sig på det.


De flesta filmer skulle inte kännas särskilt fascinerande om ingen musik hjälpte till att skapa stämning. Ja, på rak arm kommer jag bara på två musiklösa filmer som ändå fungerar utmärkt. "The Blair Witch Project" och "Fåglarna". Kanske "Festen" också ...

Regissörer arbetar ofta med en och samma musiker i sina filmer, vilket säger en del om hur nära filmskaparens hjärta musiken ligger. Det är inget man petar in i efterhand för att fylla tystnaden, utan något att koordinera med bilderna i samarbete med någon som förstår vad regissören försöker göra med varje scen. Några klassiska dyader av detta slag är Hitchcock - Herrmann, Tim Burton - Danny Elfman, Leone - Morricone, Cronenberg - Howard Shore och Spielberg - Williams.

Dags alltså för en liten hyllning till några musiker som gör filmerna ännu rikare, vars musik klarar av att stå på egna ben och med fördel kan köpas på skiva. Filmerna behöver dem, men de behöver faktiskt inte filmerna på samma sätt.

Bernard Herrmann
Bara hans musik till de flesta och bästa av Hitchcocks filmer skulle vara nog för att för alltid försäkra honom om en plats i filmmusikernas himmel, men han har ju gjort så mycket mer. De enkla, men ack så dramatiska stråkarna i "Cape Fear" (originalet), den smått bisarra, suggestiva musiken i "Taxi Driver" och soundtracket till historiens mest hyllade film, "Citizen Kane". En nyskapande, djärv och väldigt, väldigt duktig tonsättare som visste när musiken borde vara dramatiskt melodiös (North by Northwest), när den borde vara nästan atonalt skräckframkallande (duschscenen i "Psycho") och när det var dags att smälta ihop egenskaperna till njutbar men otäck musik (början av "Vertigo").

Att leta efter:
"Great Hitchock Movie Thrillers" (Nästan bara Herrmann, originalmusik från Hitchcock-klassiker)
"Bernard Herrmann: The Film Scores" (Esa-Pekka Salonen dirigerar Los Angeles-filharmonikerna i ett antal Herrmann-klassiker)


Danny Elfman
Danny är faktiskt något av en stjärna i sitt eget medium. Han har samlat ihop en beundrarskara som är okaraktäristiskt ung för en musiker som mest sysslar med stråkar och blåsinstrument. Ofta hittar man hans toner i berättelser i skräckens eller sagans anda, och det är väl där de bäst kommer till sin rätt. Mest känd är han för musiken till nästan alla av Tim Burtons filmer, och rätteligen så. De är ju som gjorda för varandra. Elfmans sago-toner till Burtons sago-bilder blir fulländad filmkonst. Men Elfman har faktiskt komponerat till ett 40-tal filmer, regisserade av bland andra Sam Raimi, Clive Barker och, överraskande nog, Gus van Sant. Hans stil är oftast lätt igenkännelig, kanske i alltför hög grad, men han kan ibland överraska och lämna sin formel på de mest inspirerade sätt. "Mars Attacks" är ett bra exempel. Slutligen måste ju hans insatser inom TV nämnas, han är bland annat mannen bakom signaturen till "The Simpsons".

Att leta efter:
"Batman Returns"
"Edward Scissorhands"
"Sleepy Hollow"
"Music for a Darkened Theatre" (samlings-cd med hans mest kända verk)


James Horner
Denne gamle James Cameron-kumpan kan ha en tendens att återanvända sina slingor, men när han är på rätt humör är det få andra som kan skapa en så omtumlande och känsloförstärkande musikvärld för filmens figurer. "Titanic" har visserligen sina stora ögonblick men är i mitt tycke inget av hans bästa soundtrack; lite för mycket Braveheart-lån, och ibland alldeles för synthigt. Vissa av styckena som användes i filmen låter nästan som demo-spår, tänkta att orkestreras, fast det inte hanns med. Nu blev ju "Titanic" en fantastisk film ändå, men för bevis på Horners verkliga kapacitet, leta hellre efter skivorna nedan.

Att leta efter:
"Aliens"
"Braveheart"


Howard Shore
Den ambitiösa skräckfilmens främste moderna kompositör. Han har skapat suggestiv bakgrund för så gott som allt av David Cronenberg, och dessutom "Seven", "The Cell" och "Ensam ung kvinna söker". Hans största stund hittills är, tycker jag, "När lammen tystnar", där hans kalla men vackra toner hjälper till att skapa historiens kanske bästa thriller-upplevelse. Shore kan dock komponera till det mesta, som Scorseses "En natt i New York" och Burtons "Ed Wood". Han lär inte bli mindre uppmärksammad av att han gör musiken till alla de tre kommande Sagan om ringen-filmerna.

Att leta efter:
"The Fly"
"Dead Ringers"
"The Silence of the Lambs"


Joseph LoDuca
Ingen jättekändis, men väl värd att uppmärksamma i och med hans musik till Sam Raimis "Evil Dead"-trilogi. Till "The Evil Dead" skapade han en blandning av otäcka ljud och nästan-musik, som bidrog starkt till filmens stämning. Till tvåan blandade han friskt mellan märkliga ljudvärldar och mer traditionell musik, bland annat ett skirt och vackert litet pianostycke. Han avslutar "Evil Dead 2" i den anda som präglar hela trean, "Army of Darkness". Här är det matiné-känsla för hela slanten, med bullrande trummor, grälla basuner och eggande marschmusik - helt underbart. Sätt den här i stereon och din vardag blir ett storslaget äventyr.


Jerry Goldsmith
Jerry har hållit på länge, länge, gjort musik till bland annat gamla avsnitt av "The Twilight Zone" och "Star Trek", och dyker ständigt upp med nya begåvade soundtrack, till vilken sorts filmer som helst. Man kan inte kategorisera Goldsmith, förutom som en stabil och duktig musiker. Han gjorde "Alien" ännu otäckare, "L.A. Konfidentiellt" ännu coolare, "Gremlins" ännu mysigare och "Ryska huset" ... något mindre tråkig. Bland hans bästa senare verk finns det stämningsfulla temat till "Basic Instinct" och pampiga matinétoner till "Mumien".

Att leta efter:
"Alien" (bl.a. med musik som aldrig kom med i filmen)
"Total Recall"
"Basic Instinct"


Ennio Morricone
Faran med att lyssna på Morricones musik är samma som faran med att läsa Dostojevskij; allt annat verkar så ynkligt i jämförelse, så fattigt och själlöst. Han målar fantastiska musikaliska bilder och kan lyfta vilken scen som helst till höjden med några väl valda toner. Morricone jobbar mest i moll, och hans mest vemodiga slingor hör till det vackraste jag vet. Han arbetar också gärna med sång, en mäktig kör eller visstjärnor som Joan Baez. Även om hans mest kända musik är till Sergio Leones filmer, vill jag framhålla en annan film som höjden på hans karriär: "The Mission". Förutom undersköna körverk som får hela världen att stanna upp finns här dramatisk musik som imiterats i snart 15 år, exempelvis av James Horner. Jag tänker mest på den närmast hesa flöjten som likt en skrämd andhämtning inväntar blodiga och hemska händelser, en klar föregångare till "Braveheart" och "Waterworld".

Att leta efter:
"The Misson"
"The Good, the Bad and the Ugly"
"Once Upon a time in America"


Dessa är några av de diskreta genier som gör filmerna ännu bättre. Ett omnämnande förtjänar också killar som Michael Kamen - som bland annat gjorde den mysiga musiken till "Prince of Thieves", Hans Zimmer - som förgyllde "Gladiator" och gjorde det underbara temat till "True Romance", John Ottman - som ökade stämningen och mystiken i "De misstänkta" och gjorde en alldeles enastående uppdatering av Carpenters "Halloween"-tema till "H20", - Mikael Nyman - som lurade många att tro att "Pianot" var en bra film - och Leftfield, som bland annat gjort den enastående inledningsmusiken till "Shallow Grave". Det finns fler. Man hittar dem genom att lyssna på filmer. Lycka till!


© Anders Lindahl
Först publicerad: 2001-01-15
Senast reviderad: 2003-09-17


Till "The Mission" skrev Morricone ett av världens vackraste soundtrack.

Dela |

Relaterade filmer
Alien (1979)
Den gode, den onde och den fule (1966)
Edward Scissorhands (1990)
The Mission (1986)
När lammen tystnar (1991)
Once Upon a Time in America (1984)
Taxi Driver (1976)



Relaterat ur russinbloggen
2010-05-17: Polarpriset till Ennio Morricone och Björk





     

Dela |