Vice Principals: Säsong 1 (2016)

Cringe!

När gamle rektorn (Bill Murray!) abdikerar från posten av personliga skäl slåss de två vicerektorna direkt om kronan, tills det blir uppenbart att de först måste enas mot en gemensam fiende. En ohelig och konstig allians formas mot en nyinflyttad kvinna som i en vettig värld hade fått deras hjälp och stöd.

Den ena parten spelas av Danny McBride, och vänner av "Eastbound and Down" har därmed en aning om vad som väntar. Han verkar även här nalkas varje scen med inställningen 'vad hade en osäker tonåring gjort i det här läget?', vilket oftast resulterar i episk cringe när det görs av en kille runt 40. Ibland blir det också märkligt rart.

Kenny Powers var i alla fall en före detta stjärna. Vicerektorn Neil Gamby har inget att luta sin arrogans mot. Ändå är de väldigt lika, med samma monumentala oförmåga att läsa av situationer och medmänniskor, samma barnsliga självbelåtenhet. Vid ett tillfälle säger en kvinnlig kollega som han suktar efter rakt ut till Neil exakt hur andra uppfattar honom. Givetvis kan inte ta till sig ett ord av det. Viktigast i hans liv är dottern, vars väl och ve han bryr sig om men inte tillräckligt för att se att nya styvfarsan är en riktigt schysst kille. Att vinna hennes uppmärksamhet är en tävling där alla andra är motståndare. Det är smått utmattande att se någon bete sig konsekvent illa och/eller otaktiskt nästan hela tiden. 'Nästan' är nyckelordet. När han för en kort stund beter sig naturligt och vettigt är det värst, eftersom man vet hur kortvarigt det är.

Här balanseras McBride dock av en lika vrickad men slugare motspelare. Lee Russell är gräll, lismande och helt hänsynslös, ohöljt hatisk mot sin inneboende svärmor och en närmast unik karaktär. Walton Goggins, med minnesvärda roller i bland annat "Sons of Anarchy" och "The Hateful Eight", spelar ut totalt och det är makalöst att beskåda.

Omgivna av närmast normala människor blir de på något sätt mer verkliga än vad som borde vara möjligt. Det är jobbigt i både det lilla och det stora. Både när de vandaliserar och bränner upp ett hus och när Neil bara ska interagera med människor under en klassresa.

Det är inte alltid man är på humör att se något sådant. Kanske aldrig, hävdar vissa. Men dröj kvar! Runt halvvägs, i samband med en fotbollsmatch mot hatade grannskolan, förändras nämligen dynamiken. Lite flytande LSD ger förutsättningar för gapskratt i nivå med ecstasy-dansen i "Eastbond and Down" men här tillåts man också bli engagerad. Och så fortsätter det. I samma takt som 80-talskänslan tätnar känns det allt tydligare att det mot alla odds är en berättelse om vänskap. Bland annat.

För vänner av "The Office", kunde man kanske sälja in eller varna för serien, men det blir en förenkling och förmedlar inte riktigt hur olik nästan allting annat "Vice principals" är. Det är till exempel påfallande skickligt och lekfullt klippt och musiksatt, fjärran från mockumentären.

Det blir mer klassiskt engagerande, men fortfarande plågsamt och smått provokativt. Teman som skilsmässa och band till barnen avhandlas mitt i kaoset med äkta hjärta. Det blir allt varmare och faktiskt ännu roligare. Men hela vägen plågas man av Neils olämpliga, snorkiga kommentarer och dåliga beslut. Som protagonist betraktad är han snarare kompisen man motvilligt är lojal mot än förebilden man respekterar.

Så kommer då säsongsfinalen på vad som redan från start tydligen var planerat som en avgränsad 18-avsnittare. Maken till blandning av salt, beskt och sött har man sällan sätt och sista scenen är lika logisk som absurd och chockerande.

Hur ska det gå...?

© Anders Lindahl
2017-05-15

Originaltitel: Vice Principals: Season 1
USA, 2016
Skapare/show runner: Danny McBride Jody Hill
Med: Danny McBride, Walton Goggins, Kimberly Hebert Gregory, Georgia King, Sheaun McKinney, Busy Philipps, Shea Whigham

Genre: Komedi, TV-serie

Sök