The Matrix Reloaded (2003)

Bröderna Wachowski levererar, men inte hela paketet

4 russin

Jag tror att många kommer avfärda den här filmen. Givetvis efter att först ha plockat russinen ur den kaka den utgör. Efter att ha fröjdats åt en av de röjigaste actionfilmer som sett projektorns ljus kommer de sedan yttra saker som "jo, det var ju snyggt, men ettan var ju också nyskapande och lite djup enna, här cashar dom bara in på samma grejer ..." Jag är inte säker på att det stämmer. Jag tror att bröderna Wachowski har ett genuint intresse för action - att det är därför det finns så kopiöst mycket av det i Matrix-filmerna. Jag tror att de uppriktigt försöker flytta gränserna för vad som går att göra i form av att förse biobesökarna med en total tripp, och studerat ämnet ingående. Jag tror också att den värld vi börjat förstå lite av, men samtidigt vet så lite om, kommer visa sig ganska annorlunda när vi väl sett hela trilogin, och att de halvfärdiga djupsinnigheter vi får oss till livs i Reloaded då kommer få större eller rentav en helt annan innebörd. Bröderna Wachowski är smartare och mer belästa än många förstår, och om det är något man saknar i den här filmen kan det mycket väl vara något man faktiskt sett men missat.

Men det är bara vad jag tror, och nu ska jag hålla mig till ämnet och säga vad jag tycker om just den här filmen.

"Reloaded" är helt klart en enastående bioupplevelse. Jag kan tyvärr inte säga att jag blev lika uppslukad som av första filmen - men eftersom bröderna har vett att behålla en smart och inte sällan humoristisk ton mitt i actionfesten kan man uppskatta filmen även utan att drunkna i den. Och den där väldigt speciella stämningen finns kvar - den som gör att det känns värt besväret att faktiskt fundera över den värld som byggs upp, trots att det finns hundra andra filmer som på liknande sätt säger att verkligheten inte är verklig. Tillsammans med "Dark City" gör "Matrix"-filmerna den gamla klyschan intressant igen.

Det finns två sorters sequels, skulle man lite förenklat kunna säga; de som använder sig av det som skapades i förra filmen - som nöjer sig liksom - och de som vill ta det hela längre. Fast det finns egentligen tre, insåg jag nu. "Matrix: Reloaded" använder sig till stor del av vad ettan byggde, men den strävar helt klart efter att utveckla, expandera och berika myten. Problemet, om det är rätt ord, är väl att den inte riktigt hinner. Filmen slutar med en To Be Concluded-text just när dimmorna börjar klarna, spänningen tätnar och den stora uppgörelsen nalkas.

Det är därför nästan nödvändigt att se den som en halv femtimmarsfilm, betydligt mer nödvändigt än när det gäller exempelvis "Sagan om de två Tornen". För även om även den var en mittenfilm mättade Tornen betydligt mer - här lämnas vi med en stark hunger efter mer, främst efter otvetydiga förklaringar och en magnifik final.

Men innan eftertexterna får vi en hel del, tro inget annat. Ni kanske minns känslan av att se "Terminator 2" på bio för första gången. Känslan av att: "oj, okej, nu finns det inga gränser längre." Kanske kände ni också, liksom jag, ungefär likadant när ni senare såg "The Matrix" för första gången. Det var inte bara maskinerna-tar-över-temat och den nyskapande teknikanvändningen, det var känslan av att alla regler och begränsningar för action på film plötsligt omreviderades drastiskt. Den känslan finns även här, med råge; när det handlar om kamp och jakt på vita duken kommer nog ingen film kunna slå "Reloaded" på fingrarna på mycket länge ... åtminstone fram till november. Vare sig det handlar om kamp man mot man, kamp man mot hundra man, eller evighetslånga biljakter så ser vi det absolut tyngsta i genren - och det bästa är att bröderna Wachowski förstår vad de gör: de inser och visar i sina bästa stunder att kamp kan vara ett slags språk. Jag håller inte med dem som menar att de endast kopierar asiatisk kampsportsestetik och filosofi, utan tror att de uppriktigt både hyllar och försöker utveckla den genren.

"Reloaded" är hur som helst helt klart gjord för dem som sett första filmen. Om du av någon anledning inte gjort det, kommer nya filmen vara nästan helt obegriplig för dig, men kanske på ett väldigt intressant och skönt sätt. Neo, vår utvalde hjälte, bär ännu snyggare svarta munderingar och flyger understundom omkring som stålmannen. Då böjer sig marken omkring honom i en snygg böljande ring, och sedan bär det av. Tillsammans med kamraterna på Nebuchadnezzar ger han sig ut på uppdrag i vår verklighet, i matrisen med andra ord. Han och Trinity är fortfarande grymt kära i varandra och längtar efter lediga stunder tillsammans. Dessa blir det få av, eftersom det största hotet i Zions historia nu hägrar i form av 250 000 spindelrobotar som gräver sig ner mot den underjordiska staden.

Morpheus, den kanske intressantaste karaktären om man funderar närmare på saken, litar alltjämt blint till sin övertygelse om att Neo är den ende som kan rädda dem, medan andra är mer pragmatiskt lagda. "Matrix Reloaded" är till väldigt stor del en film om tro. Inte en specifik tro eller övertygelse, utan att verkligen, verkligen, med osviklig kraft tro på något - vilket blir dubbelt intressant i en värld där man vet att det mesta man ser faktiskt bara är en hägring. Val är det andra återkommande temat - parat med de oundvikliga funderingar kring predestination och sånt som dyker upp när det finns orakel inblandade. Det är inte helt oävet gjort. Inte, som vissa verkar mena, pliktskyldigt kvasidjupt babbel att palla upp actionscenerna med, utan mer än så.

Vi får se Zion, som ironiskt nog är beroende av ett gigantiskt maskineri för att hålla de 250 000 invånarna vid liv, och där ett stormöte kan avslutas med en fet technoorgie. Morpheus tal till folket i Zion är för övrigt lysande. Vi får återse Smith, som nu är fler och har andra ambitioner. Vi får stifta bekantskap med nya antagonister, varav inte alla nödvändigtvis är agenter. Vi får veta en hel del mer om Matrix-världens uppbyggnad, och våra föreställningar vrids om lite till - framförallt i en dialog så behärskat lågmäld att man först inte riktigt inser vilka omstörtande saker som sägs. Man leds att tro att man förstår en del av vad som kommer hända i den avslutande filmen, men förmodligen kommer man ha helt fel. Jag tycker det bådar gott, i alla fall. Stämningen finns, pengarna finns, mäster Ping har drillat skådisarna långt bortom vad normala Hollywoodstjärnor är kapabla till, bröderna har meckat ihop något som är långt bortom vad normala Hollywoodhjärnor är kapabla till, och viljan att bygga en riktigt skön modern saga finns.

Sagan är dock inte slut här, och därför kommer många lämna bion med en känsla av tomhet. Har du någonsin haft en sådan känsla? Den beror på att det inte är november än ...

© Anders Lindahl
2003-05-20

© Warner Bros
"Jo, men nu blir det nog en ledig parkeringsficka där framme..."

© Warner Bros
"Vad min skräddare heter? Skulle vi prata eller slåss!?"

© Warner Bros
"Hej!"

"Hej!"

© Warner Bros
"Kan du uppleva att vi ibland ser för coola ut?"

"Det är inget som bekymrar mig nämnvärt."

Originaltitel: The Matrix Reloaded
USA, 2003
Regi: Andy Wachowski Larry Wachowski
Med: Keanu Reeves, Carrie-Anne Moss, Laurence Fishburne, Hugo Weaving, Jada Pinkett Smith, Ian Bliss, Harold Perrineau Jr., Nona M. Gaye, Anthony Zerbe, Gloria Foster, Lambert Wilson

Genre: Action, Religion/filosofi, Sci-fi
Svensk biopremiär: 2003-05-21

Relaterat: The Animatrix (2003) The Matrix (1999) The Matrix Revolutions (2003)

Relaterat ur russinbloggen
2002-05-16: When is The Matrix?







     

Dela |