The Righteous Gemstones: Säsong 1 (2019)
Danny McBride gör det igen
Danny McBride kanske inte kommer vinna några Oscars men han har lyckats med konststycket att i tre vitt skilda serier spela ungefär samma karaktär och få den att kännas unik varje gång. En taktlös, tanklös, självförhävande och krävande människa som tillräckligt ofta visar mänskliga sidor för att man ständigt ska bli lite besviken. Och väldigt road.
Här är han äldste sonen i en familj präglad av rikedomen, makten och stjärnglansen från en amerikansk megakyrka. Syrran känner sig försummad medan lillebror briljerar som ”cool” ungdomspastor. De är alla oerhört omogna och bortskämda. Patriarken Eli, för alltid sörjande sin maka, är i John Goodmans skepnad däremot en självklar, seriös auktoritet.
Livet är gott; trogna besökare, ofarlig musik och trygg glädje i vetskapen om att de är gudfruktigt folk, enligt den definition som pastorn satt upp. Om Gemstones vill etablera sig på ett nytt ställe och det skulle gå ut över kyrkan på plats så är kampen avgjord på förhand. Men när Jesse och medlemmarna i kyrkbandet utsätts för utpressning blir hyckleriet glasklart. De lever inte som de lär. Big surprise. Men du har aldrig sett dessa teman behandlas riktigt så här. Det är grovkornigt och påkostat, unikt och klassiskt. Och ibland väldigt våldsamt.
Första avsnittet avslutas chockartat. Är det så här det ska vara? Inte bara, spoilar jag. Serien går nämligen från dräpande satir till att mer och mer också handla om en familj, med tvistande och överraskande svordomsbenägna syskon och alldeles för mycket pengar. Liksom i tidigare serier från Danny McBride och Jody Hill smyger sig trots allt sympatin in. Karaktärerna är skruvade men genomarbetade och presenteras gradvis på ett riktigt skickligt sätt. Och givetvis är Walton Goggins med, givetvis i den allra mest grälla rollen.
Övriga skådisar hanterar sina roller med bravur, med lite extra beröm till Edi Patterson som syrran, och Tony Cavaler som före detta satanist som funnit en ny ledstjärna i form av lillebror Gemstone. De är verkligen smått unika karaktärer.
Avsnitt fem berättar i en flashback från åttiotalet så mycket om karaktärerna att man plötsligt ser annorlunda på dem. Och titt som tätt sätt bryter de mot förväntningarna på ett positivt sätt, som när Jesse tror att äldstesonen Gideon föredrar män. Den förlorade sonens återkomst från Hollywood (där han försökt göra karriär som stuntman) driver handlingen och dramat på många sätt och blir till slut navet i storyn. Om ”Succession” (en serie med tydliga paralleller) ständigt kryddar dramat med djärv komik jobbar ”Gemstones” i motsatt riktning; ständigt inser man att en scen faktiskt var äkta drama, om än skruvat, istället för vrickad komedi. När McBride i en intervju säger att han siktar på något i stil med "Törnfåglarna" är det förstås asroligt sagt, men säkert med en gnutta allvar också.
Såhär fortsätter den. Ibland otroligt rolig, som i scenen där satanisterna börja dansa. Ibland vass och jobbig. Ibland bara helt oväntat rörande. Ambitiöst iscensatta musiknummer och gudstjänster och smått chockerande våldsutbrott om vartannat. Efter sista avsnittet är det bara att konstatera att Danny McBride och gänget har gjort det igen. Provocerat, roat och slutligen värmt ens lilla hjärta.
© Anders Lindahl
2019-11-24
Det finns fler recensioner på den här. Läs mer >>
Originaltitel: The Righteous Gemstones: Season 1
USA, 2019
Skapare/show runner: Danny McBride
Med: Danny McBride, John Goodman, Adam DeVine,
Edi Patterson, Tony Cavalero, Cassidy Freeman, Skyler Gisondo, Walton Goggins
Genre: Drama, Komedi, Religion/filosofi, TV-serie
Teman: Originalproduktion från HBO
Relaterat: Eastbound & Down - Säsong 4 (2013) Vice Principals: Säsong 1 (2016)
Det finns 2 recensioner. Läs mer >>
Relaterat ur russinbloggen
2019-08-25: Roande men inte särskilt subtil start på ”The Righteous Gemstones”
Ingår i följande teman
