Terminator: Dark Fate (2019)
Linda saves the day, liksom
Finns det hopp? För världen och för en viss franchise som började så bra men sedan, enligt allmänt spridd uppfattning, urartat? Jag vill minnas att även det här senaste tillskottet i familjen vid nedkomsten belönades med omdömen i linje med ’knappast något som du absolut måste se’. Å andra sidan gäller det omdömet för samtliga släppta filmer i sviten under det här millenniet. Tidslinjen är allt mer tilltrasslad och hjärtat - i den mån det fanns kvar - slets väl i princip helt ur kroppen med ”Terminator: Genisys”. En historia som kanske inte skämde ut sig på det tekniska planet, men konceptuellt ryckte undan mattan för all synbar framtid för detta universum. Trodde jag då i alla fall. Men nu, efter ett kvarts sekels bortovaro från tidsresande mördarrobotar och Jungfru Maria-substitut, är Linda Hamilton tillbaka.
Hon är barsk och bister, mycket bestämd och och har endast ett syfte kvar med sitt liv; Sarah Connor i Hamiltons nu mer härjade gestalt. Vad som behålls och vad som kastas bort ur allt som tidigare hänt i serien har som sagt varierat kraftigt från film till film. Så kan det gå när man låter mänskliga frälsare och våra värsta fiender färdas fram och tillbaka i tiden och förändra förutsättningarna kontinuerligt. Den här Sarah Connor är medveten om att hon en gång var delaktig i att rädda några miljarder människoliv, men under någon av alla interimperioder mellan det vi redan sett förlorade hon i alla fall sin son, han som skulle leda de överlevande människoresterna mot maskinerna, åtminstone i ett möjligt framtidsscenario. Hon är med andra ord även märkbart bitter (för att fylla i det sista nödvändiga adjektivet på b innan vi går vidare). Men hon har karaktär och närvaro. Något som bidrar med välbehövlig pondus och personlighet i en uppföljare som annars kunde landat i högen bland överlastade actionspektakel med futuristisk inriktning och specialeffekter som visserligen vida överträffar det som kunde göras på 1990-talet, men också riskerar att dränka det som från början var kärnan i berättelsen.
Här startar allt i Mexico City där Dani (Natalia Reyes), en ung kvinna som inte tror sig vara någon speciellt betydelsefull person, utsätts för en attack från framtiden samtidigt som en skyddsängel från samma framtid i form av Grace (Mackenzie Davis), en som det rubriceras, förbättrad version av människa kommer till hennes undsättning. De tre kvinnorna sammanstrålar mer eller mindre friktionsfritt. Alltså mindre. Det är mycket som ska redas ut samtidigt som de flyr för livet undan en ny variant av robot, som i sin tur utrustats med alla egenskaper som redan presenterats i föregångarna och några till ovanpå det.
Det blir en roadtrip norrut mot amerikanska gränsen, inklusive politiska undertexter kring dagens relationer mellan de två staterna. Interfolierat med några framåtblickar in i vad som väntar i den här filmens profetiska scenario. Någonstans på något sätt kommer artificiell intelligens ännu en gång att ha blivit ett allvarligt hot mot människan och en motståndsrörelse krävs. Hotbilden ser bara inte exakt likadan ut från film till film. Du kan välja att se ”Terminator: Dark Fate” som ett tydligare feministiskt orienterat kapitel i sagan, med betoning på de kvinnliga förgrundsfigurerna. Du kan också se det som att den uppfyller ett syfte i att städa bort så mycket som möjligt av den beska eftersmaken från ”Genisys”. Utan att vara ett mästerverk, för det är det inte. Alltför många actionscener tilldras i ett dunkel på natten och med en förmodad uppsjö digitala effekter som skapar distans snarare en ökad ’wow’-känsla. Arnold Schwarzenegger, för han är med ännu en gång, tillför kanske inte så mycket till helheten men har blivit en obligatorisk stapelvara ändå. Men tempot är i regel högt uppskruvat, nära döden-upplevelserna är legio och karaktärsutvecklingen hos trion i centrum är ändå fullt tillräcklig. Och just det, Linda Hamilton som en ärrad och åldrad men fullt stridskapabel rättshaverist med egenpåtaget uppdrag att rädda civilisationen från sina egna sämsta instinkter naglar fast filmens universum i något som under omständigheterna i alla fall påminner om en möjlig och och relaterbar verklighet.
© Johan Lindahl
2020-05-31
Originaltitel: Terminator: Dark Fate
Kina/Spanien/Ungern/USA, 2019
Regi: Tim Miller
Med: Linda Hamilton, Mackenzie Davis, Natalia Reyes, Gabriel Luna, Arnold Schwarzenegger, Diego Boneta, Tristán Ulloa, Alicia Borrachero, Enrique Arce, Manuel Pacific, Tom Hopper, Fraser James
Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2019-10-25
Hemmabio: 2020-03-16
Teman: Tidsresor
Relaterat: The Terminator (1984) Terminator 2: judgment day (1991) Terminator 3: Rise of the Machines (2003) Terminator: Genisys (2015) Terminator: Salvation (2009)
Ingår i följande teman
